Windfarne skrev:Antar att jag har för höggradig AS för att ta hänsyn till att tråden börjat glida off-topic. Vill minnas att den ursprungligen handlade om kramar, därefter kindpussar. Har man AS eller är eljest avog till "taktila övningar" så räcker det alldeles utmärkt, ingen skall tvingas in i kränkande beröring. Men bacillskräck har inte alls med detta att göra. Eller?

Nej, det tror jag inte heller. Bacillskräck är något helt annat än att ogilla kyssar. Kan ju bara tala för mig själv, men jag har inte bacillskräck, men tycker ändå att kyssar är äckligt.

Och jag tror inte heller att ogilla kramar måste vara relaterat till perception (alltså taktil överkänslighet). Det finns andra (som jag tror vanligare dessutom) skäl för detta som har mer med sociala saker att göra än med överkänslighet. Tänk dessutom på Gradins "krammaskin". Denna ska ju aspergare gilla, även om de är taktilt överkänsliga. Det är nog snarare så att det hänger på om det är en överaskningskram eller något man själv ber om / är med på.

Intressant diskussion om homosexualitet och dess position i samhället finns i tråden avvikelser-fran-heteronormativiteten-t12890.html i Övriga Ämnen.

atoms skrev:Frankrike är kindpussarnas rike.

Ja, såg en fransk film häromkvällen "Ung snut". Poliserna var på baren och firande den nye snutens intåg i gemenskapen. Alla drack sig fulla, utom den kvinnliga chefen, som inte drack alls. (Jag trodde det berodde på att hon var chef men det berodde på att hon var alkoholist.)

Så bröt chefen upp. Dessförinnan kindpussade hon alla sina underlydande (alla män), även den nye.

Det såg konstigt ut för mig, men i Frankrike är man väl van vid det sen barnsben och då känns det förstås naturligt. Undrar hur det är att vara aspergare i Frankrike?

I Frankrike hälsar man oftare i hand, har jag också sett på film. Typ tonårsgrabbar hälsar på varann genom att skaka hand.

Alien skrev:Det såg konstigt ut för mig, men i Frankrike är man väl van vid det sen barnsben och då känns det förstås naturligt. Undrar hur det är att vara aspergare i Frankrike?

Kindpussar behöver inte kännas intimare än de svenska kramarna, som man inte har i Frankrike. Och så kindpussar man inte alltid alla jämt, särskilt inte om man kommer till/lämnar ett stort sällskap.

Personligen har jag inga problem med att hundar, katter och andra djur klättrar och klänger på mig. Däremot är det lite ansträngande med alla dessa tvångskramar. Jag kan emellertid uppskatta att få kramar eller kramas. Men då handlar det om att göra detta med rätt personer, vilket inte är så många.

brumay skrev:Jag gillar kramar. Min mamma brukar krama mig.

Härligt! Välkommen förresten!!

Kul med så många svar! Gillade dock inte att rubriknamnet ändrades.

Själv gillar jag kramar ibland men de ska vara menade. Jag har inga problem med närkontakt & beröring men jag vill helst känna personen ifråga förutom när jag går på massage men då ska det vara en kvinnlig som utför behandlingen och helkroppsmassage hade nog inte känts så bekvämt.

Påtvingade kramar -"bara för att" är något av det värsta jag vet eller om någon vill när jag inte vill. Då är jag tafatt och det märks säkert men jag bryr mig inte så mycket. Jag borde dock våga sträcka fram handen istället.

Ibland vill jag var ifred när jag är ledsen, ibland inte utan vill & behöver då vara väldigt nära en person jag känner väl, vilket kan vara svårt för omgivningen att hänga med på men min mamma kan se det.

Tyvärr är jag dålig på att ge närkontakt till någon annan. Tänker inte på det så noga mer än om det är kärlek till partner, där det förekommer mer kärlek och på ett annat sätt än i vardagslivet till de närmaste. Att göra det till en början i det som kanske kan bli ett förhållande (då det är love is in the air) kan gå bra men frågan är om jag tyvärr inte tröttnar med tiden. (Jag är oerhört motivationsberoende och behöver ständigt förnyelse för att inte bli uttråkad. Ett stort problem ibland.)

Jag tycker inte kramar i sig är löjligt/dåligt, att andra människor håller på med sånt förstår jag,

men det är absolut inget för mig själv, känns bara töntigt att kramas, sen så har jag aldrig fattat när man bör och inte bör krama nån vid ett visst tillfälle och kommer aldrig fatta det heller.

Det beror på vem jag kramar. Nära bekanta går utmärkt, men att krama en person som jag aldrig/sällan har träffat, är jag inte direkt överförtjust i.

Jag föredrar hellre ett fast handslag, både med män och kvinnor.

Jag tar i hand men så är det det där okynneskramandet stup i kvarten när man ska kramas när man träffas. Alltså nämen, näe, jag tycker inte om det, jag gillar överlag inte snabb beröring eller beröring av människor som jag inte känner.
Med människor jag känner, särskilt pojkvännen, där är det något skönt och behagligt, men inte heller med honom gillar jag att han kommer för nära för snabbt och utan att jag hör honom. Inte för att jag inte litar på honom utan för att jag bara avskyr att folk tar i mig utan förvarning.

Är inte så förtjust i "okynneskramande" men kramar från människor jag tycker om och känner lite bättre är bara trevligt, vad är bättre än en varm kram från en god vän eller någon annan man tycker om?

Tycker det är kul att brottas och fightas, både med människor och stora hundar. Det har jag alltid tyckt.

Kramas är något jag helst gör med tjejer jag dejtar, att krama polare eller släktingar har jag aldrig förstått vitsen med, det känns påtvingat, som en gest, som en teaterscen.

KrigarSjäl skrev:Tycker det är kul att brottas och fightas, både med människor och stora hundar. Det har jag alltid tyckt.

Kramas är något jag helst gör med tjejer jag dejtar, att krama polare eller släktingar har jag aldrig förstått vitsen med, det känns påtvingat, som en gest, som en teaterscen.

En typisk killkommentar skulle jag vilja påstå, vi i norra Europa tillhör en sk nontouching kultur där människor i allmänhet och män i synnerhet inte vidrör varandra mer än nödvändigt.
Storbritannien är om inte annat ännu mer nontouchning än Norden.

Svenska killar som skulle vidröra varandra, ge kramar och pussa varandra på kinden skulle direkt få en homostämpel på sig.

I sydliga och östliga länder däremot är det ett jäkla kramande och pussande män emellan till höger och vänster, de kan till och med gå hand i hand offentligt, även om dessa länder har en mycket mer negativ attityd mot homosexuella män än vad vi har i Norden, det är bara i idrottsammanhang det är ok för killar här att krama varandra lustigt nog.

Sorry om det blev lite OT.

BMW skrev:

KrigarSjäl skrev:Tycker det är kul att brottas och fightas, både med människor och stora hundar. Det har jag alltid tyckt.

Kramas är något jag helst gör med tjejer jag dejtar, att krama polare eller släktingar har jag aldrig förstått vitsen med, det känns påtvingat, som en gest, som en teaterscen.

En typisk killkommentar skulle jag vilja påstå, vi i norra Europa tillhör en sk nontouching kultur där människor i allmänhet och män i synnerhet inte vidrör varandra mer än nödvändigt.

Skulle det vara fel på något sätt?

Non-touching är inte förbehållet norra Europa utan också stora delar av Asien. Om man ska gå lite biblisk så finns uttrycket noli me tangere . Och det är vad jag föredrar, att alla förutom goda vänner håller tassarna borta inkl. dessa närmast ritualmässiga kramarna. http://en.wikipedia.org/wiki/Noli_me_tangere Det finns också en roman med samma namn.

KrigarSjäl skrev:

BMW skrev:

KrigarSjäl skrev:Tycker det är kul att brottas och fightas, både med människor och stora hundar. Det har jag alltid tyckt.

Kramas är något jag helst gör med tjejer jag dejtar, att krama polare eller släktingar har jag aldrig förstått vitsen med, det känns påtvingat, som en gest, som en teaterscen.

En typisk killkommentar skulle jag vilja påstå, vi i norra Europa tillhör en sk nontouching kultur där människor i allmänhet och män i synnerhet inte vidrör varandra mer än nödvändigt.

Skulle det vara fel på något sätt?

Nej, inte alls, det var mer ett neutralt konstaterande.
Det finns inget "rätt" eller "fel" i en fråga som denna enligt mitt förmenande.
Fast jag kan ju tycka att en del grabbar e lite väl stela ibland

Att krama om en annan kille känns fel för mig,inte bögigt direkt men bara fel om det inte handlar om att trösta någon i sorg,då kanske det kan vara okej.
En som jag känner berättade om en kille i Frankrike som hade kramat om en stackars japansk tjej som var utbytesstudent i frankrike och hon hade inte gillat tilltaget minst sagt.
Japaner tar inte i hand,de bugar som hälsningsfras.

Den uppmärksamme kunde idag på lördagen, i annan tråd, notera att jag hade träffat fyra nya forummedlemmar irl, och att de var två var av respektive kön, och att antal forummedlemmar jag kramat också ökade med först tre, och sedan en till...

De första tre var åtminstone identiska med samtliga kvinnliga närvarande, varav en hade träffats men inte kramats förr.

Den fjärde var alltså man.

Och med så mycket offentliggjort ska kanske för ordningens skull också påpekas att earlydayminer och nano är oskyldiga.

Fast jag skulle säkert kunna ha problem att krama vissa män, jag med. Situationen lär alltid avgöra. Som BMW så klokt konstaterar, inget är rätt eller fel. Viktigast att man är lyhörd för vad den andre vill och att ingen gör mer än vad som känns rätt för den andre.

Själv är jag en kramig jävel, tycker om att kramas om det känns rätt och är glad för varje tillfälle. Och jag brukar inte ha svårt att tycka att det känns rätt. Så för mig brukar det i princip handla om att hålla koll och vara uppmärksam på om den andra/andre signalerar att h*n gärna vill ha en kram.

Jag kan absolut få vibbar av folk så att inte jag skulle vilja kramas också, och jag kan inte påminna mig några minnen av att någon som inte jag ville krama ville krama mig.

Jag brukar ibland - som jag gjorde vid uppbrottet på Karlstad C idag - vifta lite skämtsamt fram och tillbaka mellan högernäven i skakningspose och armarna utåt sträck, för att liksom signalera "för mig är vilket som okej, du får gärna en kram om du vill..."

Saninaé skrev:Ingenting för mig. Får jag en kram så bara står jag där och väntar tills kramaren är klar.

Samma här, aldrig fattat poängen med att kramas. Eller jo, jag vet ju att det förmedlar känslor för många andra personer, men för mig är det bara stelt... nej ush, kramas är töntigt

Jag tänkte nu först säga att skaka hand räcker.. men innerst inne, så gillar jag inte det heller... jag tycker det bara räcker med att säga "hej", eller inte säga nått alls, utan bara börja prata.

Men det är för det har alltid varit ett mysterium för mig HUR man hälsar på folk. När jag träffar nån, så blir jag alltid osäker på när jag ska räcka ut min hand, eller ska jag vänta på att den personen gör det? När är det läge att säga hej, så det inte låter konstigt? Ja.. många frågotecken.

nano skrev:

Miche skrev:

nano skrev:Ja det är så min tanke är, man delar bakterieflora
Inget jag vill göra med alla jag möter eller så.

Jag gör det med min älskade (och mina barn), övriga delar jag inte bakterieflora med...

Om jag hade några barn skulle jag inte vilja pussa dem på munnen heller.
Men jag pussar dem gärna på kinden eller så, pannan, håret.
Hur nu det går ihop med nuvarande bakteriefobi, det gör det inte men jag kan tänka mig att jag kommer till den punkten då jag kan det någon gång i framtiden.
Men tanken ter sig inte främmande på något vis.

Jag pussade mitt barn på pannan, kinden och på huvudet. Men aldrig på munnen. Det bara blev så, att pussas på munnen kändes onaturligt.

När man bor med varann så delar man väl ändå samma bakterieflora, så det var nog inte det som var orsaken.

Jag tar i hand, jag hatar kramar intensivt, ändå insisterar folk på det där med att kramas stup i kvarten. Jag har aldrig förstått varför. jag kramar gärna de som står mig nära men annars inte.

Det kramades inte för 20 år sedan, iaf inte där jag var, men så började det dyka upp mer o mer kramande av alla möjliga.
Tom mina föräldrar kramar folk till höger o vänster, de har ändrat sig.

Jag ändrar mig inte förrän jag ser nyttan eller vill.

Jag tar "aldrig" initiativ till att krama någon, för jag vet inte om det är välkommet. =/