Unga kvinnor spökar

En av världslitteraturens stora böcker är Louisa May Alcotts Little Women. På svenska Unga kvinnor. Den handlar om fyra systrar som växer upp i Concord, Massachusetts. Och detta i skuggan av amerikanska inbördeskriget. Och inte minst dess politiska frågor.

Louisa May växte upp mitt sin tids mest radikala kretsar. Där fanns såna figurer som Ralph Waldo Emerson, Henry David Thoreau, Magaret Fuller och Nathaniel Hawthorne. Alla dessa, och andra, umgicks i varandras hem och stod varandra nära. Man var mangrant för både slavars och kvinnors frigörelse. I alla frågor som var på tidens dagordning stod man till vänster, inklusive skola och utbildning.

Hennes egen familj levde mitt i detta. Till exempel sköttes Louisa Mays skolgång av hennes radikala pappa Amos Bronson Alcott. Han var inspirerad av den schweiziska pedagogen Pestalozzi. Givet kunde Louisa May inte bli annat än feminist och slaverimotståndare.

I den skola som startades av Amos Bronson Alcott så lär lov ha införts för första gången, och klasserna var blandade, med både svarta och vita elever. Stora och viktiga innovationer för sin tid.

Hennes berömmelse bygger som sagt på främst en bok. Little Women. Den bygger delvis på hennes egen uppväxt. Den handlar om familjen March i Concord i Massachusetts. Pappan drar ut i kriget när inbördeskriget börjar 1861. De fyra systrarna lever tillsammans med sin mamma i en liten stuga. Efter ett år kommer pappan hem igen, illa tilltygad.

I Little Women är Louisa May själv Jo. Den blivande författarinnan. Till skillnad från Jo så gifte sig aldrig Louisa May. Det förklarar hon med : ”…because I have fallen in love with so many pretty girls and never once the least bit with any man.”

Nu handlar alltså Alcotts bok om de fyra systrarna och deras mamma. Av det enkla skälet att deras pappa är borta i kriget. Så, hur kommer då spökerierna in i bilden?

Jo, det har kommit en ny bok av förre krigskorrespondenten Geraldine Brooks. Den heter kort och gott ”March”. Den handlar om vad pappa March gjorde under sitt år i kriget. Bakgrunden till hans ”äventyr” är dels kriget och dels hans små kvinnor och dels hans tidigare liv (före äktenskap och familj).

Eftersom en poäng med detta är att du skall vilja läsa de båda böckerna (både Louisa May Alcotts och Geraldins Brooks) så skall jag inte säga mer. Inte mer än att uppmana dig att snarast uppsöka närmaste bibliotek.

Nu blir jag förvånad. Little Women är ju en orgie i hur man ska lära sej vara självutplånande och hårt arbetande samtidigt. Och inte får man ha några egna hjärtehobbies heller, det ligger ju i vägen för utbildningen till den goda husmodern.

Kanske borde läsa den igen?

Maybe baby.

weasley skrev:Nu blir jag förvånad. Little Women är ju en orgie i hur man ska lära sej vara självutplånande och hårt arbetande samtidigt. Och inte får man ha några egna hjärtehobbies heller, det ligger ju i vägen för utbildningen till den goda husmodern.

Kanske borde läsa den igen?

Man kanske ska läsa dem med ett visst perspektiv. Det som var radikalt då tycker vi är självklart nu.

Jag minns att Jo brukade skriva blodiga skräcknoveller, vilket gav välbehövliga pengar till hushållet. Men hon gjorde det med dåligt samvete. Det ansågs väl omoraliskt att läsa sån smörja, och då måste det ju vara ännu mer omoraliskt att skriva sånt. En modern läsning skulle vara att Jo i början tyckte det var roligt att skriva dem, men när hon skrev bara för pengarnas skull blev det ett slags prostitution. Hon kunde inte stå för det hon skrev. Skrivande i sig däremot var inte omoraliskt, bara det hade litterär kvalitet.

Att man skulle tänka på de fattiga, trots att familjen inte var så rik själv kanske ses som gammaldags. Men inte är väl solidaritet med dem som har det (ännu) sämre än en själv totalt utdött?

Meg var vacker och huslig, Amy var fåfäng och konstnärlig, lilla Beth var musikalisk och en ängel. Men det är pojkflickan Jo som alla läsare identifierar sig med.