Igenkännig där.
Inte vill man fråga så ofta heller, lättare då o fråga just bara för att man vill krama en viss person imho.
Fast det gör jag iofs inte särkilt ofta det heller.

Personligen föredrar jag nog att känna på någons hår
Gillar sådant hår tjejer brukar ha - tunna hårstrån, de flyger lätt i luften.
Vill liksom undesöka fysiken på håret.

Jag gillar inte när nån rör mig överhuvudtaget. Om mina föräldrar försöker krama mig så blir jag irriterad och slingrar mig ur. Om nån jag inte känner så väl kramar mig så blir jag helt stel och bara väntar på att det ska vara över. Jag tar aldrig initiativ till varken kramar eller handskakning och tvekar om nån annan gör det. Jag tycker det är obehagligt och inget som känns naturligt för mig helt enkelt.

Känns som om jag börjar bli tjatig... Att kramas är bara härligt om det gäller en partner. Jag gillar inte heller att ta i hand, tycker "hej" är fullt tillräckligt som hälsning. Sist någon försökte krama mig så sträckte jag faktiskt ut min högerhand för att markera att jag inte ville kramas..men den rackarn kramade mig ändå.... Så det fungerar inte alltid det heller.

Tycker inte ens om att folk sitter för nära mig, blir lättirriterad om folk är för närgångna och om någon råkar snudda vid mig kan jag bli väldigt grinig. Är det folk jag inte känner så försöker jag dock att inte visa det men misslyckas nog ganska rejält..

annorlunda skrev:Sist någon försökte krama mig så sträckte jag faktiskt ut min högerhand för att markera att jag inte ville kramas..men den rackarn kramade mig ändå.... Så det fungerar inte alltid det heller.

Vilket jävla svin! Det är faktiskt ett stort övergrepp! Träffar du vederbörande mer, så försök klara strupen och få fram det. Sådana där jäklar behöver få det klart för sig.

Jag tycker inte det är ett stort övergrepp men jag tycker det är dumt.

Kramnazister, fy fan! Jag har träffat på några sånna. De är störande

Jo, för någon som verkligen har svårt för kramar och inte gillar kramar, och inte vill kramas, så är det ett stort övergrepp att bli överfallen och tvångskramad bara för att den andra personen gillar kramar och har fått för sig att alla gör det. Det inser t o m kramiga jag...

Pemer skrev:Jo, för någon som verkligen har svårt för kramar och inte gillar kramar, och inte vill kramas, så är det ett stort övergrepp att bli överfallen och tvångskramad bara för att den andra personen gillar kramar och har fått för sig att alla gör det.

Mmm Det kan det säkerligen vara. Jag liksom många andra tycker av naturliga skäl att det känns obehagligt när någon vill kramas mig mot ens vilja. Tack och lov har jag aldrig blivit tvångskramad.

Haha, rolig tråd! Mest för urspårandet i baciller och virus, så aspigt liksom (och det menar jag på ett kärleksfullt sätt!).

Själv har jag aldrig fått kläm på det här med kramandet och pussandet som hälsningsgest.
Jag har alltid en känsla av att jag kramar för hårt, för länge eller från fel håll. Hur vet man åt vilket håll man ska luta sig egentligen? Har krockat med ett antal personers näsor när jag böjt mig åt samma håll som dem i början av kramen.
Så pinsamt.

Har en kompis som alltid envisas med kindpussar och i början var det samma sak där, att jag började med fel kind så det blev en konstig situation med ansikten väldigt nära varann innan hon liksom styrde upp det hela.
Dessutom trodde jag de första gångerna att man faktiskt skulle smacka en blöt en på var sin kind, vilket inte alls mottogs väl. Men att pussa i luften känns helfånigt.

Ska det vara så ska det, anser jag.
Ordentliga pussar på kinden och en ordentlig kram med en värmande hand mot den andres rygg känns betydligt mer meningsfullt att ge någon som jag är glad över att återse.
Ytliga bekanta eller främlingar skakar man hand med.

LILITH_ skrev:Ytliga bekanta eller främlingar skakar man hand med.

Noo, vägra handskakning. Det var rätt nyligen som jag insåg att jag inte tycker om handskakningar (eller annan ovälkommen närkontakt), så nu har jag bestämt mig för att aldrig ta initiativ till det. Däremot är det inte värt besväret att inte returnera om någon annan tar initiativ.

Om vi bara blir tillräckligt många som inte tar initiativ kanske det självdör. Utöver att det är obehagligt för somliga av oss så sprider det också sjukdomar helt i onödan (vet iofs inte om det skulle göra någon praktisk skillnad att sluta med tanke på hur mycket man ändå kommer i kontakt med andra, genom dörrhandtag etc).

Altus skrev:

LILITH_ skrev:Ytliga bekanta eller främlingar skakar man hand med.

Noo, vägra handskakning. Det var rätt nyligen som jag insåg att jag inte tycker om handskakningar (eller annan ovälkommen närkontakt), så nu har jag bestämt mig för att aldrig ta initiativ till det. Däremot är det inte värt besväret att inte returnera om någon annan tar initiativ.

Om vi bara blir tillräckligt många som inte tar initiativ kanske det självdör. Utöver att det är obehagligt för somliga av oss så sprider det också sjukdomar helt i onödan (vet iofs inte om det skulle göra någon praktisk skillnad att sluta med tanke på hur mycket man ändå kommer i kontakt med andra, genom dörrhandtag etc).

Nu blir jag nyfiken här! Hur får du ditt behov av närhet tillgodosedd? Eller har du ett sådant behov?
Det är ju ändå ett väldigt viktigt inslag i en människas välmående, psykiskt som fysiskt. Ett spädbarn som ej upplever beröring dör väl? Eller är det en myt?
Jag tror hur som helst att det gäller vuxna också.
Att utan någon som helst njutningsfull kroppslig beröring blir vi sjuka på olika sätt, får depressioner, ångestproblematik och kroppsliga symtom, exempelvis.
Tänker på det ofta när jag umgås med kroniskt psykiskt sjuka, att deras tillvaro instängda på institutioner ofta innebär åratal av frånvaro av mänsklig beröring. Hur kan de någonsin bli friska då? De har ju ingen chans. Ursäkta att jag spårade ur här men...

Jag gillar inte heller ovälkommen närkontakt. Förresten.

LILITH_ skrev:

Altus skrev:

LILITH_ skrev:Ytliga bekanta eller främlingar skakar man hand med.

Noo, vägra handskakning. Det var rätt nyligen som jag insåg att jag inte tycker om handskakningar (eller annan ovälkommen närkontakt), så nu har jag bestämt mig för att aldrig ta initiativ till det. Däremot är det inte värt besväret att inte returnera om någon annan tar initiativ.

Om vi bara blir tillräckligt många som inte tar initiativ kanske det självdör. Utöver att det är obehagligt för somliga av oss så sprider det också sjukdomar helt i onödan (vet iofs inte om det skulle göra någon praktisk skillnad att sluta med tanke på hur mycket man ändå kommer i kontakt med andra, genom dörrhandtag etc).

Nu blir jag nyfiken här! Hur får du ditt behov av närhet tillgodosedd?

Som alla andra? Jag är inte emot närkontakt. Bara lite reserverad, men förmodligen inte mer än en standardaspie.

Jag gillar inte heller ovälkommen närkontakt. Förresten.

Men du kanske inte räknar slentrianmässigt handskakande som ovälkommet.

Altus skrev:

LILITH_ skrev:

Altus skrev:[quote="LILITH_"]Ytliga bekanta eller främlingar skakar man hand med.

Noo, vägra handskakning. Det var rätt nyligen som jag insåg att jag inte tycker om handskakningar (eller annan ovälkommen närkontakt), så nu har jag bestämt mig för att aldrig ta initiativ till det. Däremot är det inte värt besväret att inte returnera om någon annan tar initiativ.

Om vi bara blir tillräckligt många som inte tar initiativ kanske det självdör. Utöver att det är obehagligt för somliga av oss så sprider det också sjukdomar helt i onödan (vet iofs inte om det skulle göra någon praktisk skillnad att sluta med tanke på hur mycket man ändå kommer i kontakt med andra, genom dörrhandtag etc).

Nu blir jag nyfiken här! Hur får du ditt behov av närhet tillgodosedd?

Som alla andra? Jag är inte emot närkontakt. Bara lite reserverad, men förmodligen inte mer än en standardaspie.

Jag gillar inte heller ovälkommen närkontakt. Förresten.

Men du kanske inte räknar slentrianmässigt handskakande som ovälkommet.[/quote]Nja, jag tar i för kung och fosterland när jag skakar hand med någon. Alltså trycker till ordentligt utan att skaka så mycket. Om man nu ska gå in på detaljer.
Ett löst, mjäkigt handslag känns obehagligt.
Fast nu pratar vi nog inte om samma sak längre. Nej jag räknar det inte som ovälkommen närkontakt att ta i hand. Däremot kan hela hälsningsproceduren kännas jobbig av andra skäl.

Men närhet med någon som jag vill vara nära i vanliga fall, kan vara för mycket ibland. Det händer rätt ofta att jag inte vill bli berörd av någon, egentligen.

LILITH_ skrev:Tänker på det ofta när jag umgås med kroniskt psykiskt sjuka, att deras tillvaro instängda på institutioner ofta innebär åratal av frånvaro av mänsklig beröring. Hur kan de någonsin bli friska då?

Om orsaken inte är närhetsbrist så kan man hitta orsaken och åtgärda den. Men jag misstänker att närhetsbrist faktiskt kan skapa (eller åtminstone förvärra) sjukdom, så att gå till prostituerade kan säkert vara mer hälsobringande än något som vården kan erbjuda. Tror också att vissa gatudroger kan användas terapeutiskt. Så där har ni mitt hälsopaket: knark och horor. Lycka till.

(Obs, överdriver för humoristisk effekt. Gör inget olagligt, etc. Inlägget riktar sig inte till någon särskild.)

Altus skrev:Om orsaken inte är närhetsbrist så kan man hitta orsaken och åtgärda den. Men jag misstänker att närhetsbrist faktiskt kan skapa (eller åtminstone förvärra) sjukdom, så att gå till prostituerade kan säkert vara mer hälsobringande än något som vården kan erbjuda. Tror också att vissa gatudroger kan användas terapeutiskt. Så där har ni mitt hälsopaket: knark och horor. Lycka till.

(Obs, överdriver för humoristisk effekt. Gör inget olagligt, etc. Inlägget riktar sig inte till någon särskild.)

I Danmark har de väl någons sorts sexterapeuter som hjälper folk med just den biten?
Kanske något vi borde införa här i Sverige. Men här kan man även fundera över om ett fungerande sexualliv verkligen är en mänsklig rättighet som måste tillgodoses av samhället när individen inte kan det själv.
Massage kan väl ses som väldigt njutningsfull, samt mindre i ögonfallande, beröring. Inte ens det har många kroniker och andra behövande tillgång till.

Inget fel på kramar och så vidare. Om inte de flesta blev äcklade av en så kanske man fick flera. Jag kanske inte är värd så många. Men det är trevligt.

Åh jag fick en kindpuss av en kille jag träffade för en tid sen, han är muslim och där kindpussas de =)


Tycker oxå att Frankrike är kindpussarnas mecka

regnif skrev:Inget fel på kramar och så vidare. Om inte de flesta blev äcklade av en så kanske man fick flera. Jag kanske inte är värd så många. Men det är trevligt.

Klart du är värd alla kramar du får och hundratusen till! Precis som alla andra.
Skriv inte så nedsättande saker om dig själv som du gjort här ovan.

LILITH_ skrev:

regnif skrev:Inget fel på kramar och så vidare. Om inte de flesta blev äcklade av en så kanske man fick flera. Jag kanske inte är värd så många. Men det är trevligt.

Klart du är värd alla kramar du får och hundratusen till! Precis som alla andra.
Skriv inte så nedsättande saker om dig själv som du gjort här ovan.

Önskar jag inte skrev/tänkte sådär alls.
Tack : )

Altus skrev:

LILITH_ skrev:Ytliga bekanta eller främlingar skakar man hand med.

Noo, vägra handskakning. Det var rätt nyligen som jag insåg att jag inte tycker om handskakningar (eller annan ovälkommen närkontakt), så nu har jag bestämt mig för att aldrig ta initiativ till det. Däremot är det inte värt besväret att inte returnera om någon annan tar initiativ.

Är lite kluven där, det känns på nåt sätt oartigt och olämpligt att inte skaka hand, samtidigt känns det inte naturligt för mig.

Om vi bara blir tillräckligt många som inte tar initiativ kanske det självdör. Utöver att det är obehagligt för somliga av oss så sprider det också sjukdomar helt i onödan (vet iofs inte om det skulle göra någon praktisk skillnad att sluta med tanke på hur mycket man ändå kommer i kontakt med andra, genom dörrhandtag etc).

Jag har också funderat i de banorna...

Kram regnif

Chrilleb skrev:Åh jag fick en kindpuss av en kille jag träffade för en tid sen, han är muslim och där kindpussas de =)


Tycker oxå att Frankrike är kindpussarnas mecka

Kan inte låta bli att le åt det där, för att det verkar som att du tyckte att det var mysigt.

Jag tycker bara om att kramas med människor jag känner väl och när jag själv känner för att kramas. Bäst är det att krama mina barn.

För mig är en kram olika beroende på i vilken situation den uppstår och vilka intentioner kramaren har.
När det gäller min man och mina barn så är kramar en känsloyttring för närhet, tröst och kärlek.

Jag fullkomligt avskyr folk som kräver att få bli kramade, som min mamma. Jag har oerhört svårt för tvång av alla slag. Om jag inte vill kramas så vill jag att mitt val respekteras. Men min mamma jagar runt och fjantar sig bara för att få en kram från mig, och tjatar sig blå så man blir riktigt irriterad. Och det gör HENNE sur!?

Jag förstår ju att HON har ett behov av att få kramas, men JAG tycker hon kränker mig då hon inte bryr sig om mitt val att just nu inte vilja kramas.

Jag skulle aldrig kräva att få en kram av någon som inte vill kramas.

regnif skrev:Inget fel på kramar och så vidare. Om inte de flesta blev äcklade av en så kanske man fick flera. Jag kanske inte är värd så många. Men det är trevligt.

Ser inget äckligt med dig, antar att du syftar på att du är smal?
Har funderat på ifall du är undernärd ibland men du har fin hud.
Fast jag vet inte om undernäring påverkar huden.
Gillar ditt hår också.
Inte så att jag är kär eller så men jag gillar att du finns
Gillar iofs att de flesta finns

Elakingar gillar jag inte däremot men jag har inte hittat några sådana på forumet ännu.

Hursomhelst, kramar kan jag bli orolig inför o inte veta hur man gör, sällan jag rör någon alls.
Stort genombrott varje gång jag gör det, senast var när jag satt trångt emellan kimmelie och charley? hemma hos Pemer.
Kan intyga att jag gärna suttit brevid dig också regnif