Tycker en bättre fråga är ”lyckliga människor, finns de?”..

Zia1985 skrev:Tycker en bättre fråga är ”lyckliga människor, finns de?”..

Tror mer på lyckliga stunder. Det har nog dom flesta haft nån gång även om det kan vara extremt sällan för en del.
Som barn har nog många lyckliga stunder, iaf om man ser på hur barn kan skratta och ha roligt. Som vuxen blir det knepigare för egen del, man ser världen ur ett annat perspektiv och dom rosa fluffiga molnen är väck.

Jag tror att det finns sådana människor, det är lättare att vara lycklig om inte livet är lika ansträngt.

Med stigande ålder, och med rätt medicin, har jag inte längre depression och ångest.

Så ibland mår jag riktigt bra.
Inte just nu, men under normala omständigheter, när jag kan ägna mig åt föreningsverksamhet, så funkar livet någorlunda.

Absolut lycka för mig blev definierat i drömmarnas värld. Den är helt omöjlig att uppnå IRL.
Det var säkert 6år sedan. Hela den dagen från det jag vakna tänkte jag bara "wow!" hela tiden. Det var out of this world. Kan inte direkt säga vad den handlade om då drömmar inte är direkt lätta att förklara. Man måste ha varit där själv så att säga. Nuförtiden drömmer jag inget av intresse längre

Det finns bara glädje... för stunden.

plåtmonster skrev:T.ex istället att för att gå på släktträffen där svärmor minsann påminner om att när hon var XX gammal så hade hon skaffat barn, hus och avbetalningar. Så åker man kanske till någon evenemang där man kan träffa likasinnade som bejakar ens goda sidor och det man är bra på osv. Ju fler sådana substitioner man gör i livet. Desto bättre chanser har måendet.