Läkare med asperger

av **Pontus** » 2008-05-15 23:07:52

Rattlelizard verkar ha gått på fördomen om att aspergare inte kan känna empati, det stämmer oftast inte vad jag har märkt.
Däremot kan man ha svårt för det men om man har svårt för något finns det väl inget som säger att man inte kan träna på det och bli bättre?

Kör hårt Dr Aspie!

av **alfapetsmamma** » 2008-05-15 23:21:20

Zombie skrev:Det är väldigt enkelt det här. Det är absurt att nu plötsligt, när det verkligen gäller något konkret, banga ur och slaviskt följa en bild av AS som många av oss själva kan konstatera (och har konstaterat här i forumet) är både svartvit och delvis felaktig, det är absurt att vare sig svartvita eller generalisera om något så komplicerat som en enskild aspies inkompetens eller "NT":s kompetens att lära sig hantera folk i ett professionellt sammanhang, det är absurt att på fri hand härleda sina personliga erfarenheter av dåliga läkare till att de måste ha AS mot en massa annan erfarenhet som flera som vet besked i bokstavsfrågan har.
En skendiskussion.

Kör, Dr Aspie!!

Riktiga problem däremot:
Okunnighetsmentaliteten och fikarumsfördomarna i läkarkåren.
Det arbetsklimat som en läkare med AS kan få, om någon råkar få nys om det. (Efter århundraden av aldrig beläggbar, men högst förmodlig, överförekomst av AS i just läkarkåren.)
Alla de andra utstötningsmöjligheter som diagnosens genomslag upenbarligen har givit och som nu mycket riktigt verkar börja tas i bruk.

De sakerna tycker jag så många som orkar ska skriva offentligt om, eller tipsa någon som gör.
_____________________________________________________________

[edit]
Sedan har jag också fått det intryck jag väntade mig av Dr Aspies glimtar från vad läkarstudenterna får lära sig om och får för spegling av hur man bemöter patienter: just ingenting alls!
Just ingen förändring från den tid då de fina professorerna ansåg sig stå över att behöva lära ut sådana petitesser.
Skulle, om det stämmer, redan bara därför en genomsnittlig AS-student som vet farorna och jobbar med sig själv ha sämre chanser att bli bra än en genomsmnittlig NT som softar på som h*n brukar? Kyss mig därbak.

Fi fan vad bra du skriver! Så skarpt, stringent, sammanhållet och ojojoj... Jag får en högst missklädsam grön färg hela jag. Och inte verkar du särskilt skendöd, men den hjärnaktiviteten!

av **Ganesh** » 2008-05-15 23:37:34

alfapetsmamma skrev:
Zombie skrev:Det är väldigt enkelt det här.

Fi fan vad bra du skriver! Så skarpt, stringent, sammanhållet och ojojoj... Jag får en högst missklädsam grön färg hela jag. Och inte verkar du särskilt skendöd, men den hjärnaktiviteten!

Och då skall du veta att han nästan alltid är sån han z.

av **Bjäbbmonstret** » 2008-05-15 23:40:24

Mmm Zombie är en väldigt begåvad person som är bra på att uttrycka sig!

av **Zombie** » 2008-05-15 23:53:50

Å hjälp, ojojoj, tycker ni verkligen det? Tack, tack, tack!
Det tycker jag faktiskt inte själv, kommer aldrig ihåg detaljer så jag kan vara konkret och åskådlig, är alltid för trött för att analysera, kommer helt enkelt inte på viktiga aspekter... som jag tycker så många av er andra (t.ex. ni tre) är bra på...
men jag måste ju anta att ni ser något som finns där, så det ska jag låta gå in som ett vårregn! :oops:

Å vad glad jag blir!

av **Pemer** » 2008-05-16 0:14:10

Zombie skrev:Inlägget 22:31:59...

Instämmer i lovsången...

av **uniqueNr5** » 2008-05-17 1:22:18

Dr Aspie skrev:Hej,

Jag läser till läkare och har just förstått att jag har Asperger.

Jag blir minst sagt ledsen när jag tänker på min framtid. Kan det vara möjligt att funka med patienter trots att man har Asperger tror ni? Har fått höra att jag inte kan läsa av människor och kan inte läsa mellan raderna. Jag har inga vänner. Jag kan babbla på om mina specialintressen i evighet, men inget jag gör med patienter förstås. Jag har läst hela utbildningen och gör AT nu. Jag har aldrig fått någon kritik från handledare om att jag skulle ha dålig patientkontakt, men ofta säger ju inte handledare något negativt.

Vad tror ni, är det röntgen och patologi som gäller?

Har du kommit såhär långt. Kan du säkerligen gå ännu längre.
Om du inte ännu fått kritik som du säger så är det kanske så att du lyckas dra fram dina styrkor och kompensera rätt bra trots allt.
Jag tror att även om vissa egenskaper kan ställa till svårigheter så kan också endel AS-drag kan vara fördelaktiga för vissa arbetsuppgifter.
Se det som en fördel att känna till dina styrkor och svagheter. Det gör att (när det väl uppstår svårigheter) du har en ledtråd om var skon klämmer och är alltså ett steg i rätt riktning i att hantera de problem som behöver lösas.

av **TheBoxSaysNo** » 2008-05-17 10:54:32

Många kloka saker har sagts i den här tråden *stor applåd*
Nu blir det upprepning här, men jag tyckte det var en spännande tråd och jag vill gärna säga vad jag tänker.

Jobbar själv inom vården. Har inte AS, men har säkert drag av det och är introvert, blyg och inte särskilt spontan människa. Tycker att det finns en plats för alla. Det gäller att hitta rätt arbetsplats och en specialitet som man trivs med. Och att ta hand om sig själv: veta sina gränser och inte utsätta sig för stor stress.
Det är beundransvärt att du reflekterar mycket över dig själv, dina styrkor och svårigheter. Det är en enorm tillgång, för att det leder till personlig utveckling.

Jag tycker också att världen och vården behöver kunniga och noggranna läkare som brinner för det de gör!

Det är minst sagt sorgligt att det finns den attityden mot Asperger inom läkarkåren... personer som jobbar med människor och som man förväntar att de ska ha förståelse...

Kör på och lycka till!

av **Zombie** » 2008-05-17 13:02:57

Jag är inte Dr Aspie men säger ändå: kör på och lycka till du med, välkommen hit och hoppas du ska trivas! (Saker att tillföra har du helt uppenbart!)

av **uniqueNr5** » 2008-05-17 18:47:08

Jag har ibland tänkt att det skulle kanske vara något att ha en psykatriker/läkare med Asperger, just för att han/hon då skulle ha en helt annan inblick i vissa aspekter av problematiken. Jag blir så frustrerad när min NT läkare inte verkar besitta kunskaper/insikter om vissa komplexa delar av AS-problematiken. Speciellt i kommunikationen.
Tex. har jag försökt de 3 senaste gångerna att få min läkare att fatta att jag behöver en ny sömnmedicin. Ordagrann kommunikation verkar inte fungera. Det hela skjuts upp hela tiden, till förmån för annat nonsens. Tyvärr skickar jag ju inte rätt signaler för att denna läkare ska uppfatta att det är mycket angeläget, när man har insomnia.
Jag är härdad men det är fruktansvärt irriterande att informationen inte går igenom.

En fördel, gissar jag, i det här läget, skulle kunna vara att en aspieläkare helt enkelt tolkar min situation precis som den är och inte förväntar sig att patienten ska se ut eller låta på ett visst sätt för att han ska göra sitt jobb. Dvs. rak kommunikation, i en rak situation.
Det saknas alltför ofta tycker jag.

av **earlydayminer** » 2008-05-17 20:02:33

Jag tycker att trådens författaren skall fortsätta och kämpa tills det att den psykiska hälsan tar allvarlig skada.

Länge har jag vandrat med frågan "vem skulle vilja ha med mig att göra?".
Mitt självförtroende tog mycket stryk p g a att jag tryckt i mig en massa negativ nonsens.
Jag levde aldrig för mig själv, mer för hur folk uppfattade mig.
Tyvärr upptäckte jag aldrig den (o)medvetna manipulationen samhället byggs upp av i tid. Nu har jag slagit tillbaks.

Som så många gånger förut: REFUSE THE ABUSE!

Det var alldeles nyligen mitt hopp om att få studera på en högre nivå (trots mina svårigheter) tändes.

av **uniqueNr5** » 2008-05-17 21:45:07

earlydayminer skrev:Jag tycker att trådens författaren skall fortsätta och kämpa tills det att den psykiska hälsan tar allvarlig skada.

Länge har jag vandrat med frågan "vem skulle vilja ha med mig att göra?".
Mitt självförtroende tog mycket stryk p g a att jag tryckt i mig en massa negativ nonsens.
Jag levde aldrig för mig själv, mer för hur folk uppfattade mig.
Tyvärr upptäckte jag aldrig den (o)medvetna manipulationen samhället byggs upp av i tid. Nu har jag slagit tillbaks.

Du menar kanske då även att man till viss del styrs till att sätta upp begränsningar som egentligen på längre sikt håller en tillbaka snarare än att tar en i rätt riktningar gissar jag?
Det kan jag relatera till. På det sättet var det fördelaktigt att jag fick min diagnos sent. Annars hade man kanske inte fått för sig att ta de riskfyllda beslut man gjort...

Kan även relatera till sådant av vad jag får höra från min psykiatriker angående min bipolaritet och mina deprissioner.
Man skulle ungefär kunna sammanfatta det som att det är kört om jag inte hade ett starkt självförtoende, vilket jag har och är övertygad om att det går att arbeta mig igenom.
Ibland blir man stjälpt istället för hjälp. Självtillräcklighet behövs.

Som så många gånger förut: REFUSE THE ABUSE!

Det var alldeles nyligen mitt hopp om att få studera på en högre nivå (trots mina svårigheter) tändes.

Låter positivt. Kör hårt säger jag bara.

av **earlydayminer** » 2008-05-17 22:24:51

uniqueNr5 skrev:Du menar kanske då även att man till viss del styrs till att sätta upp begränsningar som egentligen på längre sikt håller en tillbaka snarare än att tar en i rätt riktningar gissar jag?

Ja, precis!

uniqueNr5 skrev:Låter positivt. Kör hårt säger jag bara.

Tack så hemskt mycket.

av **Zombie** » 2008-05-18 0:50:56

uniqueNr5 skrev: [...]
min NT läkare
[...]
Ordagrann kommunikation verkar inte fungera.
[...]

Just det. De allra flesta svensktalande "NT" förstår inte svenska. De förstår först gester, miner, sin egen personliga förförståelse eller föroförståelse, bild av sammanhanget osv.; först därefter svenska. Brister en enda av de andra sakerna, då ryker språkförståelsen.
Jag vet inte hur många gånger jag har sagt mycket enkla saker till andra infödda svenskar, med enklaste meningsbyggnad och ord bland svenskans femhundra vanligaste, och jag kunde rent bokstavligen lika gärna ha talat kinesiska. Och då tror jag inte ens det oftast är minspel och gestik som har brustit, just det har jag nog aldrig varit särskilt dålig på.

Om det då är något viktigt man behöver få fram till sin läkare... ...

Inte bara för en som själv har AS heller - det räcker utmärkt att vara en "NT" med erfarenheter utanför standardboxen eller läkarens fördomar.

Brasklapp: är man en aspie av den trångsynt rigida sorten så är man förstås inte bättre än en NT av den förnuftsbefriade. I så fall gäller det att erkänna det draget för sig själv och ligga i som en rem (eller vrida om kontakten om man har en sådan) för att lämna det hemma när man går till jobbet.
Har dock intrycket att Dr Aspie hör till den likaledes vanliga öppna och ödmjuka sorten.

av **TheBoxSaysNo** » 2008-05-18 8:08:48

Zombie skrev:Jag är inte Dr Aspie men säger ändå: kör på och lycka till du med, välkommen hit och hoppas du ska trivas! (Saker att tillföra har du helt uppenbart!)

Tack så mycket!

uniqueNr5 skrev:Låter positivt. Kör hårt säger jag bara.

earlydayminer: Kör hårt säger jag också!

Dåligt självförtroende är lurigt. det blir som en ond cirkel, har jag nyligen förstått. Man tror inte på sig själv, man tror att de andra tänker en massa hemska saker om en själv, vilket gör att man tror ännu mindre på sig själv osv osv.

Angående läkare AS/NT, båda kan dugga superbra, om de är ödmjuka och vågar tänka vidare än det vanliga... och om NT:n har kunskap om AS och svårigheterna.
Sedan det där med att tolka bara utifrån kroppsspråk gör det svårt i flera situationer även för patienter utan asperger. det finns flera människor som inte riktigt får sin budskap fram för att de t.ex. är blockerade när de är hos läkaren och bara ler eller är så jävla nervösa och glömmer säga vad de ville eller typ kommer från en annan kultur där känslorna uttrycks på ett annat sätt...

har man svårt med sin familjeläkare, kan det vara någon idé att förklara att man har svårt att få sin mimik och kroppsspråk para ihop med det man säger???

av **Zombie** » 2008-05-18 12:55:48

Earlydayminer
Också jag känner igen mig i din beskrivning av dig själv. Och jag blir glad över den beslutsamhet att göra dig själv rättvisa som jag tycker mig se. Du har ändå upptäckt den tidigt i livet mot många andra. Kör hårt och lycka till säger jag också!

av **MsTibbs** » 2008-05-18 23:37:34

Jag hoppas du söker där du brinner Dr Aspie! Bedömt utifrån hur du ödmjukt resonerar kring dig själv här skulle jag trivas utmärkt med dig som läkare, oavsett inom vilket område! Rock 'n roll baby! Du har just börjat!

<3

av **Bjäbbmonstret** » 2008-05-20 23:13:12

Har just läst ut "Enastående - självbiografisk berättelse om livet med högfungerande autism" av Gunilla Brattberg.

Gunilla Brattberg var läkare men sjukskrevs så småningom och var patient inom psykvården i många år innan hon vid 55 års ålder diagnosticerades med Aspergers. Boken utkom 1999.

Intressant läsning för er som inte har stött på den.

av **alfapetsmamma** » 2008-05-21 9:54:41

Bjäbbmonstret skrev:Har just läst ut "Enastående - självbiografisk berättelse om livet med högfungerande autism" av Gunilla Brattberg.

Gunilla Brattberg var läkare men sjukskrevs så småningom och var patient inom psykvården i många år innan hon vid 55 års ålder diagnosticerades med Aspergers. Boken utkom 1999.

Intressant läsning för er som inte har stött på den.

Hennes listor på vad vårdpersonal ska - eller borde- tänka på i kontakten med patienter är lysande. Har kopierat dem och ska ta med till psyk nästa gång... Ett märkligt (eller inte så märkligt kanske, med tanke på AS:en) drag i hennes böcker är att hela stycken återkommer i mellan dem. Har iofs bara läst Guide i helvetet och Enastående och bläddrat i några av hennes verk om värk, men där syntes det tydligt.

av **weasley** » 2008-05-21 13:46:13

alfapetsmamma skrev:Har kopierat dem och ska ta med till psyk nästa gång...

Aha! Ungefär som jag gjorde senast?

Skriv gärna mer om det i den tråden isf! :-D

av **docfrasse** » 2008-05-21 14:19:39

alfapetsmamma skrev:
Hennes listor på vad vårdpersonal ska - eller borde- tänka på i kontakten med patienter är lysande. Har kopierat dem och ska ta med till psyk nästa gång... Ett märkligt (eller inte så märkligt kanske, med tanke på AS:en) drag i hennes böcker är att hela stycken återkommer i mellan dem. Har iofs bara läst Guide i helvetet och Enastående och bläddrat i några av hennes verk om värk, men där syntes det tydligt.

Hur menar du med att hela stycken återkommer?

av **alfapetsmamma** » 2008-05-21 17:06:45

docfrasse skrev:
alfapetsmamma skrev:
Hennes listor på vad vårdpersonal ska - eller borde- tänka på i kontakten med patienter är lysande. Har kopierat dem och ska ta med till psyk nästa gång... Ett märkligt (eller inte så märkligt kanske, med tanke på AS:en) drag i hennes böcker är att hela stycken återkommer i mellan dem. Har iofs bara läst Guide i helvetet och Enastående och bläddrat i några av hennes verk om värk, men där syntes det tydligt.

Hur menar du med att hela stycken återkommer?

Hennes böcker är - så vitt jag sett hittills- skrivna som illkorta kapitel, eller korta stycken. Många av dem återkommer i exakt likadant utförande. Det kan handla om sarkofagen (som hon beskriver det hon känner sig vara i för det mesta), eller vad du vill. Mig störde det inte, men det var lite lustigt. Jag är nog själv väldigt tjatig emellan varven, så det var ett slags igenkännandets leende över läsningen. Hon var mkt intressant, men Guide i helvetet är sannerligen inte munter, jösses. Den får man ha laddat lite inför att läsa. Sorgligt är inte bara hur hon mått, utan hur hon bemötts och behandlats.

av **docfrasse** » 2008-05-21 21:48:04

alfapetsmamma skrev:
docfrasse skrev:
alfapetsmamma skrev:
Hennes listor på vad vårdpersonal ska - eller borde- tänka på i kontakten med patienter är lysande. Har kopierat dem och ska ta med till psyk nästa gång... Ett märkligt (eller inte så märkligt kanske, med tanke på AS:en) drag i hennes böcker är att hela stycken återkommer i mellan dem. Har iofs bara läst Guide i helvetet och Enastående och bläddrat i några av hennes verk om värk, men där syntes det tydligt.

Hur menar du med att hela stycken återkommer?

Hennes böcker är - så vitt jag sett hittills- skrivna som illkorta kapitel, eller korta stycken. Många av dem återkommer i exakt likadant utförande. Det kan handla om sarkofagen (som hon beskriver det hon känner sig vara i för det mesta), eller vad du vill. Mig störde det inte, men det var lite lustigt. Jag är nog själv väldigt tjatig emellan varven, så det var ett slags igenkännandets leende över läsningen. Hon var mkt intressant, men Guide i helvetet är sannerligen inte munter, jösses. Den får man ha laddat lite inför att läsa. Sorgligt är inte bara hur hon mått, utan hur hon bemötts och behandlats.

Ah .. tack, då fattar jag.

av **Dr Aspie** » 2008-06-27 9:25:30

Sorry att jag tar upp tråden igen...

Kom bara ett tänka på en grej. Kanske inte alls är så att röntgen och patologi (titta på röntgenbilder och i mikroskop) är den bästa specialiten för en läkare med AS. I dom specialiteterna jobbar man ju mycket själv och behöver knappast läsa några ansiktsuttryck för att klara jobbet, så det är ju bra. Men eftersom man inte träffar några patienter kan jag tänka mig att man fikar ganska mycket som man gör på kontor. Kanske sitter och snackar mycket skitsnack när man ser på rtg. bilder och så. Kommer ihåg när jag läste patologi och såg när dom fixade preparat till mikroskopen, nåt värre kafferep har jag aldrig sett. Just såna där sociala grejer jag har svårt för ju. Dom kanske skulle mobba ut mig totalt även om jag kan min grej för att jag är för udda.

Om man är i en klinisk specialitet blir det ju givetvis en del socialt prat med, men kanske inte lika mycket. Typ ronder och sånt verkar det i alla fall som det går bra för mig. Man kanske pratar lite om nån fotbollsmatch eller nåt men mest pratar man ju om patienternas sjukdomar och mediciner etc., dvs. sånt som jag tycker är intressant och där man faktiskt får vara nördigt specialintresserad på detaljnivå. Om man blir överläkare och duktig på sin grej verkar det dessutom nästan vara accepterat att vara lite excentrisk. Träffat många överläkare som betett sig ganska tvivelaktigt, typ Dr House, men som ändå varit väldigt respekterade för att dom har mkt kunskaper. Underläkarna säger typ "Han är lite speciell, så ta inte åt dig om han säger nåt elakt. Men han är jätteduktig, så försök ronda med honom, då lär du dig mycket."

Vad tror doc frasse? Mycket socialt snack på rtg. och patologen?

Läkare med asperger

Re: läkare med asperger

Vilka är online

Om AspergerForum

Logga in