Alien skrev:

Svarta skrev:

Hildurrr skrev:Jag hade också dissat tjejerna som jag var i hennes läge. Sedan tycker jag också att killar är enklare än tjejer. För en del människor kan det vara promlematiskt att man har vänner av motsatt kön, för en del människor tänker verkligen att det underförstått innebär flirt. Hur många gånger att har inte tjej- och killkompisar uppfattats som ett par? Aja jag hade satsat på killkompisar om jag vore henne, brukar bli mindre drama då.


Co-Admin: tog bort två överflödiga citatrutor.

Varför tycker du att killar är enklare än tjejer? Jag tycker samma sak, det vore lite intressant att läsa varför du upplever det så.

För dem som vill skriva om hur underbara män är jämfört med de hemska kvinnorna finns en särskild tråd: jag-ar-misogyn-t27809.html

Nu skulle jag inte formulera mig exakt så, Alien. Det finns underbara människor av båda könen, men jag upplever att jag oftare har problem i interaktionen med kvinnor, än jag har i interaktionen med män.

Jag ville bara understryka det, då din kommentar lät lite syrlig för mig; och jag hoppas att du inte menade det så, för det är ingenting jag anser nämligen.

Alien skrev:

Svarta skrev:

Hildurrr skrev:Jag hade också dissat tjejerna som jag var i hennes läge. Sedan tycker jag också att killar är enklare än tjejer. För en del människor kan det vara promlematiskt att man har vänner av motsatt kön, för en del människor tänker verkligen att det underförstått innebär flirt. Hur många gånger att har inte tjej- och killkompisar uppfattats som ett par? Aja jag hade satsat på killkompisar om jag vore henne, brukar bli mindre drama då.


Co-Admin: tog bort två överflödiga citatrutor.

Varför tycker du att killar är enklare än tjejer? Jag tycker samma sak, det vore lite intressant att läsa varför du upplever det så.

För dem som vill skriva om hur underbara män är jämfört med de hemska kvinnorna finns en särskild tråd: jag-ar-misogyn-t27809.html

Läste nu i den tråden och storknade på kuppen. Jag är definitivt inte misogyn, snarare misantrop om någonting alls. Så; nu har jag sagt det, för klarhetens skull.

Att svartsjuka partners så ofta tar ut sin svartsjuka på en utomstående som tilltalar partnern än på partnern: vanlig feghet skulle jag tro. Och vad man mer ska kalla det att det är så mycket enklare att röra om utanför grytan än i den, i en relation man inte har än i en man har. Utan några jämförelser i övrigt, varför tar anställda, som får skit av sin chef, så ofta ut det på någon underställd i stället?

Zombie skrev:Att svartsjuka partners så ofta tar ut sin svartsjuka på en utomstående som tilltalar partnern än på partnern: vanlig feghet skulle jag tro. Och vad man mer ska kalla det att det är så mycket enklare att röra om utanför grytan än i den, i en relation man inte har än i en man har. Utan några jämförelser i övrigt, varför tar anställda, som får skit av sin chef, så ofta ut det på någon underställd i stället?

Fast beteendet leder ju ofta till att även den egna grytan blir ordentligt rörd... I alla fall jag anser att en större chans till lösning av problemet borde ligga i att kommunicera med partnern istället för att rikta svartsjukeutbrott gentemot utomstående. Det blir ju bara kaka på kaka.

Jag skulle tro att det är lite samma princip bakom exemplet chef-anställd du tog upp. Om man är i en underordnad position gentemot någon och är beroende av personens välvilja, så är det nog lätt hänt att man kniper käft gentemot chefen; men känner att man måste få ut sina känslor på något sätt, och då väljer att ta ut dem på någon ytterligare under en istället. Jag har dock aldrig varit i den situationen, så jag spånar bara nu...

Mellanchefen kanske blir spänd och därmed mindre tolerant men basunerar bara ut frustrationen där denne inte är tvungen att hålla käft

Svarta skrev:

Alien skrev:

Svarta skrev:
Varför tycker du att killar är enklare än tjejer? Jag tycker samma sak, det vore lite intressant att läsa varför du upplever det så.

För dem som vill skriva om hur underbara män är jämfört med de hemska kvinnorna finns en särskild tråd: jag-ar-misogyn-t27809.html

Nu skulle jag inte formulera mig exakt så, Alien. Det finns underbara människor av båda könen, men jag upplever att jag oftare har problem i interaktionen med kvinnor, än jag har i interaktionen med män.

Jag ville bara understryka det, då din kommentar lät lite syrlig för mig; och jag hoppas att du inte menade det så, för det är ingenting jag anser nämligen.

Det är väl helt enkelt så att jag tröttnat på att läsa om hur härligt okomplicerade, sakliga och icke-intriganta män är jämfört med kvinnor, så jag har blivit syrak. Detta är ju ett dissande av kvinnor som grupp av kvinnor som tydligen själva ser sig som positiva undantag. Öht tycker jag det är orättvist att döma ut alla kvinnor, som om alla kvinnor vore likadana. Det är ju en annan sak om man har typiskt "manliga" intressen (typ WoW, bilar el jakt), då umgås man förstås med dem som delar ens intressen.

Alien skrev:Det är väl helt enkelt så att jag tröttnat på att läsa om hur härligt okomplicerade, sakliga och icke-intriganta män är jämfört med kvinnor, så jag har blivit syrak. Detta är ju ett dissande av kvinnor som grupp av kvinnor som tydligen själva ser sig som positiva undantag. Öht tycker jag det är orättvist att döma ut alla kvinnor, som om alla kvinnor vore likadana. Det är ju en annan sak om man har typiskt "manliga" intressen (typ WoW, bilar el jakt), då umgås man förstås med dem som delar ens intressen.

Det är fullt möjligt att jag inte är något "positivt undantag" mina "manliga intressen" till trots - det går ändå inte att komma ifrån att jag inte kommer överens med kvinnor. Det slutar alltid med att jag ser dem antingen som flamsiga våp eller som ytliga, manipulativa suggor. Om det sedan visar sig att de tänker samma sak om mig så.. jaha. Faktum kvarstår - står inte ut med andra kvinnor.

Det lär röra sig om de flesta kvinnor, inte alla (100%). Alltså borde det sannolikt finnas kvinnor som är på samma våglängd som thalia. Går man på förekomsten av AS så kanske man får räkna med att kanske 0,3% är på samma våglängd som en själv och då blir det lätt att uttrycka det som en hel grupp även om det kanske inte är så helt och hållet.

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Svartsjuka är ren idioti. Vem orkar med en relation där partnern inte litar på en eller tror man är så jävla mesig att man inte säger nej om någon annan man börjar ragga?
Vet dock att det helt klart finns människor som sträcker sig till den punkten du nämner - där förstår jag dock inte varför de inte hackar på sin partner, som faktiskt är den "ansvarige" för att se till att denne är trogen, istället för att hacka på den utomstående parten som inte har något ansvar mot relationen alls.

Är det inte rimligt att bli svartsjuk om partnern är otrogen? All svartsjuka är inte patologisk.

Rent logiskt är det den otrogna partnern man borde bli arg på. Men när är känslor logiska? En kvinna kan vara beroende av sin man som försörjare, barnafar och partner. Hon har inte råd att förlora honom. Alltså skyller hon på slampan som lett maken bort från den smala vägen. Han är ett offer för hennes förförelsekonster. Han kunde sagt nej. Nej visstja, män kan ju inte säga nej. Det finns t o m ett speciellt ord för dessa "dåliga kvinnor": "homewrecker". Som om inte det äkta paret själva är främst skyldiga om äktenskapet går i kras.

En liknande princip när mannen blir bedragen. Kvinnan är ett svagt käril, för att skydda sitt äktenskap gäller det att slå rivalen sönder och samman.

Hotet kommer utifrån som i filmen Farlig förbindelse.

Alien skrev:

Svarta skrev:

Alien skrev:
För dem som vill skriva om hur underbara män är jämfört med de hemska kvinnorna finns en särskild tråd: jag-ar-misogyn-t27809.html

Nu skulle jag inte formulera mig exakt så, Alien. Det finns underbara människor av båda könen, men jag upplever att jag oftare har problem i interaktionen med kvinnor, än jag har i interaktionen med män.

Jag ville bara understryka det, då din kommentar lät lite syrlig för mig; och jag hoppas att du inte menade det så, för det är ingenting jag anser nämligen.

Det är väl helt enkelt så att jag tröttnat på att läsa om hur härligt okomplicerade, sakliga och icke-intriganta män är jämfört med kvinnor, så jag har blivit syrak. Detta är ju ett dissande av kvinnor som grupp av kvinnor som tydligen själva ser sig som positiva undantag. Öht tycker jag det är orättvist att döma ut alla kvinnor, som om alla kvinnor vore likadana. Det är ju en annan sak om man har typiskt "manliga" intressen (typ WoW, bilar el jakt), då umgås man förstås med dem som delar ens intressen.

Men du, det är väl ingen i tråden som har hävdat att män är "härligt okomplicerade, sakliga och icke-intriganta", eller har dömt ut kvinnor som grupp?

Du tillskriver i alla fall mig åsikter och uttryck som jag inte innehar, vänligen sluta med det! Det enda jag har hävdat, är att jag för egen del, generellt sett har det svårare i mina relationer till kvinnor. Men; jag har det också svårt i interaktionen med människor överhuvudtaget oavsett kön, och det ingår tyvärr i min diagnos- aspergers syndrom.

Angående att se sig själv som ett positivt undantag, så har jag knappast hävdat det heller. Självklart; så ligger felet till stor del hos mig själv att mina relationer inte fungerar. Jag har inte klurat ut "mallen" för detta (alltså, hur relationer i stort inleds- och underhålls för att fungera), men jag gör så gott jag kan och försöker konstant att utveckla mig själv på denna punkt.

Alien skrev:

tahlia skrev:

KrigarSjäl skrev:Det funkar inte i praktiken. Det blir alltid en grogrund till svartsjuka etc vilket i sin tur får konsekvenser. Det fanns en anledning till varför folk hade "förkläden" förut och det finns en anledning till varför folk har det nu. Om inte annat är det allmänt klokt med förkläden.

Det räcker att du pratar med fel tjej så har du en yxa i dörrn.
Så ser det ut.

Svartsjuka är ren idioti. Vem orkar med en relation där partnern inte litar på en eller tror man är så jävla mesig att man inte säger nej om någon annan man börjar ragga?
Vet dock att det helt klart finns människor som sträcker sig till den punkten du nämner - där förstår jag dock inte varför de inte hackar på sin partner, som faktiskt är den "ansvarige" för att se till att denne är trogen, istället för att hacka på den utomstående parten som inte har något ansvar mot relationen alls.

Är det inte rimligt att bli svartsjuk om partnern är otrogen? Alla svartsjuka är inte patologisk.

Rent logiskt är det den otrogna partnern man borde bli arg på. Men när är känslor logiska? En kvinna kan vara beroende av sin man som försörjare, barnafar och partner. Hon har inte råd att förlora honom. Alltså skyller hon på slampan som lett maken bort från den smala vägen. Han är ett offer för hennes förförelsekonster. Han kunde sagt nej. Nej visstja, män kan ju inte säga nej. Det finns t o m ett speciellt ord för dessa "dåliga kvinnor": "homewrecker". Som om inte det äkta paret själva är främst skyldiga om äktenskapet går i kras.

En liknande princip när mannen blir bedragen. Kvinnan är ett svagt käril, för att skydda sitt äktenskap gäller det att slå rivalen sönder och samman.

Hotet kommer utifrån som i filmen Farlig förbindelse.

Här håller jag helt med dig.

Alien skrev:
Är det inte rimligt att bli svartsjuk om partnern är otrogen? Alla svartsjuka är inte patologisk.

Err.. om partnern är otrogen gör man sig av med vederbörande varvid det inte finns någon anledning att vara svartsjuk. Att vara svartsjuk är att förutsätta att ens partner har för avsikt att vara otrogen och inte är kapabel att säga nej. Det är dessutom helt bortkastat för om partner hittar en annan, antingen för en natt eller för en ny relation, så lär vederbörande göra det helt oavsett om man kutar runt och är svartsjuk eller inte varvid man slängt bort en jäkla massa tid på att må dåligt. Faktum är att om man är tillräckligt svartsjuk så ökar snarare risken för att partnern till slut är otrogen.

Det är skillnad på det manliga och kvinnliga språket. Män får uttrycka sig mer direkt och rak på sak och inte fullt lika konfliktundvikande. Därmed inte sagt att de talar sanning ändå men det kan vara enklare att handskas med. Som kvinna utan många typiskt kvinnliga intressen kan det vara lättare att relatera till män. Med män kan jag prata datorer eller politik. Med kvinnor hamnar jag såvida de inte är politiskt intresserade eller kollegor så man kan snacka jobb oftare i familjesnack. Eftersom jag inte själv har barn har jag inte så mycket att tillföra och känner mig isolerad. Kvinnor är också svårare att diskutera politik med. Generellt alltså. Inte alla kvinnor. Och för vissa kvinnor är det fortfarande så att man gömmer undan vissa förmågor och intressen vilket är ett oerhört slöseri.

Hade jag inte haft manliga vänner så hade jag för den skulle inte haft fler kvinnliga. Vilket inte betyder att det är problemfritt. Man hamnar i risken att överväga parrelation eller sex även om inget av det realistiskt sett borde vara något att satsa på. Är man ihop med någon finns förstås risken för svartsjuka eller otrohet men det är ett särfall. Vad det handlar om i grunden är att kunna hantera gränser oavsett om det är andra inblandade. Kan man det inte som singel kan man det inte när man är partner med någon och även om konsekvenserna är annorlunda så är det samma problem. Att undvika att skaffa relationer med andra människor för att man själv är dålig på att hantera gränser eller för att man tror att andra är det leder till ett oerhört futtigt liv. Då blir det tråkigt.

tahlia skrev:

Alien skrev:Är det inte rimligt att bli svartsjuk om partnern är otrogen? Alla svartsjuka är inte patologisk.

Err.. om partnern är otrogen gör man sig av med vederbörande varvid det inte finns någon anledning att vara svartsjuk. Att vara svartsjuk är att förutsätta att ens partner har för avsikt att vara otrogen och inte är kapabel att säga nej. Det är dessutom helt bortkastat för om partner hittar en annan, antingen för en natt eller för en ny relation, så lär vederbörande göra det helt oavsett om man kutar runt och är svartsjuk eller inte varvid man slängt bort en jäkla massa tid på att må dåligt. Faktum är att om man är tillräckligt svartsjuk så ökar snarare risken för att partnern till slut är otrogen.

Detta är ett minst sagt förenklat resonemang.

Innan man fått veta om partnern är otrogen kan man märkt av vissa tecken, som gör att man blir osäker och svartsjuk. "Inte kan hen väl göra mig så illa, vi älskar ju varann? Nej, jag inbillar mig säkert."

När man till slut konfronterar partnern så ljuger och nekar hen, mer oro. När hen till slut är överbevisad är det ändå inte säkert att man kastar ut hen. Man älskar ju hen trots allt och har ju barn ihop. Men tilliten är borta, så svartsjukan väcks lätt.

Här står om ett fall om otrohet, där hustrun hade all orsak till svartsjuka.

SvD skrev:– Hade jag inte haft barn så skulle jag nog ha stuckit alternativt kastat ut honom direkt, men det kändes inte möjligt i min situation. Jag kunde inte heller fatta ett så stort beslut – som ju skulle påverka min dotter för resten av livet – när jag var så uppriven känslomässigt och förstörd av sömnbrist.

I stället bestämde sig Jenny för att ge maken en andra chans. Han hade bedyrat att han älskade henne och lovat att aldrig göra ett sådant felsteg igen. Men Jenny var hela tiden på sin vakt och letade efter tecken på att han varit otrogen.

– Jag har aldrig varit en särskilt svartsjuk person och har aldrig snokat bland min mans saker, men det började jag göra nu. Tilliten var helt borta och jag ville veta om han var otrogen för att kunna ta ställning till huruvida jag skulle stanna eller gå.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/sex ... 625794.svd

Att skylla all svartsjuka på den svartsjukas osäkerhet tycker jag kan vara "blame the victim". "Inte att undra på att han är otrogen, hon driver ju honom till det med sin svartsjuka." Det kan vara otroheten som ledde till svartsjuka och dåligt självförtroende.