Deadly_Nightshade skrev:No offense men den som glorifierar autism är blind för de problem som det innebär att ha en autismspektrumsstörning.

Det är INTE kul att inte kunna ha normala relationer som vem som helst - eller relationer överhuvudtaget för den delen. Fråga dem om de skulle vilja vara ensamma, utan vänner och utan erfarenhet av det motsatta könet vid säg 30, 40 eller varför inte 50 års ålder? För sådan är verkligheten för många med Asperger.

Pantade satungar...

Har du tuggat på konstiga plantor nu igen?

Mortalis skrev:

Deadly_Nightshade skrev:No offense men den som glorifierar autism är blind för de problem som det innebär att ha en autismspektrumsstörning.

Det är INTE kul att inte kunna ha normala relationer som vem som helst - eller relationer överhuvudtaget för den delen. Fråga dem om de skulle vilja vara ensamma, utan vänner och utan erfarenhet av det motsatta könet vid säg 30, 40 eller varför inte 50 års ålder? För sådan är verkligheten för många med Asperger.

Pantade satungar...

Har du tuggat på konstiga plantor nu igen?

Nja, alltså i sak har han/hon helt rätt. Det lär inte kännas som en komplimang att höra att någon önskar de har ditt funktionshinder när ditt funktionshinder har gjort dig bottenlöst ensam hela ditt liv trots att du längtar efter samhörighet. Det lär snarare kännas som ett hån.
Förstår dock att det i det här fallet var menat att muntra upp, inget annat.

tahlia skrev:

Mortalis skrev:

Deadly_Nightshade skrev:No offense men den som glorifierar autism är blind för de problem som det innebär att ha en autismspektrumsstörning.

Det är INTE kul att inte kunna ha normala relationer som vem som helst - eller relationer överhuvudtaget för den delen. Fråga dem om de skulle vilja vara ensamma, utan vänner och utan erfarenhet av det motsatta könet vid säg 30, 40 eller varför inte 50 års ålder? För sådan är verkligheten för många med Asperger.

Pantade satungar...

Har du tuggat på konstiga plantor nu igen?

Nja, alltså i sak har han/hon helt rätt. Det lär inte kännas som en komplimang att höra att någon önskar de har ditt funktionshinder när ditt funktionshinder har gjort dig bottenlöst ensam hela ditt liv trots att du längtar efter samhörighet. Det lär snarare kännas som ett hån.
Förstår dock att det i det här fallet var menat att muntra upp, inget annat.

En smula vänlighet kan räcka långt när man vill skapa relationer

Mortalis skrev:Ingen fara, Kattmamma Jag tror de flesta uppskattade ditt vänliga inlägg. I alla fall jag. Kul med lite positiv feedback runt Asperger också!

Tack snälla! Jag kände mig ledsen över att jag sårat någon. Det var absolut inte min tanke.
Så jag uppskattar ditt svar otroligt mycket
Jag är väl den sortens människa som ser gott i alla människor. ( okej inte hitler och sådana personer)
( eller vill se gott i alla, innan de bevisar motsatsen)
Jag har blivit mobbad på arbetsplatser, för jag är för snäll, gör för mycket och blir utnyttjad och får ta skit jobben.
Och att jag verkligen hatar konflikter och bråk. Det jag ville säga fast jag svävade ut med annat.
Alla har bra sidor, är intressanta bara man lär känna varandra och har viljan och intresset.
Även om jag träffar någon som kanske älskar chili plantor och det är dens passion.Och jag ej vet något om det. Vad kul och spännande att få lära sig något nytt. Så jag tror i min naiva hjärna att alla har något att tillföra.

sorry ! Jag hånar ingen. Jag förstår . Hoppas ni förstår att det var goda motiv jag skrev denna tråd.
Jag har dyslexi och dyxkalki , ni som missat det. Men det syns nog på mitt skit dåliga sätt att skriva.
Om någon skrivit att de velat ha dyslexi hade jag undrar hur de tänkte.
Det finns bra saker i alla diagnoser. Och dåliga.
Jag kan hata en del av mina funktions hinder med.
Fast jag inte pratar eller skriver om det.
Ett exempel: när jag glömt att ta conserta eller den inte hjälper fullt ut.
Och jag ska berätta något, och jag tappar tråden, svamlar , glömmer de viktigaste och folk tänker det var en korkad brud. För det jag vet och skulle berätta leker kurra gömma i min hjärna. Så det smarta jag skulle säga det försvann. Och när man ser minen på de man berättar för oj oj och vet att de tänker det där var en korkad människa.

tahlia skrev:Det lär inte kännas som en komplimang att höra att någon önskar de har ditt funktionshinder när ditt funktionshinder har gjort dig bottenlöst ensam hela ditt liv trots att du längtar efter samhörighet. Det lär snarare kännas som ett hån.
Förstår dock att det i det här fallet var menat att muntra upp, inget annat.

Eller så har man det så och förstår i alla fall. Utan att behöva vara en bättre människa för det, det är ingen kritk mot någon annan utan jag bara säger att alla varianter finns.

Jag förstod också.

Zombie ! Tack att du förstog! Men jag med min dyxlexi förstog inte det sista du skrev , ( förutom att du förstog )
Om du inte vill förklara här skicka pm. Jag vill inte säga att jag fattar när inte så är fallet.

Kattmamma skrev:Zombie ! Tack att du förstog! Men jag med min dyxlexi förstog inte det sista du skrev , ( förutom att du förstog )

Du är inte ensam om att inte alltid förstå det Zombie skriver, det kommer ofta obegripliga meningar från det hållet men jag är för feg att berätta att jag inte förstår (eller så orkar jag inte)...

tahlia skrev:
Grattis får jag väl säga. "Underbart" är nog det absolut sista ord jag skulle använda för att beskriva hurdant det är att ha AS. Måste vara väldigt trevligt att känna att man får så mycket positivt ut av det. Själv har jag svårt att finna de positiva sidorna, om det nu finns några för min del.

Om det inte vore för min AS, skulle jag diagnotiserats som schizofren. Jag föredrar AS då som "räddar" mitt psyke från den delen. (enligt två schizofreni-utredningar så "räddar" AS mig ifrån komplett schizofreni)

Edit: Samt att klassifieras som sociopat/psykopat.

eelsnova ! Då är ju ändå as positivt för dig, det glädjer mig.

Miche! Det där med prestige och inte säga vad jag ej kan eller förstår det har jag skippat för länge sedan.
Lönlöst att spela teknisk och smart. Jag blir genomskådad direkt.
Och det är pinsamt. Ha en fin helg / kram kattmamma bl.a.

Kattmamma skrev:eelsnova ! Då är ju ändå as positivt för dig, det glädjer mig.

Jag kan inte förneka att AS ger en hel del problematik i vardagslivet eller att man glider fram bra i livet.. det ger mig ett helvete det med. Men jag tror ändå jag föredrar AS än schizofreni/sociopati/psykopati. Det är dock min egna åsikt.

Mortalis skrev:Har du tuggat på konstiga plantor nu igen?

Nej men jag stör mig enormt på okunskap och ja, dumhet i största allmänhet.
Visst kanske jag tog i lite hårt och det ber jag om ursäkt för i efterhand - men det reflekterar bara hur jag verkligen känner: dumhet gör mig förbannad för den är den främsta orsaken till våran mänskliga ras förfall.

Och visst, hade hennes barn varit yngre - kanske under 15 eller så - ja då hade jag haft större förståelse. Barn kan vara rätt korkade trots allt (pga bristen på erfarenhet och insikt som vi äldre haver) men den äldsta är ju 22 år och borde veta bättre tycker man.

Känner för övrigt inte till några psykoaktiva plantor som gör en lättirriterad - men du var väl bara ute efter att nida mig och mina drogliberala åsikter eller hur, så varför svarar jag ens?!

ag har, förutom Aspeger, bipolär sjukdom. Det är alldeles för många som säger att de skulle vilja vara bipolära för man förutsätter att det, automatiskt, medför kreativitet. Det enda jag kan säga är att nej, du vill inte ha bipolär sjukdom. Du vill inte ha Asperger heller. Att vara helt normal, utan diagnoser, och kunna fungera normalt är att föredra.

Trots alla svårigheter och nackdelar det innebär att vara aspergare går det att leva som en stolt människa som värdesätter sin personlighet oavsett vad som står i läkarböckerna.

Jag kan mycket väl tänka mig att unga människor uppskattar en sån människa när de träffar en. Stridande själar i kamp mot omgivning/omständigheter blir ofta helgjutna karaktärer. Starkare och mindre förfalskade än genomsnittsmänniskan som mest glider genom tillvaron.

Juddy skrev: Att vara helt normal, utan diagnoser, och kunna fungera normalt är att föredra.

Det hade jag aldrig valt och fy vad trist med ett homogent samhälle där alla var "normala" för den delen också.

Tycker det är kul att någon kan se aspergares fördelar och beundra dem. Tänk om vi alla kunde se alla människors olika styrkor och se till att dem fick glänsa, jo då hade det inte behövts lika många diagnoser för att folk skulle fungera.

KrigarSjäl skrev:Trots alla svårigheter och nackdelar det innebär att vara aspergare går det att leva som en stolt människa som värdesätter sin personlighet oavsett vad som står i läkarböckerna.

Jag kan mycket väl tänka mig att unga människor uppskattar en sån människa när de träffar en. Stridande själar i kamp mot omgivning/omständigheter blir ofta helgjutna karaktärer. Starkare och mindre förfalskade än genomsnittsmänniskan som mest glider genom tillvaron.

Det håller jag med om. Jag vore inte jag utan Asperger men för egen del är det stor skillnad mellan det och att vilja ha något. Med vetskap lite tidigare hade jag kunnat, fast det kan jag inte veta säkert, bespara mig det faktum att jag så fullständigt brände ut mig i det att jag kompenserade för att klara av ett socialt tempo. Kraschen var magnifik och inget jag önskar någon. Å andra sidan är jag förhållandevis tacksam att ingen tänkte Asperger tidigare. Jag har stött på många som fått sin diagnos som tonåringar, eller tidigare, som begränsar sig själva. Idag vet jag inte om jag skulle ha, t ex, rest i samma omfattning som jag gjorde närhelst jag hade pengar om jag hade vetat att det var Asperger som gjorde mig så känslig för diverse intryck. Jag skulle förmodligen ha undvikit det. Redan då kunde jag bli svimfärdig av alla intryck men jag tog mig igenom det på något sätt.

Nu var det så att mina barn. Har träffat 4 personer med asperger. De tycker att de är de trevligaste och finaste människor de träffat. Och de såg era bra sidor. Var glada istället. Att det finns människor som inte ser ner på er.
Okej. De såg människor som var äkta och oförfalskade.
Rena motiv utan lögner, inställsamhet.snälla, vackra fina personligheter.
Som står för sina ideal. Som ger utan beräknande tankar. Som är duktiga på det dom specialiserar sig på.
Det kanske inte var super genomtänkt att önska sig en diagnos.
De dom utryckte var att de beundrar er.
Är det svårt att förstå.
Kanske ovanligt. Ni har bra sidor. Och dåliga.
Det har alla. Jag har mängder med svårigheter som liknar era.
Jag gnäller inte. Så släpp bitterheten se att era fördelar.
Och jag skrev detta för att visa er att ni har bra sidor om ni inte bara tänker hur dåliga ni är.
Sträck på ryggen, och se era starka sidor.
Ni som ej har haft en relation och är bittra över det.
Jag har varit gift med en narkoman och en alkolist.
Mer går jag inte in på. Men mitt liv har med varit skit, livet är inte lätt för någon.
Nu hoppas jag att ni som är bittra och gnälliga slutar skriva skit.
Jag skrev detta för att visa att det finns människor som uppskattar er.
Men vissa av er kan ju inte låta bli och gnälla och kritisera. Har ni ingen kritik och gnälltråd där ni kan vara bittra.
Annars får jag väl skapa en. Nu får jag väl mycket skit men.
Ni som gillar att höra sanningen och säga sanningen.
Jag blev jätte ledsen av era elaka kommentarer . Och glad för er som ändå försökte se det det positiva jag försökte
Förmedla.

Kattmamma, jag uppskattade tråden och tror att många har missförstått vad den gick ut på lite.
Att dina barn kan se fördelarna hos en sorts personer som avviker från normen gör mig hoppfull om att allt fler kan göra det.

Alla ni som tycker det var hemskt av dem att säga så. Hur tror ni samhället kommer att se på er om ni inte kan sluta nedvärdera er själva och bara se era svårigheter?

Choklad skrev:Kattmamma, jag uppskattade tråden och tror att många har missförstått vad den gick ut på lite.
Att dina barn kan se fördelarna hos en sorts personer som avviker från normen gör mig hoppfull om att allt fler kan göra det.

Alla ni som tycker det var hemskt av dem att säga så. Hur tror ni samhället kommer att se på er om ni inte kan sluta nedvärdera er själva och bara se era svårigheter?

Tack för ditt fina svar och ni andra som skickat snällt pm.
Tycker man ska vara snäll och vänlig

! Kanske finns en chans för mina ungar att få lite aspie,
Nu ville min terapeft utreda mig, och gjorde massa tester.
När vi skulle skiljas åt efter mötet, frågade hon om hon fick ge mig en kram??
Vi brukar alltid ge varandra en hej då kram!
( hon är en mycket snäll och härlig kvinna)
Men nu var det första gången hon frågade!
Hon blev nog rätt övertygad på bara den första testen av att jag är som ni !
Så snart blir jag en i gänget på riktigt!' kram på er

Inte helt säker på om jag ska gratulera eller beklaga...

Kattmamma

Absolut inte beklaga! Mina funktions hinder har jag trott varit adhd drag.
Jag är stolt över mig själv att jag är ärlig och noggran, omtänksam, och snäll.
Och jag hade inte passat så bra med min livs kärlek för jag känner en samhörighet som jag aldrig gjort tidigare.
Eftersom jag nu känner skillnaden mellan Nt och aspie när man ses.
Så har det gjort att jag känner mig ännu mer udda än innan.
Jag har trott att jag tittat människor i ögonen, men så är inte fallet.
Och jag har trott att det är normalt att känna sig utanför.
Att denna mur som är mellan människor och mig som man ej kommer igenom.
Känner jag starkare , eftersom jag känner skillnad med ufo, där finns ingen mur.
Direkt kontakt, för första gången känner jag mig trygg i en relation.
Jag förstår hans språk och det finns ingen osynlig mur.
Men visst är det tufft att inse, varför inga jobb fungerar, att jag missförstår vad Nt säger, att jag ej orkar med att träffa vänner som jag vill, och att möten och fester är pest.
Men inte beklaga ! Det gäller att hitta sig själv! Just nu är jag sjukskriven, hemtjänst med massor av människor att tolka känns inte som jag orkar just nu. Tack och kram