Hej det är så att jag ska börja på en utbildning till hösten och problemet i ansökningsintervjun berättade jag aldrig att jag har asperger och de problem som kan uppstå. Och nu vet jag inte hur jag ska gå vidare. de frågade specifikt om jag hade några problem typ diagnoser som de bör ta hänsyn till. Eftersom jag tidigare varit öppen med min diagnos i andra ansökningsintervjuer och då inte kommit in på utbildningen var jag extra försiktig. Men samtidigt har jag asperger och det är mycket grupparbeten nu på utbildningen så är jag orolig. Vill gärna prata om det men samtidigt har folk fördomar fortfarande. Plus att jag insåg nu nyss att jag knappt vet vad vi ska göra under utbildningen... hääää

Varför har folk fördomar för?

Vill bara förtydliga att jag vet huvuddragen i utbildningen och att den är bra. och folk i branschen tycker det samma. bara inte alla detaljerna i blocken.

Du kanske kan ta kontakt med kuratorn på skolan och prata med hen om din diagnos.

Kuratorn har tystnadsplikt och har därför inte rätt att säga något om det till någon annan utan ditt medgivande.

Grattis till att du kom in!

Jag förstår din oro. Det handlar om att väga nackdelarna mot fördelarna med att berätta.
Håller med Miche om att berätta för kuratorn på skolan. Den största vinsten med att berätta är att du slipper känslan av att bära på en stor och tung hemlighet. Det kostar för mycket energi att hemlighålla i längden. För kurskamrater och kortvariga, ytliga kontakter är det klokt att inte berätta.

Med diagnos har du rätt till stöd som anpassas efter dina behov. Det kan vara hjälp att strukturera upp studierna eller få en mentor/ extra lärartid. På vissa utbildningar är grupparbeten omöjliga att byta ut mot individuella uppgifter. Så var det när jag ville läsa psykologi på universitetet hemma. Jag nobbade LiU och sökte distansstudier med dispens för sammankomster på högskolan i Gävle.

För mig har det personligen varit en lättnad att berätta och avdramatisera diagnosen på utbildningar/ jobbintervjuer.

Du kan också testa att beskriva dina egenheter som personlighetsdrag utan att dra in diagnoser.

Att berätta för kuratorn kan vara en bra idé, men kom ihåg att du har rätt att bryta kontakten med henne ifall hon visar sig vara ett stolpskott. En kuratorkontakt ska få en att må bättre, inte sämre.