Henkkalexi skrev: hon pillar på det så fort hon kommer i närheten av mig, som om jag var ett udda mjukisdjur

Du kan inte, på ett lite artigt sätt, be henne att fara och flyga nästa gång hon tafsar på ditt hår?

Det är ju liksom inte så att man ska dra folk i håret bara för att man kan.

Typ FUCK OFF MY HAIR BIATCH fast lite snällare då...

weasley skrev:Du kan inte, på ett lite artigt sätt, be henne att fara och flyga nästa gång hon tafsar på ditt hår?

Det är ju liksom inte så att man ska dra folk i håret bara för att man kan.

Typ FUCK OFF MY HAIR BIATCH fast lite snällare då...

Jag "råkade" fräsa ur mig ett "Nyt turpa kiinni!" (Övers. "Håll nu käften!") till en gapande unge under mässan i söndags, så ett "Jätä hiukset, sinä vanha paskiainen!" skulle kanske funka på henne...

Finska och tyska är så himla bra på kraftuttryck

plåtmonster skrev:Finska och tyska är så himla bra på kraftuttryck

Rakt av lysande. Folk blir alltid mer benägna att lyda mig när jag svär på finska.

Frimodig skrev:Idrottsskadecentrum på Drottninggatan 1 i Uppsala. Jag var där en gång tidigare, för 8 år sen, och fick bra erfarenhet, så jag kommer tillbaka.

om jag minns rätt är det stället som minst två av mina dansande bekanta tagit sig till för div åkommor, så det är isf till och med så bra att det konkurrerar med huvudstadens alla behandlingsmöjligheter.

-

Henkkalexxi-> HATA folk som ska pilla med ens hår. jag tycker det är väldigt obehagligt när andra tar i mitt hår och har dessutom konstiga tvångstankar i stil med att främmande människor ska smyga sig på och klippa av mig flätan när jag går på stan (råkade läsa en artikel om att detta skett någonstans för några år sen).

jag har väldigt långt och det i kombination med den iögonfallande färgen gör att väldigt många "måste bara känna lite". måste my ass!
hur skulle det se ut om folk gick och tog varann på könet hela tiden bara för att de "måste" liksom? för mig känns det ungefär lika intimt och obehagligt när folk petar i mitt hår som om de ryckt tag i tuttarna på mig.

GE FAN i folks hår, kamrater!

LostInAForest skrev:hur skulle det se ut om folk gick och tog varann på könet hela tiden bara för att de "måste" liksom?

Funderar och skrattar..

Allt beror på konventioner..

Henkkalexi skrev:så ett "Jätä hiukset, sinä vanha paskiainen!" skulle kanske funka på henne...

Eftersom finska och ryska har de i mina öron mest välklingande poetiska svordomarna som jag kommit i kontakt med tycker jag verkligen du ska göra det. Se lite mordisk ut samtidigt.

Allvarligt talat, hon ska fan hålla tassarna borta från ditt hår. Blir ju förbannad när jag tänker på det. Vilka friheter en del tar sej - och sen säger de att personer med AS är konstiga!

weasley skrev:

Henkkalexi skrev:så ett "Jätä hiukset, sinä vanha paskiainen!" skulle kanske funka på henne...

Eftersom finska och ryska har de i mina öron mest välklingande poetiska svordomarna som jag kommit i kontakt med tycker jag verkligen du ska göra det. Se lite mordisk ut samtidigt.

Allvarligt talat, hon ska fan hålla tassarna borta från ditt hår. Blir ju förbannad när jag tänker på det. Vilka friheter en del tar sej - och sen säger de att personer med AS är konstiga!

Du kan tänka dig hur lagom fridfull jag kände mig när vi skulle önska varandra "Guds frid" i söndags. "Herrens vrede och svavel" låg närmre till.

Henkkalexi skrev:Du kan tänka dig hur lagom fridfull jag kände mig när vi skulle önska varandra "Guds frid" i söndags. "Herrens vrede och svavel" låg närmre till.

Jag tror faktiskt att om du kan få bort henne från ditt hår, så hon fattar att du har en personlig sfär, så kommer nog känslan av "Guds Frid" lättare nästa gång.

weasley skrev:

Henkkalexi skrev:Du kan tänka dig hur lagom fridfull jag kände mig när vi skulle önska varandra "Guds frid" i söndags. "Herrens vrede och svavel" låg närmre till.

Jag tror faktiskt att om du kan få bort henne från ditt hår, så hon fattar att du har en personlig sfär, så kommer nog känslan av "Guds Frid" lättare nästa gång.

Har en "ny medlem" i släkten som älskar att hälsa genom att kramas. Det är först nu jag förstått att varken min egen eller min flickväns familj varit några storkramare... så det är främmande för oss båda. Min flickvän har inget emot det men jag blir stel och vet inte hur jag ska besvara kramarna. Känns också märkligt att krama en annan kvinna, inte göra det för intimt och inte för stelt osv.

Jag tycker inte om det, men har bestämt mig för att spela med (självvalt) av respekt och för att signalera att jag gillar henne i övrigt... svårt sånt här. Hade hon varit en kollega hade jag nog inte varit så tillmötesgående, men nu är hon en potentiell svägerska.

@ca, Är det en attraktiv kvinna?, rätt åldersspann?, är det en sådan som "åååhh så trevligt att du är här *KRAAAAAAAMMMM*" .. ..?
(förhoppningsvis utan att konstgjord andning behövs efteråt..)

Henkkalexi skrev:

Frimodig skrev:Jag har fått en ischias-attack, det gör ont som fan från höger skinka och ner till fotvalvet på höger fot. Jag äter nån spansk medicin och på tisdag skall jag få sån här massage, det är verkligen en utmaning. Under ytan är jag beredd på att jag kan bli extremt otrevlig. Men jag skall försöka hålla ihop i hälsans intresse.

Jag tycker inte om när människor kommer nära, om det inte är barn eller barnbarn. Normalt tar jag två steg tillbaka. Jag måste besluta mig för att ta folk i hand, för att låtsas vara trevlig och normal och så.

Kompanjonerna har lärt sig det här, trots att de är från såna här bedrövliga kulturer. I Chile kramas man i alla möjliga situationer, i Iran håller man på och kindpussas och så, det är helt befängt. En sund distans skapar ett gott samhälle, ungefär.

Lennart Frimodig

Förklara det så gott du kan för den som ska massera.

Det gick bra, Teddy Jansson var proffsig, och helt tveklös. Men det kostade 540 kr för 40 minuter. Men det var hjälp, för stunden och för framöver.

Sen är det så att om man sysslar med integritetskränkande saker (som jag, när det gäller långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna. Jag frågar om hur intima saker som helst, om jag tror det hjälper mig förstå dem bättre.) Då måste man vara absolut tveklös.

Lennart Frimodig

plåtmonster skrev:@ca, Är det en attraktiv kvinna?, rätt åldersspann?, är det en sådan som "åååhh så trevligt att du är här *KRAAAAAAAMMMM*" .. ..?
(förhoppningsvis utan att konstgjord andning behövs efteråt..)

Joodå. Hade i ett helt annat sammanhang kanske inte haft något emot det, men nu känns det bara konstigt.

Hon är trevlig, inte ALLT för översvallande, men ganska personlig i sitt beteende. Kan väl leva med det, men stålsätter mig varje gång det är dags för tvångskram.

Beröring. Jag har aldrig haft några enorma problem med det (det är mycket värre med ljud). Men när jag var liten var mamma alltid tvungen att klippa bort lapparna i mina kläder eftersom jag inte stod ut med dem. Jag har alltid klätt mig i tröjor/t-shirts/skjortor som är lite för stora för mig eftersom jag tycker att kläder som sitter som de normalt ska sitta sitter "fel" och får mig att känna mig instängd och fångad.

Jag tycker inte om när främlingar/bekanta rör vid mig. Jag har för det mesta varit ok med att mamma och pappa kramar mig osv. Men ibland orkar jag bara inte med det och då drar jag mig undan och blir irriterad. Jag har pojkvän nu. Att han kramar mig osv är också helt okay. Fast ibland vill jag verkligen inte. Idag till exempel har jag en sådan där dag då jag inte vill att någon rör mig eller ens är i närheten av mig. Rör någon vid mig under dagar som dessa så drar jag mig snabbt undan av ren reflex och blir arg. Får nästan panik då. Det är inte så att beröring gör ont utan ibland jag står bara inte ut med det.

Någon som upplever samma sak? Det känns inte helt "normalt" att tänka "rör mig inte, rör mig inte, rör mig inte" så fort jag ser min pojkvän och vilken person som helst under dagar som idag. Hur kan jag berätta detta för honom utan att han blir sårad? Jag vill inte göra honom illa.

Förklara att du ibland har dagar då du behöver vara själv och att du mår bäst av det. Du kan ju kompensera med att göra något extra för din partner andra dagar. Eller rentav kanske bjuda på god mat när du är i ingen-beröring-idag-känsla, hjälpa till med något, göra något gemensamt, se bara upp med sådant som leder till tja.. beröring (romantisk middag eller bio). För egen del älskar jag beröring förutsatt att det är någon som jag har någotsånär tycke för. Det ökar återhämtningstakten.

För min del är det så att de måste vara "på mina villkor" om någon rör mig.
Om någon kramar mig, ävenom det är familjemedlemmar, så tycker jag att det är obehagligt, men om jag själv vill krama någon så kan det vara "skönt".

Nu har jag inte haft någon partner på länge så jag vet inte hur det skulle bli om denna skulle vilja röra mig utan att det var på mina villkor.

Detta vet jag klassas som otrevligt med som exempel: Ibland när folk vill hälsa och räcker fram handen, så vinkar jag bistället och säger "Hej".
Detta gör jag inte mot alla, men mot många, alltså det handlar inte heller bara om att jag tycker att det är obehlagligt när folk tar i mig, utan det är ju en hygienfråga också.
Folk kliar sig i skrevet, pillar i näsan, hostar, nyser i handen, det är inte så konstigt att jag föredrar att inte ta i andras händer, det är ju äckligt.

Jag tror att min pojkvän är den enda som jag riktigt kan tycka om att krama osv. Men ibland blir det som sagt för mycket. Ibland känner jag att jag bara vill dra mig undan men att jag ändå måste vara nära honom för annars kanske han känner sig sårad eller något. Då sitter jag där och känner mig som en dålig flickvän. Men det är ju inte mitt fel att jag inte tål att bli berörd ibland, eller hur?

När det gäller att ta i hand och hälsa på folk så tycker jag det är lite obehagligt. Kanske inte just för att det handlar om beröring. Mest för att det är allmänt spänt och för att folk gärna börjar småprata med en efter det. Vilket jag inte tycker om.

Kramar i stort sett ingen, har försökt träna mig igenom att ge till 2 fina tjejer på jobbet. Men i övrigt låter jag inte ens familj/skäkt röra mig. Gillar inte heller handslag och förstår inte heller poängen med detta beteende, varför inte bara nicka med huvudet? Dock så förväntar sig folk att man ska skaka hand så det är mer eller mindre ett måste.

De få gånger jag har kramat någon har varit i extrema sitationer t.ex. när man undvikit en släkting så mycket att dem ringer och lämnar önskemål att man verkligen kommer dit vid nästa högtid. I samanband med mammas död (för att trösta andra som befann sig i samma rum när vården sade att hon slutade andas 'låg i koma några dagar'), och alla andra få gånger har jag räknat till 3 för att bryta kramen (eller rättare sagt blivit kramad när jag står still som ett träd).

Att råka småkrocka i folk eller bli tagen på av någon på jobbet kan vara extremt irriterande men där måste man liksom lugna sig själv och tänka att jobbet alltid måste komma först, oavsett vad jag tycker om andra. Tänka eller sjunga lite tyst på en bra låt kan hjälpa mycket.

Jag brukar tycka att beröring är lite som att få beröm: jag måste vara med på det, godkänna det, tycka det är okej, det är inte okej om personen i fråga som rör mig/berömmer mig inte känner mig tillräckligt väl, eller är med på att jag tycker att det är okej

Jag kommer speciellt ihåg ett tillfälle när en kompis till min storasyster lade sin arm på min axel, som en kompis-gest, och jag reagerar och frågar: "Varför gjorde du så"? Personen i fråga tyckte att själva situationen var konstig, men jag tyckte helt enkelt inte att hon/han var tillräckligt mycket kompis med mig för att jag skulle tycka att det var okej. Nuförtiden har jag blivit bättre på den fronten, jag kanske låter människor (inte alltid) röra vid mig utan att jag reagerar starkt, men ibland så känns det konstigt, och blir det för konstigt efter ett tag så kanske jag säger ifrån.