Har ni fått åtgärder genom LSS?
...Berätta mer...

absolut special asp gymnasium i danderyd under 1-3 år..

fhsk asp skola under 2 års tid..
http://www.osterlen.fhsk.se/index.php?page=225

tyvär 19-20 år 2 år på detta skit ställe
http://www.rosersbergsviken.se/

bor i dag på gruppboende
http://www.praktikertjanst.se/templates ... px?id=7266
Boende - entreprenad

handikapp jobb.
http://www.enigmaomsorg.se/default.asp?id=1056

+ godmann en person som sköter om räkningar mm..
funkar utmärkt och väldigt bra har bra personal mm Fhsk tiden i skåne var toppen..nu är det även ganska kul från och till...

detta är typiska LSS grejer..

http://www.skarholmen.se/default.asp?page_id=22738

Välkommen till gruppbostäderna i Skärholmen!

Vi erbjuder boende enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS 1993:387) 9 § 9

Vi vänder oss till personer med utvecklingsstörning, autism, aspergers syndrom och förvärvad hjärnskada som beviljats insats enligt LSS

Ja: Nöjd.

Jag har enklare stöd i form av en blåslampa som skall sätta fart på mig

Ja

Jag har visserligen inte än, men kommer få inom kort. Jag har ringt hela veckan och försökt få tag på LSS-människa som bad mig ringa dem.

Jag behöver i första hand boendestödjare. Typ nån som kommer och skall göra upp scheman etc med matlagning, städ och så. Vad bör man göra, hur ofta, med hjälp av vad? Hur vet man att potatis kokat klart? Typ... ok, just potatis har jag regler för nu, men den typen av saker. Jag bad inte om kontaktperson nu, men kanske skall be om en sån såsmåningom. I dagsläget känner jag min inte nog social för att orka umgås en sån...

nej, har ej någon diagnos.

en såndär potatisvakt skulle behövas iofs.

Nej; Finns inget som jag behöver eller som passar mig.

Nej, jag fick avslag när jag ansökte 2001. Jag var ju 25 år, lite väl sent att börja sätta in åtgärder då, jag hade ju redan fixat mitt liv trots svårigheter. Jag kände mig bara dum när jag satt och diskuterade med tanten vilka hjälpgrejer som fanns. Låtsaskompis och färdtjänst, ingenting för mig, jag har ju bil och riktiga kompisar. Stannar hellre hemma än aktiverar mig. Nej, det kändes bara som att åtgärderna var till för gravt efterblivna människor, typ med downs syndrom.

Verkade bara som att man skulle gå över ån efter vatten, alltså ringa låtsaskompisen för att hjälpa en göra saker, det går ju snabbare att ringa farsan eller göra det själv då fullproppad med Sobril, om det är någonting som ger ångest. Jag har alltid använt mig av vänner och familj som ledsagare, så det kändes konstigt att blanda in någon okänd person i det hela.

sugrövmanövern skrev:Nej, jag fick avslag när jag ansökte 2001. Jag var ju 25 år, lite väl sent att börja sätta in åtgärder då, jag hade ju redan fixat mitt liv trots svårigheter. Jag kände mig bara dum när jag satt och diskuterade med tanten vilka hjälpgrejer som fanns. Låtsaskompis och färdtjänst, ingenting för mig, jag har ju bil och riktiga kompisar. Stannar hellre hemma än aktiverar mig. Nej, det kändes bara som att åtgärderna var till för gravt efterblivna människor, typ med downs syndrom.

Verkade bara som att man skulle gå över ån efter vatten, alltså ringa låtsaskompisen för att hjälpa en göra saker, det går ju snabbare att ringa farsan eller göra det själv då fullproppad med Sobril, om det är någonting som ger ångest. Jag har alltid använt mig av vänner och familj som ledsagare, så det kändes konstigt att blanda in någon okänd person i det hela.

ja du är för skön du..!! heheheh
det sjuk är ju att du faktiskt har rätt i det..

Jag har
Anpassad Bostad enl LSS
Tandvårdskort enl LSS
Daglig verksamhet enl LSS
Boendestöd enl SoL

P.S.
MsTibbs - hej - Boendestöd är inte en insats genom LSS utan från SoL.

msitua skrev:Tandvårdskort enl LSS

Tandvårdskort får man inte enligt LSS utan genom Tandvårdslagen, som innehåller särskilda föreskrifter bl.a. för personer som omfattas av LSS.

Ja, men inte än. Får vänta till efter nyår innan de drar igång. Sedan kommer jag få en del stöd. Exakt hur den kommer att se ut vet jag inte än.

msitua skrev:P.S.
MsTibbs - hej - Boendestöd är inte en insats genom LSS utan från SoL.

Jaha oki. vad är SoL? Ansökan skickade jag till LSS-handläggare? Vad är skillnaden?

Micke2 skrev:

msitua skrev:Tandvårdskort enl LSS

Tandvårdskort får man inte enligt LSS utan genom Tandvårdslagen, som innehåller särskilda föreskrifter bl.a. för personer som omfattas av LSS.

Wow tack, hade ingen aning om det!

SoL är socialtjänstlagen och LSS handläggare handlägger vissa ärenden enligt SoL.

I Jönköpings Kommun kallas de LSS/SoL handläggare

Har aldrig haft något annat än
*psykologsamtal, som jag ser som värdelöst, eftersom de bara fokuserar på ens ångest, istället för orsaken till den (t.ex. att man misslyckats med sin utbildning, saknar jobb och inte kan få någon lägenhet).

*siuskonsulent på arbetsförmedlingen, som löste mina problem, istället för att älta mina känslor, stor eloge till arbetsförmedlingen (vid just detta tillfälle) eftersom de fixade så att jag fick ett jobb, och därmed kunde flytta hemifrån, vilket i sin tur ledde till att jag slutade må psykiskt dåligt och fick tillbaks min självkänsla.

*kuratorssamtal: ovärderligt, en kurator hjälper dig verkligen att lösa dina problem på ett rent praktiskt plan, istället för att älta dina känslor och försöka få dig att bara gilla läget, när du ber om hjälp med att lösa din ohållbara livssituation (ja, kära psykologer, ni kan känna er jävligt träffade ).

Kort sagt:

Kuratorer och siuskonsulenter (de senare, när de sköter sitt jobb, vilket af. inte gör i alla lägen) är guld värda, men psykologer är värdelösa och gör överhuvudtaget ingen nytta.

Jag menar: har jag ett problem vill jag få hjälp med att lösa det, inte med att acceptera min situation!

Eller rättare sagt: psykologer är säkert jättebra o man behöver bearbeta något traumatiskt man varit med om, men problemet för mig är att jag under större delen av mitt liv mått dåligt för att jag t.ex. inte haft några kompisar, blivit mobbad, saknat möjlighet till försörjning och egen bostad (efter att ha kraschat under min utbildning) o.s.v.

I sådana lägen behöver man få hjälp med att t.ex. göra något åt mobbningen, få tips och goda råd om vad man kan göra för att lättare få vänner (ev. kombinerat med någon sorts stödgrupp eller liknande), få hjälp med att fixa jobb och lägenhet (vilket jag också fick efter att ha berättat på af. att jag hade asperger) o.s.v., inte någon jävla psykolog som pratar om ens känslor, och försöker få en att acceptera att man blir mobbad, är utan vänner, eller måste bo hos sina föräldrar utan egen försörjning och utan en aning om vad man skall göra åt sin situation.
Jag förstår mycket väl att det kanske inte är psykologens verksamhetsområden, men varför blir man då erbjuden psykologhjälp, när man behöver rent praktisk hjälp med sin livssituation, och varför kan inte dessa psykologer skriva remisser till t.ex. kuratorer, som kan ge den hjälp man behöver?

-Men så är det ju: samtalsterapi eller psykofarmaka (som jag konsekvent vägrat under hela mitt liv) är standardlösningen, även om man mår dåligt p.g.a. sin praktiska livssituation, och behöver få hjälp med att ordna upp den.

-Fy Fan!

Vanlig terapi (psykodynamisk?) lär inte funka särskilt bra på aspies, däremot kognitiv beteendeterapi!

Som min terapeut har beskrivit det där för mig så gräver den vanliga terapin i det förgångna, medan KBT ser framåt istället.

Det funkar bra för mig med KBT iaf!

Savanten Svante skrev:Vanlig terapi (psykodynamisk?) lär inte funka särskilt bra på aspies, däremot kognitiv beteendeterapi!

Som min terapeut har beskrivit det där för mig så gräver den vanliga terapin i det förgångna, medan KBT ser framåt istället.

Det funkar bra för mig med KBT iaf!

Kul att det funkar för nån

Jag hoppade på KBT tåget en sväng, upptäckte att det inte alls fungerade för mig och hoppade av.
Terapi funkar inte heller. Iofs skulle man kunna påstå att det är personen (terapeuten) som det inte funkat med, men med tanke på hur många personer jag avverkat så lär det inte gå att hitta någon som gör någon skillnad heller.

Ja.
1) Kontakt med kurator på Vuxenhabiliteringen. Eller henne fick jag kanske ändå, sen fixade hon ansökan om LSS till en nämnd och sen fick jag
2) Prata med en arbetsterapeut. Efter att berättat att jag var så rädd att glömma stänga spisen att jag aldrig vågade använda den fick jag gratis spisvakt. Nackdel: Den stänger av efter 40 min, vare sig det är klart el inte, så då måste man stänga av spisen och sätta på den igen.
3) Daglig verksamhet

Savanten Svante skrev:Vanlig terapi (psykodynamisk?) lär inte funka särskilt bra på aspies, däremot kognitiv beteendeterapi!

Som min terapeut har beskrivit det där för mig så gräver den vanliga terapin i det förgångna, medan KBT ser framåt istället.

Det funkar bra för mig med KBT iaf!

Du missförstår mig. Vad jag menar är att det kanske inte alltid är terapi man behöver när man mår dåligt, även om det ofta blir den enda "hjälp" man får.

Är man hemlös vill man nog i första hand få hjälp att skaffa en bostad.

Saknar man försörjning vill man nog i första hand få hjälp med att ordna jobb ersättning från försäkringskassan eller likande.

Blir man mobbad vill man nog först och främst få hjälp med att komma ifrån sin mobbningssituation, antinget genom att få slut på mobbningen, eller komma bort från mobbarna.

Är man ensam vill man kanske i första hand få någon typ av coachning i hur man skaffar vänner, träffa andra ensamma människor (t.ex. andra aspies) i någon form av stödgrupp o.s.v.

-Istället erbjuds man samtalsterapi, vilket egentligen inte löser ens verkliga problem, som är orsaken till att man mår dåligt.

-Hänger du med?

Särskilt boende enligt LSS.

ford skrev:Har aldrig haft något annat än
*psykologsamtal, som jag ser som värdelöst, eftersom de bara fokuserar på ens ångest, istället för orsaken till den (t.ex. att man misslyckats med sin utbildning, saknar jobb och inte kan få någon lägenhet).

Kort sagt:

Kuratorer och siuskonsulenter (de senare, när de sköter sitt jobb, vilket af. inte gör i alla lägen) är guld värda, men psykologer är värdelösa och gör överhuvudtaget ingen nytta.

Jag menar: har jag ett problem vill jag få hjälp med att lösa det, inte med att acceptera min situation!

Väl svepande fördömande av psykologer tycker jag.

T ex så kan man må dåligt utan att det finns något handfast praktiskt att göra åt situationen. Man kan må dåligt för att man fått AS-diagnos. Innan dess kan man (som jag) må dåligt för att alla chefer verkar hata en på jobbet och bara vill bli av med en. Sånt tär på självförtroendet.

Jag gick hos en KBT-psykolog. Och det var inget ältande i mitt traumatiska förflutna, även om mitt förflutna också berördes. Det var specifika uppgifter jag fick för att bekämpa mitt dåliga självförtroende. Och att inse vilka "automatiska tankar" jag hade. Såna tankar kan vara väldigt negativa, men det gäller att känna igen dem när de kommer.

Iofs hade jag inte behövt någon psykolog om mina chefer hade behandlat mig bättre, om jag hade blivit uppskattad på jobbat för vad jag kunde i stället för utstött för vad jag inte kunde. Men mina chefer kunde ju varken jag eller psykologen påverka. Alltså gällde det att få mig att må bättre.

Men vid det tillfället hade jag ännu inte fått någon AS-diagnos. Den kände inte heller min psykologi till (undrar om hon anade det, hon sa iaf inget).

Många gånger är problemet just olösligt, och det gäller alltså att lära sig hantera situationen (coping).

ford skrev:-Hänger du med?

Jupp! NU gör jag!

Klart vettigt att lösa problemen!