Sakta men säkert försöker jag väl komma tillbaka efter infarkten. Hela tiden för närvarande har jag mer eller mindre uttalad hosta, som tär både på mig rent allmänt, och förstås än mer på orken i övrigt.

Hälsan och orken går i vågor, och nu måste ju en del av orken stundtals läggas på andra aktiviteter. Det var en höjdare i förra veckan att komma med pendeln till Flemingsberg för första återbesöket på Huddinge sjukhus. Dumma jag utan koll på området kommer med pendeln och räknar med uppgången med hiss och rulltrappa upp till Södertörns högskola. Naturligtvis var allt trasigt eller avstängt, så att enda vägen upp var att traska i en stillastående rulltrappa. Som är jäkligt lång och även anges vara ovanligt brant. Jag kom ungefär 60% av trappans sträckning, sedan var jag tvungen att stanna och vila ett par gånger redan i trappan. Och leta upp någonstans att sätta mig ned när jag hade kommit upp.

Den här veckan känns det väldigt segt, därför känner jag inte att jag orkar åka in och själv vara med i morgon på Esplanad, och inte heller att jag orkar behöva tänka på att få "Pemers plejs" i ordning för en "fredag hos Pemer" på fredag, som det skulle varit enligt schema. Den blir därför inställd.

Fem pers är anmälda till Esplanad i morgon, och kan säkert gå och bli några till också, så det är bokat för er till 18.30 i morgon enligt schema.

Om man kollar in på OA Stockholms schema-sida så kommer man också att se att nästa fredag hos Pemer är flyttad från 11 till 4 mars. OA har årsmöte i Örebro lördagen den 12, och det kommer att vara aktiviteter med Autistiskt initiativ på fredagen, så det verkade förnuftigt att anpassa det så att jag kan ta mig till Örebro på bästa sätt. Om jag orkar ta mig dit då, det får ju dessvärre också återstå att se.

-Infarkt!?

Fan, tråkigt att höra...

Hoppas du lägger om kosten och sköter läkarns rekommendationer.

Jag tänker mig att jag kan återkomma i den här tråden framöver om eventuella ändringar i schemat.

För övrigt "firar" jag idag nio år som medlem på forumet, och tre år sedan inflyttningen i "Pemer plejs".

Du är en viktig person för många! Kämpa på! Idag på AS träffen på restaurang Esplanaden så frågade ägaren efter dig och bad oss att hälsa till dig!

Kämpa på

get well

@Pemer



Välkommen hem , och krya dig mer och mer...

Oj, visste inte att du fått en infarkt!

Jag önskar dig god bättring. Du följer väl läkarens alla rekommendationer?

Som Mondo skrev så är du en viktig person för många aspergare, så sköt om dig.

Jag visste inte heller att du haft en infarkt. Krya på dig.

Nämen, infarkt som i hjärtinfarkt alltså, eller är det t.o.m. hjärninfarkt vi talar om?

Det var riktigt tråkigt att höra, men skönt att du är på benen i alla fall.
Krya på dig!

Onsdagar på Hellströms känns som att det kan stå i schemat och bara för de som är intresserade att droppa in. Förhoppningsvis orkar jag själv ta mig dit också, lite då och då. Räknar inte alltför mycket med det till i morgon, men vem vet...

Grödingeträffar och fredagar hos Pemer kommer jag att få känna efter så snabbt som möjligt under samma vecka som de ska vara. Nu på lördag är det i varje fall hög tid att orka, så den här gången SKA jag orka!

Brygghusträffar, promenader och middagsträffar på tisdagar inne i stan känns som att jag i normalfallet inte kommer att ha ork för. Vi skulle behöva hitta en ny ansvarig/några nya ansvariga för dessa aktiviteter. Annars kan de hänga ganska löst.

Pemer skrev:Onsdagar på Hellströms känns som att det kan stå i schemat och bara för de som är intresserade att droppa in.

Hur ser det ut inför morgondagen på Hellströms?

Krya på dig, Pemer! Och lyssna på läkarna, det är ett allvarligt varningstecken, en infarkt. Tänk främst på dig och på din hälsa nu. Träffarna kan du alltid ta upp igen senare.

mondo beyondo skrev:

Pemer skrev:Onsdagar på Hellströms känns som att det kan stå i schemat och bara för de som är intresserade att droppa in.

Hur ser det ut inför morgondagen på Hellströms?

Oj, jag glömde bort. Trots att jag var i stan vid 17 tiden. *Snurr*

Neeej, låg det här fortfarande i redigeringsläge? Trodde jag hade skickat det i måndags...

Kan ju uppdatera lite att det även rör sig om hjärtsvikt, ganska markant nedsatt hjärtkapacitet, faktiskt. Det låter lite läskigt när siffrorna nämns, jag är nere på 35% av optimal förmåga på hjärtat (!). Så ta det lugnt behöver man. Just nu får jag hålla tungan rätt i mun bara att hålla reda på besöken hos läkare, sjukgymnast och dietist. Mycket är det. Men det innebär också att det nog ska bli riktigt bra vad det lider. Hjärtat stärks också av bättre och bättre kondition och fortsatt viktnedgång. Just nu har jag legat och pendlat på ca 10-12 kg mindre än morgonen efter operationen (det innebär mellan 116-118 kg), så jag behöver få promenerandet mm att sätta sig ordentligt som en vana. Någon kort promenad varje dag, inte nödvändigtvis mina 3,6 km-slingor några gånger i veckan... Jag har en betydligt kortare som skulle vara bra att komma ut på minst en gång varje dag.

Har därmed inte kommit ihåg/orkat att göra något åt någon middag på Esplanad i morgon (numera alltså i förrgår). Det finns säkert plats där om några vill gå dit i morgon och hylla schemat som en gång lades. Men jag har lite för mycket av allt annat viktigt den här veckan. Men jag ser fram emot att lyckas komma iväg åtminstone till Hellströms någon onsdag. Och inte äta kopiöst bara för att det är buffé...

Däremot har jag föresatt mig att jag ska lyckas städa till på fredag och äntligen ha en fredag hos Pemer i år. Jag var i riktigt gott slag direkt efter senaste grödingeträffen och lyckades plocka i ordning och diska efter träffen redan tidig söndagseftermiddag (!). Men sedan dess har det slammat igen rätt ordentligt i köket igen, så nu behövs det lite piska över mig att få tummen ur...

Därmed alltså också först nu nämnt på forumet att det är fredag hos Pemer enligt schema. Har två anmälda. Kanske det kan bli åtminstone någon till nu, då...

Bra att du tar tag i hälsoproblemen, Pemer!

Se till att sköta kontakterna och rådgivningen hos dietist och läkare.


Stillasittande plus skräpmat är i längden farligt...man kan inte leva på varmkorv, chips och pommes frites.

Ja, det låter mycket att ha kontakt med såväl läkare och sjukgymnast som dietist. Men det är viktigt liksom promenaderna.

Och ta det försiktigt med pizzorna! Jag minns från Tullingeträffarna att vi brukade gå ner till pizzerian och äta pizza. Väldigt gott, men inget man bör göra typ varje dag.

Har hostan gått över?

Nä, pizza äter jag sällan överlag, och oftast annat när vi går över till pizzerian här vid träffarna också. Kebabtallrik med ris i stället för pommes frites fick jag jubel över någon av de senaste gångerna.

Hostan är för jävligt. Det är en vanlig biverkning av minst en av medicinerna jag tar...

Ajdå, fruktansvärt. Lite sent ute, men hoppas att du hämtat dig, kämpa på och välkommen tillbaka!

Ja, jag kan ju ta en aktuell lägesrapport här.

I somras fick jag plötsligt skumma sömnproblem under en längre tid. Först att jag ofta vaknade efter anmärkningsvärt få timmar - kanske 3,5 till fyra timmar efter att jag lagt mig - och sedan hade jättesvårt att somna om. Några veckor senare fick jag också svårt att somna när jag gick och lade mig. Sökte läkare för det och fick testa diverse olika sömnmediciner, varav egentligen ingenting funkade. Sista gången jag hade en läkartid inbokad på vårdcentralen just för sömnproblemen, någon gång i början av det här året, började jag plötsligt somna helt utan problem någon kväll innan det, och har sedan dess inte haft de där problemen längre. Kommer nog aldrig att fatta vad problemen berodde på och hur det kom sig när de väl försvann igen.

Sömnproblemen försvårade mer än någonsin att hålla de rutiner jag behövde, så att jag började misslyckas med att alltid ta min medicin som jag skulle. Det är uppenbarligen anledningen till att jag kom att drabbas av en relativt vanlig följdeffekt av hjärtsvikt - vätska i benen och/eller buken. I mitt fall bägge delar.

Framåt min födelsedag i oktober hade jag lyckats trilla ända ner till 107-108 kilo och hade därmed gått ner drygt 20 kilo sedan morgonen efter infarkten (128,4 kg). Sedan började jag gå upp igen, och jag hajade inte ens vad det berodde på. Dessutom tappade jag rutinen att väga mig varje morgon så att jag inte riktigt märkte hur mycket jag gick upp igen. Men det visade sig gå ända upp till 120-strecket igen.

Under vintern och våren fick jag börja gå hos hjärtdagvården och fick extradoser av min vätskedrivande medicin intravenöst två gånger. Just på väg från det andra sådana besöket, på väg mot att sammmanstråla med min kontaktperson för gemensam lunch, fredagen den 31 mars, viker sig benen under mig och jag faller i backen.

Jag höll på att gå över en väg vid Tumba station, och hade kollat dåligt att vägen var fri. När jag var nästan över gatan vred jag på huvudet och såg att det kom en bil mot mig, och när jag vred huvudet tillbaka och ville försöka öka farten lite så kände jag benen försvinna under mig. Duns ner i asfalten, typ. Det var inte skönt, men jag kände inte av särskilt stor smärta någonstans. Jag hade slagit upp ett litet sår vid högra ögonbrynet och fått skrapsår på högra handen, och högerskalmen på glasögonen blev böjd i lite fel vinkel, men dator och surfplatta i ryggsäcken hade klarat sig.

På lördagen märkte jag dock att jag hade smärta i bröstet när jag hostade. Och på sena söndagskvällen när jag har såsat hela dagen och till sist duschar och klär mig för att åka bort till McDonalds i Tumba i stället för att behöva laga mat, märker jag plötsligt att jag har samma smärta hela tiden. Så jag tog mig till Tumba, slank in och åt min skräpmat, och fortsatte sedan till akuten på Huddinge sjukhus. Där fick jag inom någon timme en CTI-scanning (alltså sådan där modern science fiction-aktig röntgen, där man ligger på en brits och sakta åker in i en stor rund konstruktion).

Där såg de en aning vätska i höger lunga, mycket lös vätska i buken, en liten propp i ena kammaren i hjärtat, och trodde dessutom att jag hade en reva på mjälten. Inläggning!

Måndag-tisdag minns jag inte så mycket detaljer längre nu, tror det mest var massor av olika kontroller. När jag lagt mig och somnat på tisdagskvällen vaknar jag efter några timmar med uppenbar hög feber och den mest ohyggliga frossa jag varit med om. Herrejävlar, som jag låg och hackade tänder, jag har aldrig varit med om maken. Men med två alvedon gick frossan ner och försvann. Däremot ökade febern en del under natten innan den vände ner igen. Som mest ska jag ha haft 39,9. Sedan visade å andra sidan deras moderna termometrar som de sticker in i örat på hysteriskt låga siffror. Två eller tre dagar efter 39,9 sade termometern att jag hade kroppstemperatur 35,5 grader vid morgonmätningen. Jag tvivlar nog.

Infektionen visade sig ha varit en blodförgiftning!! Men odlingarna de tog och skickade på analys gav aldrig något svar på vad jag hade fått den av.

Någon dag strax efter blodförgiftningen frågade jag själv läkarna vid ronden om det inte skulle vara en idé att tömma ut den där lösa vätskan i buken, men den gruppen av läkare tyckte det bara var onödigt. "Då brukar det ändå fyllas på snart igen" menade en av dem.

Några dagar senare, fredagen den 7 mars, var det andra läkare på ronden - som tyckte att man nog borde tömma ut vätskan i buken. Det kunde ju rentav vara den som hade orsakat infektionen. Det blev gjort på söndagen, och under resten av söndagen och under hela måndagen, rann det ut drygt sju liter grumlig äcklig vätska via det där dränaget.

Jag hade legat runt 120 kilo vid varje morgonvägning så långt. Minns inte alls vad det låg på på måndagen, blev jag inte vägd den dagen? Men på tisdagen när tömningen var klar vägde jag osannolika 100,85 kg, och på onsdagen hade det fortsatt ner under det hägrande strecket. Nere på tvåsiffrig vikt för första gången på något i stil med 22 år. Där har jag också stannat sedan dess. Har varit nere på strax under 95, men verkar sedan ha stabiliserat mig på ca 96. Men självklart ska jag fortsätta neråt nu. Men idag väger jag alltså ca 35 kilo mindre än vid tiden för infarkten. Och det är nästan utan att ha börjat med någon direkt diet eller motion egentligen. Lite har jag väl gjort, men jag verkar ha haft mycket gratis det här året, så det är bara att tacka och ta emot.

Proppen i hjärtat bearbetades med dagliga sprutor i magen med något som hette Fragmin, och på långfredagen blev jag utskriven. Och insåg när jag väl kom ut och gick utomhus att jag numera har ork att gå i samma fart som jag gjorde innan infarkten igen. Trappor är fortfarande ett litet helsike, så jag insåg snabbt att återgå till att alltid välja rulltrappa eller hiss, om det finns.

Läkarkontakterna rörande sömnproblemen hade dock slutat med en remiss till Stockholm Heart Center för sömnapnéutredning. Första tiden jag fick för detta behövde jag boka om, men jag var där och fick låna hem mätutrustning för kontroll under en natts sömn under förra helgen, och i fredags kom brev med besked om resultatet. Givetvis visade jag mig ha lindrig sömnapné också och rekommenderas börja med en sömnapnéskena inkörd i käften varje natt när jag sover. Det får sannerligen aldrig vara för enkelt. men visst, jag slipper åtminstone en sådan här CPAP-mask. Sådana som jag för övrigt har gjort modelljobb för, varav mycket som jag aldrig har sett, slår det mig just. Det måste jag försöka ta tag i...

Intressant läsning. Otrolig viktförändring där.

Pemer, jag tycker du ska prova CPAP. Det gör underverk och är inte så hemskt som det verkar (även om man ser ut som Darth Vader, men det är väl rätt coolt ändå?).