Savanten Svante skrev:Salander på riktigt! http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1629691.ab

Japp, precis så föreställde jag mig henne ... eller snarare tvärtom.

KrigarSjäl skrev:

Ganesh skrev:Kan man vara både man och Lisbeth Salander-wannabe?

Nej, eftersom hon är en kvinnlig karaktär. Däremot kan du vara ett Salander-fan.

Thinking inside the box.

KrigarSjäl skrev:

weasley skrev:ööh

Vaddå "tydligt kvinnlig"?

Hon har datakunskaper som förvånar många, hon är orädd i fysiska situationer, bryr sej inte om utseende/kläder, hon är grymt logisk och planerande med ett osvikligt sinne för detaljer...

... allt detta gör ju att man kan vara en wannabee trots att man är man.

Det är en tuff tjej som framställs ja. Ett ideal som starkt kontrasterar mot det Veckorevyn & Ebba von Adel-Sydow anför. Just därför är det ett kvinnoideal.

erhm.

Nu har du hängt upp dej på det här med att hon inte har en penis igen. Försök frigöra dej från könet nån gång. Se personen!

Jag ska bli kung när jag blir stor!

Könet har alltid betydelse & kan aldrig "frigöras". Att se skillnaderna är att verkligen se människan. Att förneka skillnaderna leder bara till ett slags likhetsfascism.

KrigarSjäl skrev:Men karaktären är ju en tydligt kvinnlig sådan, det är girl power, en 2000-talets Pippi Långstrump.

Jag läste att Stieg Larsson medvetet givit Salander almänt ansedda "manliga" karaktärsdrag, medan han givit Mikael Blomkvist egenskaper som är kvinnliga. Smart sätt att främja feminismen på.

MsTibbs skrev:

KrigarSjäl skrev:Men karaktären är ju en tydligt kvinnlig sådan, det är girl power, en 2000-talets Pippi Långstrump.

Jag läste att Stieg Larsson medvetet givit Salander almänt ansedda "manliga" karaktärsdrag, medan han givit Mikael Blomkvist egenskaper som är kvinnliga. Smart sätt att främja feminismen på.

Trodde du var emot likhetsfeminism!?

KrigarSjäl skrev:

MsTibbs skrev:

KrigarSjäl skrev:Men karaktären är ju en tydligt kvinnlig sådan, det är girl power, en 2000-talets Pippi Långstrump.

Jag läste att Stieg Larsson medvetet givit Salander almänt ansedda "manliga" karaktärsdrag, medan han givit Mikael Blomkvist egenskaper som är kvinnliga. Smart sätt att främja feminismen på.

Trodde du var emot likhetsfeminism!?

Det får du ta upp med Stieg Larsson, om ni nu kommer hamna på samma ställe.

På vilket sätt förutsätter du att en biologisk grundsyn att man skulle vara 100% emot en social? Jag tror på blandningen mellan biologiska och inlärda faktorer. Att jag primärt är särartsfeminist, betyder inte med automatik att likhetsfeminismen är fel; på samma sätt som att en centerprtist kan ha en ekonomisk uppfattning mitt emellan vänstern och moderaterna; inte svartvitt antingen eller! Nyanser, min käre Watson!

Biologiskt sett har vissa tjejjer mer eller könshormoner än andra. Samma för killar. Idiotiskt att då försöka banka in dem i en form de inte passar i. Lisbeth Salander är ett utmärkt exempel på en person som fått betala ett högt personligt pris, på grund av likriktningssyn.

Ok, hör vad du säger. Naturligtvis ska man uppskatta mänsklighetens mångfald.

Stieg Larsson skrev:..."Jag är en knäppskalle. Ett freak." [sa Lisbeth]
Mikael rynkade ögonbrynen. Han satt tyst en lång stund.
Aspbergers syndrom, tänkte han. Eller något sådant. En talang att se mönster och förstå abstrakta resonemang där andra bara ser brus....

Jag ser en viss nackdel med att skapa såna här karaktärer, särskilt om man uttalat tolkar dem som exempelvis aspisar. Nackdelen är att folk fastnar i en bild av vad aspighet är, och sätter oss i den fållan om vi skulle tala om att vi är aspisar. Istället för att lära känna en och försöka komma överens med ens aspiga sidor så kan andra ta till den enkla lösningen att sätta aspiestämpel på alla missar i kommunikationen och sedan skita i att verkligen komma överens med en.

Precis som tonåringars upprördhet stundom nonchaleras eftersom verderbörande ju är i puberteten.

Dock är det en bra mycket bättre Aspergerbild än vad Attention och Ögonblick förmedlar.

Jo det är jag övertygad om. Skall kanske läsa serien.

jonsch skrev:

Stieg Larsson skrev:..."Jag är en knäppskalle. Ett freak." [sa Lisbeth]
Mikael rynkade ögonbrynen. Han satt tyst en lång stund.
Aspbergers syndrom, tänkte han. Eller något sådant. En talang att se mönster och förstå abstrakta resonemang där andra bara ser brus....

Jag ser en viss nackdel med att skapa såna här karaktärer, särskilt om man uttalat tolkar dem som exempelvis aspisar. Nackdelen är att folk fastnar i en bild av vad aspighet är, och sätter oss i den fållan om vi skulle tala om att vi är aspisar. Istället för att lära känna en och försöka komma överens med ens aspiga sidor så kan andra ta till den enkla lösningen att sätta aspiestämpel på alla missar i kommunikationen och sedan skita i att verkligen komma överens med en.

Precis som tonåringars upprördhet stundom nonchaleras eftersom verderbörande ju är i puberteten.

Vilken bok av Stieg?


edit: Första milleniumboken. *är duktig och läser tråden*

KrigarSjäl skrev:Dock är det en bra mycket bättre Aspergerbild än vad Attention och Ögonblick förmedlar.

Jag undrar om det bara är jag som har uppfattat att hon totalt ignorerar saker som privatliv, lagar och regler. Hon framställs dessutom som våldsam, även om det "bara" är mot människor som varit elaka med henne eller någon hon bryr sig om.

Jag tycker inte det är en positiv och bättre Aspergerbild än någon annan, snarare tvärt om.

Det enda positiva jag hittar är att hon har blivit omyndigförklarad fast hon uppenbarligen klarar sig bra på egen hand, vilket sätter fingret på hur systemet i många fall fungerar.

Men jag skulle för mitt liv inte vilja bli förknippad med L.S varje gång jag berättar om min AS.

Det jag gillar med henne är just att hon inte har ngn överdriven respekt för lagar & regler. Istället följer hon sin egen moral. Att vara våldsam mot de som höggradigt förtjänar det ser jag heller inget fel i. Det kan jag identifiera mig med, tänker ungefär likadant själv.

Jag antar att jag tar illa vid mig för jag är så långt ifrån en våldsam människa man kan komma.
Jag har också stor respekt för lagar och regler då jag inser vilket kaos det skulle bli utan dem.

Jag kan hålla med om att en pedofil inte skulle få någon medkänsla från mig om någon flådde honom, men ogillar ändå tanken på våld enormt mycket. Det gör mig illa berörd, vilket säkert också är en av anledningarna till att böckerna gav mig starka obehagskänslor.

tahlia skrev:men ogillar ändå tanken på våld enormt mycket. Det gör mig illa berörd, vilket säkert också är en av anledningarna till att böckerna gav mig starka obehagskänslor.

Det är en sund och fullkomligt naturlig reaktion.

Många sidor här (som i böckerna, haha - fast varför skulle just han dö vid femtio och inte hinna skriva fler...):

En dålig, extrem bild av en aspie att ge ut till en allmänhet som i stort sett ingenting vet (men tror att de vet blablabla, som vi vet).

Å andra sidan: vad är en författares ansvar i detta? Det Stieg Larsson gör, gör han bra. Lisbeth Salander som person tror jag att många ASokunniga läsare kan tycka om, om de kan tänka och känna nyanserat; problemet är dels att de kanske tror att hon är representativ, dels de onyanserade läsarna.

Jag beundrar Lisbeth Salander.
Hon gör mycket jag tycker är fel, även bortsett från den sannerligen a situation vårt samhälle (inte helt orealistiskt !) har försatt henne i.
Å andra sidan: 1. hur många hade ens levat eller haft förståndet i behåll i hennes skor? 2. för det hon gör utifrån sina personliga förutsättningar lyfter jag på hatten och bugar mig djupt.

KrigarSjäl skrev:

Ganesh skrev:Kan man vara både man och Lisbeth Salander-wannabe?

Nej, eftersom hon är en kvinnlig karaktär. Däremot kan du vara ett Salander-fan.

Ganesh sa väl inte att han wantedabe bara en del av paketet??

Själv har jag ofta undrat om jag inte skulle ha haft det litet lättare som kvinna... nåväl, inte för att få en massa följdinlägg OT, bara för att påpeka saken.

(För övrigt är jag ju en sån där feminist, som tycker att våra psykiska egenskaper överlappar penisgränsen i en enda röra. Och att normalfördelningskurvornas exakta position är en aning mindre relevant än det samt inte heller fastställd, eftersom tillräckligt objektiva (utanförstående) forskare saknas. Men ta det som mitt Karthago-tillägg, inte att diskutera här.)

KrigarSjäl skrev:Könet har alltid betydelse & kan aldrig "frigöras". Att se skillnaderna är att verkligen se människan. Att förneka skillnaderna leder bara till ett slags likhetsfascism.

Klokt.. Jag tror Wesslan har svårt att släppa tanken att könet begränsar oss. Är det inte där feminismen och jämställdheten kommer in?

Män och kvinnor ska kunna göra vad dom vill och vara jämlika. Lösningen är inte att vägra erkänna att vi är olika..

*försöker ta ansvar för att jag bidrog till OT - vet inte om det är bra eller det sämsta jag kan göra, men kanske lär mig*

Thunderchild skrev:Män och kvinnor ska kunna göra vad dom vill och vara jämlika. Lösningen är inte att vägra erkänna att vi är olika..

Vem har sagt annat? Ingen här.
Weasley vill jag inte tala för, eftersom jag personligen (obs.) tycker du var orättvis mot henne - men i övrigt: återgå till Lisbeth Salander?

En sak som jag gillar med Lisbeth, det är att hon inte tar skit av nån. Ett föredöme för oss alla. Även om man skall vara försiktig med golfklubbor och andra tillhyggen, skarpslipade liar och sånt.

Om att hon kränker folks privatliv: ja -men vad har hon någonsin fått för chans att vare sig lära sig annat eller lita på någon? Hennes uppväxterfarenhet har ju varit den att sådana hänsyn finns det inte råd till om man ska överleva. Med t. ex. Mikael Blomkvist kan det nog tvärtom också ses som ett uttryck för hennes behov av någon relation med en snäll människa. Hur i helvete ska hon kunna lita på att hon inte blir blåst just när hon har visat sig som sårbarast?

Att hon är mildare mot andra hackers? Jo, men de är ju också utstötta original, inga som klarar sig bra i huvudströmmon som Mikael m. fl.

Lägg till det att hon som aspie [om hon nu är det; men jag fick också den känslan som många andra här verkar ha fått, att hon i sin extrema läggning ändå är på något sätt trovärdigt fångad] inte är någon fena på social taktik och strategi precis. Tänk efter ett slag vilket handikapp det är i särskilt just hennes situation! Vad kan man göra istället?

Hennes vårdslöshet med bad guys' liv: samma sak där.
Och jag undrar om jag inte kan hitta en trovärdig känslomässig grund för att utveckla den kylan (under förhållanden som hennes) i både mig själv och många andra aspies jag har stött på, här och på andra håll: den där liksom absoluta sakligheten, draget att köra på i samma spår, det kategoriska, som lätt kan "utveckla" sig till eller slå över i förståelselös hårdhet mot andra och också i en tendens att se andra människor som saker.
Ingen inre knapp som jag eller de flesta av oss trycker på frivilligt - nej då, det är inte så jag menar, det är ett bland många hörn av oss jag talar om. Men har Lisbeth Salander haft råd, så som hon har vuxit upp, att inte utnyttja den?

Jag känner absolut inget behov av någon psykopati för att förklara henne.

alltså e det bara jag som fallit handlöst pladask förälskad i Stieg Larssons romaner? och naturligtvis i Lisbeth Salander, världens coolaste aspie.

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd om samma ämne.

Tvärtom, alla tycks älska dem. Böckerna har sålt fantastiskt bra och ska bli film. Jag har försökt låna den första "Män som hatar kvinnor" men den är konstant utlånad.

Däremot har jag läst sista delen, eftersom den gick som följetong i DN.

Jag är väl antagligen den enda som inte älskar Lisbeth Salander. Kanske för att jag inte är nån cool aspie med superförmågor. Dessutom tycker jag hon är osympatisk, en övermänniskotyp som inte anser sig behöva följa vanliga lagar.