Jag har en pragmatisk syn på diagnoser. Om AS-diagnosen fungerar för dig förstår jag inte varför de ska bråka med dig om de inte har mycket goda skäl till det, till exempel att diagnosen grundades på något som var direkt felaktigt. Diagnosen verkar vara en stabil del av din identitet och det är ju inte så att du får en massa pengar eller liknande för att du har en AS-diagnos. Är det huvudsakliga syftet med diagnoser verkligen att "rätt ska vara rätt"? Jag har alltid trott att syftet är att diagnoser ska fungera som redskap för att människor ska kunna få rätt hjälp eller behandling.

Man kan vara social och trevlig om man har AS. Ibland umgås jag väldigt gärna med folk och de flesta brukar tycka att jag är trevlig. Kanske lite märklig, men väldigt trevlig. Min neuropsykolog såg aldrig det som ett hinder för diagnos.

hysteriskt skrev:Nu vill en läkare på psyk ta bort min Aspergerdiagnos...
Jävla idiot rent ut sagt, när jag äntligen har hittat rätt i livet, fått rätt hjälp och blivit tagen på allvar... Vad ska jag göra? Visst måste det till en utredning för att få ta bort en sådan diagnos? Och vad händer om jag säger att jag inte orkar med en utredning? (För det gör jag verkligen inte i dagsläget) Blir bara så ledsen och förtvivlad. Att de (vitrockarna) ska förstöra allt. Vill bara fly stan och helst lämna landet men det klarar jag inte på grund av min AS.

(Till saken hör att jag är väldigt högfungerande som Aspergare, men jag har fortfarande mina problem!)

Vart du än springer, kommer du hitta en väg någonstans, du kommer även leta efter lycka där även om du inte är diagnoserad längre. Av det jag har sett, som du har skrivit här på forumet, tycker jag att du skriver och reflekterar som en normal människa, svårt att förklara men ja.. Du tänker ju mycket och någon dag kommer du komma på något som du älskar och mår bra av, och då tror jag inte asperger spelar någon roll!