Mental träning

*Helt enkelt att vara mer positiv, inte låta t ex ett nedslag på en i livet som göra att man börjar grubbla och får negativa tankar utan att man ser det som gick bra den dagen och vara glad för det.

*Ta åt sig mera på ett positivt sett när det går bra (under framgångar) för att stärka sitt själförtroende.

*Man ska välja lite vad man tar åt sig och inte. Kunna blockera de negativa tankarna. Ofta är man rätt så elak och hård mot sig själv i tankarna. Man ska tänka till sig själv som man skulle säga till en kompis, vara stöttande för att kunna ta sig ur jobbiga situationer.

*Tankarna påverkar vad vi prestera i livet,
man kan se sig själv klara av, vad vi upplever som svårigheter livet. Med upprepade tankemönster "att jag klarar av det". Det som jag upplever som svårt.
Golfare tänker och koncenterar sig att skjuta bollen över vatten graven/hindret. Ifall en golfare intalar sig att den vattengraven klarar jag aldrig att skjuta över...hur stor är sannolikheten att bollen trillar i vattengraven med den inställningen..sannolikt högt.

Ha mål och del mål i livet. Med delmål kan livet bli lite lättare. Och man kan sträva efter en målsättning på längre sikt.

vad jag är bra på: Vad jag har känsla för och gör det som jag bra på. Jag engagerar mig ordentligt i saker och försöker alltid att göra mitt bästa.

Börja inte grubbla, fokusera på din uppgift och lita på dig själv, våga!
släpp negativa tankar.
Vid Stress, skynda på om det är bråttom men behålla lugnet, andas lugnt
Så ordnar det sig.

Bra tips.

Så försöker jag ofta tänka, lättare sagt än gjort dock.

Hej det är bra att tänka positivt och "glömma" alla svårigheter. eller snarare se svårigheterna som spännande projekt att få lösning på. vardagshjälte hell yeah! sedan träna kondition och uthållighet är bra.

Dumle skrev:Börja inte grubbla, fokusera på din uppgift och lita på dig själv, våga!
släpp negativa tankar

Vad är negativt (och hur gör man inte något)? Jag hörde positivtjaffset på radion för någon vecka sen, då var det en psykolog som sa att hjärnan inte "kan" tänka inte.

Kanske det är så att allt som "inte" har med inte-tänkande att göra är positivt.

Parvlon skrev:Vad är negativt? Jag hörde positivtjaffset på radion för någon vecka sen, då var det en psykolog som sa att hjärnan inte "kan" tänka inte.

Kanske det är så att allt som "inte" har med inte-tänkande att göra är positivt.

jag vet inte om jag tror på det där... Min hjärna verkar mycket väl kunna tänka att INTE hoppa mer för stup... den behöver inte tänka att stå kvar på marken...

hela kroppen skriker "INTE hoppa ner!" den skriker inte "Stanna KVAR på marken!"

Fenren skrev:

Parvlon skrev:Vad är negativt? Jag hörde positivtjaffset på radion för någon vecka sen, då var det en psykolog som sa att hjärnan inte "kan" tänka inte.

Kanske det är så att allt som "inte" har med inte-tänkande att göra är positivt.

jag vet inte om jag tror på det där... Min hjärna verkar mycket väl kunna tänka att INTE hoppa mer för stup... den behöver inte tänka att stå kvar på marken...

hela kroppen skriker "INTE hoppa ner!" den skriker inte "Stanna KVAR på marken!"

Visst blir man paralyserad om man inte vant sig men man kan se det som att det enda kroppen (som samarbetar med hjärnan) vill göra är att stanna där det är tryggt, självklart vill den inte hoppa ner, men det är kvar den vill vara. Eller? Vad som fick mig att tro på teorin är många som är beroende och bestämmer sig för att sluta varannan månad, såna misslyckas alltid om det inte går på första försöket. Alltså, de som lyckas väljer att leva ett (rök)fritt liv, de andra försöker att inte göra något. Meningslöst.

Ska nog tillägga att jag aldrig med vilje varit på väg utför ett stup heller, så det är möjligt att vi pratar om olika saker.

Parvlon skrev:Visst blir man paralyserad om man inte vant sig men man kan se det som att det enda kroppen (som samarbetar med hjärnan) vill göra är att stanna där det är tryggt, självklart vill den inte hoppa ner, men det är kvar den vill vara. Eller? Vad som fick mig att tro på teorin är många som är beroende och bestämmer sig för att sluta varannan månad, såna misslyckas alltid om det inte går på första försöket. Alltså, de som lyckas väljer att leva ett rökfritt liv, de andra försöker att inte göra något. Meningslöst.

jag har tänkt mycket på den teorin och iallafall min hjärna fokuserar mer på vad som skulle hända om jag gjorde något och sen strävar åt det andra hållet. det tycker jag tyder på att hjärnan mycket väl kan tänka "inte".

jag hävdar att i exemplet med stupet att kroppen inte har några svårigheter att sätta sig på en stol eller gå bakåt/sidled eller att hoppa rakt upp, det jag inte kan få den att göra är att gå utför stupet, just för att den fokuserar helt och hållet på vad som skulle hända då.

om man tror sig kunna använda det minsta lilla konsekvenstänk, alltså "om jag gör detta så kommer det innebära det här", och kan använda det till att inte göra saker så förstår jag inte att man samtidigt kan hävda att hjärnan inte förstår "inte".

angående sluta-rökaproblematiken så tror jag mer det handlar om verklig vilja att sluta snarare än om det är rökfri eller icke-rökare man vill bli!

Om det ändå hade varit något man är när man är icke-rökare så hade jag hållt med dig, men enligt teorin så finns inte ingenting = positivt. Det är väl det den går ut på. Det är vanligt att man tycker att det "bara" är att göra si eller så ifall man har ett problem man ska göra och när det gäller andra så tycks det ofta som att man menar det handlar om viljestyrka, när det gäller en själv så är det helt andra saker. Varför skulle det inte finnas dåliga, ibland meningslösa, och vissa mycket bättre metoder att få sin vilja genom?

Sjävklart kan man tänka vad som hade hänt istället, men beslutet gör man själv. En lyckad "icke-rökare", dvs rökfri person kommer knappast resonera varje gång han inte tar fram ciggaretten = viljestyrkan. Iaf har jag svårt att inbilla mig detta. Ner för ett stup kommer man när viljan blir tillräckligt hög eller om man springer tillräckligt fort. Om det tex. är ett stort monster som jagar mig och det finns vatten nedanför är det knappast några problem. Jag skulle inte tänkt att jag inte vill bli uppäten. Jag tänker att jag vill leva, eller vara i havet och simma till en udde.. Jmf. med bilden av att bli uppäten. Går ej att jämföra med rökning eftersom döden är mycket längre ifrån. Människor tänker väldigt kortsiktigt.

Parvlon skrev:Om det ändå hade varit något man är när man är icke-rökare så hade jag hållt med dig, men enligt teorin så finns inte ingenting = positivt. Det är väl det den går ut på. Det är vanligt att man tycker att det "bara" är att göra si eller så ifall man har ett problem man ska göra och när det gäller andra så tycks det ofta som att man menar det handlar om viljestyrka, när det gäller en själv så är det helt andra saker. Varför skulle det inte finnas dåliga, ibland meningslösa, och vissa mycket bättre metoder att få sin vilja genom?

jag tror det är i huvudsak viljan och tron på sin förmåga.

Sjävklart kan man tänka vad som hade hänt istället, men beslutet gör man själv. En lyckad "icke-rökare", dvs rökfri person kommer knappast resonera varje gång han inte tar fram ciggaretten = viljestyrkan. Iaf har jag svårt att inbilla mig detta.

det behöver alltid jag när jag försöker sluta med något...

Ner för ett stup kommer man när viljan blir tillräckligt hög eller om man springer tillräckligt fort. Om det tex. är ett stort monster som jagar mig och det finns vatten nedanför är det knappast några problem. Jag skulle inte tänkt att jag inte vill bli uppäten. Jag tänker att jag vill leva, eller vara i havet och simma till en udde.. Jmf. med bilden av att bli uppäten. Går ej att jämföra med rökning eftersom döden är mycket längre ifrån.

Jag skulle då rakt tänkt "inte bli uppäten!". iochförsig så tror jag inte hjärnan tänker i vare sig ord eller bilder utan att det snarare är ett gränssnitt för att vi ska förstå vad vi själva tänker

Fenren skrev:jag tror det är i huvudsak viljan och tron på sin förmåga.

För att göra ingenting? Dvs. tex. att sluta med någonting, så när man gör något annat ska man tänka på vad man inte gör, alltså vad man kunde gjort istället, det man ville sluta med? Låter nästan som att man snart sitter där med det man inte skulle göra igen.

det behöver alltid jag när jag försöker sluta med något...

Nämn nått exempel?

Jag skulle då rakt tänkt "inte bli uppäten!". iochförsig så tror jag inte hjärnan tänker i vare sig ord eller bilder utan att det snarare är ett gränssnitt för att vi ska förstå vad vi själva tänker

Nej, det är svårt att veta vad hjärnan tänker innan det kommit upp i medvetandet iofs, men jag inbillar mig att jag (min hjärna) tänker i bilder och att jag baserar mina beslut efter att ha kommit fram till vilken bild som för tillfället ser bäst ut.

Parvlon skrev:För att göra ingenting? Dvs. tex. att sluta med någonting, så när man gör något annat ska man tänka på vad man inte gör, alltså vad man kunde gjort istället, det man ville sluta med? Låter nästan som att man snart sitter där med det man inte skulle göra igen.

snarare varje gång tanken kommer upp

Nämn nått exempel?

försöker att dra ner på ssocker till exempel. då behöver jag tänka på vad jag inte vill (jag vill inte uppleva de humörsvängningar som ofta kommer med sockerintag för mig)

Nej, det är svårt att veta vad hjärnan tänker innan det kommit upp i medvetandet iofs, men jag inbillar mig att jag tänker i bilder och att jag baserar mina beslut efter att ha kommit fram till vilken bild som för tillfället ser bäst ut.

ja det är nog i princip omöjligt att veta, men jag tror att bilderna är ett sätt att tolka vad man tänkt. ord och meningar är ett annat sätt att tolka hjärnan. jag tror också att besluten vi fattar i stort är tagna innan medvetandet kopplas in i bilden (fast detta börjar nog gå lite väl långt från ämnet och skulle också kräva en längre förklaring än jag orkar skriva halv ett på natten efter jag har jobbat dryga tolv timmar...)

- Börja inte grubbla.
Precis så! Men prova att inte grubbla i termer av positivt eller negativt. Våga vara saklig och konkret utan förhållningssätt.

- Fokusera på din uppgift.
Exakt det!

- Lita på dig själv.
Inte nödvändigtvis. För min del gör det varken till eller från.

- Vid stress, skynda lugnt och andas.
Nja. Lär av missarna och planera annorlunda. Prova strategier för att förebygga stress. Så gör jag.

- Det ordnar sig.
Nej, det ordnar sig nästan aldrig av sig självt. Det är jag väldigt bestämd med. Så fort det finns giltiga krav på sig så ordnar det sig inte av sig självt, då krävs handling som ev kan lösa problemet.


Ang. golfaren som fått för sig att vattengraven är mycket svårforcerad.
Nu vet jag omöjligen exakt hur det ser ut där för golfaren... men innan golfaren slår så bör denne ha tänkt ut flera strategier för att komma förbi hindret. Inget tänk kring att golfaren måste komma förbi, inget att den inte kommer klara det, inget att hindret är övermäktigt, inget ge upp, inget att bli arg över, inget att bli bitter över, glädje över utmaningen är inget krav det heller. "Bara" komma på ett lämpligt sätt att ta sig förbi med hjälp av ev erfarenheter, kunskaper och diverse andra omständigheter. Hamnar bollen i vattnet så ser jag ingen anledning att bli förbannad, ledsen eller uppgiven pga en sådan skitsak.
Går man kyligt in i situationen så kommer man med stor sannolikhet ut från den i samma känslomässiga tillstånd (ev lite varmare beroende på omständigheter), har jag lärt mig själv.

Rörigt?