Nobelpriset i fysiologi eller medicin tilldelas Harvey J. Alter, Michael Houghton and Charles M. Rice för deras upptäckt av virus som orsakar den kroniska leversjukdomen hepatit c.

Hepatit c, en form av gulsot, drabbar över 70 miljoner människor varje år och orsakar tusentals dödsfall.

”Årets Nobelpris belönar tre forskare som tagit ett avgörande steg i kampen mot blodöverförd hepatit, ett av våra största globala hälsoproblem. Sjukdomen orsakar kroniska leverskador och levercancer hos människor över hela världen”, skriver Nobelförsamlingen i ett pressmeddelande.

De kallar upptäckten banbrytande:

”Redan tidigare hade hepatit a- och b-virus upptäckts vilket var stora medicinska genombrott, men en stor andel fall av blodöverförd hepatit förblev oförklarade. Upptäckten av hepatit c-virus innebar att den kvarstående höga risken för blodsmitta kunde förklaras.”

”Nobelpristagarnas upptäckt av hepatit c-virus är en milstolpe i det pågående arbetet att bekämpa virussjukdomar”, skriver Nobelförsamlingen vidare.

De tre Nobelpristagarnas upptäckter ledde till utveckling av känsliga blodtester som har eliminerat risken att smittas av blodtransfusioner i stora delar av världen. Upptäckten var också ett startskott för en snabb utveckling av effektiva läkemedel mot hepatit c-virus.

TT/Expressen skrev:Tove Frisch, 71 år, var sjuk i över 30 år innan hon fick behandling – vilket ledde till svåra biverkningar hon lider av än i dag.

– Det var en mardröm från morgon till kväll, säger hon.
---
– När det var som värst hade jag tre procents chans att överleva, säger hon.

Antagligen fick hon hepatit C på en tandläkarmottagning i Nepal på 1970-talet. Efter 30 år av konstiga symptom och sjukdomar fick hon sin diagnos 2006.
---
Okänt virus
Hepatit C-viruset upptäcktes först 1989 – ett genombrott som i år belönades med Nobelpriset. Innan dess såg man bara att vissa insjuknade i leversjukdomar efter att exempelvis ha mottagit blodtransfusioner. Efter upptäckten började man testa blod för viruset innan blodet gavs vidare till människor.

Spoiler: visa

Hepatit C-viruset upptäcktes först 1989 – ett genombrott som i år belönades med Nobelpriset. Innan dess såg man bara att vissa insjuknade i leversjukdomar efter att exempelvis ha mottagit blodtransfusioner. Efter upptäckten började man testa blod för viruset innan blodet gavs vidare till människor.

När Tove Frisch fick sitt hepatit C-besked var behandlingen för viruset lång, osäker och med biverkningar så svåra att det hände att folk tog livet av sig.

– Det var mycket kontroller och biverkningar. Många gick ned i vikt väldigt mycket, mådde dåligt psykiskt och blev mycket trötta med sjukskrivningar, säger läkaren och forskaren Soo Aleman, som behandlat hepatit C-patienter sedan 2003.
---

Endast runt hälften av alla som behandlades svarade på medicinerna och Aleman såg många patienter avlida.

”Var en mardröm”
Tove Frischs behandling pågick i 14 månader. Hon rasade i vikt, mådde illa, tappade håret och hörseln. Än i dag är hennes hörsel och syn dålig och hon har inga ögonfransar kvar.

– Det var en mardröm från morgon till kväll. Jag var som ett spöke, helt grå.

”Otroligt revolutionerande”
Om det första genombrottet med hepatit C kom med upptäckten av viruset, så kom ett annat stort genombrott 2014. Då godkändes en ny behandling av sjukdomen, med direktverkande antivirala substanser, så kallade DAA.

– Det var otroligt revolutionerande, säger Soo Aleman.

Inga sprutor behövdes längre utan patienterna kunde ta sin medicin i pillerform och omfattade nu alla patientgrupper.

– De nya läkemedlen kunde helt bota hepatit C infektion med 95-97 procents chans och med väldigt få och milda biverkningar.