Hur mycket autism man än har så har man autism och behöver den hjälp man behöver.
Jag är också så trött på vården...... Om man inte behöver någon hjälp så vill man inte ha någon hjälp.
Jag tror mest att det eviga tjabblet beror på att de inte har så mycket hjälp att komma med egentligen

supernova skrev:Hej!
Jag tror att det är lättare att leva med AS i vissa åldrar och svårare i andra. När jag fick barn blev mina svårigheter mer synliga och det berodde ju på att kraven ökade så otroligt på mej. Med vakna nätter och ständig fokus på barnet men också att det sociala kontaktnäter blev så mycket större. Jag fick inte ihop att vara förälder och fixa jobb och alla förändringar så jag blev överbelastad.
Får man en diagnos i tidig ålder kan man anpassa sig mer utefter kraven som kommer med åren och man kan få den hjälp man behöver att man inte kommer in i någon utbrändhet.
MVH supernova

supernova skrev:Hej!
Jag tror att det är lättare att leva med AS i vissa åldrar och svårare i andra. När jag fick barn blev mina svårigheter mer synliga och det berodde ju på att kraven ökade så otroligt på mej. Med vakna nätter och ständig fokus på barnet men också att det sociala kontaktnäter blev så mycket större. Jag fick inte ihop att vara förälder och fixa jobb och alla förändringar så jag blev överbelastad.
Får man en diagnos i tidig ålder kan man anpassa sig mer utefter kraven som kommer med åren och man kan få den hjälp man behöver att man inte kommer in i någon utbrändhet.
MVH supernova

Sorry om ot men det verkar inte gå att pm:a dig?

Jag är där nu med barnen (1,5 och 4 år)... ny diagnos. Brände nog ut mig i sommar... Nu försöker jag börja jobba 25% och har 1000 möten. Som 100% jobb + mer känns det. Tips? Trådar? Vart i forumet går man?

Jag har själv sk "drag av Asperger" men uppfyllde inte kriterierna för någon diagnos när jag utreddes. Dock misstänker jag att jag hade fått hjälp med mina svårigheter om jag faktiskt fått en "riktig" diagnos. Många av mina svårigheter jag hade som barn kvarstår nu i vuxen ålder, och det händer ibland att folk frågar om jag Asperger eller inte. Jag har alltid haft problem med att ta kontakt med andra människa, läsa av folk, speciellt icke-verbal kommunikation, förstår inte om jag får inviter eller om folk i min närhet flirtar, svårt att få kontakt med, ogillar ögonkontakt alternativt stirrar, har svårt att förstå ironi, snöar gärna in på detaljer som andra skiter i, löser problem på mitt eget sätt och inte folk folk förväntar sig med mera. Så jag vet att jag har Aspergerelaterade svårigheter än idag (då även nära vänner har påpekat det) så en diagnos hade kännts mer legitimt för min del, eftersom somliga inte tar mig på allvar när jag berättar om mina svårigheter utan tolkar det som att jag är allmänt ouppfostrad. Känner igen mig i mycket som skrivs som Asperger också, och hur Aspergare tolkar omvärlden.