Rdos nämde i en annan tråd om meltdown och shutdown som autistiska reaktioner på stress och det har jag varit med om, men det slog mig att min känsla av 'trötthet' efter jobbet oftast men även när jag är ofrivilligt ensam under helger och andra ledigheter och bara tappar 'allt' kan vara ngnting annat än depp som jag tänkt hittills? Det kanske är en meltdown/shutdown reaktion på en situation som är för mkt för mig? Eller drar jag för långa trådar och det handlar bara om allmän deppighet?

Annars har jag definitivt 'shutdown' erfarenheter tex. när en väninna blev flyförbannad på mig utan min förskyllan. Det jag gjort stog jag för men det tog illa på henne men jag kunde inte säga eller göra annorlunda, det slutade med att jag 'stängde ner' kunde inte ta emot hennes känslor och kunde inte förmedla ut mer av mina. Jag låg bara apatisk tillslut i en säng och min väninna blev ännu argare av det och slet upp madrassen som en tjejhulken så jag ramlade ur sängen :/

mondo beyondo skrev:Rdos nämde i en annan tråd om meltdown och shutdown som autistiska reaktioner på stress och det har jag varit med om, men det slog mig att min känsla av 'trötthet' efter jobbet oftast men även när jag är ofrivilligt ensam under helger och andra ledigheter och bara tappar 'allt' kan vara ngnting annat än depp som jag tänkt hittills? Det kanske är en meltdown/shutdown reaktion på en situation som är för mkt för mig? Eller drar jag för långa trådar och det handlar bara om allmän deppighet?

Nej, jag tror inte det. Jag var själv inne på att förmåga till hyperfokusering (och partiell shutdown) skulle kunna förklara hur jag (och nog även andra) kan vara till synes fullständigt logiska och lugna i situationer där andra grips av panik. Genom att stänga av vissa system i hjärnan så kan man fokusera på viktiga saker i sin omgivning utan att gripas av panik. Kanske att hyperfokusering faktiskt är en partiell shutdown? Jag vet att jag även i stresssituationer på jobbet stänger av och hyperfokuserar. På så vis kan jag stänga ute påtryckningar och annat oväsentligt under tiden som jag fixar till ett problem.

mondo beyondo skrev:Annars har jag definitivt 'shutdown' erfarenheter tex. när en väninna blev flyförbannad på mig utan min förskyllan. Det jag gjort stog jag för men det tog illa på henne men jag kunde inte säga eller göra annorlunda, det slutade med att jag 'stängde ner' kunde inte ta emot hennes känslor och kunde inte förmedla ut mer av mina. Jag låg bara apatisk tillslut i en säng och min väninna blev ännu argare av det och slet upp madrassen som en tjejhulken så jag ramlade ur sängen :/

mondo beyondo skrev:reaktioner på stress

Fight. Flight. Freeze.
(slåss, fly, frys)

Den i särklass vanligaste reaktionen hos människor är att frysa vid stress.

mondo beyondo,

Känner igen mig väldigt i den du skriver och håller med rdos!

I mitt jobb (som data-nissa) är det hela tiden fullt ös och ibland kör det liksom ihop sig, t.ex. användare har problem eller delprojekt har en deadline och det måste lösas snabbt. Då hyperfokuserar jag! Och kan göra det dag efter dag efter dag under lång tid. Blir ju enormt påfrestande med en sådan stressnivå men det funkar.
När jag sedan kommer hem.. *haha* då är soffan min bästa vän och korkad TV min medicin!
Och när sedan stressen sjunker, dvs allt funkar som det ska och arbetsdagarna är normala, då kommer kommer reaktionen som ett godståg rakt i ryggen..

En del av detta anses väl vara rätt vanliga reaktionsmönster, dvs att man kan ta hög stress en tid men blir *trött* när "krisen" är över.

Men det jag kan tänka är litet AS är just växlingen, på daglig basis, att vara totalt fokuserad och produktiv och lösa problemen dagtid för att vara som en zombie på kvällar och helger.

Fast det funkar nog bara om man älskar det man gör på jobbet..