Påstår folk att man kan bota AS med KBT? Det tvivlar jag starkt på.
KBT är ju bara ett hjälpmedel som används för att lösa praktiska problem genom att ändra sitt sätt att tänka och sina beteende. Inget mer, inte mindre. Man prövar sig fram med tills man hittar något som passar individen, ingen menar att det finns färdiga lösningar eller att det skulle vara lika lätt för alla.
Sen finns det säkert KBT-extremister, som i alla andra rörelser, som tror att det är svaret på allt...

tahlia skrev:Det finns en sak i KBT-hysterin som stör mig. Det finns ju ingen vettig människa som för en sekund tror att en förlamad människa kan resa sig upp och gå bara denne lägger ned tillräckligt mycket jobb på sin KBT-behandling.
Inte heller förväntar man sig att en människa med cerebral pares ska bli botad eller läkt av KBT.
Däremot kacklar man gärna om hur depression kan läkas och AS-problematik förbättras. Varför? En depression kan vara lika fysisk i sin grund som magsår är. Ett AS-drag kan vara lika grundmurad i den fysiologiska hjärnan som cerebral pares är. Man hävdar alltså att man, genom psykologi kan ändra personens fysiologi. Finns det verkligen belägg för att det går? Om ja, varför är inte alla fysiologiska sjukdomar redan botade eller under KBT-behandling?

KBT har blivit en miljonindustri som typ "possitivttänkandemaffian". Men handlar inte KBT till mångt och mycket om att så att säga "lura" sig själv lite grann till ett bättre beteende/levnadssätt, t ex att byta ut negativa tankar till en positivare livssyn? För en del verkar det ju fungera bra, medan andra som har en ngt djupare exempelvis depression kanske det inte så att säga biter på. Har en exsambo som hade besvärlig agorafobi och fick hjälp och är numer helt besvärsfri, medan en manlig släkting med andra problem har gått hur länge som helst på behandling men visar inga större förbättringar.

Får intrycket att den moderna psykologin blir lite grann som den vanliga sjukvården man slänger in en åtgärd och hoppas att det blir bättre, om inte annat blir man av med en patient ett tag. Ibland så hinner kanske patienten så att säga ha tur och det helade/läkte av sig själv medan själva grunden till varför man får problem ligger kvar, man har bara lärt sig "att går jag på isen kan den brista" och undviker vissa saker i livet som då indirekt blir till ett handikapp, men egentligen kvarstår problemet och sjukvården har inte klarat av ett dyft, annat än skrivit ut tabletter för att lindra problemen...

Tycker sinnesrobönen säger det jag vill säga:

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Tankesättet kan man ha fast man inte är troende (men då får man iten hjälp att se skillnaden utan måste klura ut det själv. )

Just att se skillnaden synes svårt för flertalet människor. Friska överskattar ofta vad de kan göra, och än oftare vad sjuka eller funktionshindrade kan. Man kan fråga folk varför de inte "blir bättre" eller "blir bättre på ngt", och de svarar rätt ofta att de inte vet, att de inte har tid, att de är lata, men i själva verket kanske de inte kan.

Vi har en övertro på att alla kan bli superlyckliga och lyckade bara vi väljer rätt, att vi väljer lycka. Men hur många kan bli rika (som verkar vara en dröm för många)? Vad är ivägen för deras rikedom? Lättja? Knappast.

Jag tror istället det är viktgt att man ser sina svagheter och styrkor. Styrkorna kan vara svåra att se just för att de inte ställer till problem. Men de behöver förstås likväl. Jag minns mitt första boendestöd som inte tyckte jag behövde hjälp för jag kan städa. Men det spelar ingen roll hur många bitar i städningen jag kan (och är riktigt bra på), om själva organistationen inte funkar. Det är något inom mig som har svårt för tid och upprepningar, att man ska mäta en viss tid och sedan göra samma sak som man gjorde förra veckan.

Min specialpedagog tyckte att jag borde kunna lära mig ha mer regelbundna vanor för bevisligen hade jag ju dem när jag gick i skolan. Ja men... då gjorde ju alla samma, det var ju bara at lifta på deras vanor och rutiner. Inte alls samma som att skapa sina egna.

Sedan tror jag inte det bara handlar om att pröva. Jag tror det handlar om kreativitet med. Man kan lyckas med en sak man inte kunde innan ibland om man hittar ett helt annat sätt att göra den på.

Men jag tror ingen mår bra av att pröva och misslyckas i all oändlighet. Då mår man bara dåligt.

Sedan som parentes skille jag vilja förbättra mitt liv, inte förändra det. Det finns massa korn av bra som inte fått blomma, men jag vet inte vad jag skulle vilja förändra om jag ska vara ärlig. Visst, om jag får drömma skulle jag vilja bli välbeställd och självförsörjande men tror inte det är görbart.

antonius skrev:Men handlar inte KBT till mångt och mycket om att så att säga "lura" sig själv lite grann till ett bättre beteende/levnadssätt, t ex att byta ut negativa tankar till en positivare livssyn? För en del verkar det ju fungera bra, medan andra som har en ngt djupare exempelvis depression kanske det inte så att säga biter på.

Det finns så vitt skilda exempel på vad som kallas KBT i dag.

Den gren av KBT (ungefär som Nordlund) som jag lärt mig handlar om att inse att man lurat sig själv - den handlar inte om att börja lura sig själv!

Om man sett ångest som en makt som tar över en och bara blir värre när man försöker ifrågasätta den så har man lurat sig själv. Lär man sig vad ångest och dess funktioner är så förstår man varför det verkat så.

I en depression lurar man sig själv per definition till att tro att man inte kommer att kunna vara glad mer - det är ungefär som att tro att man inte kommer att kunna vara glad på dagen eftersom man inte kan vara glad samtidigt som man sover djupt om natten!

Så det handlar inte om att använda KBT - det handlar om att använda rätt KBT!

Jag tror inte alls att jag vet allt och jag tror framför allt inte att jag är bra på att förklara. Jag vet bara att jag insett en massa som jag inte hade den blekaste aning om tidigare. Inte bevisat - det har vi tyvärr inte tid att vänta på - men logisk teori som stämmer utmärkt med decenniers erfarenhet.

Min styrka är viljan att reda ut och förstå mer och mer - jag tar hjärnans gärna emot tips, idéer och erfarenheter från andra, det enda jag värjer mig mot är de som inte har och inte vill ha några idéer utan bara avfärda så mycket som möjligt (jag tänkte INTE på dig där).

kiddie skrev:"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Ja - men många förstår inte att det är den sista satsen som är utmaningen... Det är så lätt att känna att man inte kan förändra.

PS. Värst så plötsligt manen växte ut!

kiddie skrev:Sedan tror jag inte det bara handlar om att pröva. Jag tror det handlar om kreativitet med. Man kan lyckas med en sak man inte kunde innan ibland om man hittar ett helt annat sätt att göra den på.

Men jag tror ingen mår bra av att pröva och misslyckas i all oändlighet.

Precis!

Det är alltför lätt att acceptera att något är omöjligt - när man försökt på fel sätt.

Men man måste också inse att även om det finns saker som alltid kommer att misslyckas, så betyder inte ett misslyckande att man är på fel väg. Ångestbekämpning är ett skolexempel. Utan att misslyckas kommer man ingen vart!

Andelen patienter med GAD som blir hjälpta av KBT har angetts till 65 %.

Jag har inte sett någon statistik på Nordlunds modell, men han skriver att han under 25 år inte mött en enda människa som saknat förutsättningarna att använda dessa metoder!

Det är utmanande - oavsett vad som går att bevisa. Jag är ganska övertygad om att problemet inte alls är att man inte kan.

Sedan är det ju inte allt eller inget heller. Det är ju bättre att ha ångest ibland än att ha det alltid. Man blir lite avskräckt av sådana hjälpare som tror alla kan bli 100 % lyckliga på alla plan, framgångsrika, rika, i bara bra relationer osv.

När det mer handlar om att lära sig handskas med livet som faktiskt inte allt är så himla skojigt. Man kan bli bättre men himmelriket finns inte på jorden.

(Och hoppas du gillar manen... )

Tipsar om Eckhart Tolle. Läs hans bok "Lev livet fullt ut".. Den har hjälpt mig mycket!

kiddie skrev:Man blir lite avskräckt av sådana hjälpare som tror alla kan bli 100 % lyckliga på alla plan, framgångsrika, rika, i bara bra relationer osv.

Jag också. Men det är en annan sak att bli 100 % fri från ångestsyndrom. Det är det jag är övertygad om är fullt praktiskt möjligt.

Myrkr skrev:Påstår folk att man kan bota AS med KBT? Det tvivlar jag starkt på.
KBT är ju bara ett hjälpmedel som används för att lösa praktiska problem genom att ändra sitt sätt att tänka och sina beteende. Inget mer, inte mindre. Man prövar sig fram med tills man hittar något som passar individen, ingen menar att det finns färdiga lösningar eller att det skulle vara lika lätt för alla.
Sen finns det säkert KBT-extremister, som i alla andra rörelser, som tror att det är svaret på allt...

Ja, jag är KBT-extremist, i den meningen att jag ställer mig utanför en hel del varianter av KBT. Den variant av KBT jag lärt mig hjälper inte alls bara mot praktiska problem, tvärtom går den till botten med hela skiten. Och det handlar inte om att passa individen, snarare om att inse att det gäller alla, även om individer kan ha olika svårt att lära sig det. Det är enkelt i betydelsen simpelt och okomplicerat, men svårt är det för alla. Svaret på allt? Nej. Svaret på ångest? Ja.

Ja men det sker ju inte med en handvändning, och ingen påstår att det är lätt heller.
Det går med små steg ändra sitt mående dock.
Det finns beteenden som gynnar vissa tankar, negativa som positiva. Kan man inte ändra sina tankar får man ändra sitt beteende, och förhoppningsvis följer tankarna med en bit på vägen.
KBT går ut på att indentifiera och medvetandegöra denna process. Såsom jag har förstått det.

gadas skrev:

Myrkr skrev:Påstår folk att man kan bota AS med KBT? Det tvivlar jag starkt på.
KBT är ju bara ett hjälpmedel som används för att lösa praktiska problem genom att ändra sitt sätt att tänka och sina beteende. Inget mer, inte mindre. Man prövar sig fram med tills man hittar något som passar individen, ingen menar att det finns färdiga lösningar eller att det skulle vara lika lätt för alla.
Sen finns det säkert KBT-extremister, som i alla andra rörelser, som tror att det är svaret på allt...

Ja, jag är KBT-extremist, i den meningen att jag ställer mig utanför en hel del varianter av KBT. Den variant av KBT jag lärt mig hjälper inte alls bara mot praktiska problem, tvärtom går den till botten med hela skiten. Och det handlar inte om att passa individen, snarare om att inse att det gäller alla, även om individer kan ha olika svårt att lära sig det. Det är enkelt i betydelsen simpelt och okomplicerat, men svårt är det för alla. Svaret på allt? Nej. Svaret på ångest? Ja.

Syftade på extremist i samband med att bota asperger, så extrem tror jag inte någon är

Jag är naturligtvis inte helt rabiat och tror att KBT kan funka. Det beror lite på problemets art. Det som jag tycker är synd är att vi haft sådan maktkamp om psykologiska skolor i Sverige vilket har lett till att en skola måste förklara hela människan och behandla samtliga problem. Psykodynamiken var så stark till mitten av 90-talet (mer än 95 % av landstingets terapeuter var psykodynamiker) att det var vinna eller försvinna för KBT-arna.

Det har lett till att saker man bör prata ut om ska teraperas bort med KBT, vilket är olyckligt. Jag skulle hellre se att det fanns olika terapier för olika problem. Inte för att jag vill ha psykonynamiken tillbaka. Men jag tror för många NT som blivit sjuka till följd av andra människors illvilja, mest behöver anknytning, att bli hörd och mindre att öva på saker. De som är sjuka av annan anledning behöver annan typ av hjälp.

Problemet med KBT är att den har rätt lätt att ta tillvara det vi egentligen kan men kanske inte kan uttrycka i just den situationen. Att metoderna bygger på ngt som kan nötas in för att vi har förutsättningarna. Har man inte förutsättningarna kan det bli problem. Om man har både social fobi och svårighet för sociala koder så funkar det naturligtvis inte att behandla detta som om man vore bra på det sociala. KBT försökte lära mig att det var i min skalle jag var annorlunda medan jag i själva verket var precis lika accepterad som andra. Jojo.

Men avgränsade problem, japp, kan funka. Men i vissa fall funkar ren beteendeterapi bättre där, beror på problemets art. Tyvärr har beteendeterapi fått stryka på foten, tror det beror på att terapeuter vill sitta i en stol på sitt kontor, beteendeterapeuterna var tvungen att hänga med ut där problemet uppstår.

kiddie skrev:Problemet med KBT är att den har rätt lätt att ta tillvara det vi egentligen kan men kanske inte kan uttrycka i just den situationen. Att metoderna bygger på ngt som kan nötas in för att vi har förutsättningarna. Har man inte förutsättningarna kan det bli problem. Om man har både social fobi och svårighet för sociala koder så funkar det naturligtvis inte att behandla detta som om man vore bra på det sociala. KBT försökte lära mig att det var i min skalle jag var annorlunda medan jag i själva verket var precis lika accepterad som andra. Jojo

Fast utgick de inte ifrån att du var "normal" dvs att du inte hade asperger?
Jag var med om en liknande sak, men varken jag eller behandlar visste om att jag var annorlunda på riktigt därför kan jag knappast klandra dem för att ha givit mig fel vård, inte heller klandrar jag KBT.
Det är en utmärkt metod om man vet sina egna förutsättningar och begränsningar, vilket de inte gjorde i det här fallet. Den gången funkade det inte på mig, men jag har fått nytta av tankesättet i flera andra situationer.

Har inte själv social fobi, men ja, de utgick från att jag var normal. Men tycker de får tänka lite med. Bara för att man inte har en diagnos så kan man väl lyssna på det patienten säger? Att jag faktiskt rätt utförligt beskrev det jag var dålig på. Även normala kan ju ha brister i begåvning och talang. Så jag tycker det var konstigt att detta inte lyssnades på.

Istället togs det som bevis på att jag bara hade dålig tillit till min förmåga och att Du kan visst! Alla kan! Vi ska bara hjälpa dig att se det och bryta ditt felaktiga, negativa tankemönster i frågan.

Det var samma idiotförklaring som i den psykodynamiska teorin, att man inte kände sig själv. Att en teori känner en bättre och passar man inte i ramen ska man iallafall tryckas in där medan terapeuten slänger allt var sunt förnuft är ut genom fönstret.

Därför har jag svårt för övertro på teorier. Hade en gång ett samtalsstöd som inte hade någon av dessa skolor men var istället själavårdare. Han tog det jag sa som ett äkta uttryck från min sida vilket var väldigt skönt. Han hade inga kunskaper om aspergers och detta är så långt tillbaka att jag inte hade det heller, men han tyckte definitivt att det var ngt med mig, trots att vi inte ens diskuterade aspergerrelaterade problem alls.

Skulle jag gå i KBT nu, med min diagnos, skulle det väl vara snäppet bättre men samtidigt då skulle jag måsta passa in i aspergerramen. Min själavårdare tänkte liksom till i stunden istället för att bekvämt luta sig mot teorier. Sedan hade han själv upplevt depression så det var nog det också.

All terapi hänger dessvärre på personkemi. I ditt fall låter det som ett dåligt bemötande, och det råkade vara en KBT-anghängare som stod för det, men det hade lika gärna kunnat vara själavårdaren.

Själv kan jag inte komma ifrån att KBT hela tiden tycks gå ut på att slå i dig själv lögner och försöka tro på dem. Är som därför det aldrig fungerat för mig. Hur i hela friden ska jag kunna få mig själv att tro på något jag vet inte är sant?

Uppenbart fungerar det dock för många människor så tummen upp överlag.

tahlia skrev:Själv kan jag inte komma ifrån att KBT hela tiden tycks gå ut på att slå i dig själv lögner och försöka tro på dem. Är som därför det aldrig fungerat för mig. Hur i hela friden ska jag kunna få mig själv att tro på något jag vet inte är sant?

Uppenbart fungerar det dock för många människor så tummen upp överlag.

Misstänker att KBT är en typ av terapi som anammades av psykiatrin, som ett slags snabb rehab, emedan det är avsevärt billigare än att låta folk genomgå traditionell psykoterapi som dels tar lång tid och således dyrare. Funkar det så funkar det, var säker resonemanget, sen är det ju så att det är många som har blivit hjälp av det, inte tu tal om det. Men för människor med djupare problem, svåra trauman och som varit deprimerade hela sitt liv kanske har svårare att ta det till sig...

tahlia skrev:Själv kan jag inte komma ifrån att KBT hela tiden tycks gå ut på att slå i dig själv lögner och försöka tro på dem. Är som därför det aldrig fungerat för mig. Hur i hela friden ska jag kunna få mig själv att tro på något jag vet inte är sant?

Uppenbart fungerar det dock för många människor så tummen upp överlag

Den uppfattning har jag aldrig fått. Visst finns det de som ljuger för sig själva men det är ju inte poängen.
Det är ju inte en lögn att våra beteenden formar våra tankar.
Som exempel, jag störde mig ju enormt mycket på en viss grej här på forumet som du vet, kunde inte sluta fokusera på det. Eftersom jag hela tiden satt vid datorn blev jag ständigt påmind om det, mitt beteende förstärkte tankarna.
Eftersom jag inte kunde sluta tänka på det av egen kraft behövde jag ändra mitt beteende, dvs lämna datorn. Då fanns det utrymme för andra tankar och nya perspektiv.
Fungerar ungefär likadant med depression, men det är förstås inte lika enkelt.
Men ligger man i sängen hela dagarna kommer inget bli bättre.

Myrkr skrev:Den uppfattning har jag aldrig fått. Visst finns det de som ljuger för sig själva men det är ju inte poängen.
Det är ju inte en lögn att våra beteenden formar våra tankar.
Som exempel, jag störde mig ju enormt mycket på en viss grej här på forumet som du vet, kunde inte sluta fokusera på det. Eftersom jag hela tiden satt vid datorn blev jag ständigt påmind om det, mitt beteende förstärkte tankarna.
Eftersom jag inte kunde sluta tänka på det av egen kraft behövde jag ändra mitt beteende, dvs lämna datorn. Då fanns det utrymme för andra tankar och nya perspektiv.
Fungerar ungefär likadant med depression, men det är förstås inte lika enkelt.
Men ligger man i sängen hela dagarna kommer inget bli bättre.

Jag är av åsikten att depression i många fall behöver läka ut, som fysiska åkommor brukar behöva göra. Alltid när det gäller utmattningsdepressioner men även vid vissa andra depressioner - alla depressioner orsakas ju inte av händelser i livet eller psykiskt lidande.

Nu var det visserligen inte bara depression jag tänkte på utan överlag. Det man t.ex kan jobba med är sin inställning. Om min spontana tanke är att leta efter problem så jag är förberedd om något händer så vill man således t.ex tuta i mig att jag inte alls tänker så utan istället ska fokusera på den positiva biten. Jag ska alltså någonstans glömma bort att jag föredrar att ha koll på allt och lalla iväg i ett rosa moln av att bara tänka på de positiva delarna och låtsas att jag inte vet annat. (Bara ett exempel av många, finns ju femtioelva områden där man anser KBT fungerar)
Det fungerar inte för mig. Jag vet ju redan hur jag egentligen fungerar, att försöka lura mig själv till att tro något annat blir som helt hopplöst.

tahlia skrev:ag är av åsikten att depression i många fall behöver läka ut, som fysiska åkommor brukar behöva göra. Alltid när det gäller utmattningsdepressioner men även vid vissa andra depressioner - alla depressioner orsakas ju inte av händelser i livet eller psykiskt lidande.

Nu var det visserligen inte bara depression jag tänkte på utan överlag. Det man t.ex kan jobba med är sin inställning. Om min spontana tanke är att leta efter problem så jag är förberedd om något händer så vill man således t.ex tuta i mig att jag inte alls tänker så utan istället ska fokusera på den positiva biten. Jag ska alltså någonstans glömma bort att jag föredrar att ha koll på allt och lalla iväg i ett rosa moln av att bara tänka på de positiva delarna och låtsas att jag inte vet annat. (Bara ett exempel av många, finns ju femtioelva områden där man anser KBT fungerar)
Det fungerar inte för mig. Jag vet ju redan hur jag egentligen fungerar, att försöka lura mig själv till att tro något annat blir som helt hopplöst.

Fast det du talar om är ju positivt tänkande, det är ett alldeles eget monster, och du har uppenbarligen jävligt dåliga erfarenheter utav det.
Jag har aldrig varit utsatt för det, det jag fick lära mig om KBT var hur våra beteenden och tankar hänger ihop, fanns inget snack om att se det positiva i något.

Myrkr skrev:Fast det du talar om är ju positivt tänkande, det är ett alldeles eget monster, och du har uppenbarligen jävligt dåliga erfarenheter utav det.
Jag har aldrig varit utsatt för det, det jag fick lära mig om KBT var hur våra beteende och tankar hänger ihop, fanns inget snack om att se det positiva i något.

Jo, mina egna erfarenheter av KBT är inte positiva någonstans - inte den delen som handlar om stresshantering heller. "Du ska tänka så här istället för så här för att blah blah blah". Som sagt, jag är inte helt negativt inställd till KBT eftersom det onekligen tycks hjälpa en del människor. Det fungerar bara väldigt dåligt för mig.

tahlia skrev:Jo, mina egna erfarenheter av KBT är inte positiva någonstans - inte den delen som handlar om stresshantering heller. "Du ska tänka så här istället för så här för att blah blah blah". Som sagt, jag är inte helt negativt inställd till KBT eftersom det onekligen tycks hjälpa en del människor. Det fungerar bara väldigt dåligt för mig

Det är möjligt att min uppfattning om KBT är sne då jag endast gått en kurs i hur det fungerar, inte fått det som terapi. Det där att man ska tänka sig glad och positiv var aldrig något vi vidrörde, men det kan ju anammats av terapeuter som sysslar med KBT och blandar ihop metoderna?
Idén att vi kan forma våra egna tankar med handlingar har hjälp mig iallafall, särskilt som jag lätt överfokuserar på saker.