Som artonåring diagnostiserades författaren och DN-kritikern Martina Lowden med Aspergrs syndrom. Här skriver hon om orn för att bli reducerad til en diagnos: "Jag vill bara vara jag för dig".

Länge hatade jag min kropp. Inte för att den var skraltig och krasslig, utan för att den var i vägen. För några år sedan blev jag kalllad "en hjärna i en glasburk" i Expressen. Det var litteraturdebatt, och orden var menade som kritik, men jag blev bara glad. Att reduceras till en kroppslös röst, en sidan full av språk, en hjärna eller ett hjärta i en glasburk, det var mitt ideal.
----
Länge längtade jag förtvivlat efter platser där orden inte knutna till en kropp, den där kroppen som i sin tur är knuten till kön och ålder och hälsa och etnicitet och hundra andra fack. Vi både tror och vet så mycket om andra baserat på deras kroppar.
---
I förlängningen handlar det här förstås som något annat än kroppar. Det handlar om vem man är, och det är man inte ensam om att bestämma. Man kan påverka hur andra ser en, men inte i så hög grad som man skulle vilja. Vi tror och vet redan så mycket om andra baserat på vad de sagt och gjort och varit. Någon säger A om sig själv, och vi står beredda att fylla i med B, C, D och hela alfabetet.
---
Själv tycker jag bäst om begreppet neuropsykiatrisk funktionsskillnad. Att två hjärnor fungerar på olika sätt betyder inte att det måste vara fel på den ena.
Ordet normal kan göra ont om man inte omfattas av det, så när jag menar "människor utan neuropsykiatriska funktionsskillnader" skriver jag neurotyp.
---
Oftast passerar jag som neurotyp nuförtiden. Annars skulle inte folk säga vad de säger när jag sitter bredvid dem. Som att Anders Behring Breivik verkar som "en typisk empatisstörd Aschbergare".
---
Det jag vill tala om är rädslan. Mina fördomar säger att nu när jag sagt A, kommer du att fylla i med B, C, D och hela alfabetet.
---
Min envetna hjärna som säger att för varje person som kommer ut med psykiatarisk eller neuropsykiatrisk diagnos blir det lättare för någon annan att göra detsamma. Mitt skräckslagna hjärta som säger att inte just jag, någon annan, för jag vill förknipas med litteratur, inget annat, jag vill inte bli särbehandlad, förlora jobb eller få min kompetens ifrågasatt.

atoms skrev:Ett namn som totalt har gått mig förbi; hon kan iallafall inte vara särskilt gammal.