Min erfarenhet är att det hjälpte mig mycket när jag var i en "lättare" depression men den här gången fungerar det tyvärr inte så bra. Jag kan ytterst sällan finna den ro som krävs för att jag ska kunna meditera, göra yoga eller tai chi. Visst kan jag ibland fly verkligheten på detta vis men det känns som om det smärtar ännu mer varje gång jag "vaknar upp" och fortfarande befinner mig i en värld full av krav när jag inte ens orkar duscha alla dagar, just så pass får på mig kläder, inte orkar laga mat, inte diskar... Och mest bara tänker på att jag önskar att jag fick somna och aldrig mer vakna.

Ändå tror jag på något sätt att det är svaret för mig att klara av att släppa taget om egot, att finna ro inom mig själv men framförallt hitta den verkliga meningen till att jag är här och börja arbeta utifrån det.

@annorlunda m fl

Finns en PDF-bok att ladda hem skriven av en asiat:

PDF
1,6 MB
105 sidor

Moderator Barracuber: Länk saknas just nu!

Boken är skriven av Venerable Henepola Gunaratana, som blev buddistisk munk när han var 12. Hans bio:

Venerable Henepola Gunaratana was ordained at the age of 12 as a Buddhist monk at a
small temple in Malandeniya Village in Kurunegala District in Sri Lanka. His preceptor
was Venerable Kiribatkumbure Sonuttara Mahathera. At the age of 20 he was given
higher ordination in Kandy in 1947. He received his education from Vidyalankara
College and Buddhist Missionary College in Colombo. Subsequently he traveled to India
for five years of missionary work for the Mahabodhi Society, serving the Harijana
(Untouchable) people in Sanchi, Delhi, and Bombay. Later he spent ten years as a
missionary in Malaysia, serving as religious advisor to the Sasana Abhivurdhiwardhana
Society, Buddhist Missionary Society and the Buddhist Youth Federation of Malaysia.
He has been a teacher in Kishon Dial School and Temple Road Girls' School and
Principal of the Buddhist Institute of Kuala Lumppur.

At the invitation of the Sasana Sevaka Society, Venerable Gunaratana came to the United
States in 1968 to serve as Hon. General Secretary of the Buddhist Vihara Society of
Washington, D.C. In 1980 he was appointed President of the Society. During his years at
the Vihara, he has taught courses in Buddhism, conducted meditation retreats, and
lectured widely throughout the United States, Canada, Europe, Australia and New
Zealand.

He has also pursued his scholarly interests by earning a B.A., and M.A., and a Ph.D. in
Philosophy from the American University. He taught courses in Buddhism at the
American University, Georgetown University and University of Maryland. His books and
articles have been published in Malaysia, India, Sri Lanka and the United States.

Since 1973 he has been buddhist chaplin at The American University counseling students
interested in Buddhism and Buddhist meditation. He is now president of the Bhavana
Society in West Virginia in the Shenandoah Valley, about 100 miles from Washington,
D.C. teaching meditation and conducting meditation retreats.

Det är nåt år sen jag läste den men jag har för mig den är ganska bra. Skriven med ett genomgående enkelt språk, första kapitlet börjar:

Meditation is not easy. It takes time and it takes energy. It also takes grit, determination
and discipline. It requires a host of personal qualities which we normally regard as
unpleasant and which we like to avoid whenever possible. We can sum it all up in the
American word 'gumption'. Meditation takes 'gumption'. It is certainly a great deal easier
just to kick back and watch television.

Gumption enligt tyda.se betyder ungeför vett, mod, ryggrad, självstyrka. Hmm. Sånt som jag trodde man eventuellt kan lyckas skaffa sig med hjälp av mindfulness och meditation

Intervju med Jon Kabat-Zinn i Stockholm om mindfulness (medveten närvaro).

http://www.tv4play.se/aktualitet/nyhetsmorgon?videoId=1.1632076



Admin

Slog ihop en ny tråd med en nästan lika ny om samma ämne.

Mindfulness är taget från zenbuddhismen och därför ett gammalt koncept som återanvänds. Finns en mängd coacher som "lär ut" detta - jag kallar det, tillsammans med Mia Törnbloms idéer, kejsarens nya kläder.

Ja från buddismen men nu utan religiösa inslag.

Du kanske har ordning och reda på huvudkontoret och stressar inte i onödan men de av oss som har tankar som uppför sig som hundvalpar som bara springer omkring ouppfostrat och kissar på olämpliga ställen.... vi kanske vill gå en dressyrkurs för sinnet.

Att lära mig mindfulness, meditation eller vad man än vill kalla det är det mest användbara jag någonsin har lagt ner tid och energi på. Utan det hade det nog varit stor risk att min kropp inte skulle vara vid liv idag.

Jag har börjat läsa en bok som handlar om bl a mindfullness även om den inte sagt det uttalat. Den verkar superbra än så länge. Har läst 60-70 sidor.

Munken som sålde sin Ferrari: en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv:
http://www.bokus.com/b/9789127108677.html

Meditation är givande och det finns rätt mycket bra övningar på ämnet.

Sen är det så klart som KS antyder att det finns mycket oseriöst inom området, diverse må-bra-coacher som använder det i en cocktail av new-age-prylar och utlovar nåt som inte stämmer.

mondo beyondo skrev:Ja från buddismen men nu utan religiösa inslag.

Om buddism är en religion går att diskutera men när Tv4/aftonbladet säger att något är bra ska man givetvis vara skeptisk, tror att man tjänar i längden på att avfärda alla påståenden de gör.

Själv har jag läst en bok som heter Sinne som vatten: Behåll balansen i en kaotisk värld", tillräckligt bra för att fått ut något av den, även om det mesta som jag läste knappast kom som en överraskning. Boken kostade en tia eller nått, för mig det var den jag köpte då de hade utförsäljning. Är nog mest värt att låna den, bara läst den en gång. Iofs ska det till något extra för att jag ska läsa en bok två gånger. Finns säkert de som läser om bra böcker flertalet ggr.

Nu på fm 10.10 på TV4 Nyhetsmorgon söndag:

Åsa Nilsonne och Inger Edelfeldt om att vara mindful med sina dåliga sidor.

EDIT: lade till tiden.

Skapar mindfulness ännu fler krav? (bläddra ned till lyssnalänken)

Origami handlar ju mycket om att vara i stunden och mindfulness är ju ett begrepp som var och varannan kämpar med att utöva idag. Men denna kamp om att ständigt vara i stunden och njuta av både disken och matlagningen - kan inte det skapa ännu fler krav på oss stressade, rusande medborgare undrar Louise? I studion idag hör vi författaren Inga-Lina Lindqvist som ställer sig en aning skeptisk till mindfulnesstrenden men även mindfulnessinstruktören Lotta Pahleteg som ska övertyga oss.

Från Epstein i P1 15 juni 2011.

Lakrits skrev:Mindfulness innefattar avslappningstekniker som jag har en del nytta av. Det jag tycker är det problematiska med konceptet är de själsliga, andliga och religiösa inslagen. Min hjärna verkar nämligen helt sakna de delar som svarar för religiositet och paranormalitet. Men de delar av mindfulness som är dess motsvarighet till borgerliga begravningar och vigslar har jag som regel tyckt varit bra. Filosofin är ju i grunden klok och det finns delar av den som är applicerbara på livet i stort.

Känner som Larkits. Ruskigt klok och insiktsfull individ, och saknad!

barracuber skrev:Skapar mindfulness ännu fler krav? (bläddra ned till lyssnalänken)

Origami handlar ju mycket om att vara i stunden och mindfulness är ju ett begrepp som var och varannan kämpar med att utöva idag. Men denna kamp om att ständigt vara i stunden och njuta av både disken och matlagningen - kan inte det skapa ännu fler krav på oss stressade, rusande medborgare undrar Louise? I studion idag hör vi författaren Inga-Lina Lindqvist som ställer sig en aning skeptisk till mindfulnesstrenden men även mindfulnessinstruktören Lotta Pahleteg som ska övertyga oss.

Från Epstein i P1 15 juni 2011.

"NJUTA AV DISKEN"! Det är precis vad jag gör efter 20 minuter. Jag hamnar i någon form av fokus som gör livet riktigt trevligt - genom att diska! Jag tror det handlar om att hantera krav på sitt personliga sätt. Jag har en rad olika saker jag gör under diskningen. Först och främst sorterar jag all disk, sedan fyller jag djupa föremål med varmt vatten - och efter det är det igång.

Jag kom ihåg när jag var yngre: Jag hade inte funnit ett sätt att vilja diska än, och diska = livet suger. Sedan kom jag underfull med att jag får göra precis som jag vill. Jag tror jag tolka "diska" så bokstavligt att jag tog det som ett kommando.

Det är väldigt ansträngande att göra ett krav till något trevligt, dock.

Min psykolog försöker lära mig lite mindfulness. Jag tror att det hjälper till viss del.

Det är likadant för mig som några andra skrivit här, bland annat Sugis. Jag vet inte vem jag är och min personlighet har blivit helt förändrad pga de depressioner jag gått igenom, samt mediciner och ECT.

Det var läskigt att börja på antidepressiva första gången. Jag hade alltid varit tystlåten och tillbakadragen, men nu blev jag utåtriktad och pratsam. Jag som aldrig vågat svara på lärarnas frågor i skolan räckte plötsligt upp handen och ville svara på allt (jag var 21 och gick ettåriga omvårdnadsprogrammet). Jag kände inte igen mig själv och skämdes över mitt beteende.

Det satte igång en massa tankar om vem jag egentligen är. Om en medicin kan förändra mitt beteende så totalt, vem är jag då egentligen? Hur är mitt riktiga jag? Med ECT blev effekten ännu mer skrämmande. Jag blev näst intill manisk och fattade en massa förhastade beslut som jag ångrade senare.

Jag var arg på sjukvården längre för att de gett mig ECT. Men när de gjorde det var jag i samma läge som Sugis beskrev tidigare. Jag låg i en säng och ville inte vara med i den här världen längre. Jag ville bara få vara ifred inom mig själv och slippa ta hand om familjen och djuren. Jag orkade inte med alla krav längre.

Jag tror att jag lugnat ner mig lite med åren. Jag går fortfarande på antidepressiva, men jag börjar så smått att lära mig att behärska impulsiviteten de skapar hos mig.

Någon skrev om tankar som ständigt finns i hjärnan. Jag har inte alltid tankar. Min hjärna kan "stänga av sig" och det vet jag att fler här har berättat om. Mina barn är likadana. När det börjar bli för jobbigt (för mycket intryck till exempel) blir man avskärmad, hjärnan går in i stand-by-läge eller vad man nu ska kalla det. Det är inget man väljer att göra, utan det bara händer.

Jag har en längtan efter att få vara mitt riktiga jag, den jag var innan jag började med antidepressiva. Men så länge barnen är små måste jag ta dem, för mitt riktiga jag orkar inte med kraven det innebär att vara förälder. När de flyttat hemifrån kanske jag kan våga mig på att lära känna den jag är utan mediciner.