Nej, det skulle jag inte säga. Men jag är glad att jag inte lever på gränsen av min förmåga, vilket många autister som lönearbetar gör. Det sociala lämnar dock en del att önska, så därför har jag tänkt flytta till Spanien, eftersom jag har fått för mig att det är ett mer socialt och välkomnande klimat där. Dessutom tycker jag att klimatet i Sverige har blivit ganska hårt på sista tiden, vilket inte alls främjar välmåendet. Folk verkar mer på spänn och inte lika öppna.

Fattig trött sliten och ensam. Absolut ett bra liv

Ekonomin gör det nog svårare för många människor nu. År 2024 hade jag mycket mer utgifter än vanligt. Priserna stiger och så plötsligt går något sönder och man måste köpa nytt. Allt är dyrt nuförtiden. Politikern här säger att vi befinner oss i en "dyrtid". Elräkningarna är tillräckliga för att ge folk grått hår. De senaste åren har varit påfrestande.

Frågan är hur man definierar ett "bra liv". Handlar det om subjektiva värden beror det på vem man jämför sig med. Beror det på mätbara faktorer är det lättare att svara.

Jag lever ett fantastiskt liv jämfört med de kvinnor som tvingas gå omkring helt dolda av svart tyg, som inte får gå hemifrån utan sin man, bror eller far, och vars döttrar inte får gå i skolan.

Jag lever ett uselt liv jämfört med någon som har haft en lycklig barndom, inte har några funktionsnedsättningar, kronisk värk eller psykisk ohälsa och dessutom har några miljoner på banken.

Men det viktigaste för mig handlar om familjen, hur min ande mår, om jag har frid med Gud, om jag kan känna att jag har ett värde för någon. På de områdena tror jag att jag har ett ganska bra liv.

oja, massiva problem dygnet runt. MEN, jag har en dotter som är 4 och hon gör livet värt att leva. jag har oxå misslyckats med det mesta, jag klarar inte jobba, inte ens lite. menmen