En annan sak att nämna är att, varje gång man minns något. Så skrivs informationen över efteråt. Minnet ändras lite.
Forskarna är oeniga om varför det fungerar så här.
Men min egna uppfattning är att det är en del av inlärningsprocessen. Om man upptäcker att en sak man minns är felaktig på någon punkt, så ska man kunna skriva över det, istället för att skapa ett helt nytt minne, och möjligen förvirras över dom båda.

Enligt min egen analys så är det också därför som vissa händelser "känns som om det var igår". För man har inte tänkt på händelsen mycket.
Möjligen kan det vara för att minnet inte har updaterats i hur länge sen det hände. (I skriva över proccessen.)

Saninaé skrev:En annan sak att nämna är att, varje gång man minns något. Så skrivs informationen över efteråt. Minnet ändras lite.
Forskarna är oeniga om varför det fungerar så här.
Men min egna uppfattning är att det är en del av inlärningsprocessen. Om man upptäcker att en sak man minns är felaktig på någon punkt, så ska man kunna skriva över det, istället för att skapa ett helt nytt minne, och möjligen förvirras över dom båda.

Jag tror att jag har något fel på den där överskrivningsmekanismen.
Jag förvirras ofta av "två minnen" med lite olika detaljer.

Ungefär - "var det så här??? eller så där??? något av dem var fel, men vilket" och sedan kan jag hålla på och vimsa i många år om samma sak.

om jag uppfattar det rätt som du skriver Saninaé. Så är det nog så här.

Ifall jag ställer mig frågan till mig själv. Vad kostar ett frimärke idag?
Jag kommer att svara 5.50 kr. och som är rätt just nu.
Om jag nu frågar mig själv, vad kostade ett frimärke för 2 år sedan.
5 kr. Då har jag uppdaterat i minnet vad frimärket har kostat.
En överskrivning har skett.
Det är väl energisnålare för hjärnan att uppdatera, än att skapa ett nytt minne.

Att använda metaforer hjälper en att förstå.

Ifall jag minns något som var felaktigt och i efterhand uppdaterar det riktigt. Om det är en fakta kunskap och sedemera det semantiska minnet. Är det nog samma sak som mitt exempel ang frimärket.

Om man har ett personligt minne (episodiskt minne). som omvärderats
pga av att man fått mer distans och förhållningssätt, på vad man minns.
känslor är väl ett exempel och som kan förändras.

Men det är ju bra för hjärnan att minnas och att man stimulerar den att jobba och omsätta celler. Aktiverar man inte hjärnan så krymper den.

det som kan vara jobbigt är att åka hemifrån och vara osäker ifall man har strykigt kläder och då dragit ur sladden ur kontakten i väggen.

Spisen är väl en annan detalj som man fått återvända hem för att kontrollera.

Det finns en osäkerhet hos mig...vad rörigt jag skriver i detta inlägg, ha överseende med detta.

Det finns tester som forskare kan utföra och som kan avslöja om detaljer som ligger i det undermedvetna. En typ av minnes test där försökspersonen minns ord och som kan sammankopplas med en händelse. testet är kan ochså vara vägledande som en typ av sannings/lögn test.

Emma CC:
Kanske beror på att man har svårt att sammankoppla dom olika datan.
En spekulation.

Har funderat på det med minnet under en längre tid och jag har under det senaste året fått reda på att minnen är uppdelade i 2 (eller fler) delar som på engelska uttrycks: "recall" och "recognition".

Dvs. bildminnet har två delar "visual recall" och "visual recognition".
Recall används t.ex. när vi blundar och föreställer oss en bild eller citerar en text utan yttre influenser.
Recognition används t.ex. när vi går på stan och helt plötsligt ser en bekant och utropar, "Nämen hej!", eller när vi lyssar på en låt och kommer ihåg texten allteftersom låten går framåt.


Jag har vädligt lätt för att komma ihåg vad folk har sagt, däremot har jag väldigt svårt för låttexter, enda sättet jag kommer ihåg låttexter är att lyssna på låtarna (dvs. använda mig av recognition).

Något som jag har letat efter i all evinnerlig tid är någon forskning om obefintligt visual recall, något som jag "lider" av. Däremot är mitt visual recognition på topp.

Jag har hittat en sjukdom där man inte har något visual recognition, dvs. de personerna känner inte igen de personerna som de träffar.
Jag har det omvända problemet att jag känner igen allt och alla jag träffar, men jag kan inte ta fram det i huvudet, det är helt svart när jag blundar och jag kan inte få fram något överhuvudtaget.

Jag har läst en hel del filosofi och enligt Locke så tänker vi i bilder medan vi diskuterar med varandra, dvs. försöker skapa en "scen" av det som sägs. Det passar ju för mig eftersom jag inte fattar något av vad folk säger som det är långa meningar som uttrycks, samt att jag har problem med texter där meningarna är för långa (dvs. när man inte sätter punkt så ofta). Men för aspergare i allmänhet verkar det inte stämma då aspergare vanligtvis har ett bra bildminne....

Det slår mig just en sak. Jag tänker oftast i bilder. När jag pratar med folk så upprepar jag ofta en del av det de säger eller frågar om, för att det de sagt inte gått in. Jag hör alltså ,alla ord men det är som jag inte förstår innebörden av dem. Kan det vara så att jag måste översätta orden till bilder för att de ska gå in? Och det tar mycket längre tid än att bara ta in orden.
Som vilken dator som helst, bilder tar mer kraft än bokstäver.

HellviHumle skrev:Det slår mig just en sak. Jag tänker oftast i bilder. När jag pratar med folk så upprepar jag ofta en del av det de säger eller frågar om, för att det de sagt inte gått in. Jag hör alltså ,alla ord men det är som jag inte förstår innebörden av dem. Kan det vara så att jag måste översätta orden till bilder för att de ska gå in? Och det tar mycket längre tid än att bara ta in orden.
Som vilken dator som helst, bilder tar mer kraft än bokstäver.

Det kan vara så att det felar mellan den auditiva inputen och skapandet av bilder, för det är bilder som människan har lättast att tänka i http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/humanioraochsamhallsvetenskap/slutfordaprojekt20012005/darforardetsalattattminnasbilder.4.aad30e310abcb9735780004948.html och det är i bilderna vi skapar ett sammanhang. Om det då felar i länken mellan audio och bild eller det uppkommer fördröjningar mellan de två så hänger man helt enkelt inte med när någon pratar mycket och snabbt. Det kommer in i ena örat och åker ut ur det andra samtidigt som man tänker, "wow, vad lite det är jag förstår av vad denna personen säger till mig just nu" och nickar

DukeTwicep skrev:

HellviHumle skrev:Det slår mig just en sak. Jag tänker oftast i bilder. När jag pratar med folk så upprepar jag ofta en del av det de säger eller frågar om, för att det de sagt inte gått in. Jag hör alltså ,alla ord men det är som jag inte förstår innebörden av dem. Kan det vara så att jag måste översätta orden till bilder för att de ska gå in? Och det tar mycket längre tid än att bara ta in orden.
Som vilken dator som helst, bilder tar mer kraft än bokstäver.

Det kan vara så att det felar mellan den auditiva inputen och skapandet av bilder, för det är bilder som människan har lättast att tänka i http://www.vr.se/huvudmeny/forskningvistodjer/humanioraochsamhallsvetenskap/slutfordaprojekt20012005/darforardetsalattattminnasbilder.4.aad30e310abcb9735780004948.html och det är i bilderna vi skapar ett sammanhang. Om det då felar i länken mellan audio och bild eller det uppkommer fördröjningar mellan de två så hänger man helt enkelt inte med när någon pratar mycket och snabbt. Det kommer in i ena örat och åker ut ur det andra samtidigt som man tänker, "wow, vad lite det är jag förstår av vad denna personen säger till mig just nu" och nickar

Haha! Nånting så'nt ja!
Tack.