Andras intentioner kontra egna behov. Inga lätta saker att reda ut alltid på de få sekunder det kan ta att initiera en kram men förhoppningsvis inte hela världen heller. Inga barn blir gjorda av kramar som sagt. Bara att vara mer alert nästa gång eller senare visa sin ståndpunkt på andra sätt.

*Krama och säga god natt*

MsTibbs skrev:*Krama och säga god natt*

*Hoppar till som om man petade på mig med en epistol doppad i syra. Och bajs.* (För det är så man gör om man har baawwwtism och söta flickor kramas.)

IndividualThoughtPatterns skrev:

earlydayminer skrev:Det måste finnas ett tecken man kan göra för att typ dra sig undan snabbare! En viss typ av klapp eller "rubbning" på ryggen för att säga till att "Ok det räcker nu" utan att egentligen skicka det budskapet, visst? Hm. *Smider planer*

Jag brukar uttryckligen säga att jag inte gillar att kramas.

Det tycker jag är bra att du gör. Efter sådan här lång tid känns det dock underligt att säga till, bättre sent än aldrig? Kanske. Jag har 2 vänner som skulle ta det som en direkt förolämpning snarare än att de förstår hur jag känner mig obekväm. And really, dude. Jag har ingen lust att diskutera en sådan petitess med de två. Och skulle jag välja att endast krama de två för att undvika en sådan situation, ja då skulle de andra ta det som en direkt förolämpning.

Enklaste lösningen är en 2-sekunders-kram, hm, men den är inte fullkomligt ärlig eller bäst. Jag skall fundera på hur jag kommer göra i framtiden, det är ju betydligt enklare att krama en kamrat än en avlägsen bekant. Och betydligt enklare att krama en broder än en kamrat. A ja, det är ett så litet problem, det löser sig med tiden.

Pemer skrev:Mer kramar åt folket! Skulle man införa kurser i det här, att lära folk slappna av och klara av kramar?

Som en uppföljare till de där skrattkurserna där folk fick lära sig att i grupp fingera skrattattacker "för hälsans skull"?
Nej tack. Kramar är bara värt något om de är ärligt menade. Kramande 'bara för att' är det ingen vits med. Sen gillar inte alla att kramas i tid och otid heller.

Goof point. Fast lite var väl tanken att fler skulle lära sig att komma med ärligt menade kramar. Nåja. Det är ingen bra idé, jag inser det.

De som gillar att kramas får för min del kramas hur mycket det vill.
Det är idén att göra kurser av allting jag är emot - inte minst den här självhjälpsindustrin med alla sina pengakåta gurus med alla dessa förnumstiga råd om allting.

Sorry i efterskott för min komiska felskrivning. Menade att det var en good point, inte att det var en goof point.

Hahaha, lugnt! Goof point får vi dock komma ihåg, det är en skitskön term!

Ja, man hade nog aldrig hört den förr, så det var en bra felskrivning!

Påtvingade kramar är hemskt särskilt om de bara görs för sakens skull men när jag är med på det kan det vara underbart. Jag deltar i en självhjälpsgrupp och där hälsas det alltid med en kram. *huh* och jag har ingen strategi för att undkomma detta men jag tar aldrig initiativ till det själv eftersom jag inte hade menat det och inte gillar det. Skaka hand med de jag inte känner så väl eller aldrig mött förut och ett "Hej" med dem jag redan känner räcker för mig.

earlydayminer skrev:Det tycker jag är bra att du gör. Efter sådan här lång tid känns det dock underligt att säga till, bättre sent än aldrig? Kanske. Jag har 2 vänner som skulle ta det som en direkt förolämpning snarare än att de förstår hur jag känner mig obekväm. And really, dude. Jag har ingen lust att diskutera en sådan petitess med de två. Och skulle jag välja att endast krama de två för att undvika en sådan situation, ja då skulle de andra ta det som en direkt förolämpning.

Enklaste lösningen är en 2-sekunders-kram, hm, men den är inte fullkomligt ärlig eller bäst. Jag skall fundera på hur jag kommer göra i framtiden, det är ju betydligt enklare att krama en kamrat än en avlägsen bekant. Och betydligt enklare att krama en broder än en kamrat. A ja, det är ett så litet problem, det löser sig med tiden.

Finns ju iofs den situationen också. Men om det handlar om nyare människor så försöker jag göra mig så otillgänglig som möjligt eller helt enkelt vara klänga mig ut ur kramen och säga att jag inte är nån "sucker" för kroppskontakt med personer jag inte känner nå närmare. Men jag har också varit med om personer jag kännt som velat kramas... Tror dock att den primära personen jag tänker på har slutat med det när vi råkar ses... Men om det handlar om folk man redan har nåt slags band med så är det ju svårare.

Sen har jag väl inga direkta "kramkompisar" förutom den personen som snarare är en bekant. Annars sprider jag nog en viss "distansaura" omkring mig och det är relativt underförstått att jag inte gillar kroppskontakt bland dom jag umgås med mer frekvent.

Nilale skrev:Kramas mer om ni vill känna igen de ni möter enligt artikel i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4136865.ab
Pest eller kolera?

Men det ska väl inte tolkas så att man måste krama en person för att känna igen den? Barnet måste krama alla sina klasskamrater och lärare, senare alla chefer och arbetskamrater, grannarna är det ju också bra att känna igen, och barnens kamrater och lärare, kamraternas föräldrar etc etc. Sköna/hemska nya värld!

Om det bara gäller oxytocinet, så räcker det ju att krama dem man brukar krama, så känner man lättare igen folk. Eller få oxycotinspray.

Försökspersonerna ombads att under några sekunder betrakta 168 bilder, hälften på människor och hälften på föremål, som skulpturer, målningar, hus och landskap. Vid en kontroll dagen efter fann forskarna att de män som fick oxytocinspray i högre grad kände igen de ansikten de sett dagen innan, än de som fick placebo.

De hormonbehandlade männen plockade korrekt ut 46 procent av de ansikten de sett föregående dag, mot 36 procent i kontrollgruppen. Och de män som fick oxytocin hade lättare att avgöra vilka ansikten de aldrig sett tidigare.

Däremot hjälpte hormonet inte till att känna igen föremål, som hus eller landskap. Där märktes ingen skillnad alls mellan de båda försöksgrupperna.

Här står också om studien:

http://blogg.svd.se/idagbloggen?id=11158

Fast man kanske också blir social av oxytocin:

En svensk-brittisk studie antydde i somras att oxytocin också kan hjälpa personer som lider av social fobi.

Oxytocin är bot både mot ansiktsblindhet och mot social fobi?

Tyckte väl det sista diskuteras förut:
http://www.aspergerforum.se/hormonspray-mot-social-fobi-t5967.html

Kan kramas med dom jag gillar och känner men annars är min taktik att hålla fram handen för att hälsa för det är få som puttar undan handen för att ge en kram.

Känns artigt och jag slipper känna det påträngda kramandet som jag inte gillar.

Förresten, var det inte någon här på forumet som hade svårt för att *inte* kramas?

Alien skrev:

Försökspersonerna ombads att under några sekunder betrakta 168 bilder, hälften på människor och hälften på föremål, som skulpturer, målningar, hus och landskap. Vid en kontroll dagen efter fann forskarna att de män som fick oxytocinspray i högre grad kände igen de ansikten de sett dagen innan, än de som fick placebo.

De hormonbehandlade männen plockade korrekt ut 46 procent av de ansikten de sett föregående dag, mot 36 procent i kontrollgruppen. Och de män som fick oxytocin hade lättare att avgöra vilka ansikten de aldrig sett tidigare.

Däremot hjälpte hormonet inte till att känna igen föremål, som hus eller landskap. Där märktes ingen skillnad alls mellan de båda försöksgrupperna.

Kan du ange källan var du hittat citatet?

Aspkvinna skrev:Kan kramas med dom jag gillar och känner men annars är min taktik att hålla fram handen för att hälsa för det är få som puttar undan handen för att ge en kram.

Känns artigt och jag slipper känna det påträngda kramandet som jag inte gillar.

Jag tänkte på det också, för min del brukar väl problemet snarare vara det omvända, att det är jag som är kramigt lagd och tycker att kontakten med den jag träffar har nått en nivå att det för mig känns instinktivt naturligt att kramas när vi ses, eller att det kan bli instinktivt logiskt i en viss situation att ge vännen jag pratar med en kram...

Men att förhållandevis ofta den andre (eller okej, i de klart flesta fall rimligen den andra *ler*) tydligt signalerar att en kram inte är önskad.

Skillnaden mellan mig och många som de mindre krambenägna har berättat om i den här tråden är då att jag uppfattar sådana signaler och ger fan i att kramas. Självklart!

Har nog nämnt det i någon annan tråd... på gruppboendet som också min lägenhet kom att administrativt föras in till, där jag bodde förut i Tumba, så var det fullt naturligt för flera av tjejerna i personalen där, att vi mycket väl kunde krama om varandra. På serviceboendet jag hör till nu undrar jag däremot snarare om det är någon fastlagd policy att akta sig noga för att komma oss för nära, och att det vore olämpligt med kramar.

En av mina mer supermisslyckade dejter var rätt kul, nu med lite distans till det. Vi kramades när vi sågs, och då var det väl möjligen jag som tog initiativet till kramen, men hon gjorde inget aktivt "stopp för helvete, här blir det ingen kram", så att säga. Och när vi väl skildes åt åkte högerhanden fram väldigt demonstativt. Det var inte någon direkt subtil signal, om man säger så...

Att jag utgick från att vi var på kramnivå när vi sågs var väl ett utslag av bokstavstolkande förresten. Har man börjat avsluta korrespondens med "Kram"" så hade jag nog då fåraktigt för mig att man rimligen kramades IRL också. Jag har en känsla numera av att det inte är lika självklart för alla.

Pemer skrev:Har nog nämnt det i någon annan tråd... på gruppboendet som också min lägenhet kom att administrativt föras in till, där jag bodde förut i Tumba, så var det fullt naturligt för flera av tjejerna i personalen där, att vi mycket väl kunde krama om varandra. På serviceboendet jag hör till nu undrar jag däremot snarare om det är någon fastlagd policy att akta sig noga för att komma oss för nära, och att det vore olämpligt med kramar.

Jo, jag läste det (det finns en länk i den här tråden till den tråden där du skrev, annars läser jag relativt lite i forumet, hinner inte med så mycket).

Jag kan bara beklaga din flytt i det avseendet, måste vara jobbigt att komma från ett kramig boende till ett "okramigt" när man njuter så mycket av kramar som du verkar göra (och som jag definitivt gör)!

Pemer skrev:Att jag utgick från att vi var på kramnivå när vi sågs var väl ett utslag av bokstavstolkande förresten. Har man börjat avsluta korrespondens med "Kram"" så hade jag nog då fåraktigt för mig att man rimligen kramades IRL också. Jag har en känsla numera av att det inte är lika självklart för alla.

Ojdå, jag trodde det var självklart "för alla"... Ska nog tänka mig för i fortsättningen...

Miche skrev:

Alien skrev:

Försökspersonerna ombads att under några sekunder betrakta 168 bilder, hälften på människor och hälften på föremål, som skulpturer, målningar, hus och landskap. Vid en kontroll dagen efter fann forskarna att de män som fick oxytocinspray i högre grad kände igen de ansikten de sett dagen innan, än de som fick placebo.

De hormonbehandlade männen plockade korrekt ut 46 procent av de ansikten de sett föregående dag, mot 36 procent i kontrollgruppen. Och de män som fick oxytocin hade lättare att avgöra vilka ansikten de aldrig sett tidigare.

Däremot hjälpte hormonet inte till att känna igen föremål, som hus eller landskap. Där märktes ingen skillnad alls mellan de båda försöksgrupperna.

Kan du ange källan var du hittat citatet?

Det stod i citatet i början:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4136865.ab

Alien skrev:

Miche skrev:Kan du ange källan var du hittat citatet?

Det stod i citatet i början:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article4136865.ab

Kanske hade varit lite tydligare med

Aftonbladet skrev:text text text

eller?

När jag kramas brukar nån säga "- Du är i straffområdet!" Vad menar dom?

zeidon skrev:När jag kramas brukar nån säga "- Du är i straffområdet!" Vad menar dom?

Förmodligen att det var en kram för mycket.

Hur ofta kramas du? Är du den som oftast inleder kramen? Hur många kramar får du tillbaka?

Proffe Slimp skrev:

zeidon skrev:När jag kramas brukar nån säga "- Du är i straffområdet!" Vad menar dom?

Förmodligen att det var en kram för mycket.

Hur ofta kramas du? Är du den som oftast inleder kramen? Hur många kramar får du tillbaka?

Menat som ett skämt.

Pemer skrev:Att jag utgick från att vi var på kramnivå när vi sågs var väl ett utslag av bokstavstolkande förresten. Har man börjat avsluta korrespondens med "Kram"" så hade jag nog då fåraktigt för mig att man rimligen kramades IRL också. Jag har en känsla numera av att det inte är lika självklart för alla.

Det här är en sak som jag tycker är svår. Jag kramas inte hur som helst med kreti och pleti, det kan vara nog svårt att ta i hand emellanåt (och har så alltid varit). Men det här kramandet som hälsning när man ses och när man skiljs, till lärare på avslutningar, till pristagare i den lokala tipspromenaden eller vad som helst - det är en styggelse.

Så hur avslutar många sina brev idag? "Kram" står det. Jag känner mig överfallen. Den jag inte vill krama irl skriver jag heller inte "kram" till. Så enkelt är det. Men ack, så svårt! Märkligt att det skall behöva påpekas, och att många blir så förvånade över det.

För att inte tala om vuxna människor som skriver "Kjam" eller "kramizz" och liknande trams.