Hej!
Det här är min första tråd här, jag har dyslexi så ni får ursäkta om jag stavar fel ibland.

Jag har precis blivit diagnostiserad med Aspergers och ADD. Träffade för ett par dagar se en psykolog från öppenvårdsmottagningen, som jag hade hoppats kunna hjälpa mig med mina problem. Det gick inge bra... Jag är väldigt blyg och har jätte svårt för att föklara vad de är som jag har problem med och vad de är som händer inom mig. De lilla jag lyckades säga feltolkade hon totalt, och istället för att rätta henne så nickade jag och sa "ja.. typ..".
Personkemin mellan oss är totalt noll, jag fick reda på att hon är den ända person konakt jag kommer att få där
Hur förklarar man för någon att man inte är så bra på att förklara?
Jag är ingen typisk aspergere så kommunikationsstödet högst upp på denna sida hjälper mig inte så mycket. Jag är väldigt mesig av mig så jag vågar inte vara så rakt fram såvida jag inte känner personen väl och kan lite på den, vilket jag inte alls kan med denna psykolog.
hjälp! Jag ska träffa henne igen på onsdag nästa vecka.

Om det är så svårt för dig att berätta så kan du väl försöka skriva det? Du verkar inte ha svårt att uttrycka dig i text och din stavning lämnar ingenting att anmärka på

Har själv gått den vägen en gång när jag haft mycket i huvet jag velat säga till läkare men som inte kom fram när jag väl träffade dem, och det fungerade faktiskt riktigt bra för min del.

Kan vara värt ett försök.

Välkommen hit!

Bra att du skriver att du har dyslexi. Det är många här som är språkpoliser på oss icke-dyslektiker... ;-D Som dyslektiker slipper du den... hmm... förmånen... ;-D

Att skriva ner det man vill ha sagt är ett utmärkt sätt att få fram rätt information. Så försök med den metoden inför nästa besök.

Lycka till!

Kan du inte ta med någon som kan hjälpa dig att få fram det du inte kan? Inte så att du ska sitta tyst utan att personen är med som stöd och kan säga ifrån när du inte vågar.

Tack för alla snabba svar!

jag ska defenetivt skriva ner de jag vill ha sagt, de va smart! Hoppas de kommer att fungera för mig också.
När ni använt den metoden, skriver ner exakt vad ni vill säga som ett manus? eller är de mer som stolpar? vad funkar bäst?

Jag läste i början att de var många som störde sig på ifall man stavar fel så jag tänkte att de var lika bra att säga att man har dyslexi på en gång så att man inte förolämpar någon i onödan.

Jag skulle gärna vilja ta med någon men alla jag känner antingen jobbar eller går i skolan på dagarna. Men om skriv metoden inte fungerar så ska jag nog försöka ta med någon till besöket efter.

Jag gjorde som så att skrev det som ett manus. Sparade inte på några detaljer utan skrev precis vad jag ville förmedla för att undvika missförstånd.
På senare tid har jag dock haft en väldig tur med läkare då den jag går till är överläkare på neuropsykiatrin här i stan =)

iaTan skrev:Tack för alla snabba svar!

jag ska defenetivt skriva ner de jag vill ha sagt, de va smart! Hoppas de kommer att fungera för mig också.
När ni använt den metoden, skriver ner exakt vad ni vill säga som ett manus? eller är de mer som stolpar? vad funkar bäst?

Jag läste i början att de var många som störde sig på ifall man stavar fel så jag tänkte att de var lika bra att säga att man har dyslexi på en gång så att man inte förolämpar någon i onödan.

Jag skulle gärna vilja ta med någon men alla jag känner antingen jobbar eller går i skolan på dagarna. Men om skriv metoden inte fungerar så ska jag nog försöka ta med någon till besöket efter.

Jag har problemet att jag vill säga allt på en gång så det blir bara en obegriplig röra. Min erfarenhet är att det som fungerat bäst för mig är när jag skriver som ett brev vad jag vill ha sagt till läkaren.... Detta har dock inte varit enkelt utan snarare en utgångspunkt... Många läkare jag har haft kontakt med vill absolut inte läsa mer än tre rader vilket gjort att detta då inte fungerat...

Men jag kan inte påstå att jag hitintills lyckats förklara för en läkare hur jag mår och att jag känner att de förstår... Men jag har en extremt krånglig diagnos bild som gör att de flesta läker gett upp innan de kommit en tredjedel... De läkare jag haft kontakt med har samtliga den egenskapen att de aldrig lyssnar på vad man säger utan att samtidigt titta i journalen.. Vilket gör att det missförstånd som uppstått från början är helt hopplösa att bli av med...

Vad det gäller samtalskontakt så är det om möjligt ännu viktigare att det inte blir missförstånd då dessa sedan ligger till grund för läkarens agerande..
Så om man har en samtalskontakt som man känner inte fungerar så gör man sig själv en väldigt stor otjänst genom att inte byta...

Men stolpar fungerar bättre än ingenting för mig också...

Jag gick hos en läkare i två år som började varje besök med att säga att "det var ju bra att medicinen börjat ge den effekt vi hoppades på." Och jag i två år svarade "jaså det är mer än jag har märkt, vad har du fått de uppgifterna ifrån." Så höll vi på i två år innan jag fattade att hon aldrig hört vad jag hade sagt, trots att det var det som jag inledde varje besök med att säga...

Jag fick med mig mitt dåvarande PO som tyckte jag uttryckte mig hur tydligt som helst men läkaren ifråga var inte intresserad av att höra det jag sa för det stämde inte med den diagnos hon bestämt sig för... Denna läkare gjorde så det tog flera år innan min utredning kom igång för hon hade bestämt sig för att jag inte hade några neuropsykiatriska problem... Sen när första delen av utredningen kom tog hon bort halva utredningsresultatet för att det inte stämde överens med hennes diagnos... Sen fick jag två år senare Asperger diagnosen igen i en ny utredning på en annan mottagning.

Så kommunikations problem mellan patienter och behandlare är nog mer regel än undantag tror jag, det är bara frågan om hur mycket de missförstår...
Så nu skriver jag mejl, trotts protester och blir helt missförstådd. Förklarar igen...
Jag har nu i fyra år talat om att den dos Concerta jag tar gör att jag vissa dagar tror att jag glömt den men har tagit den... Och vissa dagar blir jag tok ångestdriven tills jag somnar...

Detta går uppenbarligen inte att förstå... Svaret jag får varje gång är att om du inte märker att du tagit den då kan du komplettera med en middags dos... Och om du blir ångest driven då har du för hög dos.....
MEN, det är ju olika från dag till dag timme till timme, hur svårt kan det vara att förstå.. När jag då skriver detta tycker min läkare att det kan vara lämpligt att dra ned dosen.......

Så har jag hållit på med fyra olika läkare i de snart fem år jag ätit Concerta.......
De vägrar samtliga att lyssna på att dosen som är ok på måndag är för hög på tisdag och för låg på onsdag...
Enda orsaken jag kan se till detta är att de helt enkelt inte vet vad de ska göra... Jag har i alla fall ingen bättre förklaring...

Vad jag vill komma med allt detta är att ibland hjälper det inte hur tydlig man än är om läkaren eller samtalskontakten ifråga redan bestämt sig för vad som är problemet..... I dessa fall är det bara att orka byta ut personen ifråga och orka försöka igen...

Den läkare jag beskriver ovan som jag gick hos i två år hade med största sannolikhet haft exakt samma dialog nu fyra år senare om jag inte bytt läkare...



Moderator atoms - delade upp texten för att förenkla läsningen.

Det här (och annat du berättar) är ju sådant som direkt utan retuscher kan överföras till en fars på scen eller film, Gersa. (Jodå, jag vet redan att det förekommer på riktigt.) Funderat på att bli manusförfattare?

************************

Någon med sig vid besök, som kan tolka och vid behov vittna: Möjligen kan man också få hjälp den formella vägen. Av kontaktperson, personligt ombud, kanske god man om man vill ha sådan. Men det vet andra mer om än jag. Och inte vet jag, kanske Autism- och Aspergerförbundet eller Attention kan ha något tips eller kontaktväg.

Zombie skrev:Det här (och annat du berättar) är ju sådant som direkt utan retuscher kan överföras till en fars på scen eller film, Gersa. (Jodå, jag vet redan att det förekommer på riktigt.) Funderat på att bli manusförfattare?

************************

Någon med sig vid besök, som kan tolka och vid behov vittna: Möjligen kan man också få hjälp den formella vägen. Av kontaktperson, personligt ombud, kanske god man om man vill ha sådan. Men det vet andra mer om än jag. Och inte vet jag, kanske Autism- och Aspergerförbundet eller Attention kan ha något tips eller kontaktväg.

Så svarta komedier har nog en allt för låg attraktionskraft... Det är ju i dessa fall en relativt marginaliserad grupp som kan känna igen sig... Det absurda i det hela är väl i så fall att gruppen överhuvudtaget existerar...
Jag har provat nå politiker med satir men de fattar ju inte att det är satir då de situationer jag beskriver inte existerar i den politiskaverkligheten....

Det bästa är skrift. På papper. Jag har erfarit att om man lämnar pappret till doktorn så journalförs det. Även om doktorn inte läser pappret så har man åtminstone journalfört sina problem och blir man då felbehandlad så är det bara hänvisa till journalen och att doktorn har gjort fel som inte läst den ordentligt.

Hej igen.
Jag skrev en typ manual till henne hur man bäst pratar med mig. Hon följde den inte, men då jag skrivit den och hon hade läst igenom den så var de mycket lättare för mig att säga ifrån... om ni förstår vad jag menar

Det här var de pappret hon fick av mig, jag postar det här för att de kanske kan hjälpa någon annan som fungerar på ungefär samma sätt som mig.

Hur du pratar med mig som har Aspergers.
----
1. Inga öppna eller vaga frågor.
Såvida du inte vill ha lika öppna och vaga svar. Ge tydliga frågor som inte går att tolkas på flera sätt. Gärna ja eller nej frågor, eller ge mig olika alternativ.

2. Inget småprat.
Jag förstår mig inte på det och det gör mig obehaglig till mods då jag inte vet vad som förväntas av mig.

3. Var övertydlig.
Om det finns flera sätt att tolka samma mening så vet jag inte vilken som är ”rätt”. Jag missförstår lätt vad det är som menas.

4. Inga formulär.
Jag är inte bra på att fylla i formulär, jag förstår inte alltid vad som menas. Vi kan kanske fylla i dem tillsammans så jag kan fråga vad som menas.

5. Skriv ned stora/svåra/viktiga frågor.
Ibland tar det stopp i hjärnan när något ställer en svår fråga och tittar på mig. Istället för att svara som jag verkligen känner så försöker jag svara det jag tror denna person vill höra. Hellre skriver jag ned frågan och tar hem och tänker på det och svarar nästa gång.

6. Upprepa det viktiga som sagts
Vid slutet av mötet; få mig och upprepa det viktigaste som sagts, för att se vad som gått in samt fylla på med dem som ”saknas”.

Vad jag ville säga var tack till alla som kom med förslag hur jag skulle bära mig åt, och att de gick bra andra gången jag träffade henne

Vilken total oreda det blev i det här meddelnadet, hoppas att ni förstår ändå

Jag tycker du formulerade dig väldigt klart och tydligt samt gav ett utmärkt tips!

Vad bra att det gick bra när du skrev istället!
Jag är också bra på att formulera i skrift men ej i samtal, särskilt inte med flera personer..
Annars är ett tips att ha med sig en kontaktperson från Hab som kan AS/ADD som kan hjälpa dig att förstå på rätt sätt och att få fram vad som är viktigt.