Långvariga hämndbegär (omröstning)

av **rdos** » 2007-09-02 14:44:57

Motiverat av Weasleys historia. Det kanske inte är så ovanligt, eller?

av **ufo** » 2007-09-02 14:54:37

Ja när jag blir kränkt med avsikt så stannar hämdbegäret i sig under lång tid.

av **sugrövmanövern** » 2007-09-02 15:35:17

Hämndbegäret som en gång väckts varar för alltid. Jag förlåter aldrig en djup kränkning. Jag förlåter aldrig överhuvudtaget, utan antingen bestämmer jag direkt att det där var okej, jag ser mellan fingrarna. Eller så är personen totalkörd för all framtid.

av **md2perpe** » 2007-09-02 15:52:29

rdos skrev:Motiverat av Weasleys historia.

Var hittar man den?

av **Eddie The Man** » 2007-09-02 16:28:35

Ibland brukar jag somna till hämndfantasier.

Mer planer än fantasier, iofs. Vissa mer realistiska än andra.

av **rdos** » 2007-09-02 17:31:42

sugrövmanövern skrev:Hämndbegäret som en gång väckts varar för alltid. Jag förlåter aldrig en djup kränkning. Jag förlåter aldrig överhuvudtaget, utan antingen bestämmer jag direkt att det där var okej, jag ser mellan fingrarna. Eller så är personen totalkörd för all framtid.

Jo, det där känner jag väldigt väl igen. Numera försöker jag se upp med att fastna i sådana situationer, men som barn hamnade jag där några gånger.

av **rdos** » 2007-09-02 17:34:31

md2perpe skrev:
rdos skrev:Motiverat av Weasleys historia.

Var hittar man den?

I den här tråden (en bit ned) vem-gillar- ... t2956.html

av **tahlia** » 2007-09-02 17:45:21

Nej, inget som helst hämndbegär. Inget hat heller. Det enda som händer i en sådan situation är att det suger en massa energi ur mig. Inte värt besväret. Sedan är det, som jag påpekat någonstans tidigare, alltid två sidor på ett mynt. Man har ingen aning om den andra människans historia och då är det svårt att sätta sig över dem på något vis.

av **ufo** » 2007-09-02 17:51:24

sugrövmanövern skrev:Hämndbegäret som en gång väckts varar för alltid. Jag förlåter aldrig en djup kränkning. Jag förlåter aldrig överhuvudtaget, utan antingen bestämmer jag direkt att det där var okej, jag ser mellan fingrarna. Eller så är personen totalkörd för all framtid.

Men om kränkningen var ett misstag och personen efteråt kommer och ber om ursäkt och faktiskt visar ånger. Är hämndbegäret kvar då också?

av DA » 2007-09-02 17:52:03

Har alltid haft svårt att komma över tidigare konflikter/meningsskiljaktigheter, dessa kan ge en stor ilska inombords (som i vissa fall kan ligga kvar i flera år).

av **missbutterfly** » 2007-09-02 17:58:55

Jag kan få kortvariga (och enormt intensiva) hämndbegär.
Jag är dock väldigt strategisk i mina hämndaktioner.

Har absolut nolltolerans när det gäller folk som är direkt elaka, utan anledning.
Lämnar ingen som behandlat mig illa, ostraffad..

Visar mig inte upprörd (även om jag är ledsen/sårad etc. av personen i fråga) utan lägger fram tydlig, klar info (som inte kan misstolkas) om VARFÖR den andre inte passar in i min vänskapskrets.
Falska människor t ex är det VÄRSTA jag vet. Kan inte stå ut med sådana, j-la lismare (!) som pratar illa/ljuger om mig (eller mina vänner)..

Är det något jag behärskar är det att få en annan människa att känna sig TOTALT tillintetgjord.
Men, som sagt; då måste det finnas många och klara motiv till varför de gjort "fel".

Brukar sluta i tårar hos den andre. Sjukt nog har jag njutit av det, de (få) gånger jag känt mig manad att "hämnas".

av **rdos** » 2007-09-02 17:59:23

tahlia skrev:Nej, inget som helst hämndbegär. Inget hat heller. Det enda som händer i en sådan situation är att det suger en massa energi ur mig. Inte värt besväret. Sedan är det, som jag påpekat någonstans tidigare, alltid två sidor på ett mynt. Man har ingen aning om den andra människans historia och då är det svårt att sätta sig över dem på något vis.

Du brukar ju få höga poäng på testen så det förvånar mig väl inte så mycket att du har en NT-inställning :wink:

av **tahlia** » 2007-09-02 18:04:42

rdos skrev:Du brukar ju få höga poäng på testen så det förvånar mig väl inte så mycket att du har en NT-inställning

Oups. Visste inte att det var en NT-inställning. Bara så jag funkar liksom. Har liksom tillräckligt med mig själv och min tillvaro, har ingen energi över till att gå runt och hysa agg.
Helt ärligt (och nu blir jag väl halshuggen) har jag alltid tyckt att hämndlystna människor är småaktiga *duckar*

av **rdos** » 2007-09-02 18:07:15

ufo skrev:Men om kränkningen var ett misstag och personen efteråt kommer och ber om ursäkt och faktiskt visar ånger. Är hämndbegäret kvar då också?

I mitt fall så skulle sådant knappast ha hjälpt. När jag väl hamnat över gränsen för vad jag anser som oacceptabelt beteende så är det inte mycket som kan få mig att lyssna till ursäkter och sådant. Just nu har jag bara en enda sådan aktion på gång, det är den där j-vla socialsekreteraren som hade hand om Alexanders utredning som jag hängt ut med namn och allt på min sajt. Jag har försäkrat henne om att hon kommer att stå kvar där tills Alexander antingen blivit myndig eller att han kommit hem. Man försökte få bort sidan genom att gå till JK och pressen, vilket såklart inte hade någon effekt på mig. Hon lär dock ha bytt namn vad jag förstått.

av **Moggy** » 2007-09-02 18:09:50

Kan fantisera om hämnd, även för saker som ligger långt tebax i tiden.

Det mesta stannar dock vid fantasier.

av **rdos** » 2007-09-02 18:10:19

tahlia skrev:Oups. Visste inte att det var en NT-inställning. Bara så jag funkar liksom. Har liksom tillräckligt med mig själv och min tillvaro, har ingen energi över till att gå runt och hysa agg.

Det är nog inte så det fungerar precis. Man går ju inte direkt och funderar över att det tar en massa energi att hysa agg till människor. Det är väl snarare än stark drift som man upprätthåller trots att den tar en massa energi.

av **catasa** » 2007-09-02 18:21:43

På sätt och vis. Jag tänker inte att jag ska göra nåt själv, men att någon som sårat mej och gett mej ångest ska få obehag, ångest, problem osv på nåt sätt så dom får känna smärta och lida.
Jag vet att det tar energi, och jag vet att en dålig människa inte är värd att må dåligt över. Jag vet också att det är meningslöst, eftersom livet inte är rättvist och att människor (förutom jag) inte kommer att få nåt "straff" så att det blir utjämnat.
Alternativt tänker jag att dom ska råka ut för något så att dom "vaknar" och lär sej, och inte gör om samma sak igen, eller gör samma fel igen.

av **ufo** » 2007-09-02 21:45:29

rdos skrev:
ufo skrev:Men om kränkningen var ett misstag och personen efteråt kommer och ber om ursäkt och faktiskt visar ånger. Är hämndbegäret kvar då också?

I mitt fall så skulle sådant knappast ha hjälpt. När jag väl hamnat över gränsen för vad jag anser som oacceptabelt beteende så är det inte mycket som kan få mig att lyssna till ursäkter och sådant. Just nu har jag bara en enda sådan aktion på gång, det är den där j-vla socialsekreteraren som hade hand om Alexanders utredning som jag hängt ut med namn och allt på min sajt. Jag har försäkrat henne om att hon kommer att stå kvar där tills Alexander antingen blivit myndig eller att han kommit hem. Man försökte få bort sidan genom att gå till JK och pressen, vilket såklart inte hade någon effekt på mig. Hon lär dock ha bytt namn vad jag förstått.

Ens barn är heliga. Ge aldrig upp.
Den sortens kränkning kommer man inte över.

av **sugrövmanövern** » 2007-09-02 22:22:13

ufo skrev:
sugrövmanövern skrev:Hämndbegäret som en gång väckts varar för alltid. Jag förlåter aldrig en djup kränkning. Jag förlåter aldrig överhuvudtaget, utan antingen bestämmer jag direkt att det där var okej, jag ser mellan fingrarna. Eller så är personen totalkörd för all framtid.

Men om kränkningen var ett misstag och personen efteråt kommer och ber om ursäkt och faktiskt visar ånger. Är hämndbegäret kvar då också?

Ja, det kan bli ännu värre för då har personen visat att den tycker det är okej att kränka människor och sedan be om ursäkt. God forgives, i don´t.

Har jag missuppfattat situationen så kan jag eventuellt ändra mig. Antar att det var det du menade ungefär, så svaret är nog Ja/Nej

.

En person som jag tycker väldigt mycket om kränker mig inte så lätt. Men om det skulle ske så kan jag göra en helomvändning och känna bara avsky. Men då ska det till mycket elakheter och sådant.

av **nassepuh** » 2007-09-02 22:57:26

Jag svarade 'nej' eftersom jag hämnas direkt genom att få negativa personer att falla på eget grepp.

Tror inte det är bra att gå med "ouppklarade hämnder" och gissar att det kommer tillbaks senare i livet för att plåga en. Säkert heller inte ovanligt att man försöker kompensera oavslutade hämnder genom kontainrar som dock ger väldigt lite i form av avslutning. Att man blir att "hämnas" på allt och alla som liknar den kränknngen typ.

Hämnd är bra och underskattat. Fås skit ska skit ges, man sover i den säng man bäddat, ett öga för ett öga - en tand för en tand och alla de där klyschorna liksom.

av **sugrövmanövern** » 2007-09-03 0:35:32

nassepuh skrev:Hämnd är bra och underskattat. Fås skit ska skit ges, man sover i den säng man bäddat, ett öga för ett öga - en tand för en tand och alla de där klyschorna liksom.

Absolut, det håller jag med om. Jag brukar hämnas om tillfälle ges. Ibland omedelbart, ibland flera år efteråt :twisted:

. Det är mycket tillfredsställande att få till en riktig hämnd. Jag bär väl på en del ilska från tiden som mobbad tror jag.

Oförmågan att reagera i realtid är en stor anledning till alla dessa hämnder och hämndtankar. Mest praktiskt vore det ju om man var kvicktänkt och kunde sänka folk verbalt direkt på plats varje gång.

Jag är mer liksom öööh?
Och så en timme senare kommer jag underfund med att jag blev djupt kränkt.

av **Mardröm** » 2007-09-03 12:25:09

ja, jag har 30 år gammal groll från dagis kvar...
Kan aldrig acceptera en auktoritet som mot mina försslag gör fel,. han är ansvarig, och ska få sota för det!

av **ufo** » 2007-09-03 12:52:04

Mardröm skrev:ja, jag har 30 år gammal groll från dagis kvar...
Kan aldrig acceptera en auktoritet som mot mina försslag gör fel,. han är ansvarig, och ska få sota för det!

Själv 35år och groll ifrån lågstadiet. Den häxans grav skall jag dansa på :twisted:

av **SilentMan** » 2007-09-03 16:41:22

Långvariga och långvariga,,, nja, kanske inte direkt.

Men precis som mångha andra här så kan jag bli arg på personer som kränker mig utan anledning och är väldigt strategisk i mina hämdaktioner.

Senast så kommer jag ihåg att en person hade kränkt mig. Min hämnd hade funkat ocm jag inte gjort misstaget att berusa mig i denne persons närvaro, då sprack allt.

Ja, det är ju känt att där alkoholen går in, går vettet ut.

Långvariga hämndbegär (omröstning)

Har du haft långvariga hämndbegär?

Långvariga hämndbegär (omröstning)

Re: Långvariga hämndbegär

Re: Långvariga hämndbegär

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in