Jag tänker hänga fast vid ordet "barnpsykolog". Missuppfatta mig inte nu, jag hänger inte kvar där för att jag är inne på att hennes tankar är onormala, utan för att jag tror att det finns en chans att hon skulle må bättre och få bättre reda på sådant som är jobbigt att tänka över, om hon fick en chans att träffa en psykolog.

Min dotter (hon som är lika gammal som din lilltjej) har gått hos en barnpsykolog till och från i 3 år snart. Hon har helt andra tankar, men reagerar på sina tankar på ett sätt som mycket liknar det du beskriver. Hon har mått mycket bättre efter en period hos psykologen.
Något som kan hjälpa (som jag gjorde med min dotter) är att tala om att hon skall få träffa en sorts "pratdoktor" (Det är benämningen här hemma ) och att den personen kan hjälpa henne må bättre.
Hos min dotter ledde det till att hon mådde lite bättre redan efter första gången, eftersom hon var övertygad om att "pratdoktorn" gjorde saker lättare för henne.

Nåja, bara en tanke.

jag skrev ju att hon är helt emot det, hon skulle aldrig göra det hon säger så och hon säger också att neee, inte ska man HA sex...man kan ju bli med barn eller få sjukdomar, det har dom talat om på TV...

Men hon tänker på det...men det har försvunnit mer och mer nu sedan vi installerade WOW och hon spelar det igen...Så jag funderar lite i banan om det vart "intressant" och tankarna kom för att hon inte hade nått annat...som om det vart ett "specialintresse"

Nu är jag ju så ny på detta med AS och dottern är inte ännu utredd klart så jag vet ju inte...Men hennes läkare ser inga problem i att hon tänkt och undrat över sex, så då gör inte jag heller det!

Hon har som inget annat än datorn och just WOW som är som ett specialintresse, undrade om man kunde hitta nått annat åt henne, finns det andra spel men som är så pass avancerade som WOW?
Hon gillar att baka, fotografera - hon får en digitalkamera i julklapp
TV-spel men det har jag inte råd med, hon vill ha ett PS2 med sånt så man kan sjunga? mikrofoner och så...Jag har helt enkelt inte råd...
Ska försöka spara tills hon fyller år till sommaren, för det kan vara ett alternativ till datorn...Vi är mycket ute i skog och mark, det gillar hon men inte att vara ute ensam, inte ens på gården, vi bor granne med ett dagboende och hon är rädd dom, tycker dom är obehagliga...

Hon läser ju men det är inte "det roligaste" och redan i 2an kunde hon så pass eng så fröken hade henne som sin assistens i klassen
Matte är lätt för henne men inte om hon måste, då låser hon sig...
Men hon kan, allt...jag fattar inget av hennes matte!!!

Hon gillar inte sport
Djur tycker hon om, gärna exotiska djur, vi har haft många olika konstiga insekter, då hon var liten samlade hon på insekter och jag har jobbat med reptiler och haft själv,så det är hon uppvuxen med...

Nu har vi hund men hon ser henne bara som söt, kompis, hon vil inte gå kurs...jag har frågat

Jag försöker verligen hitta nått som hon kan tänkas gilla som inte är datorn men har ide torka, just nu!

Inte för att jag vill bråka nu, men jag har inte direkt någon bra erfarenhet av psykologer / pratdoktorer. Oftast förstår de ö.h.t. inte sig på dessa barn. Jag har själv den erfarenheten såväl från min egen uppväxt som med mina egna barn. Risken är ju dessutom att psykologen helt missförstår situationen och börjar prata om sexuella övergrepp och sådant.

stenbock66 skrev::) jag skrev ju att hon är helt emot det, hon skulle aldrig göra det hon säger så och hon säger också att neee, inte ska man HA sex...man kan ju bli med barn eller få sjukdomar, det har dom talat om på TV...

Jo, men den inställningen hade nog dottern också när en kille i klassen sa åt henne att klä av sig. Jag tror inte han gjorde det för att han ville ha sex utan förmodligen av helt andra skäl. Han tyckte kanske det var spännande eller nåt? I vilket fall som helst så tror jag dottern gick på det. Den gången alltså, nu skulle hon inte gjort det längre.

En sak till
min dotter tycker inte om att prat så som med en psykolog, vi försökte med skolkuratorn, då det var jobbigt med mobbing i skolan [första klass] hon fixar dåligt att ens vara med på utvecklingssamtalen med fröken...

Hon gillar inte att man pratar med henne OM henne...Sådan har hon alltid varit sedan hon var mycket liten...Och jag tror ju att vi kommer får psykolog - pratdoktor sedan då utredningen börjat, då redan barnmottagningens psykolog är med

Vid såna samtal och bara en läkarundersökning, så är hon inte still, hon kan ligga på britsen med fötterna mot väggen, hon har sällan ögonkontakt och hon avbryter hela tiden, eller försöker hålla sig typ osynlig...så att doktorn inte ska prata med henne...det var så denna doktorn "såg" henne, äntligen, och undrade...hon visade på beröringkänslighet och allt detta...osv.

Utvecklingsamtal: rör på sig, ingen ögonkontakt eller provocerande ögonkontakt - tittar stint på fröken och säger JAG LYSSNAR
vill ha nått annat att göra under tiden, som att rita...osv.

Jag hinner inte med nu om jag missar nått inlägg!!!

Vi pratade tidigt om detta att inte göra som andra säger, bara för att dom säger det...EX, hoppas från ett hustak eller så...

och sånt vet hon, hon är mycket noga själv med vad som är rätt och fel, orättvisor och bara för att den får, så får inte jag osv.

Jag har ju som alltid anat att det är nått med min dotter, så jag har noga pratat om sånt jag sett kan vara "konstigt" för henne eller att hon inte fattar vad dom menar, hon förstår sig tex. inte på retningar...varför gör dom så?

Har ni några tips på bra intressen som är liknade som WOW?

Det där påminner mig lite om hur det var på utvecklingssamtal med dottern för några år sedan. Det var då hon var helt tyst i skolan, och då förstås också på utvecklingssamtalen. Jag minns att när jag försökte få henne att prata så trodde hennes fröken att hon "slogs med mig". Jag hade då tydligen, enligt henne, ingen "disciplin" på henne. Jomenvisst. Snacka om att misstolka folk helt kapitalt!

Mera: hon gillar att sjunga och dansa, hon lärde sig på 3 månader att spela piano, tvåhandfattning och utan noter spelar hon men det är inte utmaning nog hon lessande....

hon har i flera år sjungit i en barnkör som finns här men lessande till slut, det var nog inte heller utamnade nog fast dom har stora uppträdande och invigningar, stora scener och allt...[själv skulle man vara skitnervös]

Nu gör hon mycket webdesign och gör layouter, jag bygger hemsidor och håller nu på att lära henne det, i helgen ska hon få program installerade på datorn...just nu gör hon grafik, layouter i paint, hon är otroligt duktig där och jag klara det inte ens...

stenbock66 skrev:Har ni några tips på bra intressen som är liknade som WOW?

Det är nog väldigt individuellt. Dottern gillar dockor och sådant väldigt mycket, vilket jag förstått är ganska ovanligt bland dessa barn. Hon är egentligen ganska utåtriktad även om hon har väldigt svårt för sociala koder och sådant. Man kan nästan säga att hennes specialintresse är relationer. Hon vet också precis vad som hänt i skolan och berättar gärna om det.

*jösses* visst är det jobbigt...jag och min dotter har ofta uppfattas av andra som om vi diskuterar mycket och att hon inte har respekt för mig, för hon kan käfta emot gode bra, och hon har ett sjuhelvetes ordförråd, ingen vill diskutera med henne till och med kompisar till mig vuxna säger att det är ingen ide att argumentera med henne

hon har svar på allt och hon vet allt

min dotter är nog i grunden väldigt social - hon vill ha kompisar men ingen kan "leka" på hennes nivå, dom spelar inte wow tex.

hon vet också allt som sker på skolan och om alla

Kompisar är ett problem för min dotter också, fast hon har en del bra kompisar på skolan som troligen också har NPF (om än odiagnosticerad). Hon hade en kompis med ADHD som det varit lite struligt med som var mycket hemma hos oss i perioder. Ibland trodde man nästan att hon bodde hos oss. Just nu har vi bara kontakt med henne via MSN, men det finns massor av planer på vad de vill göra när de blir större

Ögonkontakt:
Första gången jag var på ett aspiemöte så började det med ett litet föredrag.
Bland åhörarna så var det aspies i majoritet men några få "ledsagare".
När föreläsaren står och pratar så registrerar jag hur alla aspies sitter och tittar på alla andra, medan NT-folket sitter och tittar på föreläsaren.

Här blev jag för första gången medveten om att jag som aspie inte tittar på den jag lyssnar till.
Anledningen?
Om jag sitter mitemot en som talar till mig.
När jag fäster blicken mot personens ansikte så försvinner hörseln och jag hör inte vad vederbörande säger.
När jag drar undan blicken så kommer hörseln tillbaka och jag hör vad vederbörande säger.
Det känns jättekonstigt och svårt att förklara.
Jag har lärt mig att människor tar illa upp när man inte tittar på den man lyssnar till så jag tittar "nära" Dvs precis vid den gräns där jag fortfarande hör vad som sägs.

Kanske hon behöver övning i vart man fäster ögonen vid ett samtal. Förklara att "titta på" inte betyder att man skall studera IRIS på människan.

Min punkt där jag tittar är snett nedanför ansiktet typ vid axeln och lite ner. Då hör jag vad som sägs och kan ta till mig det lilla av kroppspråket som jag förstår.

vad lika våra döttrar verkar, min har haft i tidig ålder en kompis som vi umgått med mycket, ett tag nästan bodde hon hos oss, min dotte rgillar inte att vara borta...så dom var här jämt, sen har vi flyttat i våran stad och vi har inte umgåtts så mycket längre och nu i år fick den kompisen diagnos ADHD, var förbi och lekte för ett tag sen en HEL dag och äntligen funkade det skitbra, hon hade påbörjat medicin och min dotter sa rakt ut att det var jätte skoj för kompisen var inte så svamlig och jobbig som hon brukade vara

Innan har dom ofta varit osams men dom bästaste vänner ändå...

TACK UFO...sorry jag skrek
precis så är det för min dotter, och guuud vad vi har fått utstå saker och ting på grund av det, att hon är ouppfostrad och allt möjligt TACK TACK

ska prata med henne och förklara för fröken nu också...så hon fattar vid nästa utvecklingsamtal....

*lättad* ååå, vad jag har funderat över detta...
Skumt en annan sak också, hon har alltid kunnat göra flera saker samtidigt, spela datorn, ha stereon på och prata...läsa läxan, ha tv på och steroeon efteråt kan hon berätta om allt också sjunga sången, vad som var på TVn och läxan eller datorn...Är det Aspigt?

Njäee, jag håller nog inte riktigt med i ditt resonemang kring aspies & ögonkontakt, Ufo. Det stämmer inte helt med min egen erfarenhet kring fenomenet. Skulle jag sammanfatta så tror jag att aspies föredrar att titta på de som man gillar mest oavsett vem som pratar. Det kanske också är så att man hellre studerar andra än just den som pratar. Det där med att aspies inte gillar ögonkontakt stämmer dock inte alls med min egen erfarenhet. När jag är bland folk söker jag hela tiden ögonkontakt med de jag tycker är intressanta. Jag har också mina erfarenheter kring när jag gick i skolan som "oförstörd aspie" och hade "distansrelationer" med tjejer enbart baserat på ögonkontakt. Jag observerade dessutom nyligen att sonen gjorde precis samma sak med en tjej han gillade. Jag har sett dottern försöka sådant också med killar.

Aspies ögonkontakt skiljer sig ganska ofta från NTs iaf.

*hm* men min dotter verkar tycka det är rent obehagligt med ögonkontakt med en del, mera speciellt såna hon inte "känner" väl eller tex. fröken [alltså viktiga personer] handbollstränare, gympaläran osv.
Eller läkaren tex.

om man samtalar med fröken och dottern är med så vill hon hellre sitta och rita, hon hör allt och svara osv. men så fort fröken vill att hon tittar på henne och "koncentrerar sig" så brakar det loss, då kan hon provocerat stint titta och säger alltid jag lyssnar eller jag hör...

därför jag tyckte Ufos förklaring stämde så bra...

Det här med sömnbesvär då?
Eller alla "fobier" typ, får för sig saker att hon ser monster bakom duschdraperiet elle ri hallen då den är mörk...
Drömmer mycket och sover dåligt, svårt att somna...då kommer alla tankar om allt som skett under dagen och hon MÅSTE bara säga allt i detalj annars får hon ont i magen

stenbock66 skrev:Skumt en annan sak också, hon har alltid kunnat göra flera saker samtidigt, spela datorn, ha stereon på och prata...läsa läxan, ha tv på och steroeon efteråt kan hon berätta om allt också sjunga sången, vad som var på TVn och läxan eller datorn...Är det Aspigt?

Kanske
Jag kan lyssna till flera samtal (fikarum) samtidigt och ta till mig vad som sägs.
Dock så har jag av yttre omständigheter fått koncentrationssvårigheter de senaste åren så multi-lyssningen ger mig idag bara huvudvärk.

Men det går också att stänga av "kanaler" ibland via självkontroll ibland inte. Vilket gör att man inte kan höra ett ord av vad som sägs.

Ett exempel är den där datafläkten som surrar. Den har en tedens att tystna när jag sätter mig för att räkna ut ett svårare logiskt problem.
Men för ett djäkla oväsen just nu när jag bara sitter och skriver.

*hehe*
hur är det med dofter då, hon har alltid varit mycket för att lukta och känner lukter, pratar högt, vi trodde hon hörde dåligt men det gör hon inte Hon har varit mycket pinsam ibland just med dofter

Ja, hon verkar kunna stänga av ibland...

hon kan uppfattas som en liten besserweisser ibland också...

"little professor" kallas de (vi) ibland!

The little professor syndrome

okej...då börjar nog få bilden klar för mig, då är det bara att vänta på utredningen och se om den säger AS då...
Jag vill bara få veta så mycket som möjligt vad jag kan själv hjälpa min dotter med då nått är jobbigt eller så...

En stilla undran, hur kommer det sig att man ska få "verktyg" av läkaren och så sen efter utredning och ev. diagnos, borde inte andra personer med AS bättre kunna hjälpa, förklara hur det känns, uppfattar saker och tycker...???

stenbock66 skrev:En stilla undran, hur kommer det sig att man ska få "verktyg" av läkaren och så sen efter utredning och ev. diagnos, borde inte andra personer med AS bättre kunna hjälpa, förklara hur det känns, uppfattar saker och tycker...???

Den frågan har du nog svarat på själv alldeles utmärkt då du berättade om din dotters lärare.

Och så finns det vissa saker som enbart kunskap inte råder bot på.
Tex:Hur skall jag få ett jobb via normala tillvägagångsätt när alla personalchefer kommer att dömma ut mig via arbetsintervjun pga mitt högst avvikande kroppspråk? De tror ju att jag är påtänd då jag inte visar "nervositeten" som andra gör.(eller något)
Så verktygen är nog behövliga. Tycker mer att det är synd att det krävs diagnos för att få stöd. Tänker på de stackare som bara nästan kvalat in till diagnos av något slag.

Men det stämmer att självinsikt är det bästa och kraftigaste verktyget.
Du får bjuda in din dotter hit