Vad e frågan?

Nämen, folk som lovar saker och sedan
bryter löftet gör mig sk*tförbannad.

Hur många gånger ska man bli besviken?
Ska man kanske bara lita på sig själv
resten av sitt liv, eller?

Det är bara för sorgligt...

Ja, det är lågt.

Laturia skrev:Vad e frågan?

Nämen, folk som lovar saker och sedan
bryter löftet gör mig sk*tförbannad.

Hur många gånger ska man bli besviken?
Ska man kanske bara lita på sig själv
resten av sitt liv, eller?

Det är bara för sorgligt...

Jag har talat om för mina barn att OM jag lovar NÅGOT what so ever kommer jag alltid hålla det!

DU kan ju gissa hur ofta jag lovar något? precis nästintill aldrig.. orden "Jag lovar" kommer nästan aldrig över mina läppar, jag tänker inte ljuga mina ungar rakt i ansikten..

jag känner altså precis som du.. lovar man något vad det än må vara så SKALL det hållas! annars kan man säga "skall vi bestämma så sålänge?" eller "om inget annat inträffar så kommer jag göra XxX". XxX kan vara vad som då altså.. man behöver inte använda sig av ordet lovar..

Det är väl sånt här man får lära sig.
Vissa lovar runt och håller tunt, andra kan man lita på i alla väder. Vissa kommer när de lovat, andra dyker inte alls upp.

jag känner altså precis som du.. lovar man något vad det än må vara så SKALL det hållas! annars kan man säga "skall vi bestämma så sålänge?" eller "om inget annat inträffar så kommer jag göra XxX" XxX kan vara vad som då altså.. man behöver inte använda sig av ordet lovar..

Precis!
Ordet "lova" borde inte finnas med i ordlistan överhuvudtaget...

Karl XII var rätt så hård på att hålla det han lovade. Var han Aspbergare?

Jag måste säga att jag blir lite förvånad över den här tråden. Jag känner ofta att jag förväntas eller måste lova saker, speciellt att befinna mig på en viss plats vid en viss tid eller att göra någontin till ett visst datum. Jag har alltid haft svårt för sådana krav, vilket jag nu förstår beror just min AS. I takt med tilltagande utrbrändhet så har jag fått väldigt mycket svårare att leva upp till sådana krav. Det har tyvärr men nödvändigtvis gjort mig till en ofrivillig mytoman. Det accepteras inte av omvärlden att man säger: Jag ska försöka komma (i tid) men det är inte säkert jag gör det. Alltså måste jag säga att jag kommer, även om jag givetvis undviker ord som "lova". Ofta(st) kommer jag förstås inte alls i tid trots det.

Nu vet jag inte vad slags lögner trådstartaren syftade på, men just denna typ av lögner som jag syftar på har nämnts av andra. Men just den typen av lögner uppfattar jag också som just en konsekvens av AS och omvärldens "konstiga" krav och förväntningar. Det är en sorts lögner som borde vara betydligt vanligare hos oss än hos NT, inbillar jag mig.

Kvasir:
Att omvärden inte accepterar "Skall försöka" beror på att de tolkar det som "skiter väl jag i".
Nu vet jag inte vilka omständigheter du syftar på, men min erfarenhet med myndigheter är att de har en viss förståelse över aspars oförmåga att sköta tider.(Dålig tidsuppfattning kallas det)

Självklart blir det problem om man inte dyker upp alls och därav inte medverkar i mötet men en viss försening skadar inte.

Men jag känner igen det där när man blir nästan tvingad att "lova en sak", men i sånna tillfällen brukar det sluta med att jag ber vederbörande att fara åt helvete.

Precis som Lilith så lovar jag aldrig mina barn något om jag inte är 100% säker på att det kommer att hända.

Det kan man tacka min mamma för, som konstant lovade saker när jag var liten, men aldrig höll dem. Det verkade vara väldigt enkelt att säga "jag lovar" och sedan bara ändra sig. Orden "jag lovar" tror jag inte betyder lika mycket för människor utan AS, eller i alla fall inte för majoriteten.

Det sägs ju att människor som har AS tar allting bokstavligt. Kanske är det därför vi lägger ned mer i orden, än "andra" gör.

Människor som känner mig har slutat förvänta sig att jag skall lova hit och dit. Å andra sidan så vet de att OM jag lovar (vilket är oerhört sällan) så kan de lita på att det kommer att inträffa också.

Problemet är inte i första hand folk som man känner väl och som vet hur man fungerar. Sjukvården har väl också en viss förståelse när de vet hur man mår, men sådana tider är å andra sidan de jag prioriterar högst att passa, så då får andra saker bli ogjorda istället om jag inte orkar.

Problemet är förstås i alla andra fall, där man kanske inte vill berätta hur man mår eller där folk ändå inte skulle förstå.

Som exempel så detltog jag för några år sedan i någon slags grupp för utbrända, med möten en gång i veckan för att bara diskutera sina problem. Där sade ledaren, som själv hade varit utbränd, att om man inte kunde komma vid ett tillfälle så skulle man ringa och meddela det i god tid innan. Jag konstaterade då att problemet med utbrändhet är ju just att man inte vet om man kommer eller ej förräns man konstaterar att man inte har kommit iväg. Det verkade hon inte riktigt förstå även om hon accepterade att just jag fungerade så.

Jojo... alla har sina egna tyckande och tänkande - tankar.
Därför är det bra att alla ÄR olika.

Och det finns faktiskt vissa saker där man borde
hålla sina löften, det var så jag menade.


Som till exempel, att en man lovar att komma på sitt
eget brölopp, men dyker inte upp? Ett bra exempel.


Hej hopp!

Jag tycker det är värre när folk säger kanske. Kanskemänniskorna skulle man fan skicka till Främlingslegionen & lära dem disciplin och rak kommunikation. Den tanken har slagit mig; eftersom så många NTs har så svårt för rak kommunikation, varför inte skicka dem på kurser? Ordna NT-skolor och NT-läger där de får träna på detta?

Laturia skrev:Som till exempel, att en man lovar att komma på sitt
eget brölopp, men dyker inte upp? Ett bra exempel.

Ja var det sådana extrema saker du syftade på så förstår jag mycket väl ditt klagomål. Jag hoppas du inte har råkat ut för något sådant personligen, att den du ska gifta dig med inte dyker upp.

Kvasir skrev:

Laturia skrev:Som till exempel, att en man lovar att komma på sitt
eget brölopp, men dyker inte upp? Ett bra exempel.

Ja var det sådana extrema saker du syftade på så förstår jag mycket väl ditt klagomål. Jag hoppas du inte har råkat ut för något sådant personligen, att den du ska gifta dig med inte dyker upp.

Hehe, nej inte jag inte, men tack ändå!


*kramiz*

Att vara ärlig kanske inte är att säga precis allt man tycker om saken, men att det man faktiskt säger skall vara sant. Det kan man nog kräva

Sen har ju folk olika uppfattningar om när man har en överrenskommelse. Om man säger nåt i stil med att "Vi kan väl ses i helgen" tar tar vissa det som att man har bestämt att man ska ses och andra tar det som att kanske kan ses om inte nåt annat dyker upp.

Lovar man uttryckligen så ska det hållas, men samtidigt kan planer ändras och det kan dyka upp nåt som gör att det inte längre passar. Där har jag lite svårt för folk som inte kan vara flexibla och ändra sig och är oförstående för att andra kan ändra sig.

Så länge man litar på sig själv och litar på att "Tyr kommer att vara Tyr" (refererar till Andromeda), så kommer man varken bli övveraskad eller mer bersviken än man var innan. De flesta menar väldigt sällan precis vad de säger, det är bara en gest som inte väger så mycket..
Ibland när folk frågar mig - Vad menar du?,
brukar jag kort säga - Jag menar vad jag säger!
Det komiska är att det ändå inte "kompilerar".
=)

Det man kan göra är att hitta ett sätt att försäkra sig om att man faktiskt kommit överens. Och vad man faktiskt kommit överens om, och inte kommit överens om. Annars kan man ju inte avgöra säkert om den andra brutit överenskommelsen, eller löftet.