Det finns som bekant ett ljud som kallas för surrande i-ljud och som brukar förknippas med finare områden i Stockholm, alltså en slags klassmarkör. Så vitt jag vet är det bara tjejer som kör med det, men jag kan väl ha fel.

Jag är nyfiken på hur folk här ser på detta ljud. Nån här som använder det/har använt det?

Minns att det förekom bland tjejer i min klass under min tid i grundskolan, trots att vi befann oss lååångt från Stockholm (inte förvånande såklart, stockholmska företeelser har ju en förmåga att sprida sig). Minns också att en lärare en gång berömde några av tjejerna för deras fina "iiiiiiin".

Vet inte mkt om just det iiiiii-ljudet, annat än att man tänker på överklass.

Men tänkte lägga till att jag kommer på ytterligare iiii-ljud. Tänker på runt Örebro (Hjalmar i Viiiiiby) samt iiiiii-andet i Bohuslän. Det är också långt från Tåkkholm.

Men när jag tänker efter så kanske de inte är lika "surrande" som Liiiidingö. Och de, åtminstone Bohuslän, är definitivt inte överklass.

Visste inte att det finns iiii-ande i Småland dock

Så vitt jag minns tog Fredrik Lindström upp det i ett av sina program, och enligt honom så kommer det ursprungligen från västkusten (tror det var Orust eller Tjörn). Överklassen som hade sommarstugor tog med sig iiiii för att använda som markör och visa att det hade sommarstuga och på så sätt hamnade det på Liiiidingö.

[OT]
- Var kommer du ifrån?
- Liiidingö.
- Jaså Stockholm.
- Nej inte Sockholm, Liiiiidingö!
- Jaha, en FÖRORT till Stockholm...
[/OT]

Man får vara tacksam för att det finns sociala markörer i språket. Man hör direkt vilka som är fjantar och vilka som är av friskt virke.
Finnar/finlandssvenskar är f.ö jävligt bra folk, iaf de jag träffat. Sisu.

"Vz komm frå Hässj' å Tznderö, Hässj' å Tznderö vzzz!" började en vzsa jag hörde en gång, om Hässjö- och Tynderöborna utanför Sundsvall.

Vzdare finns det där Viby-i:et (och motsvarande y) i Närke, där Viby ligger, i Bohuslän och i Stockholmstrakten, vad jag vet. Möjligen sprider det sig, särskilt hos flickor - åtminstone har jag fått det intrycket i Uppsala.

Utanför svenskan finns det i åtminstone Kina.

Fredrik Lindströms förklaring till att det spred sig till Stockholm känns litet väl som en folklig efterhandsförklaring, med den tidens överklass som skulle ha tagit efter ett främmande småfolks uttal och allt. Men vad vet jag.

Zombie skrev:"Vz komm frå Hässj' å Tznderö, Hässj' å Tznderö vzzz!" började en vzsa jag hörde en gång, om Hässjö- och Tynderöborna utanför Sundsvall. Vzdare finns det där Viby-i:et (och motsvarande y) i Närke, där Viby ligger, i Bohuslän och i Stockholmstrakten, vad jag vet. Möjligen sprider det sig, särskilt hos flickor - åtminstone har jag fått det intrycket i Uppsala. Utanför svenskan finns det i åtminstone Kina. Fredrik Lindströms förklaring till att det spred sig till Stockholm känns litet väl som en folklig efterhandsförklaring, med den tidens överklass som skulle ha tagit efter ett främmande småfolks uttal och allt. Men vad vet jag.

Det ger ju en helt ny inkörsport till hur man kan uttala ditt namn, Zombie...

KrigarSjäl skrev:Man får vara tacksam för att det finns sociala markörer i språket. Man hör direkt vilka som är fjantar och vilka som är av friskt virke.
Finnar/finlandssvenskar är f.ö jävligt bra folk, iaf de jag träffat. Sisu.

Dialekten avslöjar var man kommer ifrån, och hur kan det avslöja om man är fjant el inte?! Ens ursprung avslöjar ens värde?

Men förr i tiden måste de som talade i radio och skådespelare tala neutralt ("rikssvenska"), de blev alltså tvungen att arbeta bort sin dialekt. Att prata dialekt ansågs bonnigt.

Även finlandssvenskar modererar sin dialekt när de talar med rikssvenskar; rikssvenskarna skulle inte förstå dem annars.

Här står om Viby-i och om hypotesen att det skulle spritt sig från Bohuslän (där det inte var "fiint" utan allmänt) till Stockholm: http://sv.wikipedia.org/wiki/Viby-i

Jag är född och uppvuxen på Lidingö.

Angående diskussionen om finlandssvenskar vill jag påpeka att vi har flera dialekter, inte en enhetlig finlandssvenska. Som det syns under min avatar så bor jag i södra delarna, och när jag går på "stan" (dvs vår gågata med kanske 15 butiker) så hör jag om någon är härifrån eller från grannbyn.

Österbottningarna är våra skånebor, man förstår inte vad de säger. De sätter in K:n överallt, så man måste i realtid sålla bort dem och räkna ut vad de andra bokstäverna ska föreställa för att begripa något.

Jag tycker finska och "finlandssvenska" låter väldigt vackert. Och trots att jag varken förstår eller kan tala finska (utom några få enstaka ord) brukar jag ibland lyssna på finskspråkiga (och samiska) program i radio.

Och här i Väster-Bergslagen/Grangärde finnmark har vi fortfarande flera geografiska namn på finska, sedan en massa invandrare (väldigt vackert ord, tycker jag!) kom hit kring sekelskiftet 1500/1600 för att jobba som skogshuggare och som kolare åt järnbruken. De så kallade "svedjefinnarna" kom huvudsakligen från Savolax i sydöstra Finland http://www.genealogi.se/wiki/index.php/Svedjefinnar.

Lista över ett antal finska namn finns här http://www.kallandet.se/page.php?p=historia (listan börjar en tredjedel ner på sidan)

matterik skrev:Jag är född och uppvuxen på Lidingö.

''


pip!

mnordgren skrev:Det finns som bekant ett ljud som kallas för surrande i-ljud och som brukar förknippas med finare områden i Stockholm, alltså en slags klassmarkör. Så vitt jag vet är det bara tjejer som kör med det, men jag kan väl ha fel.

Jag är nyfiken på hur folk här ser på detta ljud. Nån här som använder det/har använt det?

Minns att det förekom bland tjejer i min klass under min tid i grundskolan, trots att vi befann oss lååångt från Stockholm (inte förvånande såklart, stockholmska företeelser har ju en förmåga att sprida sig). Minns också att en lärare en gång berömde några av tjejerna för deras fina "iiiiiiin".

Jag vet inte om man kan se ljud, men om man får höra så låter beskrivningen som Fiiiina damer från Östermalm som siiitter i bersån och äter biiiiskvier.

Jag har bott på Östermalm och i det hus jag bodde var majoriteten av invånarna damer man måste säga tex. Disponentskan, Konsultinnan osv annars svarade de inte, så dessa damer som egentligen själva alltid varit hemmafruar levde vidare på deras döda mäns arbetsuppgifter och alla dessa damer rullade på i:na och höll näsan högt och spottade "bildligt" på sådana som jag som arbetade för min egen titel Busschauffören.

Att ha fördomar mot människor för att de låter som någon du mött tidigare i livet är inte helt logiskt enligt min åsikt. Fast fördomar är ju inte logiska...

mnordgren skrev:Det finns som bekant ett ljud som kallas för surrande i-ljud och som brukar förknippas med finare områden i Stockholm, alltså en slags klassmarkör. Så vitt jag vet är det bara tjejer som kör med det, men jag kan väl ha fel.

Här har du män som pratar med iiii tycker jag nog.

Alien skrev:

KrigarSjäl skrev:Man får vara tacksam för att det finns sociala markörer i språket. Man hör direkt vilka som är fjantar och vilka som är av friskt virke.
Finnar/finlandssvenskar är f.ö jävligt bra folk, iaf de jag träffat. Sisu.

Dialekten avslöjar var man kommer ifrån, och hur kan det avslöja om man är fjant el inte?! Ens ursprung avslöjar ens värde?

Japp! Jag är gammal närking och är definitivt en fjant! ^^

Jag har märkt att extremt många personer inom radio och TV använder dessa ljud. Är det tecken på hur vanliga ljuden har blivit, tecken på att en så stor andel av mediepersonerna kommer från samma områden, eller tecken på att personer som jobbar inom media är sådana som är måna om att vara fiiina och inne?

Jag använder iiii, pratar nog närmast östermalmsstockholmska. Det kommer från att jag bott i stockholm eller örebro eller från västkustska, där nästan jag bor nu. Jag är en dialektalkameleont och ändrar mig påtagligt beroende på vem jag pratar med. Uppväxt i norrland ger en naturlig fallenhet för dialekterna där med.
Jag är närmast boheme och det handlar inte ett dugg om att vara fiiin

Xzirie skrev:Japp! Jag är gammal närking och är definitivt en fjant! ^^

Ohh gnällbältet så spännande