snuggelhund skrev:Och dessa är fria från antidepressiv medicinering nu ?

Ja.
De tog antideressiva en kort perid för att bryta depressionen och bli mottagliga för terapi. De mår fint idag.

snuggelhund skrev:Gå upp lite i vikt ? risken finns att man går upp 10 + av medicinen...

Visst finns risken men alla går inte upp i vikt. 10+ ... Om man väger 70 riskera man alltså att gå upp till 77 ... Det är naturligvis ett val man får göra.
Ta mediciner, gå upp lite lite i vikt. Och kanske orka/våga ta sig till ett gym eller börja simma?

snuggelhund skrev:Nej , jag tycker verkligen du förringar de biverkningar som medicinen kan ge...

Jag tycker det är lika vanligt att folk förringar de biverkningar en djup och långvarig depression ger. Kropp och hjärna tar mycket stryk av depressioner. Och ett antal år går förlorade som man kunde använt till bättre saker.

Bjäbbmonstret skrev: Men när man är riktigt dålig så kan kontakt inte heller ersätta riktig behandling.

Riktigt!
Man måste vara mottaglig. Och ibland kan man bara bli det med exv medicinering.

Ber om ursäkt, jag läste 10 % ... 10 kg ger alltså 80 kg för en som vägt 70.
Det påverkar dock inte min åsikt.

Jag tycker vi ska respektera Kullans beslut att inte använda medicin. Känns som det är ett försök att övertala någon som är vegetarian att börja äta allt. En ändring av det beslutet måste komma inifrån henne själv. Berätta gärna om egna erfarenheter men inte mer.

Att bara träffa någon för att prata, psykolog, kurator eller psykiatriker, är faktiskt en form av mänsklig kontakt anser jag och kan ju vara precis det du Kullan till en början kan vara hjälpt av. Om det är problem att hitta någon ta kontakt med din LSS-handläggare och se om dom kan hjälpa dig.

Ring ett samtal om dagen till någon. Gör en "marknadsundersökning" om flyttkostnader. Du kan ju alltid redovisa dom här så kanske någon kan komma med andra bra tips också. Har för mig att du frågat om det.

Om du har problem att ta dig ut bestäm dig för att du varje dag ska gå ut och gå ett varv runt huset du bor i för att sedan utöka lite succesivt. Eller gå till affären varje dag och handla något du behöver och passa då på att hälsa och prata lite med personalen där eller hämta en gratistidning om det finns på din ort. Bestäm dig för att göra något utanför huset du bor i, om det blir samma varje dag är sak samma bara du gör något. Ge dig själv en viss mängd datatid varje dag och sedan måste du hitta på något annat. I brist på annat städa lägenheten och förråd. Brukar ju alltid finnas något att kasta. Se till att det som finns i förråden är färdigpackat om du nu vill flytta.

Det är möjligt att du redan gjort allt detta men då kanske vi kan hitta på något annat. Kom gärna med mothugg för jag tycker reaktioner är bra, det är apatin som är farlig.

Tiblan skrev:Kom gärna med mothugg för jag tycker reaktioner är bra, det är apatin som är farlig.

Håller helt med! Så länge man protesterar finns det hopp

Jag respekterar allas beslut, alltid.
Men ... jag har förtvivlat svårt för att förstå när människor kategoriskt förkastar all hjälp som finns att få utan att ens försöka.

Tiblan skrev:Att bara träffa någon för att prata, psykolog, kurator eller psykiatriker

Är exakt vad terapi handlar om i utgångsläget. Den som söker hjälp formar samtalen själv.

Hej Kullan! Jag vet ju inget om dej men efter vad man läst så känner man igen en del.. du är du och jag är jag tror inte alls vi hör ihop eller att vi har nåt gemensamt, som sagt om man ska va seriös nu så känner man igen vissa av dina vardagsbekymmer om det är tillåtet att jag nu använder detta ord...tror själv nu inte på antidepp för biverkningar och självmordstankar(även om det bara är från början med självmordstankar) är väl inget att ha? egentligen ska man stötta och ge råd absolut men är själv i en situation som totalt hänger i luften och framtid känns förbaskat otryggt av en inte helt frivillig orsak till detta.... Till sist vissa mår bra på medicin och ser det positivt att knapra i sej piller...finns en djungel av antidepp.. mår man piss så visst hittar man rätt så kan det va toppen ett tag iallafall!

När jag skrev 10 + kg, menar jag just att man riskerar att gå upp mer än 10 kg.

Man kan alltså gå upp riktigt mycket i vikt.

Inte max 10 kg som Calima verkar tolka det som ?

snuggelhund skrev:Inte max 10 kg som Calima verkar tolka det som ?

Jag tolkade det som 10 kg eller mer.

Men jag vet också att det finns de som inte går upp ett gram.

snuggelhund skrev:När jag skrev 10 + kg, menar jag just att man riskerar att gå upp mer än 10 kg.

Man kan alltså gå upp riktigt mycket i vikt.

Inte max 10 kg som Calima verkar tolka det som ?

Jag gick upp 2 kg i veckan på de preparat jag prövat. Brukade sluta efter 12 och banta ned mig, men Lyrican tycks att gett bestående skador både på mig och andra, så jag kan inte gå ned. En vän gick upp 40 kg på Seroxat.

Hur mår du Kullan, om du är med någon människa du tycker om?

Jag sitter här i min ensamhet med katten och datorn som sällskap. Har inga vänner eller nån partner.

Jag väger omkring 85 - 90 kilo och är 165 lång. Jag har inte råd att gå upp så mycket mer vikt om jag inte ska dö av den. Självmordstankar finns redan så de behöver jag inga nya.

Nån sa sig tro att jag hade når kroniskt. Ja min ensamhet är kronisk. så som jag ser det i alla fall.
alla jag tycks komma i kontakt med på mer kompisnivå tyck jag kunna skrämma bort. Jag har nog ingen förmåga att ens ha vänner känns det som. Alla bara sticker.

Det känns rätt hopplöst ut nu. Det har hänt en del saker den senaste tiden och jag tyvärr inte reda ut det eftersom en person som är inblandad inte är kontaktbar. Så jag står och stampar i dyngan.

Ja det är väl så det är just nu. Jag har fortfarande inte kommit hemifrån än.

kullan skrev:Jag har inte varit utanför dörren på flera veckor nu. Har ingen mental ork till det. Har tappat all inspiration och jag har ingen livsvilja längre.

Vem tar hand om matinköp? Eller beställer du på nätet? (En seriös fråga, för man KAN faktiskt köpa mat på nätet och få den hemkörd)

Fighterbabe skrev:

kullan skrev:Jag har inte varit utanför dörren på flera veckor nu. Har ingen mental ork till det. Har tappat all inspiration och jag har ingen livsvilja längre.

Vem tar hand om matinköp? Eller beställer du på nätet? (En seriös fråga, för man KAN faktiskt köpa mat på nätet och få den hemkörd)

Jag är bortskämd med en snäll mamma som fixar det.

kullan skrev:

Fighterbabe skrev:

kullan skrev:Jag har inte varit utanför dörren på flera veckor nu. Har ingen mental ork till det. Har tappat all inspiration och jag har ingen livsvilja längre.

Vem tar hand om matinköp? Eller beställer du på nätet? (En seriös fråga, för man KAN faktiskt köpa mat på nätet och få den hemkörd)

Jag är bortskämd med en snäll mamma som fixar det.

Okej, men då har du ju iaf mänsklig kontakt med någon.

Fighterbabe skrev:Okej, men då har du ju iaf mänsklig kontakt med någon.

Jo visserligen men man skulle ju uppskatta att kunna umgås med nån annan än sin morsa. Det hade ju varit mer naturligt.

kullan skrev:

Fighterbabe skrev:Okej, men då har du ju iaf mänsklig kontakt med någon.

Jo visserligen men man skulle ju uppskatta att kunna umgås med nån annan än sin morsa. Det hade ju varit mer naturligt.

Jag tycker det känns mer naturligt att umgås med en familjemedlem, än med en kontaktperson/ledsagare som faktiskt bara "jobbar" eller har ett uppdrag -att umgås med en. Det är skillnad på "avlönad kompis" och familj.

Det låter som en boendestödjare skulle kunna vara en bra start för dig.

Du har en katt men den behöver ju inte gå ut på samma sätt som en hund men kan du inte skaffa koppel till den och bara gå ut en gång om dagen i kanske max 5 minuter bara för att bryta den onda spiralen.

Visst är det snällt av din mamma att handla åt dig men samtidigt gör hon ju faktiskt dig en björntjänst. Kan hon inte komma och hämta dig innan hon handlar och ni åker och handlar tillsammans. Har för mig att du sagt du vill flytta till Norrköping och då är det ju bra om du brytit den onda spiralen och iallafall kan ta dig ut för att handla.

Tiblan skrev:Det låter som en boendestödjare skulle kunna vara en bra start för dig.

Du har en katt men den behöver ju inte gå ut på samma sätt som en hund men kan du inte skaffa koppel till den och bara gå ut en gång om dagen i kanske max 5 minuter bara för att bryta den onda spiralen.

Visst är det snällt av din mamma att handla åt dig men samtidigt gör hon ju faktiskt dig en björntjänst. Kan hon inte komma och hämta dig innan hon handlar och ni åker och handlar tillsammans. Har för mig att du sagt du vill flytta till Norrköping och då är det ju bra om du brytit den onda spiralen och iallafall kan ta dig ut för att handla.

1+

Tiblan skrev:Visst är det snällt av din mamma att handla åt dig men samtidigt gör hon ju faktiskt dig en björntjänst. Kan hon inte komma och hämta dig innan hon handlar och ni åker och handlar tillsammans. Har för mig att du sagt du vill flytta till Norrköping och då är det ju bra om du brytit den onda spiralen och iallafall kan ta dig ut för att handla.

Håller med.

Jag gick upp 15 kg på Sertralin och det skulle nog inte sluta där, så jag bytte till Fluoxetin och gick ner till utgångsvikten nästan utan ansträngning från min sida. Men känner också folk som inte hade några viktproblem på Sertralin, så det är nog individuellt.
Det jag syftar på är att man kan byta medicin innan det hinner gå för långt.

Tiblan skrev:Det låter som en boendestödjare skulle kunna vara en bra start för dig.

Mora kommun vill inte starta en behovsprövning på mig då jag håller på att söka mig härifrån.

Jag försökte få ansöka om en kontaktperson men den prövningen behövde min LSS-Handläggare ha 4 mån. för att göra och det var tid hon inte ville avsätta åt mig eftersom jag ju vill flytta härifrån. När jag sa att det går fortare på andra håll i landet sa hon att då fuskar dom. Vet inte vad hon menade.

Hallå kullan. Märkligt bemötande du fick av den där handläggaren tycker jag.

Massor av varm omtanke till dig.

Mot psykolog, psykofarmaka och promenad är det du nästan måste göra.
Jaja, det finns massa skit med antidepressiva men bättre det än att du mår dåligt psykiskt.

Joakoni skrev:Men känner också folk som inte hade några viktproblem på Sertralin, så det är nog individuellt.

Det är min erfarenhet, att det är individuellt och det gäller all psykofarmaka.

kullan skrev:Mora kommun vill inte starta en behovsprövning på mig då jag håller på att söka mig härifrån.

Så där agerar alla kommuner, det handlar om ekonomi. De vill inte lägga ner några resurser om en person är på väg att flytta, de väljer att lägga pengar/tid på dem de vet kommer att bo kvar.
Vilket väl inte är helt fel med tanke på att det handlar om skattepengar.

kullan skrev:Mora kommun vill inte starta en behovsprövning på mig då jag håller på att söka mig härifrån.

Du, det kan vara alldeles rätt...
Jag har genomgått kartläggningssamtalet på Vuxenhab i Hudiksvall och det var bara grönt, det var inte någon tveksamhet om skulle starta en utredning, utan när. Men eftersom jag skulle flytta till Orsa, så skickade de ärendet vidare till Hab i Mora. Där fick jag gå på ett identiskt samtal som i Hudiksvall och sedan vänta på svar. Till sist fick jag ett brev att "de med största sannolikhet inte kunde hjälpa mig, de trodde nämligen inte att jag tillhörde deras målgrupp"...Hur fan kan de liksom veta det innan de har genomfört en utredning???!! De får tro vad de vill, men det handlar inte om tro utan om fakta!!... Så ringde jag kuratorn (inte var det lätt att få tag i henne) och frågade vad som stod på och fick en massa avrundade ord som svar. Till sist bestämde jag mig att flytta tillbaka på grund av det här och några andra svårigheter. Då ringde jag till Hudiksvall och frågade om jag fick börja där jag slutade, då fick jag höra att absolut, så fort de fått tillbaka papper från Mora, ställer de mig i kön. Psykologen jag pratade med kom ihåg mig på en gång och nickade och höll med allt jag sa. Det var liksom solklart. Och Moras åsikter skulle inte väga någonting eftersom de i Hudiksvall redan har bedömt att jag absolut kan tillhöra "målgruppen".
Lite långt, men det jag vill säga är: om det fungerar lika för dig med Mora kommun, så förstår jag att det kan bli motigt.

Kan rapportera att jag varit i kvartersbutiken och handlat nyss.