http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/vi-ar-inte-logiskt-konstruerade_6854085.svd

Två män diktade ihop en spökhistoria om en grym kyrkoherde som på 1800-talet mördade sjömän i Ratcliffe Wharf i Londons Docklands. Efter kyrkoherdens död hemsökte hans vålnad området. Männen publicerade den fabricerade berättelsen i en tidning om övernaturliga fenomen, där de påstod att båda sett spöket med egna ögon. Berättelsen spreds och BBC gjorde några år senare en dokumentär om fenomenet, i vilken flera boende kunde säga att de sett kyrkoherdens vålnad.




Vi har längre utbildning än tidigare generationer och tillgång till hela internets kunskapsbank. Ändå tror många på spöken som inte kan bevisas. Varför? För att vi har så svårt att tolka samband och längtar efter mening i tillvaron, tror forskare.

Längre men inte nödvändigtvis bättre..

Och att många tror att det finns mer i tillvaron än det som (natur)vetenskapen försöker förklara.

Hjärnan är konstruerad för att använda "kunskap" till att försöka förutse framtiden och därmed skaffa sig fördelar ex.vis vid jakt och sådd vilket är en gynnande faktor för arten.

Var kunskapen hämtas ifrån är kanske inte lika viktigt, om det är från en påhittad historia kanske inte spelar någon större roll för hjärnan. Det har ju visat sig i studier att hjärnan inte har ett perfekt minne, minnen kan formas om genom yttre (eller inre) påverkan (vilket gör vittnen värdelösa om man använder ledande frågor).

Följaktligen kan man även skapa minnen, berättelser som är tillräckligt "levande" kan generera minnen som om man upplevt det själv.

Att hjärnan spelar oss spratt är som sagt en teori. En annan teori kan vara att befolkningen faktiskt såg spöken, och då trodde att det var den grymme kyrkoherden. En tredje teori kan vara att det finns folk som tycker om att fabulera, och som gärna stämmer in i kören så att säga.