nano skrev:Till vänster är badrumet och där inne finns även tvättmaskinen och två 500W lampor för att jag ska få lite D-vitamin medans jag duschar.
Vet inte om det är rätt sorts ljus man får men man blir glad av det iaf :)
Lovar att det blir ljust

nano, det är inte rätt ljus för att få D-vitamin. Du måste ha UV-lampor för det, sådana som finns i exvis solarier. Helst ska det innehålla hela UV-spektret, solarielampor innehåller bara ena delen.

Gamla kvicksilverlampor kunde man få D-vitamin av har jag för mej. Kanske Inger kan korrigera mej på den punkten?

Däremot kan jag tänka mej att dina 500W-lampor fungerar som en ljusterapi! Kanske därför du alltid verkar så munter och nöjd? :-D

Jo det kan jag nog tänka mig, förresten har du koll på ifall det kommer något av rätt spektrum igenom morlnen och ifall det kommer något även på vintern?
Går det igenom kläderna?
Kan hela UV spektrat studsa på omgivningen så som den del av ljuset som vi kan se?
Antar att studsandet/reflektionen är materialberoende?

Undrar hur det skulle se ut att kunna se UV-ljus


Jo jag brukar gilla att se det positiva i saker, drar mig nästan alltid åt det hållet, varför vet jag inte men jag märkte en positiv effekt när jag satte in lamporna men jag överdrev nog ganska rejält, räcker nog med bra mycket mindre ljus.
Undrar hur det skulle bli med o ha en massa lysdioder, de ger ju vanligen bara en våglängd (eller iaf ett väldigt smalt spektrum).
Och ljus som sådant är väl inte samansatt om man ser en viss färg?
Som jag fattat så är det först i ögat som olika ljus detekteras av olika tappar o stavar eller vad det kallas.
Har fått för mig att även vitt ljus är en viss våglängd men jag har också för mig att det vi uppfattar som vitt egentligen är sammansatt av flera olika våglängder?
Korrigera mig den som har en aning tack

Kvicksilver låter farligt men det är nog korrekt.
Du råkar inte ha koll på varför stjärnor ger ifrån sig så brett spektra?

nano: det är nog bäst att starta en ny tråd i ämnet...

weasley skrev: Gamla kvicksilverlampor kunde man få D-vitamin av har jag för mej.

mutterhmmDNA-skadormutterpyrimidindimerermuttermutterhmmmalingtmelanommutter

Jonte skrev:

weasley skrev: Gamla kvicksilverlampor kunde man få D-vitamin av har jag för mej.

mutterhmmDNA-skadormutterpyrimidindimerermuttermutterhmmmalingtmelanommutter

LOL!!!

Jepp!

Moderator:

Skapade egen tråd för ljusdiskussioner.

Ursprungstråden här: hur-ser-det ... t5090.html

nano skrev:Jo det kan jag nog tänka mig, förresten har du koll på ifall det kommer något av rätt spektrum igenom morlnen och ifall det kommer något även på vintern?
Går det igenom kläderna?
Kan hela UV spektrat studsa på omgivningen så som den del av ljuset som vi kan se?
Antar att studsandet/reflektionen är materialberoende?

Korta svar:
Ja, ja, ja och ja.

Vill du ha längre svar ger jag gärna dem, men de kan bli lite långrandiga... ;-D

nano skrev:Undrar hur det skulle bli med o ha en massa lysdioder, de ger ju vanligen bara en våglängd (eller iaf ett väldigt smalt spektrum).
Och ljus som sådant är väl inte samansatt om man ser en viss färg?
Som jag fattat så är det först i ögat som olika ljus detekteras av olika tappar o stavar eller vad det kallas.
Har fått för mig att även vitt ljus är en viss våglängd men jag har också för mig att det vi uppfattar som vitt egentligen är sammansatt av flera olika våglängder?
Korrigera mig den som har en aning tack :)

Allt ljus vi ser omkring oss via solen/dagsljuset är sk VITT ljus. Det är en sammansättning av ett oräkneligt antal energivågor som delas in i sk -spektrum- (plur spektra). En liten liten del av det är synligt ljus och av detta synliga ljus kan man plocka ut våglängder som ger blått, grönt, gult, rött, osv ljus.

I ögonen finns det två sorters ljuskänsliga konstruktioner. Den ena är väldigt ljuskänslig, den andra är känslig för färg (det är därför vi ser svartvitt på natten!). De färgkänsliga är känsliga för tre sorters våglängder: blått, grönt och rött. Ibland saknas de som är känsliga för grönt. Då blir man röd/grön färgblind.

nano skrev:Du råkar inte ha koll på varför stjärnor ger ifrån sig så brett spektra?

Spektra av vad? Stjärnor är oerhört komplicerade fysikaliska processer och emitterar miljontals av spännande saker genom detta. Exakt vilken av dessa spektra tänker du på?

nano skrev:Till vänster är badrumet och där inne finns även tvättmaskinen och två 500W lampor för att jag ska få lite D-vitamin medans jag duschar.
Vet inte om det är rätt sorts ljus man får men man blir glad av det iaf
Lovar att det blir ljust

Vad är det för sorts lampor? Lysrör? Halogenlampor? Är det strålkastare eller i sluten armatur som är godkänd för våtutrymmen?

weasley skrev:I ögonen finns det två sorters ljuskänsliga konstruktioner. Den ena är väldigt ljuskänslig, den andra är känslig för färg (det är därför vi ser svartvitt på natten!). De färgkänsliga är känsliga för tre sorters våglängder: blått, grönt och rött. Ibland saknas de som är känsliga för grönt. Då blir man röd/grön färgblind.

Det är riktigt att ögat äger två sorters ljusreceptorer: tappar och stavar. Stavseendet är ett svart/vitt mörkerseende och tappseendet är ett dagligdags färgseende.

Men enligt gängse färgblindhetsforskning så är det inte riktigt att säga som du gör, weasley. Av "färgblindhet" finns nämligen, förutom defekter på kortvågs(blå-)receptorn, vilka är mycket sällsynta och dessutom tillhör en annan kromosom än den vi talar om här, - fyra huvudkategorier av defekt färgseende.

Inget av dessa fall omfattar det du nämnde.

De två huvudgrupperna av defekt färgseende är annars anomali och dikromasi. Dessa två grupper anses, åtminstone enligt Sällström, en av vårt lands främsta färgblindhetsforskare, icke vara kvalitativt åtskilda utan blott kvantitativt - låt vara, att det finns ett slutvärde på skalan som ytligt betraktat skulle kunna anföras som ett kvalitativt språng.

Ehuru detta är mindre intressant i sammanhanget.

Inom båda huvudgrupperna finns emellertid en kvalitativ dipol. Den ena har förleden "prot-" och den andra "deuter-". Protanomaler kallas de som har en förskjutning av röd-receptorns känslighet i riktning mot grön-receptorn. Deuteranomaler är de, vilkas grönreceptor har gett sig av åt röd-hållet. Inträffar nu det, att den röda - eller den gröna - receptorn har åkt så långt, att den sammanfaller eller nästan sammanfaller med den andra - ja, då har vi att göra med en protanop eller/respektive deuteranop. Båda dessa är dikromater och således i gängse mening fullt färgblinda.

Själv har jag testat mitt färgseende ingående och det har befunnits uppfylla kriteriet "VG" (väl godkänt). Emellertid så kan det finnas ett visst samband mellan vissa av oss på AS-fronten och färgblindhet, vilket är intressant nog...

filfras:

Oj vad roligt att du kan så mycket om det där! Kan du inte skriva lite mer? Jag tycker alltid det är så roligt att få fakta jag tidigare inte kände till.

Jag visste sedan tidigare att det fanns massor av olika former av färgseende men hade ingen aning om hur detta hängde ihop. Kan du utveckla?

*tar på sej fysikhatten*
Jag kan däremot säga att retinal är en mycket speciell molekyl. Den är väldigt nära besläktad med vitamin A och oerhört ljuskänslig. Det räcker faktiskt att den träffas av en enda foton av rätt våglängdsintervall för att hoppa mellan cis- och trans- formerna. Detta hopp ger upphov till en svag elektrisk signal som sedan färdas till syncentrum och gör att vi ser alls. Hoppet mellan cis- och trans- form sker på mindre än 20ms och är alltså en av de allra snabbaste kemisk-fysikaliska molekylerna som finns i människan.

Retinal finns i stor mängd i stavarna. Äter man för lite vitamin A märks detta genom att man blir just nattblind.

weasley!

Kul att du gillade min "specialintresse-föreläsning"! Det är det minsann inte alla som gör! Det känns allt mera meningsfullt att vara medlem av aspie-världen, skulle jag vilja påstå!

Ditt inlägg var ju också det mycket informativt och klargörande. Det är tydligen så att retinaldelen är likartad i både tappar och stavar, medan proteindelen skiljer sig åt. Den kallas opsin i stavar och iodopsin i tappar, läste jag just på nätet.

Funktionen för färgseende skulle alltså finnas inom iodopsinet. Och enligt trereceptorteorin så måste således det mänskliga ögat vara utrustat med tre olika iodopsin-sorter, vilka utgör receptorer för var sitt våglängdsområde - för respektive S, M och L (kortvåg ("short"), mellanvåg och långvåg). "S" omfattar den blå delen av synliga spektrum; "M" den gröna delen; och "L" den röda.

En märklig sak i sammanhanget, och som alla färgforskare tycks blunda för, är att den röda receptorn börjar bli känslig på nytt i den riktigt kortvågiga delen av synliga spektret. Det är därför som vi upplever det allra kortvågigaste ljuset som violett. Jag själv har en teori om, att färguppfattningen kanske bygger på ett resonansfenomen, och att violett så att säga är en oktav längre bort än rött. Jag tror att även Helmholtz, den egentlige grundaren av trereceptorteorin, tänkte sig detta.

Hursomhelst så har jag den senaste tiden börjat försöka sätta mig in i hur ljusuppfattningen går till "från ax till limpa" dvs. från foton till bildföreställning i människans medvetande. Jag bifogar en skiss som jag gjorde i all hast på "svarta tavlan". Vet inte om den kan tillföra något för en utomstående, men här är den iaf:






Jag ska försöka jobba vidare med detta. Begynnelsen, som återfinns uppe till vänster, ser iaf ut på följande vis, lite mer ordnat:

filfras skrev:En märklig sak i sammanhanget, och som alla färgforskare tycks blunda för, är att den röda receptorn börjar bli känslig på nytt i den riktigt kortvågiga delen av synliga spektret. Det är därför som vi upplever det allra kortvågigaste ljuset som violett. Jag själv har en teori om, att färguppfattningen kanske bygger på ett resonansfenomen, och att violett så att säga är en oktav längre bort än rött. Jag tror att även Helmholtz, den egentlige grundaren av trereceptorteorin, tänkte sig detta.

Först en fråga: Är det verkligen så att man VET att den röda receptorn börjar bli känslig igen som du säger?

Om det de facto är så, håller jag med dej om att "oktavförklaringen" låter trolig. Synligt ljus ligger i våglängderna 360-720 nm (olika källor ger lite olika svar, men de brukar ligga i det här området) och att de röda receptorerna börjar aktiveras lite smått när våglängden är nästan hälften så kort vore inte helt omöjligt.

weasley,

Nu var det några år sedan jag var aktiv färgforskare, så jag kan inte svara för vad man har kommit fram till på området senaste tiden, men en kvalificerad gissning är att man fortfarande står och stampar.

En vetenskaplig artikel jag läste då, hade funnit, att det är just den röda receptorn som aktiveras på nytt, ja.

Vilket således vederlägger den mera grumliga uppfattningen, att det skulle finnas en "violettreceptor", vilket iofs går bra in i trereceptorteorin. Men detta synsätt har dock sina brister. Det, att rödreceptorn skulle "komma åter" har onekligen sina poänger.

Och visst är det bestickande det du framhåller, att det de facto tycks röra sig om just en oktav, det synliga spektret.

Med detta synsätt så närmar man sig även Helmholtz' motståndare Herings opponentteori. På så sätt nämligen, att den röda receptorn annonserar rött vid exvis vågtoppar - och komplementfärgen grönt vid vågdalar. Inflätat - på halva våglängder - sker så gults och blåtts dipolära interaktion.

filfras:

Coolt! Jag hade ingen aning om allt det där!

Jag har dock en del fysikaliska saker att invända mot att röda receptorer skulle visa grönt vid vågdalar.... men jag kan ha missförstått hur du menade där och skulle gärna få ett klargörande för hur de/du menar med vågdalar och dipolär interaktion.


nano:

Har du fortfarande kvar lamporna i duschrummet eller har du ersatt dem med solarierör? Tänk på att du kan skada näthinnan av UV-ljus. Det är därför man har på sej små ögonskyddare när man solar solarium....

Filfras, imponerande!

Har en hel del frågor i ämnet men just nu för osammanhängde för att sammanställa det så jag återkommer i sak.

Kan du inte skriva en artikel till vår artikelsamling?

jag tänkte slänga in en fråga, är det inte så att ljus som studsar av div. objekt är vad vi ser som färger? egentligen så är det väl så att alla färger vi ser är falsk-positiva? dvs att färger som vi kan registrera är egentligen den raka motsatsen?

Stria skrev:jag tänkte slänga in en fråga, är det inte så att ljus som studsar av div. objekt är vad vi ser som färger? egentligen så är det väl så att alla färger vi ser är falsk-positiva? dvs att färger som vi kan registrera är egentligen den raka motsatsen?

En mycket intressant filosofisk fråga, egentligen. Vad är färg? Är det det vi kan registrera med våra receptorer eller är det den energi som föremålet absorberar?

Vårt solljus är som sagt sammansatt av en hel massa olika våglängder i flera olika spektra. För att få en färg krävs det att ett föremål absorberar, tar upp, ett flertal våglängder men "skiter i" någon eller några. De våglängder som föremålet "skiter i" är det våra receptorer registrerar.

Ett rött äpple som ingen har bitit i är alltså rött eftersom äpplet absorberar en hel massa våglängder men "skiter i" vissa av de röda. Samma sak gäller för en hel massa andra saker. Blå billack tex absorberar massa våglängder med "skiter i" det blå spektrumet.

Sedan finns det ämnen som kan avge färger. Men det skulle bli en väldigt lång historia....

Aspkvinna skrev:Filfras, imponerande!

Har en hel del frågor i ämnet men just nu för osammanhängde för att sammanställa det så jag återkommer i sak.

Kan du inte skriva en artikel till vår artikelsamling?

Instämmer!

weasley skrev:Jag har dock en del fysikaliska saker att invända mot att röda receptorer skulle visa grönt vid vågdalar.... men jag kan ha missförstått hur du menade där och skulle gärna få ett klargörande för hur de/du menar med vågdalar och dipolär interaktion.

Jo, jag ska försöka klargöra lite grann.

Först: det finns egentligen inga "röda" receptorer, trots att jag benämnde dem så, för tydlighetens skull. Det finns bara receptorer som är känsliga för olika våglängdsområden.

Vidare: det finns något som kallas komplementfärger. Om du exempelvis exponerar ögat för rött en längre stund, och sedan släcker stimuli eller blundar, så upplevs faktiskt grön sensation (eller snarare blågrön kanske). Och tittar du på gult och sedan blundar, så "ser" du blått. Osv.

Yttremera: det finns två teorier för färgseende, Helmholtz teori (tre-receptorteorin) och Herings (opponentteorin). Förmodligen så beskriver de två teorierna olika förlopp i seendeprocessen, så de kanske går att förena.

Så här kan man illustrera trereceptorteorin:



Till vänster ses långvågsreceptorn; i mitten mellanvågsreceptorn; och till höger kortvågsreceptorn. Där receptorers känslighetsområden överlappar varandra, uppstår nya kulörer genom s.k. additiv färgblandning. Således ger rött + grönt = gult; rött + grönt + violett = vitt; grönt + violett = blått.


Herings teori, opponentteorin, kan illustreras sålunda:




Det är egentligen ett utvecklingsträd, som man kan tänka sig att färgseendet har utvecklats genom. I begynnelsen fanns endast mörker... Men så: "Varde ljus!" Och ögat begynte se vitt - men även svart (frånvaro av vitt). Det första ljusseendet var med andra ord monokromatiskt.

Så småningom började det vita polarisera sig - i "varmt vitt" och "kallt vitt". Dessa antog sedermera gestalterna av gult och blått. Där båda stimulerades lika, erhölls vitt. Detta färgseende är således ett dikromatiskt dito.

Men det dikromatiska färgseendet utvecklades vidare till ett trikromatiskt. Den gula sensationen började spjälkas upp i två poler: rött och grönt. Vid lika stimulering så blev det gult.

Genom detta synsätt så kan man tänka sig svart; blått; och grönt som exvis "minus"; vitt; gult; och rött som "plus". Och som sagt finns även neutrallägen. Och ungefär på det viset verkar det faktiskt gå till på den neuronala nivån.


Människans färgseende är således i normalfallet trikromatiskt. Övriga däggdjur har i regel ett dikromatiskt färgseende. Men många andra djurgrupper har ett ännu rikare utvecklat färgsinne än människan. Fåglar är ofta tetrakromater. Och vissa fiskar och kräldjur kan ha upp till hela sex receptorer, alltså dubbelt så många som vi. Det kan vara fascinerande att fundera på hur deras färgvärld kan te sig...

weasley skrev:

Stria skrev:jag tänkte slänga in en fråga, är det inte så att ljus som studsar av div. objekt är vad vi ser som färger? egentligen så är det väl så att alla färger vi ser är falsk-positiva? dvs att färger som vi kan registrera är egentligen den raka motsatsen?

En mycket intressant filosofisk fråga, egentligen. Vad är färg? Är det det vi kan registrera med våra receptorer eller är det den energi som föremålet absorberar?

Vårt solljus är som sagt sammansatt av en hel massa olika våglängder i flera olika spektra. För att få en färg krävs det att ett föremål absorberar, tar upp, ett flertal våglängder men "skiter i" någon eller några. De våglängder som föremålet "skiter i" är det våra receptorer registrerar.

Ett rött äpple som ingen har bitit i är alltså rött eftersom äpplet absorberar en hel massa våglängder men "skiter i" vissa av de röda. Samma sak gäller för en hel massa andra saker. Blå billack tex absorberar massa våglängder med "skiter i" det blå spektrumet.

Sedan finns det ämnen som kan avge färger. Men det skulle bli en väldigt lång historia....

Jo, det är ju helt riktigt det ni säger, och själv har jag funderat mycket på hur detta kan tänkas gå till rent fysikaliskt och på partikelnivå.

Men sedermera har jag kommit fram till att det inte är så konstiga saker egentligen. Det hela går att begripa också på vår mänskliga verklighetsnivå.

Man kan tänka så här:

Avstånden mellan elementarpartiklarna är så stora (på den lilla nivån), att ljus i normalfallet passerar igenom materia opåverkad. Tänk på glas! Att glas är genomskinligt, beror ju på att det har en kristallin uppbyggnad så att där bildas raka och breda "motorvägar" sett från alla håll och kanter, där ljuset kan skrida fram.

Men många andra ämnen är mera kaotiskt formade inombords. Så att när ljus kommer in, stöter det på patrull, och då studsar det. Detta kan ske redan på materians yta, eller successivt djupare in.

Om allt ljus reflekteras och diffunderar ut från materian igen, så upplever ögat materian som vit. Men om man säger att en viss materia fungerar som "en avgrund" för ljuset, så att allt ljus slukas upp och inget kommer ut igen, då ser ögat den materian såsom svart.

Nu har jag en vidare teori om detta som går ut på att en färgsensation uppstår som beror av kristallstrukturen i materian, således på bland annat under vilka vinklar ljuset reflekteras, och vilka eventuella interferensmönster som bildas därav.

"Färg" kan i så fall ses som "molekylär form" mera än "elektroners exitationsförlopp". Den senare teorin kan vara nog så intressant och relevant i exvis laser-sammanhang, men kanske hör den inte hemma i vardagsfysiken?

Zombie skrev:

Aspkvinna skrev:Filfras, imponerande!

Har en hel del frågor i ämnet men just nu för osammanhängde för att sammanställa det så jag återkommer i sak.

Kan du inte skriva en artikel till vår artikelsamling?

Instämmer!

Ska fundera på saken!

filfras skrev:Till vänster ses långvågsreceptorn; i mitten mellanvågsreceptorn; och till höger kortvågsreceptorn. Där receptorers känslighetsområden överlappar varandra, uppstår nya kulörer genom s.k. additiv färgblandning. Således ger rött + grönt = gult; rött + grönt + violett = vitt; grönt + violett = blått.

Säger inte det här att din teori om att röda receptorer skulle aktiveras igen vid korta våglängder egentligen är felaktig? Enligt denna bild finns det ju en "violett"-känslig receptor som antyder att blå våglängder uppfattas bara genom interferens med en grönkänslig receptor?

filfras skrev:Människans färgseende är således i normalfallet trikromatiskt. Övriga däggdjur har i regel ett dikromatiskt färgseende. Men många andra djurgrupper har ett ännu rikare utvecklat färgsinne än människan. Fåglar är ofta tetrakromater. Och vissa fiskar och kräldjur kan ha upp till hela sex receptorer, alltså dubbelt så många som vi. Det kan vara fascinerande att fundera på hur deras färgvärld kan te sig...

Det finns iaf en sida där man kan ta reda på hur mänskliga färgblindheter kan ta sej uttryck:

http://www.vischeck.com/vischeck/vischeckURL.php

filfras skrev:Avstånden mellan elementarpartiklarna är så stora (på den lilla nivån), att ljus i normalfallet passerar igenom materia opåverkad. Tänk på glas! Att glas är genomskinligt, beror ju på att det har en kristallin uppbyggnad så att där bildas raka och breda "motorvägar" sett från alla håll och kanter, där ljuset kan skrida fram.

Tyvärr, glas har ingen kristallin uppbyggnad. Glas är amorft. Detta betyder att det inte finns någon definierad kristallstruktur alls. Den enda struktur som finns kan vara den enskilda silikat-gruppens struktur.

filfras skrev:Men många andra ämnen är mera kaotiskt formade inombords. Så att när ljus kommer in, stöter det på patrull, och då studsar det. Detta kan ske redan på materians yta, eller successivt djupare in.

Detta är vad som sker i kristallina ämnen däremot. Att diamant, cubic zirkonia, smaragder och safirer är så glittrande och gnistrande beror just på att ljuset studsar på de inre planen som bildas per automatik i ett kristallint ämne. Det är även det som är upphovet till att man kan få ett regnbågsfärgat resultat när man lyser med vitt ljus in i ett prisma. Där har man på konstgjord väg skapat de "väggar" och plan som naturligt finns i kristallina ämnen. Diamant, tex.

Studsar ljuset på ytan av ädelstenen är det fråga om en enkel reflektion. Samma sak får man från en spegel eller en välpolerad bit marmor. Studsar ljuset in i ädelstenen (det kristallina ämnet) och kommer ut igen kan det ha reflekterats på två sätt:

Antingen genom att det skett ännu en enkel reflektion. Resultatet blir ungefär samma sak som att man ser att sugröret ser böjt ut i ett glas vatten.

Eller genom att det har brutits och separerat våglängder. Det är därför en diamant kan gnistra i alla regnbågens färger. Som jag skrev så uppnår man samma resultat genom att forma en glasbit med rätt vinklar.

filfras skrev:Om allt ljus reflekteras och diffunderar ut från materian igen, så upplever ögat materian som vit. Men om man säger att en viss materia fungerar som "en avgrund" för ljuset, så att allt ljus slukas upp och inget kommer ut igen, då ser ögat den materian såsom svart.

Korrekt.

filfras skrev:Nu har jag en vidare teori om detta som går ut på att en färgsensation uppstår som beror av kristallstrukturen i materian, således på bland annat under vilka vinklar ljuset reflekteras, och vilka eventuella interferensmönster som bildas därav.

"Färg" kan i så fall ses som "molekylär form" mera än "elektroners exitationsförlopp". Den senare teorin kan vara nog så intressant och relevant i exvis laser-sammanhang, men kanske hör den inte hemma i vardagsfysiken?

Som jag nyligen beskrivit, med ädelstenar som exempel, kan färg bero på molekylär form

om det är en regelbunden (kristallin) struktur i materialet
om det finns kristallplan som ljuset kan reflekteras mot
om materialets brytningsindex (vilket beror på ovanstående) är "rätt"

Alla dessa ovanstående färgyttringar handlar dock bara om hur, när och var ljuset bryts i ett ämne. Denna brytning kan ibland ge upphov till separation av spektra och således en förnimmelse av färg - glittret hos diamanten tex.

Till syvende og sidst handlar det dock om hur elektroner tar upp energi. Ett lämpligt exempel från ädelstenarnas värld är aluminiumoxid, speciellt en kristallin variant som kallas korund. I ren form är det klart. Har det orenheter av titan kallas det för (blå) safir. Har det orenheter av krom kallas det för rubin. Här exemplifieras det snabbt att elektroners närvaro är av stor vikt för ett materials färg. Kristallerna är precis likadana, skillnaden i färg beror enbart på de olika excitationsnivåer som förekommer i titan respektive krom.

För övrigt kan jag meddela att röda lasrar ofta innehåller syntetiska rubiner.

Om jag nu vill leda ljuset som kommer inifrån min keramikugn för att se spectrat vid 1200 grader, som i sin tur ska analyseras för att se om jag ser vilka ämnen det är, kan jag då använda vilket prisma som helst?