Finns det någon med AS som har ett anständigt arbete med normal lön ?

Jepp.

Är det rimligt att att folk med AS ska ha leva på sjukersättning och inte en normal lön när man hamnar på en arbetsplats ?

Hej!

Kan man jobba som vem som helst, då ska man också göra det och få riktigt lön från arbetsplaten.

Vanligtvis söker man sitt jobb själv, antingen genom annonser på Arbetsförmedlingens hemsida eller genom tidningsannonser och liknande. Till sist får man napp. Om man inte får jobb, beror det på att man har fel utbildning eller för låg utbildning. Då sätter man sig på skolbänken igen och utbildar sig till något annat. Sedan söker man jobb igen.

Om man har svårt att söka jobb själv och inte gillar att sitt på skolbänken tar man själv kontakt med AF. Om man är väldigt stresskänslig, inte kan jobba lika fort som vem som helst eller vad det nu kan vara bedöms man som arbethandikappad. Då hjälper AF till att skaffa ett jobb och man får lönebidrag.

Om man inte klarar av ett jobb med lönebidrag återstår sjukbidrag. Men eftersom man har AS får man börja på daglig verksamhet om man vill. Då man oftast inte vill beblanda sig med utvecklingsstörda hjälper den dagliga verksamheten till att hitta en praktikplats utanför dagcenter. Sedan jobbar man på sin praktikplats med sjukbidraget som lön. I bästa fall får man habiliteringsersättning från kommunen. I vissa kommuner är detta indraget.

Jag tycker det är fel, att man så fort man får diagnosen föreslår sjukbidrag. Den som vill jobba, bör också få försöka. Bara om det absolut inte går, bör man få sjukbidrag. Det kan ju också vara så att man inte orkar jobba en hel dag, och då kan man ju få anställning på 75% eller 50% och sjukbidrag på resterande tid.

Hälsningar

Lilla Gumman

Grimuald skrev:Är det rimligt att att folk med AS ska ha leva på sjukersättning och inte en normal lön när man hamnar på en arbetsplats ?

Klarar man av att arbeta i viss mån trots sitt handikapp så skall man givetvis ha marknadsmässig lön. Det gäller även de som ev. har lönebidrag. Men att ha AS är givetvis inte liktydigt med att man måste ha sjukersättning. Det är vad jag har förstått, bland annat genom att ha läst många inlägg i detta forum, en stor variation på hur ett handikapp som AS påverkar vår personliga förmåga att leva och arbeta. En blandning av personliga förutsättningar, förstående arbetsgivare och val av yrke, har gjort att jag klarar av att arbeta heltid även om det optimala nog i min situation skulle vara 75%. Jag vill bestämt hävda att AS är en possitiv egenskap och tillgång för mig. Skulle inte vilja vara utan dom flesta av dom egenskaper som min AS har gett mig. Dom negativa sidorna av min AS som tex benägenhet till depression har jag lyckats med att hålla i schack med medicinering.

Lilla Gumman skrev:Kan man jobba som vem som helst, då ska man också göra det och få riktigt lön från arbetsplaten.

Hur vet man om man kan jobba som vem som helst ?

Lilla Gumman skrev:Vanligtvis söker man sitt jobb själv, antingen genom annonser på Arbetsförmedlingens hemsida eller genom tidningsannonser och liknande. Till sist får man napp.

Har provat det men inte fått napp på länge. Ofta får man inga svar alls. Aldrig får man veta varför arbetsgivare är missnöjda. Verkar konstigt och tämligen obehagligt. Man tappar motivationen och tänker "Jag har hamnat på fel planet".

Lilla Gumman skrev: Om man inte får jobb, beror det på att man har fel utbildning eller för låg utbildning. Då sätter man sig på skolbänken igen och utbildar sig till något annat. Sedan söker man jobb igen.

Räcker det inte att ha akademisk examen från universitet ? Måste man läsa i 20 år till får att få en lämplig utbildning och hur ska man ha råd med det ? Man måste ju ha mat för att orka studera.

Lilla Gumman skrev:Om man har svårt att söka jobb själv och inte gillar att sitt på skolbänken tar man själv kontakt med AF. Om man är väldigt stresskänslig, inte kan jobba lika fort som vem som helst eller vad det nu kan vara bedöms man som arbethandikappad. Då hjälper AF till att skaffa ett jobb och man får lönebidrag.

Jag har haft en sådan process också men jag har aldrig fått tillräcklig hjälp och aldrig fått lönebidrag. Man verkar förhindra för mig att komma ut i arbete, precis tvärtemot vad jag förväntar mig. Visar jag upp jobb som jag tror är lämpliga för mig att söka, fnyser de åt mig och säger: "Detta kan du inte söka pga ditt arbetshandikapp". Det enda jobb de har skaffat mig är ogräsrensning hos Företag som inte behöver betala ett öre för det tunga arbetet. Jag är klart olämplig för kroppsarbete överhuvudtaget. Har dokumenterade hjärtproblem och smärtproblem. VårdCentralen säger att jag har omfattande hälsoproblem och att jag har sjukpenning trots att jag inte fått det av Försäkringskassan och de rekommenderade mig att söka vård "på stan".

Lilla Gumman skrev:Om man inte klarar av ett jobb med lönebidrag återstår sjukbidrag.

Vad menas med "att inte klara av"? Om man mobbas och kränks av medarbetare eller chefer betyder det "att inte klara av"?

Lilla Gumman skrev:Men eftersom man har AS får man börja på daglig verksamhet om man vill.

Har jag gjort.

Lilla Gumman skrev:Då man oftast inte vill beblanda sig med utvecklingsstörda hjälper den dagliga verksamheten till att hitta en praktikplats utanför dagcenter.

Detta har dock inte hänt. Varit i daglig verksamhet ett halvår.

Lilla Gumman skrev:Sedan jobbar man på sin praktikplats med sjukbidraget som lön. I bästa fall får man habiliteringsersättning från kommunen. I vissa kommuner är detta indraget.

Varför måste man ha sjukbidrag när man ska utföra anstädigt arbete. Verkar helt vansinnigt. Vem har hittat på denna galenskap ?

Lilla Gumman skrev:Jag tycker det är fel, att man så fort man får diagnosen föreslår sjukbidrag. Den som vill jobba, bör också få försöka. Bara om det absolut inte går, bör man få sjukbidrag. Det kan ju också vara så att man inte orkar jobba en hel dag, och då kan man ju få anställning på 75% eller 50% och sjukbidrag på resterande tid.

Jag får inte ens försöka arbeta där jag passar . Vi lever i en galen värld. Är jag helt ensam om det ?

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Om man inte klarar av ett jobb med lönebidrag återstår sjukbidrag.

Vad menas med "att inte klara av"? Om man mobbas och kränks av medarbetare eller chefer betyder det "att inte klara av"?

Att inte klara av ett jobb kan betyda massor av saker. För mig innebär det att jag får sådan ångest att jag spyr tarmarna ur mig så fort jag får någon tid eller någon uppgift som måste göras. Jag blir alltså sönderstressad av minsta lilla. Det gör det omöjligt för mig att klara ett jobb. Vidare så blir jag totalt utmattad av ett möte på 1 timme, eftersom jag måste koncentrera mig så förbannat för att uppfatta omgivningen. Ännu ett hinder.
Det sista hindret är det faktum att jag inte klarar av att ha andra människor runt mig. Jag retar upp mig på dem och det gör att jag är konstant irriterad och resulterar i att jag blir elak och omöjlig att ha att göra med.

Det finns lika många svar på din fråga som det finns människor som inte klarar ett jobb, oavsett om det är psykiska eller fysiska hinder.

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Kan man jobba som vem som helst, då ska man också göra det och få riktigt lön från arbetsplaten.

Hur vet man om man kan jobba som vem som helst ?

Har man fått diagnosen AS kan man troligen inte "jobba som vem som helst". Men arbetsgivaren avgör. Oftast märker de redan vid anställningsintervjun att man är annorlunda och anställer en inte. Har man lyckats klara av intervjun och fått ett jobb, så märker arbetsgivaren det senare och då får man sparken. (Eller som jag, blir sjukskriven för utbrändhet och nekas att återgå till jobbet av arbetsgivaren.)

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Vanligtvis söker man sitt jobb själv, antingen genom annonser på Arbetsförmedlingens hemsida eller genom tidningsannonser och liknande. Till sist får man napp.

Har provat det men inte fått napp på länge. Ofta får man inga svar alls. Aldrig får man veta varför arbetsgivare är missnöjda. Verkar konstigt och tämligen obehagligt. Man tappar motivationen och tänker "Jag har hamnat på fel planet".

Nej, arbetsgivaren brukar inte besvära sig med någon motivering. Däremot så finns det ju ibland på AF "söka jobb-kurser". Där borde man kunna "spela intervjuer" och få tips få hur man ska göra och inte göra. Vi är många här som har hamnat på fel planet.

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Om man har svårt att söka jobb själv och inte gillar att sitt på skolbänken tar man själv kontakt med AF. Om man är väldigt stresskänslig, inte kan jobba lika fort som vem som helst eller vad det nu kan vara bedöms man som arbethandikappad. Då hjälper AF till att skaffa ett jobb och man får lönebidrag.

Jag har haft en sådan process också men jag har aldrig fått tillräcklig hjälp och aldrig fått lönebidrag. Man verkar förhindra för mig att komma ut i arbete, precis tvärtemot vad jag förväntar mig. Visar jag upp jobb som jag tror är lämpliga för mig att söka, fnyser de åt mig och säger: "Detta kan du inte söka pga ditt arbetshandikapp". Det enda jobb de har skaffat mig är ogräsrensning hos Företag som inte behöver betala ett öre för det tunga arbetet. Jag är klart olämplig för kroppsarbete överhuvudtaget. Har dokumenterade hjärtproblem och smärtproblem.

För att få lönebidrag måste man själv el AF hitta någon arbetsgivare som vill anställa en. Kontorsarbete skulle nog passa dig bättre.

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Om man inte klarar av ett jobb med lönebidrag återstår sjukbidrag.

Vad menas med "att inte klara av"? Om man mobbas och kränks av medarbetare eller chefer betyder det "att inte klara av"?.

Chefen har alltid rätt. Majoriteten har också alltid rätt. Så funkar det. Så blir man mobbad tas det som bevis på att man har sociala svårigheter och inte är tillräckligt smidig.

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Sedan jobbar man på sin praktikplats med sjukbidraget som lön. I bästa fall får man habiliteringsersättning från kommunen. I vissa kommuner är detta indraget.

Varför måste man ha sjukbidrag när man ska utföra anstädigt arbete. Verkar helt vansinnigt. Vem har hittat på denna galenskap ?

Antagligen ser de det som en extra kostnad för arbetsgivaren, en handledare behövs ju. Men teoretiskt ska man kunna gå från "daglig verksamhet" till "lönebidrag". Men eftersom arbetsgivaren inte vill betala för en anställd till, så sker det aldrig (?) i praktiken.

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Jag tycker det är fel, att man så fort man får diagnosen föreslår sjukbidrag. Den som vill jobba, bör också få försöka. Bara om det absolut inte går, bör man få sjukbidrag. Det kan ju också vara så att man inte orkar jobba en hel dag, och då kan man ju få anställning på 75% eller 50% och sjukbidrag på resterande tid.

Jag får inte ens försöka arbeta där jag passar . Vi lever i en galen värld. Är jag helt ensam om det ?

Det krävs ju arbetsgivare som vill anställa en. Finns inte det, så hjälper det inte att man både vill och kan arbeta.

Hej!

Grimuald, är det AF som säger nej? Så var det för mig också. AF stack tidningen Platsjournalen i min hand, men det fanns inget att söka som jag var lämpad för.
När jag började på Samhall ville jag komma därifrån så fort som möjligt. Ett tag hade jag nya förslag på jobb nästan varje vecka. De tyckte inte att jag kunde bli reporter, personlig assisent, jobba som personal på daglig verksamhet etc. och jag fick inte ens praktik för att se om jag klarade av det. Så det blev sjukskrivning och till sist sjukbidrag av det hela.

Hälsningar

Lilla Gumman

Det finns mycket som AF kan göra men vad jag vet kan de inte förbjuda en att söka jobb som de inte tycker är lämpliga, även om de förstås har viss möjlighet att tvinga en att söka jobb som man själv tycker är olämpliga.

Lilla Gumman skrev:Hej!

Grimuald, är det AF som säger nej? Så var det för mig också. AF stack tidningen Platsjournalen i min hand, men det fanns inget att söka som jag var lämpad för.
När jag började på Samhall ville jag komma därifrån så fort som möjligt. Ett tag hade jag nya förslag på jobb nästan varje vecka. De tyckte inte att jag kunde bli reporter, personlig assisent, jobba som personal på daglig verksamhet etc. och jag fick inte ens praktik för att se om jag klarade av det. Så det blev sjukskrivning och till sist sjukbidrag av det hela.

Hälsningar

Lilla Gumman

AF har inte formellt nekat mig att söka visst arbete, bara informellt och på slarvigt sätt. Men beroende på hur känslig man är så kan det göra att man blir fullständigt handlingsförlamad. Själv så kände jag mig stigmatiserad i stil med "jag har inte rätt att arbeta på en anständig arbetsplats". Låter sorgligt det du berättar. De borde vara glada att du vill bidra med att arbeta och ha ett aktivt liv istället för att pacificera dig med sjukskrivning etc.

Om man går ut med sin diagnos så lär man knappast få jobb. Då blir man odugligförklarad innan man ens hinner blinka.

Och några jobb skaffar inte arbetsförmedlingen åt en, sånt får man fixa själv. Hittar man inga lämpliga annonser att söka på så får man själv leta upp ställena och ringa och söka jobb. Enstaka små inhopp som vikarie kan öppna många dörrar. Såvida man inte yppar något om diagnoser förstås...

Hej!

Jepp, du har rätt mitzerl. Helst ska man inte yppa något alls.

Frågan är bara hur jag skulle ha gjort. Tillhörde Habiliteringen redan som liten, då jag inte kunde säga ifrån. Efter gymnasiet hamnade jag på AMI-s, ett projekt med unga handikappade. Hade inget val alls, experter sa att det inte var bra för mig att jag blev arbetslös. På AMI-s skulle de testa oss vad vi klarade av och vi fick rotera inom kök, kontor, träverkstad och vanlig verkstad. Vi var tvugna att bo i en lägenhet som de anvisade och bevisa för personalen att vi kunde städa o.s.v. innan vi fick sköta oss själva. Efter det var jag redan inskriven som arbetshandikappad hos AF. Vad gör man då? Det var inte lätt att få jobb när arbetshandikappet fanns inskrivet hos AF redan. AF sa åt mig att jag inte fick söka ett jobb utan deras inblandning, för jag hade rätt till lönebidrag. Jaha. Stå där med mössan i hand, typ.

Men jag hade iofs kunnat protestera, om jag bara hade vågat.

Hälsningar

Lilla Gumman

Grimuald skrev:

Lilla Gumman skrev:Hej!

Grimuald, är det AF som säger nej? Så var det för mig också. AF stack tidningen Platsjournalen i min hand, men det fanns inget att söka som jag var lämpad för.
När jag började på Samhall ville jag komma därifrån så fort som möjligt. Ett tag hade jag nya förslag på jobb nästan varje vecka. De tyckte inte att jag kunde bli reporter, personlig assisent, jobba som personal på daglig verksamhet etc. och jag fick inte ens praktik för att se om jag klarade av det. Så det blev sjukskrivning och till sist sjukbidrag av det hela.

Hälsningar

Lilla Gumman

AF har inte formellt nekat mig att söka visst arbete, bara informellt och på slarvigt sätt. Men beroende på hur känslig man är så kan det göra att man blir fullständigt handlingsförlamad. Själv så kände jag mig stigmatiserad i stil med "jag har inte rätt att arbeta på en anständig arbetsplats". Låter sorgligt det du berättar. De borde vara glada att du vill bidra med att arbeta och ha ett aktivt liv istället för att pacificera dig med sjukskrivning etc.

Ursäkta, skrev fel. Givetvis ska det stå passivisera, ej pacificera.

Lilla Gumman skrev:AF sa åt mig att jag inte fick söka ett jobb utan deras inblandning, för jag hade rätt till lönebidrag.

Då skiter man i det och ringer ändå och söker jobb på egen hand. Och slipper undan det degraderande lönebidraget. AF kan inte förbjuda någon att söka jobb på egen hand.

Hej!

Kloka, fina mitzerl. Hade jag haft den kunskapen för 12 år sen, då hade jag sluppit hela karusellen med praktikplatser, stressiga jobb, skifttider och till sist sjukbidrag. Men det är aldrig för sent. Ska fundera på vad jag vill och klarar av.

Just nu är det alldeles lagom att sitta på Textil och väva och sticka två förmiddagar i veckan. Samt jobba på kolonilotten, rida och spela fotboll. Ska ju hinna städa och stressa av, också.

Tror att några här har gjort en utredning beträffande arbetsförmågan. Har fått för mig att det var gjort på fyra dagar eller något liknande. Hur gick det till? Var det AF Rehab (eller vad det heter) som gjorde det? Eller FK? Vad hände under utredningsdagarna?

Jag gick ju på AMI-s i Motala från augusti 1992 till mars 1993 där man utredde mig. De sa att sju månader var det längsta någon hade varit där. Fick aldrig något papper på det, men fick höra muntligt att jag inte kunde jobba på snickeri och att jag passar bäst för kontorsjobb. Fick prova på att arbeta vid dator och jag hörde en av mina chefer sa till en annan chef: "Det skulle vara intressant att se hur långt hon kan gå", då jag hörde detta kände jag mig lite kränkt för det kändes som om de trodde jag var utvecklingsstörd eller nåt.

Hälsningar

Lilla Gumman

Hej!

Förresten.
Jag fick av en psykolog på AMI-s höra att jag inte skulle klara att läsa på högskola. AF sa åt mig att läsa på folkhögskola.
När jag gått på folkhögskola och läst data och multimedia i tre år, var jag så skoltrött att jag helst ville ut och jobba med en gång. Ville inte läsa vidare. Ett år senare föreslog AF några intressanta kurser i typ programmering eller liknande. Min mamma sa då att jag skulle ha gått de kurserna direkt efter folkhögskolan men jag ville inte, nu var det för sent.

Så där stod jag utan någon egentlig utbildning. Kunde använda DOS och Windows. Lärde mig jobba i Works och PageMaker.

Jag tror att jag skulle klara av att läsa engelska på högskolenivå. Men jag vågar inte försöka. Ännu. Annars vet jag inte vad jag vill.

Hälsningar

Lilla Gumman