Har sedan jag var 10 år spelat olika tv- och datorspel.
Och något jag aldrig förstått mig på är hur nivåerna/svårighetsgraderna är konstruerade. Ofta tycks det som att flera relativt lätta nivåer/uppdrag följs av ett som är i stort sett omöjligt att klara. Det är alltså inte en jämn ökning av svårighetsgraden utan en extremt brant stegring från relativt lätt till extremt svårt.
Förstår inte meningen med att behöva göra om samma nivå/uppdrag en miljon gånger för att komma vidare.

En annan sak som jag märkt är att i fighting- eller racingspel så paralyseras spelaren/fordonet vid vissa attacker, så även om hjärnan registrerar anfallet och sätter in försvar så uppstår ett delay på ca 0,1-0,5 sekunder innan åtgärden verkställs i spelet, och då är det ofta för sent.
Förstår inte heller detta. Vad är syftet med denna paralysering?

En tredje sak jag uppmärksammat är att i vissa spel så när huvudkaraktären dör så gör den det på ett mycket spektakulärt och provokativt sätt, t.ex. hoppar/snurrar omkring i flera sekunder, ofta i kombination med retsam musik, innan slutet inträder.
Vad är syftet med det? Att reta gallfeber på spelaren?

Sen har vi det här med GTA, ett underbart spel, men för helvete hur har spelarna tänkt när de satt tidsgräns för vissa uppdrag? Är nästan så man tror att de, innan spelet är helt klart, testat alla uppdrag och tagit tid, sen har man skapat en tidsgräns som ligger på närmaste jämnt antal sekunder och gjort färdigt spelet, d.v.s. lagt in hinder i form av övrig trafik.
Allt detta har gjort att jag aldrig lyckats bli riktigt bra på något spel utan gett upp och testat nästa.
Nu har jag kommit till den punkt där jag börjar ge upp spel helt och hållet.
Sorgligt när man måste inse att ett av livets stora intressen inte går att ägna sig åt p.g.a. yttre omständigheter.

Kostymhippie skrev:Det är alltså inte en jämn ökning av svårighetsgraden utan en extremt brant stegring från relativt lätt till extremt svårt,

Jag hade bara tänkt fråga om du hade något exempel till det uttalandet? För det är inget jag har märkt av eller jag har inte tänkt på det på det viset åtminstone.

Har också undrat det. De som gör de flesta spel verkar vilja att man ska spela det spelet så länge som möjligt och tvingar en till det genom att göra så att det tar riktigt lång tid att ta sig framåt i spelet.

Lyysa skrev:

Kostymhippie skrev:Det är alltså inte en jämn ökning av svårighetsgraden utan en extremt brant stegring från relativt lätt till extremt svårt,

Jag hade bara tänkt fråga om du hade något exempel till det uttalandet? För det är inget jag har märkt av eller jag har inte tänkt på det på det viset åtminstone.

Jag tror att det har att göra med att olika moment i ett spel har man olika lätt eller svårt för att klara av, Hippie kanske är en klippa på att skjuta men helt hopplös på att köra bil i spel. Eller så är det för mig jag suger verkligen på banor i spel där jag ska jaga någon med bil eller köra ett lopp på bilbanan, då brukar jag tröttna och ge upp även fast jag gillar dom andra delarna i ett spel.

1. Har du några exempel på spel vid den första frågan? Vet inte om jag har upplevt detta.


2. Spelets oförmåga att processa lika snabbt som den mänskliga hjärnan?


3. Att karaktärer i vissa spel dör på ett spektakulärt sätt har jag också märkt, jag brukar tycka att det är ganska roligt. Det kan ju vara så för att lätta upp stämningen så att inte spelarna tycker att det är alltför hemskt att dö.


4. Det är ju ett ganska enkelt sätt att få spelaren att fortsätta spela med minimum jobb från deras sida.
Spelutvecklarna behöver inte designa något avancerat, bara sätta en timer på det så blir det mer utmanande.

Vissa uppdrag kan också vara ganska självklara att ha en tidsgräns på, desarmera en bomb, frakta något till hamnen innan båten går och så vidare. Fick du hur lång tid på dig som helst, då skulle det ju inte vara det minsta lilla utmanande vilket resulterar i att det blir tråkigt vilket i sin tur resulterar i att du slutar spela.

alixha skrev:2. Spelets oförmåga att processa lika snabbt som den mänskliga hjärnan?

Då är det nog något knas med spelkoden, förutsatt att det inte handlar om online-sessioner där spelaren i fråga har hög ping (paketfördröjning)

Fan vad jag skrattade mig igenom ditt inlägg, Kostymhippie! Du har så jävla rätt! Jag har förlorat räkningen på hur många gånger jag tänkt tanken "Hur fan har producenterna tänkt här då?". Det finns så många saker, stora som små, som kunde varit bättre i många spel. Personer som upptäcker detaljer bättre än andra borde användas som speltestare innan de släpper spelen, för de hittar ju alltid saker att klaga på.

Jag har alltid varit väldigt duktig på spel, så när jag stöter på en nivå i ett spel som jag inte klarar av så undrar jag hur någon mindre duktig ska klara det! När jag spelade igenom Zumas Revenge nyligen så tyckte jag spelet var skittråkigt de första 50 nivåerna, för det var först på de sista som spelet faktiskt gav en utmaning. Så det blev inte många timmars nöje i det spelet. Dock var det ju gratis på Origin.

Men det är en väldigt fin balans med svårighetsgrad, är det inte? Lite för enkelt och det blir tråkigt, lite för svårt och det blir irriterande. Att hitta rätt inställning för alla är nog en av de största utmaningarna för producenterna. Människor upplever ju spel väldigt annorlunda, måste man komma ihåg.

Det där med att spelaren paralyseras och att attacker registreras långsamt får mig endast att tänka på latenstider i onlinespel. Jag minns bara sådana här detaljer från spelen jag spelade som barn. Typ Donkey Kong på SNES. Men det är nog bara för att det spelet kan gå ganska snabbt, och producenterna anser väl kanske att de flesta spelare skulle uppskatta att noggrant kunna se exakt vad det var som skadade karaktären genom att pausa spelet lite innan det fortsätter. Annars undrar kanske många "Vad fan var det som hände nu då?". Detta är för övrigt varför jag avskyr krypskyttar i FPS spel online. Ett skott från ingenstans och så är det slut. Jätte kul för alla andra!

Och ja, jag tror faktiskt att syftet med att dramatisera att du förlorat är till för att göra dig sur. Kanske för att du ska vilja pusha vidare tills du klarar det. Jag tycker detta är onödigt.

Ja spel med aktiva nedräkningar har jag alltid tyckt illa om. Man har ingen tid till att njuta av ett spel när man måste fokusera på klockan hela tiden.

Vill någon här förresten lira med mig så kan ni kanske skicka PM? Jag är flitig på att spela support-karaktär i onlinespel och är duktig på att hjälpa andra.

slackern skrev:

Lyysa skrev:

Kostymhippie skrev:Det är alltså inte en jämn ökning av svårighetsgraden utan en extremt brant stegring från relativt lätt till extremt svårt,

Jag hade bara tänkt fråga om du hade något exempel till det uttalandet? För det är inget jag har märkt av eller jag har inte tänkt på det på det viset åtminstone.

Jag tror att det har att göra med att olika moment i ett spel har man olika lätt eller svårt för att klara av, Hippie kanske är en klippa på att skjuta men helt hopplös på att köra bil i spel. Eller så är det för mig jag suger verkligen på banor i spel där jag ska jaga någon med bil eller köra ett lopp på bilbanan, då brukar jag tröttna och ge upp även fast jag gillar dom andra delarna i ett spel.

Det var inte så jag tolkade det som var skrivet man ja kanske det.

OK, försöker sammanställa de spel jag spelat mest genom åren:
The Lost Vikings
Road Rash 2
Road Rash 3
Zombies Ate My Neighbors
Quake
GTA
GTA 2
GTA 3
GTA Vice City
GTA San Andreas
Fastnade för GTA-spelen just därför att man kan gå fritt och göra vad man vill i spelet.
Men som sagt så är nackdelen att vissa uppdrag är så sjukt svåra, sen när man väl klarat det så är nästa räcka av uppdrag mycket enklare.

Klockrent exempel från San Andreas är att man måste göra ett initialt uppdrag för att öht komma in i spelet som går ut på att huvudkaraktären CJ återförenas med sin familj. I momentet ingår att fly på cykel från rivaliserande gäng som kör bil. Ett misstag och du är rökt eftersom du befinner dig i extremt underläge (obeväpnad på cykel mot beväpnade bilförare). Detta uppdrag måste genomföras för att öht kunna spara spelet.
Hmmm, får nog starta en egen GTA-tråd för finns mycket att säga om de spelen....

Bilspel handlar mycket om tid... Aldrig fått för dig att andra kategorier kanske passar dig bättre?

I spel där du inte själv kan välja svårighetsgrad (som du kan i D3 exempelvis) får jag känslan av att de blandar en del för att inte de mer seriöst inriktade spelarna ska bli uttråkade samtidigt som man inte vill skrämma bort den stora massan. Har du fått kämpa länge med ett uppdrag så kan självförtroende återställas med ett gäng enklare uppdrag som följer, exempelvis.

Kostymhippie skrev:Fastnade för GTA-spelen just därför att man kan gå fritt och göra vad man vill i spelet.

Jag håller med dig, open world-spel brukar vara riktigt roliga!
GTA serien, Saints Row serien, Rage, Far Cry serien, Dead Island och så vidare ... mums!

Det är väl rätt lagom tidsgräns på uppdragen i GTA? Har spelat alla de där GTA-spelen, och kan inte minnas att det var minsta problem med nån tidsgräns i något av dem, även om det var väääldigt länge sen jag spelade dem.

Enda jag kan minnas är att i det nyaste GTA så var det ett par valfria uppdrag där man skulle cykla ner längs en bergsväg till exempel, och den man tävlade mot var ungefär lika snabb som en själv så då blev det ju viss tidspress, men de klarade jag ändå på första försöket, så..

Annars är väl de andra spelen du nämner rätt dåliga egentligen, Zombies/Vikings vet jag vad det är och har aldrig känt nån lust att ens ladda ner och testa trots att jag spelat runt 90-100 snes-spel, och Road Rash 2/3 verkar vara jättegamla racingspel så det fungerar ju inte så bra att jämföra det med nyare racingspel. Googlade och kollade lite och det såg riktigt stelt ut, så den där delayen du nämnde beror väl mest på en primitiv och dålig spelmotor, brukar kunna vara problem med delays och sånt då.

Här är till exempel ett racingspel som inte alls har nån sån där delay eller paralysering, det racingspel jag själv spelat mest:



Quake (1?) var ju bra när det var nytt, men numera så är det extremt föråldrat på de flesta sätt. Tror det var svårare än de senare Quake-spelen med om jag minns rätt.

Och om ens huvudkaraktär dör på ett sånt där spektakulärt och provokativt sätt så brukar det vara för att det helt enkelt passar till den stil som spelet har.

Så ja iaf du borde väl försöka hitta andra bättre spel att spela antar jag, det skulle lösa alla saker som du klagar på. Du nämnde inte det nyaste GTA V så du kan väl testa det, där frågar spelet om man vill skippa uppdrag eller bitar av uppdrag om man misslyckas för mycket, så då skulle du aldrig behöva fastna någonstans.

rojona skrev:Det där med att spelaren paralyseras och att attacker registreras långsamt får mig endast att tänka på latenstider i onlinespel. Jag minns bara sådana här detaljer från spelen jag spelade som barn. Typ Donkey Kong på SNES.

Donkey Kong är ju en helt annan sak, för man byter ju karaktär då samtidigt när man blir träffad och ens första karaktär dör, så det blir ju helt naturligt att det blir en sekunds paralysering, och det är något som underlättar och enbart hjälper en.

Cyan, läste bara ditt inlägg som hastigast, men du har nog rätt i att de där gamla spelen är rätt icke-represenatativa. GTA V låter grymt nice, har även funderat på nya äventyrsspel typ CoD, CS och liknande.

Fenren: ja, vanliga racingspel suger, så de går bort helt.

Gillar strategispel men det får även gärna vara lite äventyr och strid.
Speltips någon?

Cyan, nu har jag läst ordentligt.
Ja, helt klart behöver jag skaffa ett nytt Playstation om jag ska envisas med att fortsätta spela.
Skulle som sagt vara kul att köra GTA V och lite nya racing/äventyrsspel.
Racingspelet du länkade till var dock för surrealistiskt och flashigt för mig, gillar mer realistiska spel som typ rallycross, motocross, formel 1 eller liknande. Need for Speed var en gammal favorit på det glada 90-talet, minns att jag gillade spelet trots att jag ofta misslyckades. Skulle vara kul att köra en nyare variant på det spelet idag.

Hmmmm, kom ju på att The Sims var ett datorspel som jag faktiskt kunde spela helt utan att bli förbannad på olika saker i spelet.
Såg nu att fyran finns för mac, och eftersom jag är mac-freak så är saken ganska klar - bara min burk hemma pallar med det köper jag och tankar ner Sims 4.
Så behöver man inte köpa någon dyr spelkonsol.

Ingen som diggar strategispel? Det verkar mest va prat om rpg och action av olika slag tycker jag.