Dr Aspie råkar dessutom vara en person som vill ta reda på sina begränsningar och jobba med sig själv. Vilket ovanligt löfte för framtiden!

Och var hittar du det osjälviska i detta?

NÄÄÄÄ,INGA FLER LÄKARE SOM HAR PROBLEM ATT LYSSNA PÅ PATIENTERNA:TACK

Fast vem säger att man inte råkat ut för osympatiska, kalla, oempatiska, dryga, nonchalanta, okunniga läkare (eller andra inom vården och annorstädes) för att man tycker han är ödmjuk och har självinsikt? Jag ser verkligen inte kopplingen! För mig har det noll med varann att göra, eller kanske t o m det har med varann att göra men tvärtom mot vad några verkar tycka här.

Han verkar bry sig om det jobb han ska göra, det är mer än man kan säga om många läkare man träffat, alltså är han på ett sätt lämpligare...
Så ser min tanke ut, och jag vill ogärna få däng för att jag uttrycker just det.

Det betyder på intet sätt att andra fråntas rätten att känna sig kränkta (hemska ord) för att de blivit illa behandlade i vården. Det har jag också blivit och det hör liksom inte till den här diskussionen, särskilt som jag tror jag mest blivit missförstådd av läkare med extra NT-tänkande (allt annorlunda är ont och skall bekämpas). Nuff said, för mig.

Nu läste jag uppåt tråden och inte bara det senaste, och jag måste säga Weasley, I think I love you!

Hoppas det kan tas för vad det är, ett månne distanslöst litet glädjetjut över att bli förstådd, inget farligt eller förpliktigande..

alfapetsmamma skrev:Fast vem säger att man inte råkat ut för osympatiska, kalla, oempatiska, dryga, nonchalanta, okunniga läkare (eller andra inom vården och annorstädes) för att man tycker han är ödmjuk och har självinsikt? Jag ser verkligen inte kopplingen! För mig har det noll med varann att göra, eller kanske t o m det har med varann att göra men tvärtom mot vad några verkar tycka här.

Han verkar bry sig om det jobb han ska göra, det är mer än man kan säga om många läkare man träffat, alltså är han på ett sätt lämpligare...
Så ser min tanke ut, och jag vill ogärna få däng för att jag uttrycker just det.

Det betyder på intet sätt att andra fråntas rätten att känna sig kränkta (hemska ord) för att de blivit illa behandlade i vården. Det har jag också blivit och det hör liksom inte till den här diskussionen, särskilt som jag tror jag mest blivit missförstådd av läkare med extra NT-tänkande (allt annorlunda är ont och skall bekämpas). Nuff said, för mig.

Håller med, håller med, håller med!

Jag har träffat några äkta stolpskott, riktiga bänghuvuden på ren svenska. Det finns en läkare som några på forumet varit i kontakt med som egentligen borde ha besöksförbud på ett sjukhus eller en vårdcentral öht! Gemensamma nämnare är att de inte tar sej själva och sin roll, sitt ansvar på allvar (eller tar de det på för stort allvar? beror nog på vad man lägger i ordet...) - de tror att den vita rocken ger dem en självklar rätt att veta bäst.

Dr Aspie visar inga sådana tendenser öht. Dr Aspie ger intryck av att vara en mycket godhjärtad och omtänksam person som är bekymrad över hur hans/hennes patienter ska bli vårdade på bästa sätt.

I thin I love you Alfapetsmamma som orkar med att diskutera med mig

rattlelizard skrev:I thin I love you Alfapetsmamma som orkar med att diskutera med mig

Tack för dagens leende!

You are welcome

Nu måste jag gå och diska innan frugan kommer hem och upptäcker diskberget.

rattlelizard skrev:
Ja har man träffat såna så vill man ju inte bidra till att de bli fler iallafall.
Men det är ju klart att det inte kommer att gå bra för DR. Aspie om Aspergers problematiken gör så att vanliga NT patienter känner noll förtroende.

Det kan ju vara så att Dr Aspie faktiskt inte kan ställa relevanta frågor till sina patienter på ett civiliserat och respektfullt sätt. Och på motsvarande sätt lyssna på ett respektfullt och civiliserat sätt.

Men ett: Det verkar inte vara så. Dr Aspie verkar bete sig civiliserat och respektfullt. Och verkar kunna skilja strunt från det relevanta.

Men två: Om det mot förmodan vore så att Dr Aspie INTE kunde ställa televanta frågor och inte kunde bete sig respektfullt och civiliserat mot patienterna, what then? Ja inte skulle det något alls att göra med AS. I själva verket är väl det rimliga att aspighet i sig tenderar att leda till:
-fokus på det relevanta
-respektfullt och civiliserat beteende. Utan tramsigt smicker och annat bling.

Rattlelizard, jag kan inte se att din underförstådda bild av AS är vare sig sann eller relevant.

Rattlelizard, jag kan inte se att din underförstådda bild av AS är vare sig sann eller relevant.

ett: nu satte du igång mig igen(Jag har precis börjat på ny medicinering
det känns som jag vill diskutera allt möjligt,ursäkta)

två: jag hoppas du har rätt(för alla NT patienters skull)

tre:Vi verkar alla ha både olika åsikter i frågan

Fyra: AS ter sig olika hos olika människor det förstår man bara genom att vara på detta forum eller hur?

Fem: Om DR Aspie har fått en diagnos så har han uppenbara problem inom Autismspektrumet och då är det väl bäst att lösa dem först.

Sex...är skönt

rattlelizard skrev:

Rattlelizard, jag kan inte se att din underförstådda bild av AS är vare sig sann eller relevant.

ett: nu satte du igång mig igen(Jag har precis börjat på ny medicinering
det känns som jag vill diskutera allt möjligt,ursäkta)

två: jag hoppas du har rätt(för alla NT patienters skull)

tre:Vi verkar alla ha både olika åsikter i frågan

Fyra: AS ter sig olika hos olika människor det förstår man bara genom att vara på detta forum eller hur?

Fem: Om DR Aspie har fått en diagnos så har han uppenbara problem inom Autismspektrumet och då är det väl bäst att lösa dem först.

Sex...är skönt

Med tanke på punkt sex och det du sa tidigare om diskberget så säger jag Spring iväg och diska, så blir diskbänken ledig för annat.

rattlelizard skrev:

Rattlelizard, jag kan inte se att din underförstådda bild av AS är vare sig sann eller relevant.

Fem: Om DR Aspie har fått en diagnos så har han uppenbara problem inom Autismspektrumet och då är det väl bäst att lösa dem först.

Inte nödvändigtvis problem med de saker han oroade sig för. Man kan ha lärt sig kompensera alldeles utmärkt för dem och ändå få diagnos.

Antar vi att vår doktor dessutom började läsa medcin tämligen snart efter gymnasiet så är han ju också ganska ung ännu, och kan nog lära sig kompensera ganska bra för de värsta eventuella bristerna så småningom. Han är ju medveten om att han eventuellt har problem med detta och kommer därför säkerligen anstränga sig för att fixa det.
Då tycker jag det är betdligt värre att få t.ex. en psykiater som pratar så dålig svenska att kommunikationen inte fungerar av det skälet. Eller som sagt läkare från öst som verkar få utbilding i att inte ha empati.

Eller som sagt läkare från öst som verkar få utbilding i att inte ha empati.

Jag tror Teal´c hade passat bra som psykdoktor

Fan nu får jag springa här mellan disk bänken och datan.
Jag kan ju inte sluta diskutera.
Man har ju åsikter om allt idag

Jag förstår inte varför man inte skulle kunna bli läkare för att man har AS. Till att börja med är ju alla människor som har AS helt olika individer. Vi har en handfull "problemområden" gemensamt som gett oss en och samma diagnos. Med där upphör också likheterna.

Asperger är (känner som om jag upprepar mig) en sådan otroligt bred diagnos (efterlyser "underkategorier") och man kan hamna var som helst på skalan.
Vissa är riktigt duktiga på kroppspråk och signaler (då medvetet inlärt). Många har stor empati och inlevelseförmåga. Och många är mycket drivna och målmedvetna.

Min dotters psykiater har AS och är nog bland de bästa läkarna jag har träffat under hennes år på BUP. Hon är också perfekt för min dotter, eftersom hon är rak och inte kommer med en massa liknelser och metaforer, som ju blir till en nackdel för människor med våra problem.

Vidare så har min brors kompis AS och han studerar f.n till psykolog, ett yrke som säkerligen kommer att passa honom som handsken.

Det jag tycker man bör överväga är om man klarar stressen och det höga tempot. Konstaterar man att man klarar det så ser jag inga större hinder (iaf inga som är oöverkomliga) för en Aspie att bli läkare.

Det verkar väl som i stort sett alla aspergare på forumet (av dem som någon gång har uttryckt någon åsikt i alla fall) är positiva till att vi inte ska diskrimineras på arbetsmarknaden bara för att vi har AS. Då är vore det ju egentligen märkligt om vi själva försökte avråda någon att ta ett visst yrke med motivering att personen kanske inte kommer kunna sköta jobbet bra. Det är ju att diskriminera oss själva. Att avråda någon för personens egen skull är däremot en annan sak, om det handlar om att det kanske är ett jobb som tär onödigt mycket på hälsan och krafterna.

Hårddra nu inte det här. Man säkerligen hitta situationer där man kan argumentera för undantag. Detta var mest en allmän reflektion apropå diskussionen.

rattlelizard skrev:Man får ta många smällar också för sin uppriktighet men det är det värt hoppas jag i slutändan.

Du har ju utbildningen och jag tycker faktiskt du verkar vara inne på rätt spår själv.
Jag tror att de ämnesområdena du nämner samt det kvasir nämde om forskning är det rätta för dig.

Om jag hade varit i din situation så hade jag förmodligen satt mig ner och funderat på vilket område inom sjukvården som jag brinner mest för och sedan sökt mig dit helt enkelt.
Jag ser att vissa här skriver att de själva som har Aspergers skulle vilja ha en läkare med den diagnosen men det är en skär lögn eftersom det innebär antagligen en krock direkt för ett sådant läkare/patientförhållande.

Klokt råd, tycker jag, att Dr Aspie ska söka inom sig efter det han mest brinner för inom medicin. Vilken område det blir brukar ofta ge sig till känna under AT. Så som DA framtonar på forum ser jag inget som talar för att han inte skulle kunna bli en ypperlig specialist framöver. Jag vet också av erfarenhet att ett flertal psykiatrer med inriktning mot neuropsykiatri själva har, eller har barn som har, NPF. De slåss som tigrinnor för sina patienter med AS/TS/ADHD på arbetstid och privat. Om man någonstans i vården som aspergare kan förvänta sig medkännande är det från dessa läkare. Därför vänder jag mig starkt mot att du betecknar somligas personliga uppfattning att de skulle föredra en läkare med AS - som lögn.

Ovanstående innebär självklart inte att alla som berättat på forum om dåligt bemötande från läkare inom (neuro)psykiatrin ljuger, de heller. Vi (aspisar) har ju som grupp en tendens till svartvitt tänkande, inte minst när något triggat våra negativa känslor. Kanske något i tråden triggat dig?

Ovanstående innebär självklart inte att alla som berättat på forum om dåligt bemötande från läkare inom (neuro)psykiatrin ljuger, de heller. Vi (aspisar) har ju som grupp en tendens till svartvitt tänkande, inte minst när något triggat våra negativa känslor. Kanske något i tråden triggat dig?

Ja jag blev triggad+ att jag tänker helt i svart och vitt.
Jag tror inte på några mellanting då skulle inte min värld fungera överhuvudtaget.
Jag är en väldigt principfast människa och är något bestämt på ett visst vis så kan jag dö för den övertygelsen.
Jag har försökt att vara en god lagom människa som kan rucka lite här och lite där men då mår jag skit.

+ att jag retar mig något enormt på att man får en tid hos en läkare sen visas man in i ett rum och får sitta där en kvart.
varför kan man då inte få en tid som ligger en kvart senare?

rattlelizard skrev:+ att jag retar mig något enormt på att man får en tid hos en läkare sen visas man in i ett rum och får sitta där en kvart.
varför kan man då inte få en tid som ligger en kvart senare?

För att det skulle kosta mycket mera skattepengar att ha tillräckligt med resurser och slack i vården för att kunna ordna det. Läkarna är en dyr och trång resurs, så det är deras tid som bör utnyttjas bra i första hand, anser jag.

Det som läkaren hade inbokat innan kanske tog längre tid än som var avsatt, eller läkaren kanske har jour samtidigt med inbokade patienter etc.

Jag vet en läkare som med största sannolikhet har AS. Han är en erkänd specialist inom sitt område som nota bene involverar patientkontakter och förmodligen mycket uppskattad som yrkesman men som jag har fått det beskrivet inte varit särskilt väl fungerande gentemot sin familj.

Jag tror att det möjligen kan vara det som är problemet. Om det kräver orimligt mycket energi att förstå och läsa av andra människor för att klara sitt arbete så kanske inte energin räcker till i längden för att sådant även ska fungera i privatlivet?

Jag vet inte. Det var bara en tanke.

Kvasir skrev:

rattlelizard skrev:+ att jag retar mig något enormt på att man får en tid hos en läkare sen visas man in i ett rum och får sitta där en kvart.
varför kan man då inte få en tid som ligger en kvart senare?

För att det skulle kosta mycket mera skattepengar att ha tillräckligt med resurser och slack i vården för att kunna ordna det. Läkarna är en dyr och trång resurs, så det är deras tid som bör utnyttjas bra i första hand, anser jag.

Det som läkaren hade inbokat innan kanske tog längre tid än som var avsatt, eller läkaren kanske har jour samtidigt med inbokade patienter etc.

jo men det händer ju alltid med olika läkare.
Nä ,jag misstänker starkt att de sitter och småtittar på armbandsuret mellan patienterna och sitter och läser tidningen i något fikarum.
Annars hade det ju inte varit en regel utan mer ett undantag.
OCH jag anserr inte en läkares tid vara mer värdefull än min egen, faktiskt.

rattlelizard skrev:

Kvasir skrev:

rattlelizard skrev:+ att jag retar mig något enormt på att man får en tid hos en läkare sen visas man in i ett rum och får sitta där en kvart.
varför kan man då inte få en tid som ligger en kvart senare?

För att det skulle kosta mycket mera skattepengar att ha tillräckligt med resurser och slack i vården för att kunna ordna det. Läkarna är en dyr och trång resurs, så det är deras tid som bör utnyttjas bra i första hand, anser jag.

Det som läkaren hade inbokat innan kanske tog längre tid än som var avsatt, eller läkaren kanske har jour samtidigt med inbokade patienter etc.

jo men det händer ju alltid med olika läkare.
Nä ,jag misstänker starkt att de sitter och småtittar på armbandsuret mellan patienterna och sitter och läser tidningen i något fikarum.
Annars hade det ju inte varit en regel utan mer ett undantag.
OCH jag anserr inte en läkares tid vara mer värdefull än min egen, faktiskt.

Nu kommer jag hamna totalt OT, men jag vill bara skjuta in en egen betraktelse här...

Läkarna av idag är sällan BARA läkare, eftersom alla läkarsekreterare har avskaffats så har läkarna hundratals papper och dokument och tjoffs de ska skriva ut och fylla i och hämta och lämna och sortera och dona med. Självklart tar detta mycket mer tid än man först tror.

För att komma till ordning på just det här specifika problemet anser jag att man bör återinföra läkarsekreterare. Men den diskussionen hör hemma i en egen tråd!

Sådär, nu vill jag åter promota Dr Aspies rätt att vara läkare! Heja dej!

(PS - får jag välja dej som husläkare sen när du blir "stor"? ;-D )

Det finns ingen anledning till att inte du skulle kunna hitta din nisch inom medicinen. Att ha AS och vara MEDVETEN om det innebär att man försöker kompensera det man saknar av NT-egenskaper och med noggrannhet och några av de i tråden tidigare föreslagna frågorna till dina patienter klarar du dig galant. Det kan t o m vara så att du TACK VARE din diagnos blir extra noga och därför kan bli en excellent diagnosticer.Jag vet folk som har Asperger som klarat sig bra som läkare och annan vårdpersonal så ge dig inte. Fikarumspolicy får du försöka lära dig hantera. Alla pratar inte ständigt och med alla i fikarummen arbetsplatser runt.!!

Det är väldigt enkelt det här. Det är absurt att nu plötsligt, när det verkligen gäller något konkret, banga ur och slaviskt följa en bild av AS som många av oss själva kan konstatera (och har konstaterat här i forumet) är både svartvit och delvis felaktig, det är absurt att vare sig svartvita eller generalisera om något så komplicerat som en enskild aspies inkompetens eller "NT":s kompetens att lära sig hantera folk i ett professionellt sammanhang, det är absurt att på fri hand härleda sina personliga erfarenheter av dåliga läkare till att de måste ha AS mot en massa annan erfarenhet som flera som vet besked i bokstavsfrågan har.
En skendiskussion.

Kör, Dr Aspie!!

Riktiga problem däremot:
Okunnighetsmentaliteten och fikarumsfördomarna i läkarkåren.
Det arbetsklimat som en läkare med AS kan få, om någon råkar få nys om det. (Efter århundraden av aldrig beläggbar, men högst förmodlig, överförekomst av AS i just läkarkåren.)
Alla de andra utstötningsmöjligheter som diagnosens genomslag upenbarligen har givit och som nu mycket riktigt verkar börja tas i bruk.

De sakerna tycker jag så många som orkar ska skriva offentligt om, eller tipsa någon som gör.
_____________________________________________________________

[edit]
Sedan har jag också fått det intryck jag väntade mig av Dr Aspies glimtar från vad läkarstudenterna får lära sig om och får för spegling av hur man bemöter patienter: just ingenting alls!
Just ingen förändring från den tid då de fina professorerna ansåg sig stå över att behöva lära ut sådana petitesser.
Skulle, om det stämmer, redan bara därför en genomsnittlig AS-student som vet farorna och jobbar med sig själv ha sämre chanser att bli bra än en genomsmnittlig NT som softar på som h*n brukar? Kyss mig därbak.