Jag är en tonåring med Asperger som var med mina föräldrar på en träff angående individuell plan med den så kallade habiliteringen någonstans i Sverige. Jag blir så IRRITERAD på denna frågan "skulle du vilja ha ännu mer stöd person, någon som följer efter dig då du ska börja på gymnasiet?" eller "-skulle du trivas i liten grupp?" Eller: "-äter du bra?".

Sanningen är att jag har stöd person nu i vissa praktiska ämnen men jag behöver inte någon efterföljning på gymnasiet, jag äter jättebra och jag vill inte gå i en klass med dom som har ännu större svårigheter än mig själv. Jag har också extra hjälp i svenska och engelska därför läraren i de ämnena har orimligt höga krav och inte hjälper någon. Men det verkar som att de inte förstår att jag inte behöver jääättemycket bra hjälp på gymnasiet! Och att man blir behandlad som ett litet barn! Jag blir så HIMLA less. Jag skulle bara vilja uttrycka mig plumpt ungefär så här: "-Jag är högfungerade. Inte lågfungerande. Punkt. Fattar ni nu." Ungefär så. Jag blev så irriterad så jag vände bort huvudet mot den så frågvisa habiliteringen, mina föräldrar ville inte bli sura på habiliteringen medan "habben" såg för det skulle ju inte vara så bra. Habiliteringen är väldigt duktiga på att försöka hitta vartenda litet problem som dom kan behandla mig som ett småbarn på. När jag var MINDRE så behövde vi habiliteringen men NU är dom bara jobbiga. Man mår dåligt av att bli behandlad som ett småbarn.

Så har vi den individuella planen för habiliteringen, om man bara tar och tänker lite grand så kanske man inte ska ha SAMMA plan till alla sorters svårigheter. Alla har ju inte svårigheter med att "äta mat", "klä sig" och att ta sig till ex. bibliotek och att åka buss. Det är irriterande för en högfungerande aspergare att få hem en ungdomsfrågeblankett som är riktad till alla typer av svårigheter. Det är NEDVÄRDERANDE! Jag frågade faktiskt dem på habiliteringen om de inte kunde ta fram en mer anpassande blankett men jag fick svaret - vi kan inte göra olika för alla, så alla får samma blankett. Pfft, sådana svar!! Irriterande. Habiliteringen borde gå en kurs i att fler aspergare vill bli behandlade på ett mognare sätt än hur de behandlar aspergarna. Sen säger personerna inget om "lugn studiegård" på gymnasiet. Utan de börjar bara prata på om egen fast arbetsplats och ännuuuu bättre hjälp än i studiegården så man nästan inte behöver vara i klass. Så det var ju jag som fick ta upp om att det visst finns studiegård på det aktuella gymnasiet och att två av mina nuvarande lärare säger att jag behöver studiegård och inte överanpassad hjälp på någon arbetsplats som jag kan vara på hela tiden.

Att man ska behöva bli så irriterad!, kunde INTE hålla mig då jag var där så jag visade ju att jag blev irriterad, är ju ofta ärlig om saker.

Är det någon annan på detta forum som har synpunkter om "habiliteringen" på olika ställen i Sverige?

1. Habiliteringen är bra där jag bor, man får stå på sig lite ibland men oftast är dom villiga att kompromissa, lösa saker och ta ett steg tillbaka när det behövs.

2. Inte för att vara elak nu men om du pratar och beter dig som du skriver och uttrycker dig här skulle jag nog också ha svårt att möta dig på en jämn nivå.
Det är säkerligen dina tonårshormoner som spökar. #kränkt.

3. Om du inte gillar hab, säg till dom vad dom gör för fel så dom har möjlighet att rätta till det.
Tycker du inte om ungdomsfrågeblanketten, svara inte på den eller bara ignorera det som inte stämmer på dig, det är väl inte hela världen om det är några frågor som inte stämmer in på dina behov?
Varför tror du att dom inte kan ta fram en anpassad blankett? Tänk efter lite nu.


Jag tror nog att det kommer lösa sig om du pratar med dom ordentligt, skriv ner vad du vill ha sagt så är det lättare att komma ihåg när du väl står det.

alixha skrev:Det är säkerligen dina tonårshormoner som spökar. #kränkt.

Känslan av att bli nedvärderad är väl lika giltig oavsett om hormoner möjligtvis förstärker ilskan eller inte. Det inspireras ju av någonting verkligt. Om det är rättfärdigat är en annan fråga.

Montag skrev:

alixha skrev:Det är säkerligen dina tonårshormoner som spökar. #kränkt.

Känslan av att bli nedvärderad är väl lika giltig oavsett om hormoner möjligtvis förstärker ilskan eller inte.

Ja, jag har inte påstått något annat =)

@unicornsfinns, Tala om vad du vill ha för hjälp och nöj dig inte med mindre. Att de inte kan fixa olika formulär kan jag förstå. Men det borde vara ganska lätt att gå igenom.

På sikt tror jag dock att du kanske bör skaffa dig en stark utbildningsbas och kvitta dig med habiliteringen.

Jag får redan höra att jag skulle kunna bli någonting stort. Jag har väldigt bra minne och är väldigt bra på att tänka och skriva. Jag lärde mig läsa då jag var TRE år. Konstigt va?

Det är inget ovanligt att man blir bemött som mer handikappad än man är på ställen som habiliteringen.

Tvärtom snarare. Det ligger i sakens natur.

Många i den svängen har förutfattade meningar om oss...så jag förstår trådstartarens reaktion fullkomligt.

Man behöver inte ha tonårshormoner för att bli lack på habiliteringstanterna.


Till trådstartaren och alla andra som har med hab att göra är mitt tips att själv ta reda på vad man vill och vad man behöver och sen se hab och dess tjänstemän som ett verktyg.

Deras uppgift är att se till era behov, inte att tvinga in er i en mall.

Se dom inte som andliga ledare, auktoriteter, ställföreträdande föräldrar, livscoacher eller liknande för såna kvalifikationer saknas i regel.

@unicornsfinns, Vad är du intresserad av? vad har du pluggat? vad vill du bli?

@KS, Krävs väl bara något innanför pannbenet för att bli irriterad på parnatelistihiliteringen

Jag förstår dig precis, det är så lätt att känna att människor ser ned på en och förminskar det man är så stolt över att man faktiskt kan.
Men stå på dig och förklara lugnt och tydligt vad du tänker om situationen, då kommer du att växa i deras ögon. Risken är när man bara ger ett irriterat intryck så kanske de bara skiter i dig. De tror ju säkert att de kan allt bäst.

För det kan ju dyka upp problem under vägen också och då kan det vara bra att få lite hjälp med det. Det är ändå tufft i gymnasiet med alla kompisar som kan vara lite väl på i den åldern och lärare som ställer krav på sådant som du säkert tycker är helt onödigt. Kan vara väldig snabb omordning på schema och mycket lärarlösa lektioner osv, helt annorlunda situation än nian. Har en dotter som går sista året nu. Men lycka till, klart du fixar detta

Aldrig märkt av detta den lilla tid jag var hos HAB efter diagnosen. Beror säkert mycket på hur patienten uppfattas. Att döma från hur du skriver så verkar du lite ung och omogen?

Anser att den största förändring gör man själv från det inte med kunskapen om vad aspergern innebär. Detta tar dock flera år innan man lär sig själv.
Det bästa med HAB är att det är frivilligt att gå dit. Kan underlätta något att få hjälp med ersättning från FK dock om man har en vårdhistoria och "vårdplan".

Tantaly skrev:Aldrig märkt av detta den lilla tid jag var hos HAB efter diagnosen. Beror säkert mycket på hur patienten uppfattas. Att döma från hur du skriver så verkar du lite ung och omogen?

Men hallå hon är 16 år och av naturliga själ har hon inte hunnit bli så mogen.
Jag ifrågasätter mer din mognad som är medelålders och har barn, väl? som inte kan förstå att det finns olika habiliteringar och i hennes fall så har de svårt att leda henne så att hon känner sig motiverad att ta deras hjälp.
Ett stort problem för henne tycker jag mig läsa!!!

supernova skrev:

Tantaly skrev:Aldrig märkt av detta den lilla tid jag var hos HAB efter diagnosen. Beror säkert mycket på hur patienten uppfattas. Att döma från hur du skriver så verkar du lite ung och omogen?

Men hallå hon är 16 år och av naturliga själ har hon inte hunnit bli så mogen.
Jag ifrågasätter mer din mognad som är medelålders och har barn, väl? som inte kan förstå att det finns olika habiliteringar och i hennes fall så har de svårt att leda henne så att hon känner sig motiverad att ta deras hjälp.
Ett stort problem för henne tycker jag mig läsa!!!

Det är klart man inte är så mogen vid 16 års ålder nej. Det var inget illa jag menade vid min inlägg. Bara en betoning på att man bemöts enligt den mogenhet man uppvisar.
Det är ganska vanligt att aspiga personer dessutom är omogna och sena i utvecklingen.
Har inga barn haha? och har ungdomen i behåll.

Ja visst... Men vi måste hjälpa ungdomarna lite grann så att de inte tappar modet

Habiliteringen ar en dadda verksamhet. Inte nagot som normalbegavade borde vara i. For att anvanda KrigarSjals uttryck, bara tanter som ar dar.

Tycker dom verkar hjälpsamma. Vill man inte ha deras hjälp behöver man väl inte gå dit?

Men är det verkligen så låg nivå?
Tror de inte att nåt kan hjälpa oss Aspergare? Har de inga förhoppningar?
Vill de inte hjälpa?
Är det bara 55 plussare som jobbar där som helst vill gå i pension?

Eller vad är det tror ni? Vad är problemet?
Kanske skulle vara bättre med privata habiliteringar?
Tonåringar behöver ju adekvat hjälp och stöd ju

Den som undrade vad jag tänker bli, jag vet inte riktigt. I nuläget antingen bibliotekarie eller typ lärare. Eller en sak som jag inte vill skriva här.

unicornsfinns skrev:Den som undrade vad jag tänker bli, jag vet inte riktigt. I nuläget antingen bibliotekarie eller typ lärare. Eller en sak som jag inte vill skriva här.

Lycka till och hoppas att du kan uppnå dina drömmar och mål.

Jag går bort från ämnet habiltiteringen, men går det att jobba med ett riktigt jobb som en s.k aspergare?

unicornsfinns skrev:Jag går bort från ämnet habiltiteringen, men går det att jobba med ett riktigt jobb som en s.k aspergare?

Ja, fast det är ju individuellt vad man trivs med.

Tycker habiliteringen suger balle, du måste typ anpassa din problematik efter deras arbetsmetoder för att de ska vilja hantera ditt fall.. vafan är det för skit, dra åt helvete tkr jag.

Tantaly skrev:Bara en betoning på att man bemöts enligt den mogenhet man uppvisar.

Nja, stämmer till viss del men påfallande ofta har de en klar bild av hur aspergare är sen innan, och då förutsätter de en massa saker om en, eller så har de med åren blivit miljöskadade och behandlar alla klienter som muppar.

Det är en dålig miljö full av falsk omtanke och nedlåtande attityder.
Man mår inte bra av att ha med dom att göra.

Det är som Vaniljflickan säger, de vill att vi ska vara handikappade enligt deras matriser och om vi inte är det låter det tyvärr, jag vet inte hur vi ska kunna hjälpa dig...

Jag är då nöjd med den hjälp jag fått av hab.

Jag är nöjd med habilitering. Fick mkt hjälp med praktiska saker.