Jag lever i total frihet och i detta ingår att jag tar hänsyn och kanske inte alltid gör vad som är bäst för mig och vad jag vill men i harmoni för helhet i min tillvaro med de som finns runt mig och då är jag glad för detta.

Kräver är för mig något som är skrivet i svensk lag allt annat är bara inställningar och önskemål och det får väl folk ha om dom vill men inget som jag behöver följa slaviskt. Däremot kan jag lyssna för dom kan ha rätt och det kan vara något som är intressant ifrån en ny synvinkel jag inte sett.

Så vilken frihet behöver du som inte jag vill ha?

"Folk har sina godtyckliga.......osv" ja men låt dom ha det då. Varför tror du att du måste dansa efter deras pipa? Allmän hyfs och samarbeta på arbetsplatser, ja, det kan vara att man måste det för det ingår i arbetsuppgiften.

Nej, lite exempel jonsch innan du säger att jag har fel så får vi se? Och vilka chanser får medelsvensson som inte du får? Har alltid medelsvensson så himla bra? Jag tror att det är en illusion att alla har det så bra och fantastiskt. Genom livet så råkar dom flesta människor på saker och ting som gör att man ställs inför svåra val och situationer.

Det är det som är livet, variation!

Du slätar över saker, jag lovar. Jag ska låta dig visa det själv för jag vill inte vända ut min olycka i just den här tråden. Jag tänker att du ska få hitta exempel på att majoritens, eller den tongivande klickens, majoritet förstör för dem flesta olyckliga här i världen.

Aspkvinna skrev:Så vilken frihet behöver du som inte jag vill ha?

Ja låt oss se om det finns några exempel. Kanske inte. [/quote]
Varför hänger du här, Aspkvinna? Vad gick snett i ditt liv, som gjorde att någon kom på idén att utreda dig för AS?

jonsch skrev:Du slätar över saker, jag lovar. Jag ska låta dig visa det själv för jag vill inte vända ut min olycka i just den här tråden. Jag tänker att du ska få hitta exempel på att majoritens, eller den tongivande klickens, majoritet förstör för dem flesta olyckliga här i världen.

Aspkvinna skrev:Så vilken frihet behöver du som inte jag vill ha?

Ja låt oss se om det finns några exempel. Kanske inte.
Varför hänger du här, Aspkvinna? Vad gick snett i ditt liv, som gjorde att någon kom på idén att utreda dig för AS?

Det är här som vi ser olika på vad frihet är. Även om jag har haft en nog nära katastrofalt liv i många avseenden så upplever jag att nu har jag frihet och detta satt i min tanke och det var den som behövdes befrias ifrån andras tyckanden och tänkanden.

AS, ja, jag tackar att jag har begåvats med den för det finns mycket i mitt liv som jag inte hade haft om jag inte blivit född med det.

AS-utredning kommer att göras men nu har jag fått den diagnosen av Försäkringskassan som skickade mig på utredning då dom var osäkra på min arbetsförmåga.

Snett i livet? Ja, omogna oansvariga föräldrar med en tidsålder där man i omgivningen inte grep in. Och friheten då var ju begränsad, självklart den är det för barn, men som vuxen gick jag min väg. Och ständig följeslagare i mitt liv har varit att jag vägrat att inte hitta en ok lösning för stunden och nu vägrar jag att inte få må ok.

Jag låter andra hålla på med sina påståenden hit och dit dom är välkomna att diskutera så lovar jag att jag kommer att höja min röst om jag tycker att dom tokar sig för mycket. Jag försvarar även där jag ser att andra blir drabbade och tar gärna strid om så behövs om någon kommer i kläm.

Olycka, ja visst kan vi alla hamna där och vi gör det, garanterat men det finns ett val i vårt land att gå vidare, lära oss hur andra gjort i samma situation, det finns allt någon som ställt samma fråga och svar finns i otaliga böcker och forskningar. Det stora är att våga konfrontera sig själv och våga möta sina inställningar om dom krockar och se hur man kommer ur den fnurran man hamnat i för att få lugn och känns frihet.

Men det är valfritt att gå vidare.

Jag vill inte rota i ditt liv men du ifrågasätter observationerna på vilka jag med logik bygger mina metoder att göra världen bättre. Du råkar alltså försvara allt som, enligt allt jag observerat, ger världen olycka.

Min tes, sagt var, som troligen men kanske inte stämmer för just dig: Majoritens, eller den tongivande klickens, dikatur förstör för dem flesta olyckliga här i världen. Jag ska leta i din text och se om jag inte kan se att det stämmer för dig också. Jag vill som sagt inte ta varken dig eller mig som exempel i den här tråden så ta gärna upp andra du om du vill.

Aspkvinna skrev:AS-utredning kommer att göras men nu har jag fått den diagnosen av Försäkringskassan som skickade mig på utredning då dom var osäkra på min arbetsförmåga.

Snett i livet? Ja, omogna oansvariga föräldrar med en tidsålder där man i omgivningen inte grep in.

Jag vet inte ifall du hade kompisar på samma sätt som glada oaspiga barn har. Jag tänker blanda in det också.

Det som någon borde ha gripit in i var...? Tyckte dina föräldrar illa om att du inte gick at uppfostra så som de tänkt sig. Var det så eller var de oroliga för att du inte skaffade sådana kompisar och erfarenheter som de själva skaffat sig? Både och? Om något av detta stämmer så är du ett offer för majoritetens eller den tongivande klickens dikatur.

Det är bra att vara positiv men om man vill skona nya ungar från olycklig uppväxt så behöver men veta den objektiva sanningen. Till att börja med så behöver man veta den objektiva sanningen om huruvida varje unge är fri från majoritetens eller den tongivande klickens diktatur eller inte. Omgivningen behöver nämligen rätt medicin för att ungarna ska kunna växa upp lyckliga.

Din replik.

/ J

Tackar för repliken

Jag ska gå ut i svampskogen och klura på ett lämpligt svar!

Men nej, jag tänker inte lämna alla barn att klura ut sin egna lycka, tvärt om har jag flera gånger gått in för att hantera svåra förhållanden för försvarslösa barn.

Men som sagt, nu blir det svampskogen en stund!

Eller mitt tillägg.

Jag lurade ju mig själv. Subjektiva observationer är grunden för för alla sökanden av objektiva sanningar, på sätt och vis. Det har min matematiska filosofi talat om för mig. Notera orden "på sätt och vis". Ifall det gick att observera alla situationer i ett visst sammanhang så skulle man veta, lika säkert som det sammanhanget och man själv verkligen existerade i den form man observerat dem, allt om sammanhanget.

Jag vet alltså inte om mina observationer är representativa eftersom jag inte har gjort alla observationer. Därför använder jag observationer endast för att sätta upp teser. Det borde jag kanske ha skrivit. Den egentliga grunden för min världsuppfattning kommer ur modeller; när jag har en modell som förklarar allt jag observerat så justerar jag tolkningen av mina observationer därefter. Det du försöker slå undan benen på är alltså en teoretisk modell, grundad på observationer. Ifall du visar att observationerna, allihop, är åt pipsvängen, så OK. Då faller mitt slott. Emellertid måste du då visa att inte bara mina egna observationer utan också en väldig mängd lästa sådana, är fel.

/ J

Objektiva observationer utförda av en människa är till sin natur endast kvantitativa. Dvs vi kan säga att "temperaturen har höjts" men våra verktyg är så trubbiga att vi faktiskt inte kan uttala oss om något annat. Ty alla former av gradindelning av temperaturhöjningen baseras på subjektiva antaganden om temperaturen: detta exemplifieras mycket tydligt i det faktum att vi har minst två olika temperaturskalor i bruk idag, Celsius och Fahrenheit.

På samma sätt är det med vikter, avstånd, ljusstyrkor. Vi kan bara observera den kvantitativa förändringen på ett objektivt sätt. Så fort vi ska kvalitetssäkra den gör vi det med våra ytterst trubbiga mätmetoder. Nu har mänskligheten enats om en standard för dessa mätmetoder så att resultaten åtminstone ska vara enhetliga och lättförståeliga för en hel drös människor, men till syvende och sist är det ändå en mänsklig uppfinning. För att inte tala om de subjektiva tolkningar som mätdata kan utsättas för.... men det är en helt annan diskussion.

Till det kommer att även de "objektivaste" data, empiriska eller matematiska, bara kan förnimmas av oss genom våra föreställnings- och i förekommande fall sinnesorgan. "Riktigheten" eller graden av "verklighets"täckning i vilkas världsbild vi ingenting vet om.

När det sedan gäller interaktionen oss sinsemellan tillkommer mycket större osäkerhetsmarginaler än så. Och än vad man skulle kunna tro om man inte fritt från arrogans har detaljstuderat hur människor faktiskt kan bete sig.

Ok, nu har jag läst hela tråden en gång till och kan bara sammanfatta.

Jag har mött många människor ifrån många kulturer, rika, fattiga, kloka, onda, trasiga och hela.

Jag grundar mina tankar på att alla får vara det dom är, ska absolut inte klassifiseras på något sätt vare sig i klasser, kaster eller diagnoser. Har man problem som behöver lösas för att man ska må bättre, ja, då går dom flesta i världen till doktorn av något slag och söker lösning i medicinens förklaring.

Det enda som jag tänker hjälper är att stötta det som står i FN stadgar om mänskliga rättigheter och Barnkonventionen och däri finns dom verktyg som behövs för att ge förutsättningar för ett bra liv.

Så jonsch, nej till diagnoser/statusrapport på alla födda!

Zombie, ditt tillägg till weasleys inlägg var perfekt. Jag vill bara tillägga exempel på sånt som man kan "veta allt" om.

Låt oss säga att vi har en perfekt, ihålig kristall i vars hålrum ett moln tillsatta atomer dansar omkring, såvitt de inte fäst sig vid väggar eller varandra. Vi vet med stor säkerhet att både vi själva, kristallen och atomerna existerar och har de egenskaper vi "vet" att vi och de har. Våra trubbiga mätinstrument kan inte så noga säga vilket tryck och vilken temperatur som råder i hålrummet men vi "känner alla" tillstånd som kan förekomma därinne, även utan att räkna upp dem och även utan att ta fram teorier för alla följdfenomen som kan uppträda i hålrummet.

På samma sätt tror jag att man kan "veta allt" om mänskliga, neurologiska egenskaper. Studier av interaktion är sannerligen inget sätt att hitta den "objektiva sanningen" men de är kanske den enda inspirationskällan till härledning av den.

Aspkvinna, vi vill båda att alla människor har maximal förståelse för varandra, för hur vi respektive är skapta och för vad vi respektive har för tankar men sen förstår vi inte varandra, du och jag.

Jag ser logiska begränsningar för vad för frihet folk kan tillåtas - vissa sorter, yrkesmördarens för att ta ett extremexempel, kan inte tillåtas ifall den maximala, totala lyckan ska kunna uppnås. Sen kanske totala lyckan blir maximal ifall folk som jag körs över och kommer jag fram till den objektiva sanningen så blir jag motståndare till maximal, total lycka. Den här filosofin kan jag fortsätta på ett tag men inte nu.

Jag kan inte känna samma förlåtelsevilja som du och du kan inte känna min törst efter kunskap om hur det hänger ihop. Jag kan inte känna din positivism och du kan inte känna min längtan efter det perfekta eller optimala. Vi får nog nöja oss med att konstatera det.

/ J

jonsch skrev:Låt oss säga att vi har en perfekt, ihålig kristall i vars hålrum ett moln tillsatta atomer dansar omkring, såvitt de inte fäst sig vid väggar eller varandra. Vi vet med stor säkerhet att både vi själva, kristallen och atomerna existerar och har de egenskaper vi "vet" att vi och de har. Våra trubbiga mätinstrument kan inte så noga säga vilket tryck och vilken temperatur som råder i hålrummet men vi "känner alla" tillstånd som kan förekomma därinne, även utan att räkna upp dem och även utan att ta fram teorier för alla följdfenomen som kan uppträda i hålrummet.

Perfektheten är en illusion. På kvantnivå finns det enorma fluktuationer, vi känner alla Heisenberg, inte sant? Det enda vi med absolut säkerhet kan säga om kristallen är att den är så gott som perfekt och att sannolikheten för att vissa tillstånd kan uppstå i den är större än sannolikheten att andra tillstånd kan uppstå i den.
Vi har dock stora svårigheter att kvalitativt mäta en objektiv sanning om hur tillståndet är, eftersom alla mätinstrument vi känner kommer att interagera med tillståndet och alltså kommer att ge endast en fingervisning om hur tillståndet skulle kunna vara.

jonsch skrev:På samma sätt tror jag att man kan "veta allt" om mänskliga, neurologiska egenskaper. Studier av interaktion är sannerligen inget sätt att hitta den "objektiva sanningen" men de är kanske den enda inspirationskällan till härledning av den.

På samma sätt ligger det antagligen till med de neurologiska egenskaperna. Dessa är dessutom trimmade i årmiljoner att reagera på omgivningen. Här får vi alltså att mätinstrumenten interagerar med det vi vill mäta SAMTIDIGT som hjärnan i sej själv reagerar på mätningen. Inga i nuläget kända mätinstrument är fria från interaktion. Själva processen, att MÄTA något, innebär att på något vis reagera, interagera eller agera på ett tillstånd, varför vi ALLTID kommer att ha en osäkerhet i mätningen!

Härav kan vi alltså endast uttala oss objektivt om kvantitativa tillståndsförändringar.

jonsch skrev:Jag kan inte känna samma förlåtelsevilja som du och du kan inte känna min törst efter kunskap om hur det hänger ihop. Jag kan inte känna din positivism och du kan inte känna min längtan efter det perfekta eller optimala. Vi får nog nöja oss med att konstatera det.

/ J

Ja, min förlåtelsevilja är stor för jag ser mig inte ha makt att begränsa även om jag inte alls kommer att låta en mördare springa lös utan straff, dock ej dödsstraff, så vart du fick detta exempel ifrån vet jag inte.

Jag har själv varit "narkoman på logik" och älskat perfektionism då speciellt i mitt yrke men jag kom fram till slutsatsen med att det helt enkelt är omöjligt och inget att sträva efter och det tar gärna över allt och man blir aldrig nöjd. Jag har visst törst efter att se hur det hänger ihop men jag har helt enkelt med mina erfarenheter och lästa texter dragit en annan slutsats än dig.

Jag kommer aldrig att pådyvla andra att dom ska försöka att optimera sig och bli perfekta. Det enda jag kan tänka mig att göra och gör är om jag ser att om någon tar skada av annan persons handling tar jag gärna på mig rollen att förmedla detta till den som gör illa, speciellt om det finns barn i närheten.

weasley skrev:På samma sätt ligger det antagligen till med de neurologiska egenskaperna. Dessa är dessutom trimmade i årmiljoner att reagera på omgivningen. Här får vi alltså att mätinstrumenten interagerar med det vi vill mäta SAMTIDIGT som hjärnan i sej själv reagerar på mätningen. Inga i nuläget kända mätinstrument är fria från interaktion. Själva processen, att MÄTA något, innebär att på något vis reagera, interagera eller agera på ett tillstånd, varför vi ALLTID kommer att ha en osäkerhet i mätningen!

Härav kan vi alltså endast uttala oss objektivt om kvantitativa tillståndsförändringar.

Jag håller helt med. Objektivitet finns egentligen inte för allt är skapat ifrån grunden med en inställning och attityd, positiv, negativ och allt där emellan.

weasley skrev:

jonsch skrev:Låt oss säga att vi har en perfekt, ihålig kristall i vars hålrum ett moln tillsatta atomer dansar omkring, såvitt de inte fäst sig vid väggar eller varandra. Vi vet med stor säkerhet att både vi själva, kristallen och atomerna existerar och har de egenskaper vi "vet" att vi och de har. Våra trubbiga mätinstrument kan inte så noga säga vilket tryck och vilken temperatur som råder i hålrummet men vi "känner alla" tillstånd som kan förekomma därinne, även utan att räkna upp dem och även utan att ta fram teorier för alla följdfenomen som kan uppträda i hålrummet.

Perfektheten är en illusion. På kvantnivå finns det enorma fluktuationer, vi känner alla Heisenberg, inte sant?

Vilket är vd jag menade med citationstecknen i "veta allt" etc. och vilket också är vad jag menade med brasklappen om den säkerhet med vilken vi kan veta att vi eller något annat existerar.

weasley skrev:

jonsch skrev:På samma sätt tror jag att man kan "veta allt" om mänskliga, neurologiska egenskaper. Studier av interaktion är sannerligen inget sätt att hitta den "objektiva sanningen" men de är kanske den enda inspirationskällan till härledning av den.

På samma sätt ligger det antagligen till med de neurologiska egenskaperna. Dessa är dessutom trimmade i årmiljoner att reagera på omgivningen. Här får vi alltså att mätinstrumenten interagerar med det vi vill mäta SAMTIDIGT som hjärnan i sej själv reagerar på mätningen.

Jäpp. Alltså förordar jag att man räknar ut hur vi måtte vara skapta, inte att man undersöker den saken med instrument. Det går att på labbet sätta ihop kristallen jag nämnde, även om det tar enormt lång tid och kostar väldiga resurser. Om man nöjer sig med att göra det i en dator så förlorar man inget. Om man bara har "all" kunskap om kristallen så har man samma nytta av datorversionen som av den verkliga. när man väl beskrivit den matematiskt så kan man också börja "mäta" på den och m.h.a. mätningarna förstå de mätningar som man gör på liknande objekt i verkligheten. M.h.a. modellen, inspirerad av verkligheten, hittar man "den korrekta tolkningen" av verkligheten.

Likadant förordar jag att man gör när man härleder en modell för mänskliga, neurologiska egenskaper.

Aspkvinna skrev:

jonsch skrev:Jag kan inte känna samma förlåtelsevilja som du och du kan inte känna min törst efter kunskap om hur det hänger ihop. Jag kan inte känna din positivism och du kan inte känna min längtan efter det perfekta eller optimala. Vi får nog nöja oss med att konstatera det.

/ J

Ja, min förlåtelsevilja är stor för jag ser mig inte ha makt att begränsa även om jag inte alls kommer att låta en mördare springa lös utan straff, dock ej dödsstraff, så vart du fick detta exempel ifrån vet jag inte.

Kanske är alla exempel sammankopplade, det är just min poäng.

Jag skulle nog inte straffa en barnsoldat, ens om hen fyllt 18, ens om jag hade makten att göra det. Maffiamördare i slummen har nog ofta liknande bakgrund. Om jag på snabbköpet väljer en vara som, utan att jag vet varför, är billigare "tack vare" de låga löner, den svaga ekonomi som "möjliggör" barnsoldatkrig så är jag kanske medskyldig. Jag vet inte men jag vill veta. Vill veta den objektiva sanningen om sambanden.

Aspkvinna skrev:Jag har själv varit "narkoman på logik" och älskat perfektionism då speciellt i mitt yrke men jag kom fram till slutsatsen med att det helt enkelt är omöjligt

Lika mycket en känslomässig slutsats som en logisk sådan, precis som min.

Aspkvinna skrev:och inget att sträva efter och det tar gärna över allt och man blir aldrig nöjd.

Man blir det jo, om man har tur men det dröjer. Min känslomässiga sanningstörst har kostat mig massor av olycka och frustration och den har kostat mina föräldrar en massa pengar. Levde jag i slummen skulle jag kanske bli mördare istället, levde jag ditt liv skulle jag kanske känna/tänka som du - eller kanske inte. Kan vi kanske bli överens om att omständigheter och personligheter har givit oss olika känslor/tankar om förlåtelse och sanning? För jag tycker inte vi verkar kunna hitta några argument för din eller min syn, som vi båda erkänner som rent sakliga.

/ J

Du Jonsch, du får tänka hur du vill och det enda jag opponerar mig emot är att du försöker lägga in mig i din struktur med att argumentera för din logik men mister då en hel del för det finns inga såna strukturer som täcker en hel människa och sanningar inom oss själva kan alltid stötas och blösta in i vår död.

Medan du i min filosofi får vara hur du vill för det ingår i min filosofi att du är som du är med de erfarenheter och känslor som du visar. Jag letar inte efter att vi ska bli överens utan välkomnar olikheten.

Vi har samma känslor men värderar dom olika och låter dom spela olika roller i vår tillvaro med olika styrka.

Kan bara rekomendera dig att lära dig tibetan för i deras filosofiska skrifter finns beskrivning av 84 000 sätt att förhålla sig till olika känslor, handlingar och dess följder av andra känslor och det kanske är en bit på vägen eller kan ge dig ledtrådar att gå vidare i.

Det här är lurigt, du. Det jag nyss skrev kände du dig tvungen att opponera dig emot. Det du skrev nu känner jag mig tvungen att opponera mig emot. Jag tror vi är nästan överens om att jag får vara hur jag vill för dig, kan vi inte också bli överens om att ingen (inte jag heller) får vara hur den vill för mig? Jag suktar efter efter den objektiva sanningen om hur du, jag och alla andra är och interagerar, du gör det inte (längre?). Det suktandet är hur jag är. Det suktandet innebär att jag försöker "lägga in dig i min struktur" som du uttrycker det, om du inte accepterar det så låter du mig inte vara hur jag vill.

Jag gör det för att det är den enda väg till maximal/optimal lycka i världen som jag kan se, det är alltså högsta moral för mig så ingen kan få mig att ändra mig genom att vädja till min moral. Bara sagt för att bespara dig och alla andra vänliga själar försöket.


*suck* Jag är nog riktigt ensam, va? Om ingen som tänker som jag finns på Aspergerforum, var finns de då, en idé, någon? Helt OT visserligen, sorry ("min" tråd men ändå)

/ J

Det är lugnt, lägg in mig i modellen om du vill men jag kommer inte att passa in utan jag är pricken utanför volatilitetskonen, decimalen som inte når upp till 100% i alla forskiningar.

Och det är vi överens om att du inte ens själv kommer att klara av din filosofi för då vore du nog inte mänsklig

Men du är mänsklig, suktar efter kontroll för att slappna av och ensam, nej, det är bara så att kanske inte någon just här hålller med dig men jag tror nog jag med andra respekterar dig och du kan vara här ändå, även om du i en sån här tråd ALLTID kommer att möta motstånd i alla fall ifrån mig!

Det är lugnt, jag känner mig inte utkörd.