Det tar ett halvår att komma till öppna psykvården på ett första bedömmningssamtal.

Det går säkert att ordna en akuttid, du mår verkligen skitdåligt nu vad det verkar!

Miche skrev:Det går säkert att ordna en akuttid, du mår verkligen skitdåligt nu vad det verkar!

Jag har mått bättre ja.

Ja att må skit har jag gjort sen tonåren från och till,sen att det har med syndromet att göra vet ej... en sak jag kan göra klart är att inväntar inte lösningar från andra utan nu idag inser bristerna man har och försöker acceptera det så gott de går och lämna det förgågna som varit tragiskt men det har man inte lyckats med än... ja då har man fått skriva av sej lite men förväntar mej inget råd nu för lösning på saker och ting måste man tänka ut själv jadå det har man inte glömt

......men har aldrig sett måendet som ett dugg lustigt utan har varit förbannat tungt för att man många gånger inte vetat heller varför man mått som man gjort men men finns många som har det besvärligt och som man säger finns dom som har det värre, ta ett exempel som att va helt förlamad så man ska väl inte klaga ständigt och va missnöjd så länge man har bena i behåll... till sist det jag skrivit uppfattas nog som rätt egotrippat men det tar jag för knappast nån som uppmärksammat detta ändå.

Egotrippat? tänkte i efterhand på ordet om jag verkligen hört det nånsin, man blir osäker på ord i vuxen ålder ja huga huga sommarstuga

Kram från mig med, kullan .

Oavsett i vilket sammanhang man tar del så finns det alltid någon man inte drar helt jämnt med... så mångfacetterat och finkänsligt är det mänskliga sinnet, tycker jag...

(Men, som det gamla talesättet säger; "Ingen regel utan undantag". Jag är medlem på ett forum som mitt användarnamn har anknytning till. Där anordnas ibland "events". Två events har hållits här i staden, och jag har deltagit i båda. På den cacheletning som anordnas skulle det kunna finnas massor av "tävlingsmentalitet", men istället hjälper vi varandra att hitta de olika cacharna om vi inte lyckas hitta de själva. Alldeles kravlösa träffar, helt enkelt.

Jag utnjyttjar denna tråden till min fråga.

För oss med Asperger finns det någon medicin som kan balansera upp humörsvängningar? Tex. ta bort extrema anfall av aggrivisitet. När jag blir frustrerad så reagerar jag genom att bli tokilsken och är det någon i närheten så kan jag tyvärr bli elak och otrevlig mot den stackaren. Men det finns väl inget preparat som fixar det va?

Jag tror knappast att det är Asperger, jag tror att det kan vara en annan NPF-diagnos, kanske Borderline som orsakar sådana problem.

Jag har sådana humörsvängningar (guskelov betydligt mycket sällsynt efter att jag separerat) men har inte fått Borderline-diagnos, så jag är inte säker. Däremot har jag Bipolär och ADHD, vet inte om dessa kan påverka.

Det finns de som är duktigare än mig på det här, jag hoppas någon av de kan svara.

Humörsvängningar kan ju också bero på den berömda cykeln vi kvinnor går och bär på.

Min sons läkare sade att antidepp kan fungera vid hastiga humörsvängningar. Antidepp jämnar ut humör och känslor av alla slag.

Sonen har just börjat med Strattera och det verkar funka ganska bra. Han är betydligt jämnare i humöret nu. Visserligen räknas väl Strattera som ADHD-medicin men den minskar impulsiviteten och många aspies lär ju ha bristande impulskontroll.

Jag blev dumpad av en facebookvän nyss och nu sörjer jag den kontakt jag hade med den person. Nu vet jag att jag egentligen borde skita i vederbörande men jag kan inte det. Så okänslig är jag inte. Jag har skitsvårt att veta hur högt man ska värdera en internetvän. Jag har lätt att övervärdera en sådan.Så nu sitter jag här och är helt knäckt. H*n puttade bara ut mig och blockade mig sedan. Jag fattar inte riktigt varför.

Min mamma var här nyss. Hon hann knappt in förränn hon började klaga på hur det såg ut hos mig. Som om det skulle bli nåt bättre av att hon klagar. Jag är så trött på gnället.

Säg till henne - Jag mår skit, jag skulle verkligen uppskatta om du istället för att lägga en massa energi på att klaga la minst motsvarande mängs energi på att hjälpa mig att komma tillrätta med eländet!

Bara ett förslag från lilla mig.

Ja vad ska man säga.... Ett och annat man läser här stämmer in på hur en annan fungerar i vardagen idag och tidigare liv. vad man upplevt och så vidare, har tack vare detta forum märkt att man är trots allt inte ensam om saker och ting men den känslan hade jag för fem år sedan och längre tillbaka att man var ensammast på denna jord. Har mått skit i perioder sen man var tio iallafall och om man ser tillbaka hittade man ingen lösning själv på det som sagt, än idag är det upp och ner (snart fyrtio) men accepterar nu idag sånt man missat och så vidare men förresten missat och gått miste om vissa saker? allt kanske man inte kan påverka och förändra så varför då sörja? Ja det har jag nu börjat fundera över mer och mer faktiskt. ser ingen mening med det..

Men saknar inte heller alla krav och all stress som sker i samhället dagligen,vill då inte byta liv idag har inte en tanke på det,har det ordnat ändå, så länge det inte tas ifrån en då men det kan aldrig ske så länge man står på benen. Så missnöjd och bitter? Ja väljer ju var och en.. för egen del får jag pengar så man klarar sej, får räcka det sen annat i livet får man bara se som bonus om man lyckas nå ett mål med det sociala eller vad det nu kan vara annars bara gilla läget och inse.. Man gör ju så gott man kan, mer kan man definitivt inte göra.

Har kanske saboterat denna tråd med mina tankar.. ber om ursäkt i sådana fall,inte heller min mening att kritisera nån annan, känner då inte att man har behov av det, har fullt upp med sej själv kanske märks i mina meddelanden, däremot så finns vissa andra som gillar att klaga och påpeka hur man ska vara, vad som är normalt och naturligt och gör man bara ett snedsteg från det så kallade normala så är man stämplad som en idiot....

Nu känns det tyngre än nånsin men i Dalarnas Landsting har man i praktiken avskaffat Akuttiderna. Det är väntetid på ett halvår trots att man är självmordbenägen om man skulle va det. det som händer när man ringer är ett besked om att det inte några vårdplatser. Resurserna är så snålt tilltagna inom psykvården i detta län så ska man bo i Dalarna ska man inte bli psykiskt sjuk. Då får man skylla sig själv. För får man ingen hjälp. Psykvården är inte intressant att satsa på helt enkelt.

Hmpf... medveten om hur lite *ironi* hjälp man får när man mår dåligt i själen väljer jag istället att gå ut i naturen när min själ är i obalans. Naturen ställer inga krav, "säger" inte "du får vänta, det är massor i kö före dig". Ger inga dåliga biverkningar.

Naturen "hälsar" en bara välkommen, precis som vi är. Naturen läker såren vi har i själen, helt enkelt. Läker själen inifrån.

geocache skrev: ... mår dåligt i själen väljer jag istället att gå ut i naturen när min själ är i obalans.

Så gör jag också.
Och framför allt ser jag till vara utomhud minst någon timme om dagen, helst flera. Det fungerar förebyggande. Vistas jag mycket utomhus, rör på mig dagligen hamnar jag sällan i obalans. För mig är fysisk rörelse mental vila.

Men jag är fullt medveten om att ibland behöver man proffshjälp. Och då är det för jävligt att man skall behöva väntaa i månader på en tid.

Kontakta vårdgarantin om det är akut.

kullan skrev:Nu känns det tyngre än nånsin men i Dalarnas Landsting har man i praktiken avskaffat Akuttiderna. Det är väntetid på ett halvår trots att man är självmordbenägen om man skulle va det. det som händer när man ringer är ett besked om att det inte några vårdplatser. Resurserna är så snålt tilltagna inom psykvården i detta län så ska man bo i Dalarna ska man inte bli psykiskt sjuk. Då får man skylla sig själv. För får man ingen hjälp. Psykvården är inte intressant att satsa på helt enkelt.

Hit ska du vända dej i Dalarna.

http://www.ltdalarna.se/templates/Base____619.aspx

Tiblan skrev:Kontakta vårdgarantin om det är akut.

Oavsett om det är akut eller ej ska man kontakta vårdgarantin om man har en väntetid över tre månader.

Miche skrev:

Tiblan skrev:Kontakta vårdgarantin om det är akut.

Oavsett om det är akut eller ej ska man kontakta vårdgarantin om man har en väntetid över tre månader.

Ska man hårddra det hela så är det ännu bättre om man får med sig en kopia på remissen och jagar en tid. Om det visar sig att den tiden är mer än tre månader bort kan man redan då ta kontakt med vårdgarantin. Även där behövs då en kopia på kallelsen. Allt för att snabba upp det hela men man måste orka jaga också och det brukar vara där allt fallerar.