Kanske undervisningen är kvinnoanpassad.

Jag påstod, som en hypotes (en gissning), att tjejer kommer att ta över alltfler områden i samhället, varefter som de får mera jämlika villkor.

Att brudar är bättre gjorda eftersom de skall föda barn, tror jag är rätt säkert.

Men, man fråga sig hur mekanismen ser ut för att tjejer skall få så mkt bättre resultat i skolan. Hur ser mekanismerna ut?

Min allmänna idé är att brudar är middle-class, killar är the lunatic fringe.

Fast majoriteten killar är också middle-class. Brudar kanske presterar bättre för de bryr sig mer om vad andra tycker, lärare och föräldrar, och så?
Varför bryr de sig mer?

Lennart Frimodig

För att relationer är viktigare än ting eller hur saker fungerar?

plåtmonster skrev:För att relationer är viktigare än ting eller hur saker fungerar?

En intressant förklaring. Särskilt när det gäller "hur saker fungerar", det är nog mest en killgrej.

Så brudar är programmerade att bry sig mer om andra människor?

Det kanske är rätt.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:

plåtmonster skrev:För att relationer är viktigare än ting eller hur saker fungerar?

En intressant förklaring. Särskilt när det gäller "hur saker fungerar", det är nog mest en killgrej.

Så brudar är programmerade att bry sig mer om andra människor?

Det kanske är rätt.

Lennart Frimodig

Flickebarn blir recenserade oftare än pojkarna, "oh, vad duktig, oh vad fin". Det som uppmuntras kommer bli mer centralt, till exempel så vill jag vara smal och sminkad för att jag under mitt liv alltid fått komplimanger när jag är det, dvs rätt. Men de gånger jag varit risktagande och ifrågasättande har jag aldrig fått beröm, till skillnad från de pojkar som fick det.

Nu när jag är medveten om normen kan jag göra friare val, då jag vet varför jag känner som jag gör. Då hoppas jag också att du förstår att skon klämmer lite när jag får höra att sociala konstruktioner inte existerar. Eftersom vi som bryter mot normen har det inte så lätt med omgivningens förväntningar.

Vi är olika från första början. På grund av olika biologi, olika instinkter, medfödda anlag och också olika hjärnor beter vi oss olika.
Du kan inte uppfostra fram pojkar eller flickor som genom program i social ingenjörskonst, tror man så är man långt ute på isen...

Unib12 skrev:Flickebarn blir recenserade oftare än pojkarna, "oh, vad duktig, oh vad fin". Det som uppmuntras kommer bli mer centralt, till exempel så vill jag vara smal och sminkad för att jag under mitt liv alltid fått komplimanger när jag är det, dvs rätt. Men de gånger jag varit risktagande och ifrågasättande har jag aldrig fått beröm, till skillnad från de pojkar som fick det.

Nu när jag är medveten om normen kan jag göra friare val, då jag vet varför jag känner som jag gör. Då hoppas jag också att du förstår att skon klämmer lite när jag får höra att sociala konstruktioner inte existerar. Eftersom vi som bryter mot normen har det inte så lätt med omgivningens förväntningar.

Om du skulle ha varit min dotter hade jag stöttat och uppmuntrat dej att vara ifrågasättande. Nu har jag bara en son men jag brukar stötta och uppmuntra honom när han ritar och pysslar. Hemma hos sin mamma brukar han sticka och virka han tycker att det är skitroligt. Men nu gör han en massa saker som småkillar också gör bygger kojer i skogen och leker vilda lekar.

Unib12 skrev:varit risktagande och ifrågasättande har jag aldrig fått beröm

Har du konkreta exempel?

plåtmonster skrev:För att relationer är viktigare än ting eller hur saker fungerar?

Hur ger ointresse för "hur saker och ting fungerar" högre betyg?

Snarare skulle man kunna säga "att bygga relationer är viktigt för att bli uppskattad och accepterad" för flickor, medan pojkarnas skulle kunna vara "att vinna maktkamper är viktigast för framgång".

Men det sociala var ju faktiskt viktigt för pojkarna, viktigare än för flickorna. Dvs att umgås mycket med andra killar, att ordna fester etc. Som jag skrivit om här: post990808.html#p990808

När det gäller "hur saker och ting fungerar i samhället" så verkar båda grupperna lika intresserade, men de väljer olika strategi.

Det är mer en prioritering av relationer vs mer konkreta ting. Lite som upplevelse av interpersonella interaktioner vs funktion hos något som t.ex växellåda eller organisation. Även om det senare är ett gränsfall. Asperger förskjuter förstås vilket preferenssystem som hamnar först och inget är absolut när det gäller personer.

slackern skrev:Om du skulle ha varit min dotter hade jag stöttat och uppmuntrat dej att vara ifrågasättande. Nu har jag bara en son men jag brukar stötta och uppmuntra honom när han ritar och pysslar.

Inte utan att jag sitter här och ler lite. Har alltid uppmuntrat mina tjejer till att ifrågasätta, att inte bara köpa saker rakt av, inte "ens" om det är vuxna som häver ur sig det (eller utbildade för den delen, som läkare/lärare etc) eftersom att vara vuxen och/eller att vara utbildad inte per automatik innebär att man alltid har rätt.
Det är dock något som kommer tillbaka och biter mig i arslet så det heter duga eftersom de även ifrågasätter mig hela tiden.
Men jag tar hellre det merjobbet än att uppfostra två personer som bara följer med i vad alla andra säger och/eller "normen".

tahlia skrev:

slackern skrev:Om du skulle ha varit min dotter hade jag stöttat och uppmuntrat dej att vara ifrågasättande. Nu har jag bara en son men jag brukar stötta och uppmuntra honom när han ritar och pysslar.

Inte utan att jag sitter här och ler lite. Har alltid uppmuntrat mina tjejer till att ifrågasätta, att inte bara köpa saker rakt av, inte "ens" om det är vuxna som häver ur sig det (eller utbildade för den delen, som läkare/lärare etc) eftersom att vara vuxen och/eller att vara utbildad inte per automatik innebär att man alltid har rätt.
Det är dock något som kommer tillbaka och biter mig i arslet så det heter duga eftersom de även ifrågasätter mig hela tiden.
Men jag tar hellre det merjobbet än att uppfostra två personer som bara följer med i vad alla andra säger och/eller "normen".

Dina barn borde vara glada att ha en mamma som du. Eller jag tycker du verkar ha rätt sunda värderingar.

Att ta saker för givet är dessvärre något som drabbar båda könen rätt saftigt.

slackern skrev:

tahlia skrev:

slackern skrev:Om du skulle ha varit min dotter hade jag stöttat och uppmuntrat dej att vara ifrågasättande. Nu har jag bara en son men jag brukar stötta och uppmuntra honom när han ritar och pysslar.

Inte utan att jag sitter här och ler lite. Har alltid uppmuntrat mina tjejer till att ifrågasätta, att inte bara köpa saker rakt av, inte "ens" om det är vuxna som häver ur sig det (eller utbildade för den delen, som läkare/lärare etc) eftersom att vara vuxen och/eller att vara utbildad inte per automatik innebär att man alltid har rätt.
Det är dock något som kommer tillbaka och biter mig i arslet så det heter duga eftersom de även ifrågasätter mig hela tiden.
Men jag tar hellre det merjobbet än att uppfostra två personer som bara följer med i vad alla andra säger och/eller "normen".

Dina barn borde vara glada att ha en mamma som du. Eller jag tycker du verkar ha rätt sunda värderingar.

Plus på det som det heter.
Hellre lugn, stabil moder med bra grundvärderingar än en rik men fnattig statusuppdatererska som inte vet var hon har sitt eget arsle.

Tenderar att hålla med föregående talare.

Lennart Frimodig

Unib12 skrev:Flickebarn blir recenserade oftare än pojkarna, "oh, vad duktig, oh vad fin". Det som uppmuntras kommer bli mer centralt, till exempel så vill jag vara smal och sminkad för att jag under mitt liv alltid fått komplimanger när jag är det, dvs rätt. Men de gånger jag varit risktagande och ifrågasättande har jag aldrig fått beröm, till skillnad från de pojkar som fick det.

Nu när jag är medveten om normen kan jag göra friare val, då jag vet varför jag känner som jag gör. Då hoppas jag också att du förstår att skon klämmer lite när jag får höra att sociala konstruktioner inte existerar. Eftersom vi som bryter mot normen har det inte så lätt med omgivningens förväntningar.

Det kan ju vara så att man uppmuntras att göra det man själv av egen vilja redan har valt att göra som exempelvis att bygga med lego eller måla för att föräldrar eller andra vuxna helt enkelt har sett att man är duktig på och/eller har talang för detta och i och med detta blir det centralt.

Jag kan inte säga att jag känner igen mig i din beskrivning men jag antar att föräldrar resonerar olika vid uppfostran av sina barn. Jag tror inte heller att mina föräldrar hade kunnat påverka mig så mycket när det gäller mina val av aktiviteter och vad jag intresserade mig för, jag tror att barn i allmänhet gör det de själva tycker är roligt och jag har svårt att tro att det är vanligt att föräldrar tvingar sina barn att leka med eller intressera sig för enbart vissa könsbundna aktiviteter.

tahlia skrev:Inte utan att jag sitter här och ler lite. Har alltid uppmuntrat mina tjejer till att ifrågasätta, att inte bara köpa saker rakt av, inte "ens" om det är vuxna som häver ur sig det (eller utbildade för den delen, som läkare/lärare etc) eftersom att vara vuxen och/eller att vara utbildad inte per automatik innebär att man alltid har rätt.
Det är dock något som kommer tillbaka och biter mig i arslet så det heter duga eftersom de även ifrågasätter mig hela tiden.
Men jag tar hellre det merjobbet än att uppfostra två personer som bara följer med i vad alla andra säger och/eller "normen".

Ja jag kan tänka mig att det blir så, du har ju lärt upp barnen så att säga.

Alien skrev:

plåtmonster skrev:För att relationer är viktigare än ting eller hur saker fungerar?

Hur ger ointresse för "hur saker och ting fungerar" högre betyg?

Snarare skulle man kunna säga "att bygga relationer är viktigt för att bli uppskattad och accepterad" för flickor, medan pojkarnas skulle kunna vara "att vinna maktkamper är viktigast för framgång".
...

Min upplevelse från tiden i grundskolan är att det nog stämmer rätt bra att en del tjejer i alla fall var mer intresserade av att bygga goda relationer med lärare eftersom det kunde gynna betygsättningen. Tyckte inte att jag såg samma beteende hos killarna i klassen.

plåtmonster skrev:

Unib12 skrev:varit risktagande och ifrågasättande har jag aldrig fått beröm

Har du konkreta exempel?

Sätt en rosa klänning på ett barn som ska till skolan. Det kommer höra hela dagen, åh vad fin, söt osv. Sätter du en rosa klänning på ett pojkbarn så kommer det inte bli så mycket komplimanger. De kommer förmodligen till och med bli retad av vuxna och barn.

Jag säger inte heller att det här styr vilka vi blir, för att jag ägnade mig både åt kvinnodominerade sysslor och mansdominerade, precis som de flesta. Det gör jag idag också. Men att ge ett barn så mycket komplimanger för utseende och duktig på att rita, var ju ingenting som uppmuntrade till kreativitet. Tex ritandet, du ritar så fint. Men till en pojke kunde det bli häftig, vad kul att du ritar.

Sedan i tidig tonår, den som inte rakar benen är lesbisk med mera. Det är ofräscht och äckligt. Sexualisera dig själv så långt det går så får man vänner/bra betyg.

Som sagt, varför rakar jag mig under armarna tex? Är det för det ligger i min natur? Eller är det en social konstruktion.

Jag tror att hela skolverksamheten är en konstruktion som inte har en biologisk grund i människan.

Unib12 skrev:Sätt en rosa klänning på ett barn som ska till skolan. Det kommer höra hela dagen, åh vad fin, söt osv. Sätter du en rosa klänning på ett pojkbarn så kommer det inte bli så mycket komplimanger. De kommer förmodligen till och med bli retad av vuxna och barn.

jag tror det går . det krävs bara hjärntvätt . att man hjärntvättar folk.

elle skrev:

Unib12 skrev:Sätt en rosa klänning på ett barn som ska till skolan. Det kommer höra hela dagen, åh vad fin, söt osv. Sätter du en rosa klänning på ett pojkbarn så kommer det inte bli så mycket komplimanger. De kommer förmodligen till och med bli retad av vuxna och barn.

jag tror det går . det krävs bara hjärntvätt . att man hjärntvättar folk.

Du menar en annan hjärntvätt än den nuvarande som säger att rosa är bara för flickor?

Egentligen är det förstås samma dikotomiska tänkande bakom:

Flickor gillar rosa, alltså får inte pojkar ha rosa enligt den socialt konstruerade manligheten.
Det finns nämligen inga biologiska bevis för att små pojkar ogillar rosa (innan de lärt sig av omgivningen). Inte står det i bibeln heller.

Flickor pluggar och lyder lärarna, alltså kan inte pojkar göra likadant, iaf inte enligt könsrollen inom EU. (Än så länge går det bra i andra länder med andra könsroller.)

Vad ska vi göra? Att pojkarna undviker rosa går väl an, men att så många undviker att plugga är ett problem. Särskilda pojkskolor, så pojkarna slipper bevisa sin manlighet genom att vara olika flickorna? Givetvis med manliga lärare (lönerna och statusen måste höjas då).

Känns väl snarare som att det är betygen som sätts på konstiga grunder. Killar är bättre på högskoleprovet därför ändrade man högskoleprovet för att likna skolan mer. Då blev resultatet att pojkarna blev ännu bättre än tjejerna på högskoleprovet.

Min uppfattning är att betyg är ett skämt som inte återspeglar kunskap utan vilken position man har haft i rumtiden. Givetvis en högst subjektiv åsikt. De ämnen jag har bra betyg i var de ämnen där jag inte behövde vara på lektionerna. De ämnen jag inte har betyg i är de ämnen där jag tvunget skulle vara på lektionerna vilket jag inte var och därmed inte fick betyg. Även om vissa underkännanden var korrekta såsom svenska på grund av mitt bristande ordförråd och oförmåga att skriva en text.

Jag tror att det kan ha viss betydelse. Flickor fogar sig bättre och accepterar att de måste befinna sig på en viss plats vid en viss tid och vara tyst och lyssna. Tror att pojkar är sämre på det och spralligare. Eftersom beteende under lektionstid ligger till grund för betyg kan jag tänka mig att det spelar in.

Närvaroplikten tror jag däremot saboterar skolgången för många.

Men har förmågan att plugga i skolan inget med förmågan att plugga i högskolan att göra? Högskolorna klagar ju på att studenterna blivit allt sämre: post990613.html#p990613

Alien skrev:Men har förmågan att plugga i skolan inget med förmågan att plugga i högskolan att göra? Högskolorna klagar ju på att studenterna blivit allt sämre: post990613.html#p990613

Det går givetvis inte att utesluta. Men jag ser det som en mognadsfråga, återigen subjektivt. Men om jag i tonåren pekade finger och sade till någon att de ändå inte kan lära mig något hade jag idag kanske suttit tyst i alla fall. Sedan är högskolan flexibel så där spelar det väl ingen större roll.

Att eleverna blir sämre kan nästan skyllas på att fler studerar. Förut var det bara de allra "bästa" som studerade på högskola och universitet. Kvalitén på studenterna ändras om det går från 20% till 70% som studerar. Inte en aning om hur många som studerar och hur många som studerat men högskolorna är öppna för fler personer idag och därmed för personer med sämre potential.

Färre lärartimmar
Lärarutbildning utan kompetens
De som är duktiga, flyr
Stökigt i klassrumen
Oförutsägbert kurs- och betygsystem.

Tänke dig själv, dina föräldrar kan inte hjälpa dig med läxor utan kanske tjafsar sinsemellan, skol-"kamraterna" knuffas och beter sig illa åt samt skriker, läraren är ostrukturerad med suddgummi kan landa i ditt knä som gör att din kropp spänner sig, på håltimmarna så gäller det att gömma sig för ligisterna, och att planera för hur man ska nå ett visst betyg är döfött eftersom kriterierna byts lika ofta som den politiska konstellationen ändras om man ens har några angivna kriterier. Så visst kan elever vara dåliga, men först får man rensa runtomkring.

De föräldrar som har studievana ser till att just deras barn inte drabbas. Resten får lida.

Det är fler som läser på högskola, men det förklarar inte ev kunskapsförsämring.