Lära sig vara social
32 inlägg
• Sida 1 av 2 • 1, 2
Lära sig vara social
Är det någon här som lärt sig vara social till den grad att man njuter av att gå på fester etc?
Eller iaf lärt sig hur man skaffar vänner och njuter av att umgås med människor?
Eller iaf lärt sig hur man skaffar vänner och njuter av att umgås med människor?
- tillochfraan
- Ny medlem
- Inlägg: 3
- Anslöt: 2012-12-20
Lära sig vara social
Lära sig vara social? Japp.
Njuta av det? Nepp.
Kan njuta av vissa personers sällskap, men du nämner fester, och det har jag aldrig njutit av.
Dessutom, om jag trivs i en persons sällskap så betyder det förmodligen att jag inte behöver tänka på det sociala spelet utan kan vara "mig själv", jag kan verka skittrevlig och social mot folk jag inte känner, när jag i själva verket knappt står ut.
Så visst, man kan lära sig vara social, men jag tror att det är svårt att lära sig att gilla det låtsas-spel man tillämpar i de flesta sammanhang.
Njuta av det? Nepp.
Kan njuta av vissa personers sällskap, men du nämner fester, och det har jag aldrig njutit av.
Dessutom, om jag trivs i en persons sällskap så betyder det förmodligen att jag inte behöver tänka på det sociala spelet utan kan vara "mig själv", jag kan verka skittrevlig och social mot folk jag inte känner, när jag i själva verket knappt står ut.
Så visst, man kan lära sig vara social, men jag tror att det är svårt att lära sig att gilla det låtsas-spel man tillämpar i de flesta sammanhang.
Lära sig vara social
Har aldrig kunnat vara social, på det sätt NT menar med det, utom möjligen när jag varit berusad. Men tyvärr blir jag mest sentimental och deprimerad av det numer, det där roliga stadiet när man är lagomt salongsberusad, hittar jag inte längre.
Men jag gissar att yngre människor med bara lätt AS kan säker lära sig att till det yttre åtm verka social, och kan säkert klara sig bra. Tyvärr vi äldre som kanske fick diagnos sent kan det nog vara kämpigare. Det är väl det som gör det så viktigt att yngre människor får hjälp så dom inte behöver ha det jobbigt.
Men jag gissar att yngre människor med bara lätt AS kan säker lära sig att till det yttre åtm verka social, och kan säkert klara sig bra. Tyvärr vi äldre som kanske fick diagnos sent kan det nog vara kämpigare. Det är väl det som gör det så viktigt att yngre människor får hjälp så dom inte behöver ha det jobbigt.
Lära sig vara social
tillochfraan skrev:Är det någon här som lärt sig vara social till den grad att man njuter av att gå på fester etc?
Eller iaf lärt sig hur man skaffar vänner och njuter av att umgås med människor?
Svar - Ja, i perioder funkar det förträffligt. Det är först när ens kompisar eller vänner börjar höras varje dag eller måste ses flera gånger i veckan - när det blir väldigt kravfyllt - som jag backar tillbaka in i mitt skal igen, för att få vara för mig själv en stund och se på den film JAG gillar eller äta den maten JAG tycker om eller gå den där promenadsträckan JAG känner för just för tillfället.
Lära sig vara social
tillochfraan skrev:Är det någon här som lärt sig vara social till den grad att man njuter av att gå på fester etc?
Eller iaf lärt sig hur man skaffar vänner och njuter av att umgås med människor?
Jag har lärt mig att vara social men jag njuter inte av det. Jag vet även hur man skaffar vänner men jag njuter inte av umgänge med andra människor. För mig hjälpte det att vara lite distanserad från de andra människornas sociala interaktion för att jag skulle bli mer medveten om hur människor fungerar vilket har hjälpt mig i att vara social och i att skaffa vänner.
- Gripandekylig
- Inlägg: 1620
- Anslöt: 2012-12-27
- Ort: Uppsala
Lära sig vara social
Social: Ja (men det var inget jag behövde lära mig).
Fester: Uppskattar ytterst få fester, det ska vara med vänner jag tycker mycket om och definitivt inte för mycket alkohol.
Fester: Uppskattar ytterst få fester, det ska vara med vänner jag tycker mycket om och definitivt inte för mycket alkohol.
Lära sig vara social
Instämmer med tidigare, har inga problem med att vara social men har mindre ork till det än NT och ser inte alltid finliret folk kör med. Är dock öppen med min diagnos och dom flesta förstår, eller låtsas i alla fall förstå, även om jag mött många som inte riktigt trott jag har AS bara för att jag tycker om att prata med och lyssna på folk.
- Kostymhippie
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 2573
- Anslöt: 2011-10-12
Lära sig vara social
Har inte lärt mig men det kommer punktvis. Men just en typ av fester kan jag inte med, där man vare sig kan vara så utflippad som man vill eller vara lite seriös och prata om samma sak mer än 30 sekunder. Då blir det oerhört trist för mig.
Lära sig vara social
Har också svårt att hitta den där balanserade fladdrigheten som NT har på fester, antingen är jag seriös och diskuterar eller också är jag helt utflippad och impulsiv.
Jag tror det viktigaste när man ska lära sej vara social är att göra det på sina egna villkor och med människor som man trivs med. Alternativa fester, föreningar och människor kan många gånger funka bättre för oss än mainstream, inte bara för att dom vet hur det känns att vara annorlunda utan också för att dom kan vara mer open-minded och ha delvis annorlunda sociala koder än mainstream NT, samtidigt som det inte är alltför långt ifrån för att det ska vara relevant social träning.
Jag tror det viktigaste när man ska lära sej vara social är att göra det på sina egna villkor och med människor som man trivs med. Alternativa fester, föreningar och människor kan många gånger funka bättre för oss än mainstream, inte bara för att dom vet hur det känns att vara annorlunda utan också för att dom kan vara mer open-minded och ha delvis annorlunda sociala koder än mainstream NT, samtidigt som det inte är alltför långt ifrån för att det ska vara relevant social träning.
- Kostymhippie
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 2573
- Anslöt: 2011-10-12
Lära sig vara social
Gillar musikfestivaler. Då är det helt OK att diskutera ngt i tre timmar med en grupp främlingar för att sedan tramsa runt och sedan kanske mosha lite osv.
Lära sig vara social
kiddie skrev:Gillar musikfestivaler. Då är det helt OK att diskutera ngt i tre timmar med en grupp främlingar för att sedan tramsa runt och sedan kanske mosha lite osv.
Ja det är det som är så mysko, samma med mig, en festival går bra, eller bara en stor folksamling där jag kan mingla runt anonymt så att säga. Men bröllop, begravning, stor släktsammankomst (mer än 4pers), och kickoff tillstäningar, blähhh. Jag blir yr och helt paralyserad, vet inte vad jag säger och allmänt underlig. Så jäkla konstigt.
Lära sig vara social
Jag kan assimilera mig till en specifik social miljö en begränsad tid. Långvarigt klarar jag inte av och jag njuter inte av det.
Lära sig vara social
Idiot skrev:Lära sig vara social? Japp.
Njuta av det? Nepp.
Kan njuta av vissa personers sällskap, men du nämner fester, och det har jag aldrig njutit av.
Dessutom, om jag trivs i en persons sällskap så betyder det förmodligen att jag inte behöver tänka på det sociala spelet utan kan vara "mig själv", jag kan verka skittrevlig och social mot folk jag inte känner, när jag i själva verket knappt står ut.
Så visst, man kan lära sig vara social, men jag tror att det är svårt att lära sig att gilla det låtsas-spel man tillämpar i de flesta sammanhang.
Jag är exakt likadan
Lära sig vara social
Jag är precis som kattmamma & idiot. Har lärt mig "imitera NT-beteende, men det blir aldrig perfekt... Jag avskyr fortfarande att bli tvingad in i sociala situationer.
Lära sig vara social
Har väl lärt mig att bete mig någelunda socialt och gå på fester men det är ytterst sällan jag njuter av det. Jag vill bara hem, jag vill gå undan och vara ensam eller bara vara neutral. På alkohol är jag mer sprallig och så men mer för att jag gillar alkoholruset än att jag gillar att festa med andra. Älskar att dricka och städa hemma helt ensam.
Många tror säkerligen att jag njuter av fester då jag sällan säger att jag inte gillar det. Däremot Dreamhack mår jag underbart på då jag kan försvinna iväg och sitta ensam någonstans en bra stund för att sedan vara social med likasinnade.
Många tror säkerligen att jag njuter av fester då jag sällan säger att jag inte gillar det. Däremot Dreamhack mår jag underbart på då jag kan försvinna iväg och sitta ensam någonstans en bra stund för att sedan vara social med likasinnade.
Lära sig vara social
Jag spelar gitarr och sjunger allsång på fester, är aldrig nervös för att stå på scen och gör ofta succé. Men jag har inte det minsta trevligt - det är bara något som måste göras.
Det enda umgänge jag verkligen gillar är med barn. Jag låter dom vuxna sitta i skvallra i soffan och går och leker med barnen.
Det enda umgänge jag verkligen gillar är med barn. Jag låter dom vuxna sitta i skvallra i soffan och går och leker med barnen.
Lära sig vara social
biologic skrev:Jag är precis som kattmamma & idiot. Har lärt mig "imitera NT-beteende, men det blir aldrig perfekt... Jag avskyr fortfarande att bli tvingad in i sociala situationer.
Visst är det hemskt med sociala situationer .
Jag brukar gömma mig bakom min kille när jag är rädd och blyg
Lära sig vara social
Kattmamma skrev:biologic skrev:Jag är precis som kattmamma & idiot. Har lärt mig "imitera NT-beteende, men det blir aldrig perfekt... Jag avskyr fortfarande att bli tvingad in i sociala situationer.
Visst är det hemskt med sociala situationer .
Jag brukar gömma mig bakom min kille när jag är rädd och blyg
Min kille har också AS, så det funkar inte riktigt för mig.
Lära sig vara social
Vanliga fester med folk man knappt känner- STOR urk.
Familjesammankomster går väl an. Bara jag slipper anordna och arrangera det hela själv. Jag fixar inte det, nu vet jag ju varför
Tur att man har man som är normalstörd och kan styra upp det hela!!
Jag har tvingat mig in i sociala situationer hela tiden innan diagnos. Vissa mådde jag skit i, andra gick det lite bättre i.
I de sällskap där jag kunde säga att jag mår/har mått dåligt kunde jag också """slappna av""" mera i.
Har ju aldrig fattat vad det är jag har, hade aldrig fattat att det är något problem med mig!
Hade ju märkt förstås att jag blev irriterad på människor som bara pratar (då skulle jag behöva sitta där och se så intresserad ut när jag i själva verket knappt står ut). Människor som är väldigt fäktiga, pratiga och "spretiga", alltså otydliga kan jag också tycka är jobbigt. Bakgrundssurr står jag inte ut med.
Aldrig kopplat det till att jag inte skulle förstå utan har lärt mig livets spelregler under tidens gång. Varit oerhört viktigt för mig att göra rätt nästan jämt. Därför ser jag nu med facit i hand att tack vare intensiv träning så klarar jag av det sociala, men till ett högt pris. Jag kan bli och blir ofta alldeles dränerad emellanåt
Nu får jag tårar i ögonen, livet har varit jä*ligt svårt emellanåt.
Familjesammankomster går väl an. Bara jag slipper anordna och arrangera det hela själv. Jag fixar inte det, nu vet jag ju varför
Tur att man har man som är normalstörd och kan styra upp det hela!!
Jag har tvingat mig in i sociala situationer hela tiden innan diagnos. Vissa mådde jag skit i, andra gick det lite bättre i.
I de sällskap där jag kunde säga att jag mår/har mått dåligt kunde jag också """slappna av""" mera i.
Har ju aldrig fattat vad det är jag har, hade aldrig fattat att det är något problem med mig!
Hade ju märkt förstås att jag blev irriterad på människor som bara pratar (då skulle jag behöva sitta där och se så intresserad ut när jag i själva verket knappt står ut). Människor som är väldigt fäktiga, pratiga och "spretiga", alltså otydliga kan jag också tycka är jobbigt. Bakgrundssurr står jag inte ut med.
Aldrig kopplat det till att jag inte skulle förstå utan har lärt mig livets spelregler under tidens gång. Varit oerhört viktigt för mig att göra rätt nästan jämt. Därför ser jag nu med facit i hand att tack vare intensiv träning så klarar jag av det sociala, men till ett högt pris. Jag kan bli och blir ofta alldeles dränerad emellanåt
Nu får jag tårar i ögonen, livet har varit jä*ligt svårt emellanåt.
Lära sig vara social
Anna78a skrev:människor som bara malde på, och bara pratar och pratar (då skulle jag behöva sitta där och se så intresserad ut när jag i själva verket knappt står ut).
Usch
Vad skulle du helst prata om?
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
Lära sig vara social
plåtmonster skrev:Anna78a skrev:människor som bara malde på, och bara pratar och pratar (då skulle jag behöva sitta där och se så intresserad ut när jag i själva verket knappt står ut).
Usch
Vad skulle du helst prata om?
Just nu pratar/tänker och gör jag inget annat är allt som rör asperger. Kan bli väldigt fixerad vid saker och ting, men det är ju rätt vanligt har jag ju förstått
Men det kan man ju inte prata med "normalstörda" om jämt, det är ju duktigt uttröttande Min man säger att jag måste tänka på annat men det är ju så svårt.
Lära sig vara social
Jag kan vara social, men känner mig alltid på ett märkligt sätt utanför. Jag kan umgås och tycka om det med vissa utvalda personer, men jag blir sjukt trött av det. Familjesammankomster går bra under begränsad tid, en halv dag eller så, men där kan jag vara mig själv också. Nu har jag ett intresse som jag delar med ganska mycket folk, och dessa människoskor går bra att umgås med,även om tröttheten efteråt är förlamande.
Påtvingad social kontakt med folk jag inte känner undviker jag med alla medel. Jag tror aldrig jag har varit på ett föräldramöte tex och har väl inga som helst planer på att närvara på något heller. Jag får ju ett protokoll efteråt...
Påtvingad social kontakt med folk jag inte känner undviker jag med alla medel. Jag tror aldrig jag har varit på ett föräldramöte tex och har väl inga som helst planer på att närvara på något heller. Jag får ju ett protokoll efteråt...
Lära sig vara social
biologic skrev:Jag är precis som kattmamma & idiot. Har lärt mig "imitera NT-beteende, men det blir aldrig perfekt... Jag avskyr fortfarande att bli tvingad in i sociala situationer.
Hur vet ni att det är ett inlärt beteende? För jag kan inte för mitt liv fatta att ens beteende är inlärt. Det är väl därför man är så trött eller Studerar ni människor mycket och härmar omedvetet eller hur gör ni?
Usch vad konstigt det blev, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig. Jag tänker väldigt mycket ang det här med inlärt beteende iaf
Återgå till Att leva som Aspergare