En kvinna är den enda biljetten ut ur meningslösheten för mig

Vad är det för idé och vad tjänar det till... Jo, tack, de orden hörs ofta inne i huvudet under långa perioder i taget. Jag försöker fungera runt dem. Göra saker är bra har jag märkt. Korta praktiska eller skapande projekt som går att slutföra. Då gäller det att inte lyssna för mycket på det där meningslöshetssnacket som går i skallen, för då blir det inget gjort.

Fascineras av hur många anti-deppmediciner ni orkat gå igenom. Jag har provat tolvon, citalopram och fontex vid olika tillfällen, en omgång per medicin med tolvon 1993, citalopram 2002 och fontex 2009. De har inte fungerat, slutat fungera eller gett så svåra biverkningar att jag inte velat fortsätta. Nästan varje gång jag fått göra självskattning så har resultatet pekat på depression. För mig är det så jag känner mig och så jag har känt mig för det mesta så länge jag kan minnas.

Det har vänt för mig. Jag upplever just nu livet som väldigt meningsfullt - mycket tack vare alla härliga aspergare och autister som jag har mött här på forumet och irl. Jag är så glad att ni finns! Men jag vill ju att ni skall må bra också, inte behöva tampas med meningslösheten.

Finns det ingen singeltjej i trestadsområdet som vill ha mig?

jag är på väg uppåt äntligen, tror jag.eftersom jag har funnit detta forum med trevliga medlemmar.

Själv har jag precis återstiftat bekantskapen med meningslösheten.. eller rättare - depressionsskiten, igen.

tahlia skrev:Själv har jag precis återstiftat bekantskapen med meningslösheten.. eller rättare - depressionsskiten, igen.

Åh, nej! Jag önskar att jag kunde bussa min gulliga f.d. terapeut på dig. Det är ett elände med återkommande depressioner! Är det den apatiska sorten, eller den förtvivlade sorten, eller något annat? (Du behöver så klart inte svara om du inte vill).

marcooleo skrev:En kvinna är den enda biljetten ut ur meningslösheten för mig

+1

Hehe

En partner skulle ta bort meningslösheten ur mitt liv.

marcooleo skrev:En kvinna är den enda biljetten ut ur meningslösheten för mig

+1

Gäller bara att få tag på dem vilket inte är så lätt

Jadu vad gör man åt det. Inte mkt, jag har sen jag var 13 år haft mer eller mindre konstanta känslor av hopplöshet, meninglöshet och självmordstankar. Jag har testat flera olika sorts terapier och mediciner men hittills har inget hjälpt (och ja jag har verkligen försökt när det gäller terapin opchb tagit medicinen som man ska i den längd man ska ta). Jag börjar faktiskt tro att jag inbillar mig allt. Iof har jag ju varif feldiagnosticerad fram tills ca 1 månad sen (och allt är ännu inte klart) så det kan ha med det att göra.

Det "roliga" är att det bara är mig själv de där negativa tankarna gäller, när det gäller världen och människor i övrigt har jag en mkt positiv syn.

KaosPrinsessa skrev:Det "roliga" är att det bara är mig själv de där negativa tankarna gäller, när det gäller världen och människor i övrigt har jag en mkt positiv syn.

Det tycker jag låter beundransvärt och samtidigt lite märkligt. Hur menar du då? Menar du att allt skulle vara bra utom just du? Att livet skulle vara meningsfullt, bara inte just ditt? Det är klart du skall vara i världen - du gör den ju lite coolare.

Själv har jag haft en så'n där riktigt meningslös dag idag. Det var ledigt och jag har min son och vi skulle ha kunnat hitta på något riktigt mysigt och roligt, han och jag, bara jag inte hade haft noll initiativförmåga hela dagen. Det är tur att min son är så påhittig själv. Han har lekt och roat sig på egen hand.

Tintomara Ariadne skrev:

KaosPrinsessa skrev:Det "roliga" är att det bara är mig själv de där negativa tankarna gäller, när det gäller världen och människor i övrigt har jag en mkt positiv syn.

Det tycker jag låter beundransvärt och samtidigt lite märkligt. Hur menar du då? Menar du att allt skulle vara bra utom just du? Att livet skulle vara meningsfullt, bara inte just ditt? Det är klart du skall vara i världen - du gör den ju lite coolare.

Själv har jag haft en så'n där riktigt meningslös dag idag. Det var ledigt och jag har min son och vi skulle ha kunnat hitta på något riktigt mysigt och roligt, han och jag, bara jag inte hade haft noll initiativförmåga hela dagen. Det är tur att min son är så påhittig själv. Han har lekt och roat sig på egen hand.

Han låter som ett harmoniskt barn och ni verkar ha bra kontakt.

Han hade lätt att sysselsätta på egen hand. Och även om han skulle vara sysslolös i fem minuter kanske han inte är den typen som skulle ropa "Mamma!! Jag har tråkigt!".

Han läste av din sinnesstämning att idag verkar mamma inte riktigt på topp och agerade därefter.

Han är inte heller den typen som tycker att man måste göra saker tillsammans hela tiden.

Detta är mina gissningar men om de stämmer är han väldigt lik hur mina egna barn är.

Tack, barracuber! Det där fick mig faktiskt att känna mig lite bättre.

Tintomara Ariadne skrev:Det tycker jag låter beundransvärt och samtidigt lite märkligt. Hur menar du då? Menar du att allt skulle vara bra utom just du? Att livet skulle vara meningsfullt, bara inte just ditt? Det är klart du skall vara i världen - du gör den ju lite coolare.

Ja alla människor anser jag är bra och goda även om det kanske inte verkar så till en början. Alla har en plats i livet och behövs. Alla personer och allas liv har en mening. Men jag och mitt liv känns mest bara meningslöst, fel och att jag bara ställer till det och skadar andra även fast jag inte vill eller menar det.

Jag är ej deprimerad längre (medicinen funkar) men tycker ändå det mesta är meningslöst. Skillnaden är att jag inte bryr mig. Allt behöver inte ha mening.

Jag fick just för mig att jag skulle ringa någon av mina gamla vänner från studietiden. Glad i hågen bänkade jag mig på hallgovet (golvade mig???) och såg fram emot ett trevligt samtal. När det första vänparet inte var hemma, ringde jag nästa. Och nästa. Och nästa... Sedan slog det mig: andra människor har liv. De är inte hemma en ljummen försommarlördagskväll. Hur kunde jag få för mig något dylikt?

Ja här sitter man i sin ensamhet och försöker roa sig på ett forum på internet. Trots att man kunde va ute i en ljum försommarkväll.Men är man ensam och deprimerad så bryr man sig fan i vad vädret är.Ja det känns totalt meningslöst.

Flytta till Norrköping vetja, så kan vi sitta på min uteplats och vara miserabla ihop!

Tintomara Ariadne skrev:Flytta till Norrköping vetja, så kan vi sitta på min uteplats och vara miserabla ihop!

Det finns en teoretisk chans att jag gör det oxå. Ska nämligen lämna Mora på nåt sätt och finns det ingen bostad i Stockholmstrakten så är Norrköping ett alternativ.

Fördelen med Norrköping är att det faktiskt går att få tag på bostäder här.

En viss herr (G) Sa nåt om det.Ni var ju trevliga i Norrköping oxå. men nu har det lustiga hänt att jag råkar fått bäst kontakt med dom i Stockholm.Därför är det mitt första val.Jag har även släkt i Stockholm.Det har jag inte i Norrköping.

Då håller jag tummarna för att det fixar sig med bostad.