Jag ska få ett stämningsstabiliserande medel. Jag äter ju redan lugnande och sömnmedel samt lite smärtstillande. På detta sa jag få centralstimulernade.

Hur är er erfarenhet av stämningsstabiliserande i kombionatoion med centralstimularende? Jag önskar inte mig ngt sådant, tycker stämningsstliserare verkar läskigt då jag kan missa doser och få biverkningar etc. Dessutom är min pillerhög tillräcklig idag även om den inte funkar så bra.

Shit.

Det låter vansinnigt. Du ska inte prova att låta pillerhögen bara vara? Värt en tanke iaf.....

weasley skrev:Shit.

Det låter vansinnigt. Du ska inte prova att låta pillerhögen bara vara? Värt en tanke iaf.....

Vad låter vansinnigt? Och hoppa över medicinen utan rådgivning? Det är ytterst idiotiskt.

Nja, jag uppfattar det som att det är ett måste att äta stämningsstabiliserande och centralstimulerande om jag vill verka vänlig.
Jag väljer liksom inte själv, jag sitter inte i en stark maktposition som jag upplever det. Tvärtom har jag upptäckt flera allvarliga mentala sjukdomar som AS ADHD och bipolär sjukdom, inte "bara" ångest och depression..

Jag är inte för det men heller inte emot. Om jag skulle må bättre och få ordning på allt och kunna koncentera mig bättre så...
Problemet är ju att pillerhögen jag äter idag går till direkta besvär. Smärta, kramp, ångest, sömn, och nästan utan biverkningar. Det är ju möjligt att jag behöver MER sånt sen...

Ett annat problem är att jag är så fattig att jag inte vet vad jag ska göra om jag mår bra. Just nu ligger skulder på hög och jag lever utan matta och fick nyligen gardiner. Länge saknade jag lampa. Min bil har nu helt rasat samman. Kastrullerna har trasiga handtag etc. Kläderna saknar knappar.
Kort sagt är jag urfattig. Det känns som depression är en naturlig följd av detta, speciellt nu när vi diskuterat att jag ska arbeta, men jag får inga mer pengar för det. Ytterligare kostader däremot. Jag måste ju se OK ut på jobbet, jag måste ju åka till jobbet, jag måste ju äta lunch, men jag har minsta sjukersättningen pga att jag blev 0-klassad. Nån chans att tjäna pengar så jag kommer upp igen ser jag inte och medicinerna kommer att ha biverkningar.

Jag känner mig inte sugen på livet alls. Jag kan le och skämta och låssas,
Snacka som en kognitiv teraput. Men verkligenheten är hård och såhär kommer det att vara. Smärtan kommer inte att försvinna. Varken den fysiska som jag haft 3 år nu, eller den mentala som jag haft hela mitt liv.

vetej skrev:Vad låter vansinnigt? Och hoppa över medicinen utan rådgivning? Det är ytterst idiotiskt.

vadå idiotiskt? idioti är att låta läkaren bestämma ditt framtida medecin "behov"/beroende.
människor (och djur) har klarat sig utan medecin coctailer utskrivna av läkare i ett par miljoner år innan, så varför skulle det vara idiotiskt på 2000talet när vi precis börjat nyttja o-organiska läkemedel?

Låter lite som du kanske skulle behöva träffa lite nytt folk, utmana ditt liv lite.

Parvlon skrev:

vetej skrev:Vad låter vansinnigt? Och hoppa över medicinen utan rådgivning? Det är ytterst idiotiskt.

vadå idiotiskt? idioti är att låta läkaren bestämma ditt framtida medecin "behov"/beroende.
människor (och djur) har klarat sig utan medecin coctailer utskrivna av läkare i ett par miljoner år innan, så varför skulle det vara idiotiskt på 2000talet när vi precis börjat nyttja o-organiska läkemedel?

Det där var väl mer än lovligt korkat? Visst har vi "klarat" oss utan mediciner, men folk dog som flugor istället eftersom det inte fanns några mediciner att ta.

Mardröm skrev:Förklarade situationen

Been there, done that. Utfattig var ordet. Jag brakade ihop rätt bra när jag insåg att det aldrig någonsin kommer att bli bättre än såhär. När den insikten slår en så går man på knäna.
Men förr eller senare så inser man att det bara är att gilla läget, acceptera faktum och göra det bästa av situationen. Låter som en klysha, jag vet, men det händer faktiskt.

Vad det gäller mediciner så kan jag bara ge råd utifrån min egen situation. Jag tvärslutade med samtliga mediciner (inte att rekommendera eftersom man skall trappa ned). När jag hade alla mediciner ute ur livet, så mådde jag faktiskt mycket bättre. Det var en befrielse och gav mitt självförtroende en boost, eftersom jag upptäckte att jag kunde fungera (bättre) utan mediciner.

Men i slutändan så är det dig det handlar om. I vissa fall kan biverkningarna vara något man gärna tar för att i övrigt må bättre. Det är något du själv måste ta ställning till. Något jag tyvärr inte kan lösa åt dig.

tahlia skrev:Det där var väl mer än lovligt korkat? Visst har vi "klarat" oss utan mediciner, men folk dog som flugor istället eftersom det inte fanns några mediciner att ta.

trodde vi pratade om neurologiska o ev psykiska besvär men visst det finns säkert flera medeciner som är bra. Utöver antibiotika o morfin

Det känns inte som jag kan säga nej och jag är också nyfiken på att pröva men ser ju läget som lite bekymmersamt, man försöker inrätta sig på mina koncentrationsproblem främst. Jag är egentligen emot mediciner för psyket, det enda jag "vill" ha är sömntabletter. Smärtan måste jag ju försöka få bort så gott det går för har jag ont undviker jag ju ännu mer för att jag har ont.
Magsyran bubbar på så losecen lindrar. osv.

Men nånstans blir ju pillerhögen för stor och för riskabel.

Mardröm, måste fråga vad de är för medicin du pratar om som är stabiliserande. Själv tar jag abilify och ergenyl.

Äter själv endel mediciner och gillar de inte alls men de är ett nödvändigt ont.

jag äter stämmningsstabiliserande, visserligen är det en epelepsi medic oxo, men jag tycker iaf att mitt humör blivit mycket bättre sen jag börja med den, jag far inte som en jojo mellan att vara överlycklig till att vara helt förstörd och sitta och tjuta för minsta lilla

weasley skrev:Shit.

Det låter vansinnigt. Du ska inte prova att låta pillerhögen bara vara? Värt en tanke iaf.....

Det tycker jag låter vansinnigt! Man ska inte laborera med medicin på egen hand, utan följa läkarns rekommendationer.

KrigarSjäl skrev:

weasley skrev:Shit.

Det låter vansinnigt. Du ska inte prova att låta pillerhögen bara vara? Värt en tanke iaf.....

Det tycker jag låter vansinnigt! Man ska inte laborera med medicin på egen hand, utan följa läkarns rekommendationer.

Klart man ska lyssna på läkarna men man ska även komma ihåg att dom inte vet allt utan till viss del skriver ut mediciner som dom inte har full koll på hur de funkar.

Man kan skaffa sig en god uppfattning om olika mediciner på nätet...

tahlia skrev:

Parvlon skrev:

vetej skrev:Vad låter vansinnigt? Och hoppa över medicinen utan rådgivning? Det är ytterst idiotiskt.

vadå idiotiskt? idioti är att låta läkaren bestämma ditt framtida medecin "behov"/beroende.
människor (och djur) har klarat sig utan medecin coctailer utskrivna av läkare i ett par miljoner år innan, så varför skulle det vara idiotiskt på 2000talet när vi precis börjat nyttja o-organiska läkemedel?

Det där var väl mer än lovligt korkat? Visst har vi "klarat" oss utan mediciner, men folk dog som flugor istället eftersom det inte fanns några mediciner att ta.

Mycket av lugnande, antidepp etc vi äter beror på en konstlat behov utan en skenbart enkel lösning att äta saker som droger ned folk istället för att man löser sina problem.

Hjärnan och kroppen kan handskas med depressioner och ångest, dessa känslor är helt naturliga och nåt som alla människor måste lära sig att handskas med. Nu för tiden verkar vissa tro att man inte ska behöva ha ångest och depressioner alls och har man det så blir det panik och lösningen är att droga bort dessa känslor istället för att lösa dem.

mallex skrev:Mardröm, måste fråga vad de är för medicin du pratar om som är stabiliserande. Själv tar jag abilify och ergenyl.

Äter själv endel mediciner och gillar de inte alls men de är ett nödvändigt ont.

Troligen ngt sådant.
De ska bara på.

Moggy, vissa känslotillstånd vill man inte befinna sig i och måste därmed behandlas med div. mediciner. Visst antidepp skrivs ut till alldeles för unga människor istället för att ge dem en terapeut och ibland får man stå ut med tillvaron men de finns alltid undantagsfall.

Mardröm, de är inga roliga mediciner kan jag säga dig. Dem ställer om totalt i ens tänkande dock är ergenylen ganska lindrig. För mig är de värt biverkningarna.

Hör av dig ang. hur du mår vid insättning, de är ju inte alltid så kul :/

Ja, jag hoppas ju slippa dem, men det ser mörkt ut.
Jag är hellre benzoknarkare än tar ergenylen och antispsykotika är jag avigt inställt mot.

Men man får väl se, det blir inte lätt om man inte sjunger med i deras sång

Varför den inställningen till antipsykotika? Du får ju som du kanske fattat, inga psykoser av medicinen. Du kanske blir lite trött precis som du blir av andra mediciner.

För att jag inte har psykoser som behöver botas. Visst är jag lite upp o ner, visst är jag lite paranoid, men antipsykotika gör det bara värre, jag har provat. Och sett andra... Trött är inte rätt ordval, halvlobotomerad snarare.
Jag ska ta det när man visar att jag har en psykos, och inte bara evig konstant paranoia, det har 40% av engelsmännen, dags att köpa aktier i Lilly?

Jag vill inte bli trött-trött och dum-dum ofrivilligt inlåst i mig själv. Det räcker gott som det är. Zyprexa, som varit på tal, är kontraproduktivt som varje dags- medcin, det är läkarhelvetena som gillar det, de skiter i biverkningarna sen med tanken att "det är ju bättre än psykos".

Mardröm, Har gått på benzo ett tag själv och de är inget jag längtar tillbaka till. Som Vetej skrev de är inte så farligt att ta antipsykos, de finns ju olika. Abilify gör mig piggare och jag tänker klarare, däremot tror jag att Zyprexa skulle däcka mig totalt då Theralen och Nozinan gör de som också är neuroleptika. Ergenylen är inget att oroa sig över, den är inte särskilt farlig i smådoser (300mg*2) som jag tar nu, har gått på 750mg*2 och de är inget att rekommendera. Minns knappt vad mina vänner hette eller vem jag var.

Visst jag blir lite inlåst i mitt tänkande, något avtrubbad och känner mig mera nollställd. Dock hellre de än tusen tankar i skallen som inte går att sortera. Vara konstant trött och inte orka ta itu med saker å ting, inte för att de går så bra nu men ändå. Det negativa uppvägs av de positiva egenskaperna hos medicinerna.

Hoppas verkligen att du får ordning på din medicinering, de är inte kul när den inte fungerar å måendet skiftar.

Nej, men jag mår ganska OK med clonezepam och vill inte sluta. Jag menar vill inte och inte kan inte.

Jag har provat det mesta men inget annat har hjälpt för fem öre, inkl andra benzo, jag blir ju som fånge i bubblan och får panikångestattacker av antipsykotika och antidepp. Nej, den biten är jag klar med, tar inga meds som ställer till det, nu ska jag kämpa bort de 10 kg som en månads lyrica gav mig. Inte lätt.

Jag vill inte äta de där farliga medicinerna men jag kanske måste. Jag hoppas, hoppas att jag slipper äta ngt som profylax som får mig generellt att må sämre, jag tror inte riktigt det framgått att jag mer eller mindre tvingas...
Jag själv är efter att ha testat säkert 15 meds rätt nöjd ändå.

Menar du att du är på väg att blir tvångsmedicinerad av läkare?

Jag vet att de är ett h*l*e*e att gå igenom olika mediciner i väntan på en som fungerar någorlunda, det tar tid. Att sen måste ta den dagligen eller tom. flera gånger om dagen och om man missar mår man inte heller särskilt bra hur kul är de.

Men de kan ju vara värt ett försök med något nytt nångång om de tillhandahålls.

Lycka till med vikten!

Nja, tvång och tvång.. Nån antiepileptika och ngn antipsykotika som "försäkring" mer.
Jag måste helt klart ändra min kost och öka min motion, men man får väl se hur det går, frestelserna är många och mat är nog min stora glädje sådär, jag är en ganska hygglig kock trots allt. Om än med lite begränsad repertoar.