Har varit på min första aspergerforumträff.

Det var på den lugna träffen hos Isabell.

Det hände någonting där.

Tidigare har jag alltid känt mig som om jag vandrade omkring i ett vakuum där man i bästa fall kunde bli uppskattad för sina prestationer men ej för den man är.

Efteråt kände jag mig uppskattad för den jag är.

Det är en mäktig och obeskrivbar känsla.

Stort tack till alla närvarande på träffen och särskilt till värdinnan som anordnade träffen samt de som gjorde det möjligt för mig att närvara.

Vad härligt att det kändes så bra!

Synd att jag missade dig, men nu blir det väl fler tillfällen!

Hoppas du kan komma hit den 25:e! Känn dig varmt välkommen!

Personligen kan jag bara säga att det var ett rent nöje att vara där och lära känna dig Grimuald.
Stort tack också till Isabell som ordnade inte bara med träffen utan även med övernattning för oss långväga.
Hoppas vi alla snart träffas igen!

Grimuald skrev:Har varit på min första aspergerforumträff.

Det var på den lugna träffen hos Isabell.

Det hände någonting där.

Tidigare har jag alltid känt mig som om jag vandrade omkring i ett vakuum där man i bästa fall kunde bli uppskattad för sina prestationer men ej för den man är.

Efteråt kände jag mig uppskattad för den jag är.

Det är en mäktig och obeskrivbar känsla.

Stort tack till alla närvarande på träffen och särskilt till värdinnan som anordnade träffen samt de som gjorde det möjligt för mig att närvara.

Men gud så gulligt. Obs, jag är inte ironisk. Blev alldeles rörd av att läsa det här. Grattis!

Grimuald, det måste jag säga var starkt jobbat att vara avstängd en tid för det som hände och att du sen tar dig till en träff och får en positiv upplevelse.

Mycket glädjande och jag hoppas att du har vunnit över din rädsla och får mersmak!

Riktigt glad för din skull

Håller med både a-mamman och asp-kvinna!!

Grattis Grimuald!!

/Barracuber

Grattis Grimuald!

Grimuald skrev:Tidigare har jag alltid känt mig som om jag vandrade omkring i ett vakuum där man i bästa fall kunde bli uppskattad för sina prestationer ...

Det där känner jag igen faktiskt, fast jag aldrig satt ord på det.

EDIT: jag uttrycker mig ju som en kratta... Jag menade att jag aldrig satt ord på att man lätt känner sig som citatet till vardags och att det är trevligt att gå på träffarna mycket för att man inte behöver känna sig så där.

barracuber skrev:Håller med både a-mamman och asp-kvinna!!

Grattis Grimuald!!

/Barracuber

Instämmer.

VAD ROLIGT! :-D

JÄTTEskoj att du kände så efter träffen, Grimuald! Det var verkligen en sällsam känsla att läsa det du upplevt!

Hoppas du dyker upp på fler träffar när tid och ork räcker till!

Grimuald skrev:Efteråt kände jag mig uppskattad för den jag är.

Det är en mäktig och obeskrivbar känsla.

Det var väldigt trevligt att få lära känna dig, Grimuald.
Aspergare är ju som alla andra individer; alla olika.
Dock...jag känner igen så mycket av mig i dig, eller av dig i mig.
Det där fruktansvärda trotset i rädslan och samtidigt en stor dos
jävlaranamma som egentligen är en oerhört stark livsdrift.

Vi har rätt att leva. Vi har rätt att ta plats.
Även om inte andra gillar oss. Kanske allra mest då!

Ja, det är en mäktig och obeskrivbar känsla att känna sig
uppskattad för den man är. Det känslan kanske leder till att
kunna acceptera sig sådan också. För mig tog det nästan fyrtio
år innan jag kunde stå för att det var något jag inte var så bra på.

I framtiden kommer jag att skryta över hur värdelös jag är men
jag kommer att vara stolt över den jag är. Det är en enorm
skillnad. I möten med andra människor blir det tydligare vem jag
är/vem jag inte är. Du har hjälpt mig att hitta en del i mitt pussel.

Jag gillar dig Grimuald och önskar att framtida aspergerträffar
kan ge dig tillfällen till många nya, oanade
vänskaper och en hel del härligt hångel.

Livet är kort! So go and catch it!

Kramkalas.

Mhmmm

Grimuald skrev:Det är en mäktig och obeskrivbar känsla.

Stort tack till alla närvarande på träffen och särskilt till värdinnan som anordnade träffen samt de som gjorde det möjligt för mig att närvara.

Det glädjer mig stort att du vågade ta steget att komma på en träff och att det blev så lyckat för dig och alla andra.

KrigarSjäl skrev:Kramkalas.

Om du ber riktigt snällt, så kanske du också får vara med på ett kramkalas framöver.

Grimuald skrev:Har varit på min första aspergerforumträff.

Det var på den lugna träffen hos Isabell.

Det hände någonting där.

Tidigare har jag alltid känt mig som om jag vandrade omkring i ett vakuum där man i bästa fall kunde bli uppskattad för sina prestationer men ej för den man är.

Efteråt kände jag mig uppskattad för den jag är.

Det är en mäktig och obeskrivbar känsla.

Jag är oerhört glad för din skull Grimuald. Väldigt roligt att det blev en positiv upplevelse.

Jag kan känna igen mig i det du skriver.

Jag vill oxå säga att det är väldigt bra på träffarna. Väldigt intressanta människor som det är lätt att umgås med. Tack för det!

Jag värdesätter varje träff jag varit med på:) Min första var förförra sommaren en tur med Inger och andra till Fjäderholmarna, sedan ett antal träffar hos Pemer samt en hos Weasley nyligen. Ngn filmträff samt biljardkväll har det även varit. Joo en tacokväll har det oxå blivit. Även de 2 attentionforumträffar som varit sedan jag blev medlem har varit trevliga och givande, ett i Kulturhuset förra vintern och ett på Hermans på Fjällgatan tidigt förra våren.

Nu ser jag framemot en härlig picknickträff till pingst den 30:e maj ngnstans här i Sthlm.

Stort tack för alla vänliga, insiktsfulla och förstående reaktioner!

Nu är balansen här återställd igen och jag känner mig lika välkommen här som jag på ett naivt sätt trodde när jag sökte mig hit för några år sedan.

När det gäller framtida träffar får man nog ta det som det kommer, på ett spontant sätt. Trots allt så måste ju tiden, lusten och orken finnas där för att det ska vara givande. Man har ju sina begränsningar.