När jag skrev detta :

Rättelse, inte sämre empati, annorlunda empati

>När det handlade om just medfött sämre empati hos män, fick jag >grova påhopp. Så grova att jag faktiskt inte ens orkade svara.

>Men jag kan berätta att det faktiskt finns forskning just runt detta. >Orsaken till mäns medfött sämre empati finns i amygdala, och har så >primitiva orsaker som att det, låt oss kalla det på neandertalet, krävdes >sämre empati och därmed större möjligheter till de snabba beslut som >behövdes i jakten för överlevnaden.


Så var det inte insamlandet av bär och nötter utan jakten för att skaffa fram kött jag avsåg. Man behöver inte ta särskilt snabba beslut i jakten på nötter och bär

Spekulationer, spekulationer, spekulationer...

Således får även jag komma med en spekulation?

Tack!

Såhärdåalltså.

Under "normaltillstånd" så har arten människa haft goda möjligheter till försörjning. Man har levat gott, och inte behövt anstränga sig alltför mycket för brödfödan. "Brödfödan", förresten, det var säkert inte tal om "brödföda", utan mestadels "stekt svan" på bordet.

Under sådana förhållanden rådde intern jämlikhet. Alla som omfattades av välståndet levde som i en enda lycklig familj.

De som kände sig en smula missanpassade i "familjen" bröt upp, drog åstad, och fann runt hörnet obruten mark att ta tag i och bruka.

Ända tills idag. Nu har hela jorden kommit att åtminstone nästintill bli en enda stor familj, utan möjlighet för dissidenterna att bryta upp och finna sig en alternativ utkomst. Vi sitter alla i samma akvarium. Och simmar runt, runt, runt.

! Tills någon kommer på att bryta ny väg igen!

Iofs säkert riktigt, om man inte går längre tillbaks än ett par hundra år. Men generna vi har är betydligt äldre än så, vilket bland annat märks på fetmavågen.

Vi är inte avpassade att ha fri tillgång till mat.

Du kan faktiskt ha rätt i det.

Jag frågade min tandläkare en gång, vad h*n ansåg att våra tänder är anpassade till?

- Nötter och kött, svarade h*n då, utan att tveka.

Det säger ju egentligen allt. Kvinnorna samlade nötter (med spädbarnen på ryggen i koltar och de något äldre småttingarna stimmandes omkring deras fötter) - och männen var ute på jakt eller fiske.

Ett allmänt faktum är ju, att Amerikas indianer; eskimåer; och Australiens aboriginer har blivit feta som fläskberg av att konsumera "vite mannens mat". Detsamma gäller egentligen italienare, vilka, från barnsben gracila och smala, med tiden blir tämligen feta och pluffsiga - i följe av all den pasta (in brodo) som de inmundigar.

Men vår europeiska adel tycks inte nämnvärt tjock & fet, vad det nu kan tänkas bero på...

Och våra samer är små, smala, beniga och seniga - trots relativt god och jämn tillgång på högvärdig föda...

Angående besluts fattande.

Jag brukade vara väldigt långsam men nuförtiden så är jag ungefär lika snabb som de flesta.

Först insåg jag att ett beslut är inte hela världen, och därmed inte värt att slösa mycket tid på. Sen så lärde jag mig att i pressade situationer "bara välja något" och finna mig i att det inte blir optimalt. Alternativt så kanske jag helt enkelt blev skickligare på att fatta de krångliga besluten snabbare.

Jag tycker inte att jag är beslutsam eller snabb av naturen. Jag har bara lärt mig överkomma mitt problem.

Något ligger det nog i detta som du säger, trots att jag själv nyss hävdade att jag har tyckt mig kunna fatta snabbare beslut än gemene man i allmänhet. Detta behöver givetvis inte vara kopplat till AS.

Jag håller även med andra talare som menade att de kan vara väldigt långsamma när det exvis gäller att inhandla en vara. Sådan är mestadels även jag - men det beror mest på att jag vill undersöka och jämföra med andra likvärdiga produkter för att kunna fatta det optimala valet. Där är det andra faktorer som kommer in och bromsar ned hastigheten på beslutet.

Att gå och "ögonshoppa" kan vid sällsynta tillfällen roa även mig, men oftast är jag gladast om min "bättre hälft" sköter om den saken ensam. Annars tenderar jag att bli väldigt irriterad när vi går "på stan" tillsammans. Jag säger inte uttrycket rent ut, men tänker desto oftare för mig själv: ("Get your XXX movin'!") när jag milt försöker "fösa" min käresta vidare - för att bara hamna i nästa affär...

På tal om empati så har jag blivit alldeles för empatisk de senaste åren. Jag föreställer mig själv i andras situationer hela tiden och det är ganska irriterande för jag kan inte göra så mycket för att "fixa" saker och ting för andra människor (trots att jag gör små tappra försök.) Jag saknar att vara känslokall och elak som jag var när jag var liten... det är svårt att vilja vara alla tillags.

lillsanna skrev:När det handlade om just medfött sämre empati hos män, fick jag grova påhopp. Så grova att jag faktiskt inte ens orkade svara.

Men jag kan berätta att det faktiskt finns forskning just runt detta. Orsaken till mäns medfött sämre empati finns i amygdala, och har så primitiva orsaker som att det, låt oss kalla det på neandertalet, krävdes sämre empati och därmed större möjligheter till de snabba beslut som behövdes i jakten för överlevnaden.

näeh, det stämmer inte alls. Oftast får man berätta många ggr till kvinna innan hon fattar.
Tjej behöver inte ha ju någon empati om hon kan få allt från killar om hon ses som sexobjekt.

Min erfarenhet hitills -- konstigt nog eller inte -- det beror på vem e hungrigare den har mer "empati". Endast sådana tjejer pratar om empati om egentligen vill pressa genom sin egen vilja utan att ens fatta vad kille pratar om.

Och förvad ska _jag_ fatta om den annan e inte ens intresserad att förstå mig?

h88nv skrev:näeh, det stämmer inte alls. Oftast får man berätta många ggr till kvinna innan hon fattar.
Tjej behöver inte ha ju någon empati om hon kan få allt från killar om hon ses som sexobjekt.

Min erfarenhet hitills -- konstigt nog eller inte -- det beror på vem e hungrigare den har mer "empati". Endast sådana tjejer pratar om empati om egentligen vill pressa genom sin egen vilja utan att ens fatta vad kille pratar om.

Och förvad ska _jag_ fatta om den annan e inte ens intresserad att förstå mig?

Fast empati innebär ju förmågan att leva sig in i och förstå den andres känslor och upplevelser, inte nödvändigtvis att man ska förstå hur någon väljer att förklara sig.

tahlia skrev:Jo men tänk lite. Det var ju menat från början att kvinnan skulle ta hand om barnen och mannen jaga och försvara gruppen, b.la.

Kan bli lite svårt att döda fienden eller skjuta söta harar när man har en massa "kvinnlig" empati, inte sant?

Det är ju inget fel i det hela. Ingen anklagelse. Och vi har ju utvecklats en hel del sedan dess. Så idag handlar det nog mer om annorlunda, där det förr handlade om "sämre".

Fast så är det inte. Kollar vi på hur det var då vi var jägare och samlare jagade kvinnor lika mycket som män. Vår art tar dessutom hand om barnen tillsammans såatt kvinnor skulle ta hand om barnen ensamma stämmer inte heller.

Vad är det för forskning som man syftar på egentligen? De tester jag sett som testar empati handlar för det mesta om självuppskattning och mycket handlar egentligen om social kompetens.

Jag menar i sådana tester där man ska själv uppskatta känslor får t.ex jag själv extremt låga resultat.

Men däremot om jag verkligen ser en människa i plåga så är min inombords känslomässiga reaktion stark.

Jo, det verkar som om kvinnor generellt har mera empati än män. Det finns ett par studier om detta och alla är mer eller mindre entydiga.

Men man behöver egentligen inga studier för att förstå detta. De flesta som gjort grupparbeten med flickor och pojkar har kanske märkt att flickor överlag är mera samarbetsvilliga och låter den andra parten komma till tals i högre utsträckning. Så är det generellt på arbetsplatser också, männen är mera självsäkra/uppblåsta medans kvinnorna "rättar in sig i ledet" på ett mera naturligt sätt.

Att du blivit påhoppad för att påtala detta är för mig helt obegripligt, lika naturligt är det som att män generellt är starkare än kvinnor.

Att säga saker som är sant men som en del inte tycker om, och därmed skjuter budbäraren är inget du ska ta åt dig av. Säger bra mycket mera om dem som inte kan utstå tanken på att människor är olika med allt vad det innebär.

Liljan skrev:Vår art tar dessutom hand om barnen tillsammans så att kvinnor skulle ta hand om barnen ensamma stämmer inte heller.

Men barnen är värdefullare för kvinnan. Det är lättare för mannen att göra en massa nya barn.

Pikachu skrev:De flesta som gjort grupparbeten med flickor och pojkar har kanske märkt att flickor överlag är mera samarbetsvilliga och låter den andra parten komma till tals i högre utsträckning

Vad har det här med empati att göra?

Låter mer som begreppet empati ständigt expanderas för att innebära mer saker än det verkligen är.

bardamu skrev:

Pikachu skrev:De flesta som gjort grupparbeten med flickor och pojkar har kanske märkt att flickor överlag är mera samarbetsvilliga och låter den andra parten komma till tals i högre utsträckning

Vad har det här med empati att göra?

Att kunna leva sig in i andra människors situationer.

Det var dåligt formulerat. Men det finns mer faktorer i spel här. Speciellt ifråga om att arbeta i grupp. Ifrågasätter inte att kvinnor är bättre på att samarbeta och är mindre tävlingsinriktade.

Har varit på en kvinnodominerad arbetsplats. Ja de lyssnar på varandra mer och försöker sätta in sig i situationer. Men också bra mycket mer dolkar i ryggen, skitprat, skvaller om arbetskollegor.

Tycker man inflaterar social kompetens med empati nästan helt och hållet idag.

Pikachu skrev:

bardamu skrev:

Pikachu skrev:De flesta som gjort grupparbeten med flickor och pojkar har kanske märkt att flickor överlag är mera samarbetsvilliga och låter den andra parten komma till tals i högre utsträckning

Vad har det här med empati att göra?

Att kunna leva sig in i andra människors situationer.

Bara för att man har möjligheten betyder kanske inte att man agerar därefter. Män har kanske någon slags selektiv empati. (Generellt.)

Empati är ju förståelsen av en annan persons känslor. Sympati är hur man känner. Medkänsla.

Alltså man kanske kan förstå hur en person känner och varför och samtidigt känna sympati men väljer att inte agera på det då ''större'' saker står på spel. (Jag säger inte att det är så för mig, bara att det kan vara så, detta är ren spekulation.)

Så länge man inte förutsätter att en människa är på ett sätt baserat på kön så har jag ingen problem med liknande forskning.

Jag är kanske ute och cyklar, jag vet inte, men det är viktigt med nyansering i dessa frågor.

Sen är det viktigt att förstå att orsakerna till resultatet i dessa studier inte behöver vara biologiska.

okej.

Kan någon länka till den här forskningen. Det jag har sett har som sagt självuppskattning. Hur seriöst är det?

Finns det några tester där de faktiskt kopplar hjärnan till noder och mäter hjärnaktivitet?

Länkar och citerar den här;

Psychology Today skrev:Let's look at empathy. There are three kinds: cognitive empathy, being able to know how the other person sees things; emotional empathy, feeling what the other person feels; and empathic concern, or sympathy -being ready to help someone in need.

Women tend to be better at emotional empathy than men, in general. This kind of empathy fosters rapport and chemistry. People who excel in emotional empathy make good counselors, teachers, and group leaders because of this ability to sense in the moment how others are reacting.

Neuroscientists tell us one key to empathy is a brain region called the insula, which senses signals from our whole body. When we're empathizing with someone, our brain mimics what that person feels, and the insula reads that pattern and tells us what that feeling is.

Here's where women differ form men. If the other person is upset, or the emotions are disturbing, women's brains tend to stay with those feelings. But men's brains do something else: they sense the feelings for a moment, then tune out of the emotions and switch to other brain areas that try to solve the problem that's creating the disturbance.

Psychology Today - Are Women More Emotionally Intelligent Than Men?

Sen nämner dom ju såklart att det är skillnad från person till person, vissa män kan vara bättre på emotionell empati och vissa kvinnor kan vara sämre på det och bättre på andra typer av empati.

But men's brains do something else: they sense the feelings for a moment, then tune out of the emotions and switch to other brain areas that try to solve the problem that's creating the disturbance.

Det här stämmer för mig.

Alltså jag var annorlunda förr och lät människor ventilera. Men jag finner inte att det leder till något bra alls.

Antar att det behövs en balans.

Men jag ser inte det här som exempel att kvinnor är mer empatiska faktiskt. Bara att vi har olika strategier.

bardamu skrev:

But men's brains do something else: they sense the feelings for a moment, then tune out of the emotions and switch to other brain areas that try to solve the problem that's creating the disturbance.

Det här stämmer för mig.

Alltså jag var annorlunda förr och lät människor ventilera. Men jag finner inte att det leder till något bra alls.

Antar att det behövs en balans.

Men jag ser inte det här som exempel att kvinnor är mer empatiska faktiskt. Bara att vi har olika strategier.

Jag tror det är svårt att avgöra vem/vilket kön som är mer empatisk men jag tror ju att kvinnor kan upplevas som så eftersom man stannar kvar längre i känsloläget och kommer med kommentarer som "Men oj vad hemskt, stackars dig!" medans män oftare går vidare och kommer med lösningar.

Själv så är jag nog en blandning, kan "oj:a" mig ibland och ibland strunta i det och komma med lösningar men det kan ju ha med asperger diagnosen att göra. "Extrem mans-hjärna" har jag hört det kan kallas..

bardamu skrev:Det var dåligt formulerat. Men det finns mer faktorer i spel här. Speciellt ifråga om att arbeta i grupp. Ifrågasätter inte att kvinnor är bättre på att samarbeta och är mindre tävlingsinriktade.

Har varit på en kvinnodominerad arbetsplats. Ja de lyssnar på varandra mer och försöker sätta in sig i situationer. Men också bra mycket mer dolkar i ryggen, skitprat, skvaller om arbetskollegor.

Tycker man inflaterar social kompetens med empati nästan helt och hållet idag.

Instämmer i allt utom att kvinnor skulle vara mindre tävlingsinriktade. Jag tror de är lika tävlingsinriktade, men tävlar om andra saker och på andra sätt. Konkurrensen bland tjejer i en mellan- eller högstadieklass kan vara hård och de kan vara riktigt grymma, mest mot andra tjejer men även mot killar.

Ifråga om mäns och kvinnors empati tycker jag just tonårstjejer är ett särskilt intressant exempel. Inte *alla* tonårstjejer utan "alfahonorna" (dvs tjejvärldens motsvarighet till alfahannar). Dessa är ju de tjejer som är, om inte "kvinnligast", så i alla fall "bäst på att uppfylla sociala regler för hur en kvinna ska vara". Och det är nog en av de elakaste kategorier människor jag har träffat på. Men de håller på och kramar varandra och använder de här uttrycken för empati; om någon skadade sig på gympan så skulle de trösta osv, i högre grad än vad killarna eller de "lägre rankade" tjejerna gjorde.

Jag tror den kvinnliga empatin är delvis en social kod för kvinnlighet och därmed inte 100% äkta, precis som att inte vara för blödig, att vara cynisk etc. är ett sätt att positionera sig som man. Om kvinnor är bättre på att samarbeta (jag tycker inte jag märkt någon skillnad) handlar det nog mer om de yttre formerna av samarbete - dvs. att uppföra sig väl - än om samarbetet som sådant.

Tror vi skulle komma längre om vi isolerade de faktiska tankarna och strök begreppet empati. Empati är ett flumbegrepp. Men det har verkligen höjts till skyarna som ngt extremt vetenskapligt!!!

Kalla inlevelseförmåga för vad det är.
Kalla föreställningsförmåga för vad det är.
Kalla slutsatser för vad de är.
Kalla medkänsla för vad det är.
Kalla hjälpsamhet för vad det är.
Kalla problemlösning för vad det är.
Kalla ömkande för vad det är.

Då kanske vi kommer någonvart!

En dos empati till männen

En dos "kramhormon" kan göra män mer trevliga och empatiska.

Det menar forskare som nu rekommenderar en lite extra av hormonet oxytocin för att få män lika känsliga som kvinnor, skriver BBC News.

Män har generellt sett svårare än kvinnor att sätta sig in i hur en annan människa känner, menar forskarna.

Men det kan man råda bot på nu.

Enligt ett team bestående av forskare från Tyskland och Storbritannien vid universitetet i Cambridge kan en dos av må-bra-hormonet oxytocin göra män lika empatiska som kvinnor.

Testade nässprej

I studien fick 48 män hormonet via nässprej och förutom en känsla av att vara mer empatisk så fick det också försökspersonerna att på ett bättre sätt ta till sig positiv feedback.

Nu tror forskarna att tillskott av hormonet kan vara användbart vid behandling av sjukdomar som till exempel schizofreni.

Studien publicerades nyligen i den medicinska tidskriften Journal of Neuroscience.

Naturligt producerad

Oxytocin är en naturligt producerad hormon, mest känd för att utsöndras under smärtor vid förlossning och för att förbättra kontakten mellan mamma och baby.

De män som i studien fick tillskott av hormonet hade betydligt högre empati jämfört med de som fick placebo-spray och reagerade på ett känsligare sätt när de såg bilder av till exempel gråtande barn. (2010-05-04)

Enligt Wikipedia:

Empati betecknar förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor.

Det är inte konstigt eller onaturligt att kvinnor skiljer sig beteendemässigt och biologiskt från män. Att det dessutom finns litteratur att läsa om detta är heller föga förvånande. Det kanske tar emot att som man säga att kvinnor överlag är mera empatiska än män, men dagens vetskap tycks faktiskt peka åt det hållet.