Såg en artikel som slår hål på tanken att kreativitet eftersträvas i praktiken. De flesta personer verkar vara rädda för osäkerhet såpass att de hellre avstår en ny idé. I synnerhet om de inte är ansvariga för sina beslutsstrategier och om det finns ett utvärderingstryck som inte premierar detta.

Många är s.k tillfredspersoner ("satisfiers") som hellre undviker att röra upp något även om det innebär att sanningen försakas eller fördömandet av en bra idé. Samma typ är också bra på att göra som de blir tillsagda oavsett om det är så lyckat.

Så om man skall få utrymme för kreativa ideér kan det vara bra att hitta platser där risker och misslyckanden är accepterat. Inte minst bör det finnas acceptans för avstickare.

slate.com: Creativity is rejected: Teachers and bosses don't value out-of-the-box thinking.

In terms of decision style, most people fall short of the creative ideal ... unless they are held accountable for their decision-making strategies, they tend to find the easy way out--either by not engaging in very careful thinking or by modeling the choices on the preferences of those who will be evaluating them.

plåtmonster skrev:Många är s.k tillfredspersoner ("satisfiers") som hellre undviker att röra upp något även om det innebär att sanningen försakas eller fördömandet av en bra idé. Samma typ är också bra på att göra som de blir tillsagda oavsett om det är så lyckat.

Sån är jag. Helt klart. När jag är på en arbetsplats, skola eller nån annan typ av aktivitet så trivs jag när det hela funkar på samma sätt hela tiden. Så länge det hela funkar någorlunda så föredrar jag att det förblir så även om jag vet att det finns brister och fel.

Det finns alltid några individer då som vill riva upp och förändra. Upplever det ofta som jobbigt när dessa är väldigt enträgna och entusiastiska över sina idéer och dom inte riktigt märker att de flesta är nöjda med det som är. Utåt kan jag då säga när det blir diskussion om det att det här låter ju bra men inombords hoppas jag att det hela drar ut på tiden och till slut rinner ut i sanden. Vilket det ofta gör då det nog är så att flera andra känner ungefär som jag gör inför de idéerna.

Det får gärna dyka upp nyheter och vissa förändringar men då ska det röra sig om saker som man kan ta till sig i lugn och ro oh som så att säga får plats inom det rådande systemet.

Undantaget här kan vara när det kommer ny teknik. Det innebär ofta förändringar till det bättre men då formas det nya beteenden av den nya teknikens möjligheter och ger sig själv.

Om någon kräver att du skall skriva ner siffror på papper, räkna ihop dom och sedan skriva in alltihop i ett datorprogram där du måste ange radnummer manuellt. Och du kommer med idén att man kan skriva in allt på en gång men får ett negativt bemötande. Det är sådana situationer jag tänker på. Att ändra för ändringens skull är något helt annat.

Varför bygga mobiltelefoner när det finns snigelpost liksom?

Något nedärvt hårdprogrammerat ifrån vår tid som fiskar som vi aldrig kommer att komma över.
Man bör inte lämna lämmelformationen.Fortsätt att agera kortsiktigt eftersom det verkar fungera fast det finns indikationer på att det blir katastrof i framtiden osv.

Folk får gärna vara kreativa, bara det inte går ut över mig!

Nej, men det är ju arbetsgivarna, inte de anställda, som vill ha idéer om hur det ska gå snabbare, kunderna bli nöjdare, kosta mindre/tjäna mer etc. Medan den anställde vet att det dels blir att lära nytt alt. att bli överflödig och förlora jobbet, dels att jobba snabbare/mer effektivt. Ofta ska ändringarna hastas igenom snabbt också, i värsta fall samtidigt som andra ändringar som tar ens fulla kraft.

De anställda kan ju också ha idéer om hur det skulle kunna flyta smidigare. Men då är det ofta organisationen och rangordningen som sätter käppar i hjulet. Exempel från den tid jag arbetade: Som assistenter skulle vi kunna få mer gjort om lärarna kunde ha bestämda mottagningstider el åtminstone skriva en lapp på dörren när de kunde träffas. Men lärarna vill inte ha det så, alltså blev det inte så. Så studenterna kom in till oss och frågade och blev sura när vi inte kunde svara varken på var läraren var el när hen skulle komma tillbaka.

Tekniska apparater var en annan sak, sådana infördes gärna. Men tyvärr fanns det sällan tid att gå på kurser och lära sig dem ordentligt, man fick försöka klura ut det själv el störa arbetskamraterna.

plåtmonster skrev:Om någon kräver att du skall skriva ner siffror på papper, räkna ihop dom och sedan skriva in alltihop i ett datorprogram där du måste ange radnummer manuellt. Och du kommer med idén att man kan skriva in allt på en gång men får ett negativt bemötande. Det är sådana situationer jag tänker på. Att ändra för ändringens skull är något helt annat.

Varför bygga mobiltelefoner när det finns snigelpost liksom?

Blir det mindre att göra, emklare arbete så är det helt okej. Annars föredrar jag att göra det chefen säger att jag ska göra och jag vet vad som gäller. Jag kan fuska och slarva lite med sånt som ändå ingen märker eller bryr sig om eftersom alla andra gör så med.

Det är mest jobbigt med de där idesprutorna som kommer med massa förslag som riskerar att påverka alla och förändra massa saker. När de flesta är motvilliga till deras förslag och det blir så gång på gång så brukar glöden i deras ögon slockna till slut och det tar slut på förslag och dom gör som alla andra.

Jag är en sådan där idéspruta vilket inte har varit speciellt framgångsrikt. Alla går emot utan att lyssna på vad man säger och man får dåliga betyg för att man gör saker och ting på bättre men ej accepterade sätt. Jag kallar detta för konflikten mellan visionärer och skeptiker. Skeptiker ogillar allt som de inte är vana vid eller som går emot deras föreställningar medan visionärer hela tiden vänder och vrider på saker och ting. Jag kan inte ens låta bli att göra det även när jag vet att reaktionen blir dålig.

Jag undrar varför människor (företrädesvis utstuderade NT...) inte själva begriper hur de gör bort sig genom att avfärda nya idéer. Hoppas inte jag är sån.

gadas skrev:Jag undrar varför människor (företrädesvis utstuderade NT...) inte själva begriper hur de gör bort sig genom att avfärda nya idéer. Hoppas inte jag är sån.

Många med AS ogillar förändringar och trivs bäst när det inte blir massa nya saker och överraskningar hela tiden. Jag tror många överskattar sin förmåga och vilja till att ta till sig nya idéer. Det låter bra att göra det men innerst inne vill man att ens egen tillvaro är stabil och förutsägbar hellre än nydanande.

Jag tenderar att hitta bättre lösningar på saker och komma på nya kreativa idéer så fort jag ser hur bristfälligt något redan är, något som jag alltid säger. Så om någon spånat på en sak en längre stund/tid kan jag snabbt efter fråga "...men det är väl inge bra? Varför gör du inte bara såHÄR istället?". Jag får oftast skit för det, men saken är den att det väldigt ofta visar sig att min idé faktiskt var bättre, men det erkänns långt efter, alternativt att jag får mina idéer bestulna av den person som dumförklarade mig och att jag får reda på det av en slump. Alltså: jag kan inte identifiera mig med att göra som alla alltid gjort om det finns bättre sätt att lösa det på om man bara ägnar någon sekund/minut/dag. Och så gör jag sakerna på mitt nypåkomna sätt än att göra det på ett dumt sätt. Jag ogillar förändringar, men jag ogillar dumskallegöra lika mycket.

Anledningen till att man som anställd inte är så entusiastisk för "nya idéer" är att man kan ha fullt upp med att klara jobbet redan nu. Och så ska man lära nytt ovanpå det, samtidigt som det stressande arbetet fortsätter som vanligt. Man ska ta av sina reservkrafter (som i mitt fall inte fanns pga min AS). Arbetsgivaren/ägaren drar nytta av de goda idéerna. Om det till äventyrs blir mer effektivt att jobba så brukar det resultera i att tjänster försvinner.

Jag är så gammal att jag kommer ihåg när datorerna infördes. Tänk så lätt att skriva in och skriva om! Vilken tid man sparade och papper skulle man också spara. Men av någon anledning blev det ännu mer stressat, när något i datorn inte fungerade och man måste vänta på supporten. Och pappersflödet minskade inte heller. Möjligen blev det färre anställda, men de som blev kvar fick mer att göra än någonsin.

Samtidigt är det dumt av arbetsgivaren att strunta i de idéer som anställda har. Och ständigt hör man om konkurrensen och globaliseringen. Alla måste ständigt bli bättre, man fick inte stagnera och slå sig till ro och vila på sina lagrar, då kom andra före. Som anställd förväntas man också ständigt förkovra och förändra sig. Och byta jobb. Att jobba 40 år på samma ställe för att man trivs där, det är ju helt ute idag. Det var vad jag egentligen ville. Visst ville jag bli bättre och lära nytt men i mitt eget tempo. Men det gick inte, den som inte hängde med försvann.

Jag tänker ofta på hur saker och ting kan förbättras. Jag beunderar människor som kan tänka mer fritt än jag kan. Men jag är väl dubbel för jag gillar inte förändringar för deras egen skull. Jag är rätt glad att vi inte längre tror att vi lever på en pannkaksjord i mitten av världen.