Jag vet att här poppar upp trådar om mat lite nu och då. Det verkar onekligen vara ett problem, men av varierande orsaker.

Jag har just nu ett oerhört problem!
Medicinerar med Concerta. I början mådde jag illa och kände ingen som helst hunger. Jag har alltid haft problem med ensidigt ätande/dålig variation på kost. För övrig fungerar Concertan så fantastiskt bra, vill inte vara utan den!!!

Nu känner jag hunger, men min aptit är dålig. Det är så tråååkigt att äta, inget är gott. Jag har levt på endast bröd och te i lite mer än en månad nu. Har gått ner en hel del i vikt med.

Jag misstänker att jag har börjat vända mitt belöningssystem igen... (har haft ätstörningar större delen av mitt liv, men är nu normalviktig). Jag mår bra av att inte äta. I går kände jag hur humöret började dippa nedåt, det verkar som om det har hänt något med mig....(svårt o förklara). Känns som om det är en depression på gång (inte så konstigt ju). Jag veeet ju att denna skitmat försämrar mitt mående och mitt humör, men jag vet uppriktigt sagt inte hur jag ska vända detta. När jag inte äter håller jag mig jäkligt lugn o passiv plus att det tar bort ALL MIN ÅNGEST! Concertan har ju lugnat ner mig plus att den har gjort att 90% av min ångest försvinner. Nästa veckan skall dosen ökas ytterligare, kanske det blir bättre då? Jag hoppas.

Jag vågar inte nämna detta för min läkare... tänk om han tar concertan från mig

Någon som har tips eller erfarenheter kring liknande problem?!

brukar normalt ha perioder med ingen matlust, tyvärr vet jag inget bra svar, jag äter någorlunda varierat under dessa perioder eftersom jag gör maten åt min fästman också (annars skulle han leva på korv och makaroner). det enda jag brukar göra årt mig själv är att göra saker som bara jag tycker om (tex sushi då gör jag nått annat åt fästmannen) som jag sällan äter...

till och med pizza skulle nog vara variation vi dessa tillfällen (som ett exempel)

..detta inlägg kanske skulle ligga under övrigt egentligen.... typiskt mig, sorry

Jag känner igen mig i dina problem med hunger osv. Jag är typ aldrig riktigt "hungrig". För mig har det dock blivit en vana att det är så, jag tänker inte så mycket på det längre. Jag äter snarare av ren rutin eller ur näringsmässigt perspektiv. Men något som faktiskt är helt ovärderligt för mig är vitaminer och mineraler. Speciellt magnesium. Jag råder dig att läsa om magnesium och dess effekter på psykisk och fysisk hälsa!

Dessutom gör omega-3 underverk. Nu vill jag inte låta som värsta hälsogurun, men det finns faktiskt mycket vetenskap bakom detta. Jag ska inte börja rabbla en massa vetenskapliga fakta, men, som sagt, ett råd är att kolla upp detta

Jag tar multivitaminer varje dag. Jag har också tagit omega 3 dagligen nu i två års tid. Men magnesium har jag inte koll på, tack för tipset! Vet du hur stor den rekommenderade dagliga dosen ligger på?

Den ligger på 300 mg. Jag brukar ta 375, men det beror väl lite på vikt, övrig kost etc. I alla fall så hjälper det mot ångest och nedstämdhet, framförallt p.g.a. att magnesium ingår i alla(!) kroppens celler, det behövs bl.a. för bildningen av serotonin.

temporary21

Tack för hjälpen!

Kul att jag kunde bidra, hoppas det löser sig för dig

Jag använder mat isf medicin. Mat är den bästa medicinen för mig. Rätt mat vid rätt tillfälle kan göra underverk. Det gäller att lyssna på kroppens signaler, inte vad hjärnan säger för då kan det bli helt fel.

Nu är jag 50+ och har fömånen av att kunnat öva på detta i flera decennier men jag anser att det borde vara obligatoriskt att lära sig mycket mer om hur mat påverkar måendet.

Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Mat är helt enkelt en våldsamt underskattad medicin. Men det krävs utbilding och/eller erfarenhet.

Duras skrev:Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Kan du berätta lite mer om vad du äter som hjälper mot vad?

Titti skrev:

Duras skrev:Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Kan du berätta lite mer om vad du äter som hjälper mot vad?

Ibland vaknar jag och är nästan spyfärdig. Då blir det 6-8 vitpepparkorn som sköljs ner med ett stort glas vatten eler lättjucie. Därefter 3-5 kalla köttbullar. Det är min hästkur i det läget.

Men om jag är "slut i huvet" så är en rejäl räksallad på sin plats. Ibland kan det räcka med ett par stora saftiga päron. En köttbit i det läget vore katastrof.

Duras skrev:Jag använder mat isf medicin. Mat är den bästa medicinen för mig. Rätt mat vid rätt tillfälle kan göra underverk. Det gäller att lyssna på kroppens signaler, inte vad hjärnan säger för då kan det bli helt fel.

Nu är jag 50+ och har fömånen av att kunnat öva på detta i flera decennier men jag anser att det borde vara obligatoriskt att lära sig mycket mer om hur mat påverkar måendet.

Ibland mår jag dåligt eller rent av fysiskt illa. Beroende på vilket sätt så kan antingen tre små köttbullar eller en sallad eller en tung biff eller en fiskrätt eller en ostmacka göra jobbet för att jag ska må bättre (beroende på vilken sorts dåligtmående som ska rättas till). Och det går snabbt. Brukar ta ca 30 min från intag till reaktion.

Mat är helt enkelt en våldsamt underskattad medicin. Men det krävs utbilding och/eller erfarenhet.

Jag vet ju detta! Haft mat och näringslära som specialintresse... Hur jag än bär mig åt kan jag inte få i mig det jag behöver. Det är så jäklar komplicerat.... Jag blir bara ledsen av att tänka på det just nu Jag söker nödlösningar just nu och då blir det vitaminpiller. Det blir liksom en ond cirkel. Inte äta, blir deprimerad, blir ännu sämre på att äta för det, blir ännu mer nere osv osv...

Sedan är det ju alla mina idéer kring mat som gör allt ännu värre!

Perceptionsstörning ger matproblem.

Jag saknar aptit och hunger för det mesta, men ser till att äta för att inte må dåligt av matbrist. När jag sedan äter har jag svårt att sluta. Svårt att motivera mig till att planera, handla, tillaga maten så det blir mest mackor eller butikens färdiglagade och sen kickar bulimin in, dock utan kräkning. Allt jag gör gör jag för mkt. äta, sova och jobba

Ngn av de centralstimulerande jag provade förm. Ritalin gav dock en positiv effekt och det var att när jag började äta så blev jag snabbt nöjd och ville verkligen inte frossa, men fick så mkt andra negativa bieffekter som ökad stress och så att jag inte kan fortsätta med cs, tyvärr.

Om man dricker yoghurt eller fil, tar i lite musli och frukt, är inte det lättätet och nyttigt? Smoothies, frukt- eller grönsakshots lätt att få i sig och gott? Annars vet jag att fisk, ost och ägg är de livsmedel som har högst koncentration av näringsämnen.

Jag har oxå sånadär 'maträtter' som Duras som jag tar till speciellt om jag behöver 'pyssla om mig' lite. Det känns i varjefall som en mental snuttefilt att äta socker, kolhydrater och varm mjölk.

Hej!
Mitt förhållande till mat är nog ganska långt ifrån idealiskt och jag undrar om det är en AS-grej. Förutom att jag har svårt att veta när jag är hungrig/mätt (förutom att gå på om jag har ont i magen eller ej) så är jag snudd på totalt ointresserad av mat. Jag har i stort sett aldrig någon aptit och jag äter bara för att jag måste, det har jag alltid gjort. Nu när jag är vuxen och ensamstående har det lett till att jag, när jag är hemma, lever på fil, soppa, mackor och andra saker som man snabbt kan göra och inte behöver tillaga (hatar att laga mat. När jag ska äta på jobbet så köper jag mat eller så har jag gjort en kraftansträngning och lagat ett antal portioner av någon rätt som jag sen fryser in). Jag är medveten om att detta nog inte är så nyttigt men färdiglagad mat (typ Findus) kan jag inte äta då nästan allt innehåller gluten vilket jag är allergisk mot.

Är det någon som känner igen sig och som kanske har tips för hur man kan hantera situationen?? Jag vill ju inte att kroppen ska fara illa bara för att jag inte får i mig allt sådant där nyttigt man ska äta...samtidigt har jag svårt att faktiskt göra något åt det.

Känner igen mig gör jag absolut. Jag kan lätt gå någon eller några dagar utan att äta för att jag helt sonika glömt det. Hatar matlagning och är sällan speciellt attraherad av mat.
Önskar jag hade något råd att ge dig. Själv har jag barn vilka behöver mat självklart så det där med matlagning och att äta middag får jag ordning på genom dem. Brukar skämta om att jag lär svälta ihjäl när de flyttar.

Mitt problem är planlösningen.

Jag har inget kök, utan diskbänken står i vardagsrummet.
Alltså faller mycket av matlagningen bort; jag vill inte ha stekos i vardagsrummet, över böckerna, över mattorna, över pipsamlingen.
Stekos, fett och kladd är det värsta jag vet.

Det gör inte särskilt mycket då jag aldrig varit road av att stå över kastruller och skärbrädor.
Jag köper det jag behöver utifrån näringssynpunkt, alltså blir det frukt, kvarg, mjölk, bröd, ägg mm.
Vill jag ha stekosmat är det inte svårare än att jag tar bussen in till stan.

Sen kan man göra omelett i mikrovågsugnen vilket är praktiskt.

Men det kanske inte var svar på frågan.
Ja - jag känner av hunger, när jag är mätt och så där.

Fast en dag utan nikotin är långt värre än en dag utan mat.

Hej och välkommen till forumet!

Du är inte ensam om att ogilla/inte orka laga mat. Därav denna tråd:

valdigt-forenklad-matlagning-t4290.html

Se även denna tråd: extrema-matproblem-i-barndomen-t14408.html

Jag tror vi är lite hysteriska över mat i dag och tror att variationen måste vara oändlig. Äter man fil och macka med olika pålägg plus frukt får man i sig rätt mycket. Sedan vill man spä på med proteiner finns det jättebra färdigkoka i små tetrapak, finns rena bönor olika sorter, blandade bönor, salsor osv. Kan ätas kalla men godare tycker jag om man häller upp i en skål och mikrar och typ doppar bröd i.

Känner delvis igen mig.
Har också svårt att känna när jag är hungrig, förutom på morgonen, vilket gör att när jag väl blir hungrig blir jag det fort och kan jag inte äta direkt blir jag antingen dödstrött, skitsur eller både och. Har i motsats till TS starka hungerkänslor men känner inte av i tid som NT verkar göra. Har blivit mycket pizza, snabbmat, mackor, godis och snacks vilket är helt åt h-vete.
Min lösning har blivit en ganska strikt LCHF-diet där kött, kyckling, fisk eller skaldjur oftast är huvudingrediensen, till det tar jag passande fet sås eller röra och någon grönsak jag gillar. Det innebär att jag dels alltid har maten klar ca 20 min efter att hungern slagit till samt att jag mår bättre.

TS: Hur tusan pallar du äta mackor om du har glutenintolerans? Skippa det direkt eftersom bröd innehåller massor av gluten, även jag som inte har glutenallergi får ont i kistan av en macka sen jag började med LCHF.

TS kanske äter glutenfritt bröd?

Jo den tanken slog mig också men är ju jättesvårt att hitta...

Tack för tipsen! Särskilt Aliens länktips (ska kolla igenom dem noggrannare)!
Jag har ett väldigt (allt är relativt) bra utbud av glutenfritt i matbutiken jag går till. Det finns kanske två-tre sorters bröd som smakar ok. Tidigare har jag bakat i bakmaskin vilket var ganska lätt men i och med min första riktigt svåra period med depression/utbrändhet för tre år sen slutade jag använda den. Har en kass period nu igen men maskinen har jag kvar i förrådet i väntan på bättre tider.