Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
57 inlägg
• Sida 3 av 3 • 1, 2, 3
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Att du känner något om du blir avvisad är ett sundhetstecken. En försvarsmekanism skulle kunna vara att sluta bry sig om andra, stänga ute och sluta ta kontakt i rädsla för att bli sårad. Kanske är du starkare en du tror som känner som du gör.
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Tänker då att då har vi inget gemensamt
personen vill inte ha med mig att göra.
eller så har hen inte tagit sig tid att lära känna mig!
personen vill inte ha med mig att göra.
eller så har hen inte tagit sig tid att lära känna mig!
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Själva avvisningen kan jag ha svårt för. En person sa att hon var rädd för mig (detta var på nätet för länge sedan), jag blev superförvånad. Eller om man tror man ska passa ihop men det är tydligen inte så att de tycker det... Att de iggar en.
Det jag hatar mest i detta sammanhang är att bli iggad!
Att sedan folk kan ogilla mig det är helt OK. Det är i min skalle en annan grej. Som inlägg ovan, vad tycker jag om andra? Jag har ett smalt fack där OK människor slinker in. Men väldigt många orkar jag inte med eller jag tycker de är dumma eller ngt annat fel på dem..... Det gör att det är OK att inte bli gillad. Jag ska ju inte tycka att världen ska älska mig samtidigt som jag bara tolererar en bråkdel av befolkningen!
Det jag hatar mest i detta sammanhang är att bli iggad!
Att sedan folk kan ogilla mig det är helt OK. Det är i min skalle en annan grej. Som inlägg ovan, vad tycker jag om andra? Jag har ett smalt fack där OK människor slinker in. Men väldigt många orkar jag inte med eller jag tycker de är dumma eller ngt annat fel på dem..... Det gör att det är OK att inte bli gillad. Jag ska ju inte tycka att världen ska älska mig samtidigt som jag bara tolererar en bråkdel av befolkningen!
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Jag blir inte ledsen, snarare glad över att jag lärt mig att jag ska inte lägga energi på den här personen i fortsättningen
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
kiddie skrev:Själva avvisningen kan jag ha svårt för. En person sa att hon var rädd för mig (detta var på nätet för länge sedan), jag blev superförvånad. Eller om man tror man ska passa ihop men det är tydligen inte så att de tycker det... Att de iggar en.
Det jag hatar mest i detta sammanhang är att bli iggad!
Att sedan folk kan ogilla mig det är helt OK. Det är i min skalle en annan grej. Som inlägg ovan, vad tycker jag om andra? Jag har ett smalt fack där OK människor slinker in. Men väldigt många orkar jag inte med eller jag tycker de är dumma eller ngt annat fel på dem..... Det gör att det är OK att inte bli gillad. Jag ska ju inte tycka att världen ska älska mig samtidigt som jag bara tolererar en bråkdel av befolkningen!
Vilken underbar person du verkar vara!!
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Tänk att det i vårt upplysta politiska system finns tjänstemän som har till enda uppgift att avvisa människor till tortyr där de garanterat mår dåligt - och att polisen används till att underlätta dessa brott mot mänskligheten!
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Jag blev avisad från både psykakuten och öppenvården ända till -88
Då fick jag mycket bra läkare.
Innan hade jag livsfarliga psykoanalytiskt riktade läkare och psykologer.
i Finland VAR JAG HUR VÄLKOMMEN SOM HELST DÅ JAG JOBBADE DÄR
I H-fors-81-84
Då fick jag mycket bra läkare.
Innan hade jag livsfarliga psykoanalytiskt riktade läkare och psykologer.
i Finland VAR JAG HUR VÄLKOMMEN SOM HELST DÅ JAG JOBBADE DÄR
I H-fors-81-84
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
Avvisad från hjälp är läskigt. En gång när jag väntat 9 månader på specialisthjälp och blev avvisad utan vidare plus illa behandad, när jag gick därifrån så va jag så arg att jag hoppades någon skulle typ hoppa på mig så jag fick sparka ner den. Mm... omoget jag vet.
En annan gång var inte my psykdoktor anträffbar på flera månader (hon hade utan att lämna patienterna till en annan läkare åkt till Thailand eller något) och jag gick till akuten eftersom ja... Avvisad. Det kändes rent livsfarligt. Denna gång reagerade jag med total uppgivenhet.
En annan gång var inte my psykdoktor anträffbar på flera månader (hon hade utan att lämna patienterna till en annan läkare åkt till Thailand eller något) och jag gick till akuten eftersom ja... Avvisad. Det kändes rent livsfarligt. Denna gång reagerade jag med total uppgivenhet.
Mår ni dåligt av att bli avvisade ?
earlydayminer skrev:Jag kan uppleva att det känns något i stil med förödmjukande.
Det är inte lätt för mig att ta seriös kontakt och gör jag det, men aldrig får svar eller får ett svar som är ganska dåligt - då ska det finnas ett bra skäl innan jag ger med mig. Jag blir extremt snål med känslor eller trevligheter när jag kommer i kontakt med den individen som inte besvarat mig eller som svarat mig dåligt.
Det finns alltid skäl till att det blir så. Om jag får reda på skälet så känns det bättre. Jag brukar vara ganska rätt fram och fråga. Det kan inte bli värre än vad det är eller har varit. Så brukar jag tänka.
Det är klart att man mår lite dåligt, men det är inte så mycket man kan göra åt det. Det känns ju jobbigt att inte bli besvarad när man lagt ner sig. Jag försöker alltid svara alla, men ibland missar jag helt enkelt. Det är ett av skälen till att jag inte svarar, det andra är att diskussionen på något sätt framstår som avslutad.
Det här har visat sig stämma riktigt bra.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
Återgå till Övriga Aspergerfrågor