Jag vet inte riktigt var sätta tråden..men tänkte väl fråga om en sak, om någon vet?

Har sett i tex. utländska (amerikanska?) videoklipp om aspergers/autism, att man ser att kosten kan vara en viktig del i behandlingen. Att man ser det ganska mkt som en kroppslig "sjukdom" eller vad de uttryckte det som. Att man genom kosten och/eller vårda kroppen i övrigt kan förändra hjärnan till det bättre. Gäller det mer barn? Och är det vanligt med intresse för detta i Sverige/Stockholm, och hjälpen för den? Vet någon?

Jag är intresserad av just detta. Tex. sötningsmedel (mina läkare har inte riktigt trott på att jag tex. påverkas av det men det tror jag starkt på och jag vill inte ha i mig sådant regelbundet. det finns tex. i medicin. det skrämmer mig eftersom jag redan har en hum om att inte använda detta i min kropp och jag märker av förändring vid start/avslut av intag. har man rätt att begära utan sådant i? senast idag tog jag upp det men de verkar inte ta sådant på allvar), socker (hur är det med begärandet utav sockerfri/lågsockermedicin?), allergier/överkänslighet, detox, matsmältning, vitaminbrist, allt möjligt, för förbättring.

Alltså, nån som vet vad man kan göra? Är det lätt att få hjälp? Är det vårdcentral genom tester som gäller, skall man ha intyg, varifrån, hur går det till? Eller är det dåligt med detta i Sverige/Stockholm?
Jag skulle annars vara väldigt intresserad. Kan kosten göra något så varför inte prova? Jag anar ju redan att viss mat kan göra mig hängig som ett exempel.

Och får man dietist bara om man har ätstörningar? Vad jag själv fick höra var att jag inte hade anorexi, och därmed var inte dietist längre aktuellt. Där stod man helt paff som "ok, tack". Blev riktigt besviken då jag trodde jag skulle få hjälp med matstrukturen.

Jag har också tom. ifrågasatts för mina misstankar om olika allergier eller vitaminbrister jag anat ha och någon tog det för psykos verkade det som...det har jag faktiskt inte fattat. Jag fick faktiskt en chock. Är det alltså inte bara att gå och ta prover då? Eftersom jag verkligen inte äter vissa ämnen, kan va skönt att få allt kollat. Finns det alltså ingen hjälp för detta här? Jag betalar gärna, har bidrag osv, går det inte så enkelt då undrar jag?

Jag kan betala tom. på avbetalning om det är så, jag tror inte det blir dyrt då alltså. Inga problem för min del. Är det lätt för dem att bortförklara att slippa sådana här saker? Eftersom de redan ifrågasatt mina teorier verkar det som, så då undrar jag verkligen...det är som att jag inte har nån egen aning om nånting känns det som snart *bara för att klaga lite till*. Jag orkar inte med sådant bemötande jämt.

Och jag har faktiskt från vanlig husläkare tidigare i mina år fått vitaminer för flera år sedan, då jag hade brist på det. Borde väl räcka tänker jag?...Men jag hörde att man inte skall ge folsyra utan b12 eller nåt sånt? Jag fick bara folsyra och då var det här för många år sedan. Jag har ju inte en hel bild än hur min kropp tänkt ha det så jag är intresserad att veta mer känner jag..

Jag fick tipset förut att boendestödet kunde komma hem till mig och ge matlådor (färdig mat) men jag vet inte det där med näringen i dem? Jag vart faktiskt lite besviken på det. Eftersom jag redan legat på sjukhus för näringsbrist och tror inte det räcker för mig innan jag kanske är inne igen, tycker jag väl det är lite dum idé..? Nu tror jag de tänker på matlagning hemma hos en (där jag iofs inte vistas som oftast just nu iaf), men så vill jag ju veta vad jag kan göra...är det lätt att få dem motiverade på vårdcentralen för prover et cetera? Nån som förstår vad jag menar?

Är det brist på hjälp för detta i Sverige på nåt sätt får jag spader, men ni får gärna säga det om det är så. Bättre att höra hur det verkligen är, om någon vet alltså. Jag vet inte ens vilken min husläkare är så den är jag inte bekant med. Men tips vore välkomna..

Är för trött för att skriva något vettigt just nu men lite kort så har jag fått uppfattningen att det är ungefär såhär:

Att svenska läkare i allmänhet är dåligt insatta i detta med kostens och miljöns påverkan på kroppen. Att dietister går efter livsmedelsverkets rekommendationer, och dessa i sin tur starkt styrda av industrin.

Att överkänslighet mot tillsatser i maten är något som allt fler håller på att bli medvetna om, inte minst genom den där kocken som skrivit böcker om e-nummer men det är fortfarande kontroversiellt och mer på gräsrotsnivå, eftersom det finns så starka ekonomiska intressen i att hävda att de är helt ofarliga och få studier som bevisar att de är skadliga.

Jag har för mig att B-12 ska alltid tas tillsammans med B9 (folsyra) för att de samverkar på något vis. Hur det förhåller sig med den saken borde läkare känna till men frågan är om de gör det. En del kanske var borta eller bakfulla på den lektionen.

Har man väl hamnat i psyksvängen så verkar det inte vara helt ovanligt att allergier och andra fysiska problem betraktas som inbillning. Särskilt om man redan är en ängslig eller känslig person. Tyvärr verkar de inte fatta att man just för att man är en sensibel person kan vara känsligare även rent fysiskt! Sannolikheten att man är överkänslig mot tillsatser som andra verkar tåla torde rent logiskt alltså vara större, snarare än mindre. Misstänker man allergier kan man kräva allergiutredning. Egentligen borde du ha ett personligt ombud med dig vid varje läkarbesök eftersom de inte verkar ta dig på allvar.

Behandlingarna för att 'bota autism' är kontroversiella även utomlands och knappast något som våra ovanligt konservativa svenska läkare godkänner som legitima.

Man bör heller inte blanda ihop autism med AS i det här fallet. Har man grav autistism eller ADHD och en del av symtomen råkar bero på eller förvärras av födoämnesallergier så är det klart man mår och fungerar bättre om man undviker de födoämnena, men man lär knappst bli "NT" av en viss diet om man är annorlunda kablad rent genetiskt. Däremot kan man säkert slippa en del extraproblem, t ex magbesvär, migrän, koncentrationssvårigheter etc.

Det är alltså en djungel och ytterst få läkare verkar intresserade av eller ha tid att skaffa sig en helhetsbild, utreda på djupet, se individen och lära sig skilja mellan fysiskt och psykiskt. Oavsett om man är förälder eller om det är en själv det gäller är man oftast lämnad åt sig själv att prova sig fram och se vad som funkar och inte funkar.

Tyvärr går det inte att ge några generella råd eftersom det är så individuellt vad man tål och mår bra av. Men att undvika socker och tillsatser är nog bra, särskilt om man är känslig.

Äh, nu blev det visst inte så kort i alla fall...

Ok, jag vet inte vad industrin innebär, hur det ser ut.
Jag skulle tänka mig att åka varsomhelst bara de "hade tekniken" och om man fick osv..

Aa, fast med autism menade jag väl allt inom NPF, de kan ju länka till varandra, så det var mitt samlingsnamn. Allt är åt det hållet liksom.

Heh. En läkare sade att mjölktester kommer att bli dyrt, så det blev bara vissa bristprover ett tag sedan. Den verkade alltså tveka, inte säga till mig att "så du vet, så det blir så" utan den verkade mer besvärad på nåt sätt. Vet inte om det var ett riktigt komplett test och jag menar hallå, vad då, dyrt? Jag kan betala liksom...vad är problemet? Vad då, jag betalar hellre det där än nå nya saker som kommer på marknaden, jag kan gärna lägga ned lite på det, tom. på avbetalning vad som helst bara det händer nåt.

Jag prioriterar liksom inte nya kläder varje månad eller nåt sånt där, jag kan hellre lägga ned det på detta isåfall men det verkar ju inte vara något viktigt på nåt sätt. Dessutom så tänkte jag endast högst tvinga dem att sticka i mig, inte nån annan, så jag förstår inte problemet.
Jag kan liksom betala extra över en tid, för att de skall sticka i mig, ändå så är det nåt krångel för sig som jag inte förstår.
Här försöker man vara delaktig i sitt eget hälsoprogram liksom, som man visst skall vara, ändå så är det inte bra tolkar jag det som. Hjälper det att ha eget engagemang? Så länge man nu har det.

Ja, hehe. Det känns ju nödvändigt att äta vissa nötter liksom om tungan svullnar. Jag skulle vilja höra ett och annat om deras teori till varför man inbillar sig. Är det inbillning om tungan svullnar, tex?

Ja, hehe, det var bra sagt. Man är nog också känsligare fysiskt också.

Men det får mig också att må dåligt. Att jag behöver som vittnen med mig för att styrka det jag själv anser. Jag tycker det är löjligt att stå där och skrika och hålla på vecka ut och vecka in och att det krävs flera besök, för att få nåt att börja hända. Jag har ju några personer numera som försökt ringa om en sådan här tid ett bra tag nu, men inte fått tag på nåt änsålänge. Kanske är avkopplande att nån hjälper en, men samtidigt är jag väldigt missnöjd med att jag måste ha nån som styrker det jag säger. Annars tas jag inte på allvar. Annars har jag inte tillräcklig orsak verkar det som. Känner mig hemsk i personen av bara det. Det jag själv tror på kan alltså inte vara tillräckligt.

Hurlänge klarar man sig liksom om man tex. flyttar och de inte har sådana personer på den nya orten? Tex. alla kommuner har inte boendestödjare tydligen, osv..Nedåtgående spiral då igen. Bara för att man är så beroende att inget man säger spelar nån roll liksom ensamt. Inte för att klaga på din kommentar, mer själva grejen därute som låter för depressiv för att vara sant.
Tack för engagemanget iaf.

Har du symtom som är vanliga vid allergier så ska du kräva att få ett allergitest (eller flera om det behövs). Det är din rätt och deras jobb. Ge dig inte!

Om de inte tar dig på allvar så måste du tyvärr ha med dig någon som inte är rädd att ryta ifrån. Det är ingen brist hos dig utan hos dom. De vill förstås spara pengar, och då försöker de alltid göra det på folk som ger intryck av att kunna viftas bort. Är man för snäll och medgörlig blir man överkärd direkt - om man inte har maximal tur och råkar på en intresserad och inkännande läkare.

Du ska inte betala nånting själv, så den tanken kan du radera på en gång. Vi betalar skatt i Sverige för fri sjukvård. Dina föräldrar har redan betalt för detta genom all skatt de betalat in. Du ska inte betala något mer än patientavgift.

Jag är inte lika medgörlig väl hemma sen liksom. Där tänker jag så det knakar. Men konstigt om de vill spara om jag är beredd att betala rasket för mig..
Jag har tyvärr inte energin att ringa runt bara efter en tid som oftast görs på tid på dygnet jag sover på, och är för trött för att säga allt utan att missa nåt. Och sen det här med att säga till. Mår nog lite för dåligt att ens orka prata egentligen. Så jag orkar högst prata, inte kanske kolla hur det går till.

Patientavgift? Själva besökskostnaden? Ja, men alltså..va?
Först betalar man skatt åt nåt som ändå inte händer, eller?
Det låter så depressivt att jag inte ens orkar tänka på det.
Men jag tror jag betalar nån skatt också faktiskt. Men det känns lönlöst. Åt nåt som inte blir av känns det som...jag skall minsann avsäga mig bidraget och leva på månadspeng hemifrån. Slipper man betala en tomhet liksom.

Jag vet inte hur ofta mina hjälppersoner har försökt ringa efter en tid men det har varit under ett rätt bra tag. Jag får spader bara om jag inte får tag på nåt på ett försök. Mkt olika saker på gång också.

regnif skrev:Jag är inte lika medgörlig väl hemma sen liksom. Där tänker jag så det knakar. Men konstigt om de vill spara om jag är beredd att betala rasket för mig..

Det är nog en administrationsfråga. Man får inte betala själv, då blir det problem i budgeten.

Däremot är man ju fri att anlita privata laboratorier som t ex Scandlab, men det är dyrt som attan och min husläkare tycker inte de ger ett seriöst intryck.

Jag har tyvärr inte energin att ringa runt bara efter en tid som oftast görs på tid på dygnet jag sover på, och är för trött för att säga allt utan att missa nåt. Och sen det här med att säga till. Mår nog lite för dåligt att ens orka prata egentligen. Så jag orkar högst prata, inte kanske kolla hur det går till.

Jag har liknande problem, därför tenderar viktiga telefonsamtal att bli uppskjutna vecka efter vecka.

Patientavgift? Själva besökskostnaden? Ja, men alltså..va?
Först betalar man skatt åt nåt som ändå inte händer, eller?
Det låter så depressivt att jag inte ens orkar tänka på det.
Men jag tror jag betalar nån skatt också faktiskt. Men det känns lönlöst. Åt nåt som inte blir av känns det som...jag skall minsann avsäga mig bidraget och leva på månadspeng hemifrån. Slipper man betala en tomhet liksom.

Nejnej, säg inte upp nånting. Gör dig inte mer beroende av dina föräldrar än du måste, då tror jag du kommer ångra dig sen.

Man får massa annat för skattepengarna också: polis, ambulans, skolor, vägar, bibliotek... Däremot bör du eller någon åt dig kräva att du får allergitest om du själv misstänker allergier så att du får någon valuta för skattepengarna på ett sätt som är till nytta för just dig.

Jag vet inte hur ofta mina hjälppersoner har försökt ringa efter en tid men det har varit under ett rätt bra tag. Jag får spader bara om jag inte får tag på nåt på ett försök. Mkt olika saker på gång också.

Ja, det är skitjobbigt när man inte bara kan ringa och beställa tid utan nu måste man beställa tid och vänta på att bli uppringd för att få beställa tid! Helt sjukt!

Har du någon som skulle kunna göra ett försök igen att få en tid åt dig och sen följa med och se till att de gör sitt jobb?

Inger skrev:

regnif skrev:Jag är inte lika medgörlig väl hemma sen liksom. Där tänker jag så det knakar. Men konstigt om de vill spara om jag är beredd att betala rasket för mig..

Det är nog en administrationsfråga. Man får inte betala själv, då blir det problem i budgeten.

Däremot är man ju fri att anlita privata laboratorier som t ex Scandlab, men det är dyrt som attan och min husläkare tycker inte de ger ett seriöst intryck.

Jag har tyvärr inte energin att ringa runt bara efter en tid som oftast görs på tid på dygnet jag sover på, och är för trött för att säga allt utan att missa nåt. Och sen det här med att säga till. Mår nog lite för dåligt att ens orka prata egentligen. Så jag orkar högst prata, inte kanske kolla hur det går till.

Jag har liknande problem, därför tenderar viktiga telefonsamtal att bli uppskjutna vecka efter vecka.

Patientavgift? Själva besökskostnaden? Ja, men alltså..va?
Först betalar man skatt åt nåt som ändå inte händer, eller?
Det låter så depressivt att jag inte ens orkar tänka på det.
Men jag tror jag betalar nån skatt också faktiskt. Men det känns lönlöst. Åt nåt som inte blir av känns det som...jag skall minsann avsäga mig bidraget och leva på månadspeng hemifrån. Slipper man betala en tomhet liksom.

Nejnej, säg inte upp nånting. Gör dig inte mer beroende av dina föräldrar än du måste, då tror jag du kommer ångra dig sen.

Man får massa annat för skattepengarna också: polis, ambulans, skolor, vägar, bibliotek... Däremot bör du eller någon åt dig kräva att du får allergitest om du själv misstänker allergier så att du får någon valuta för skattepengarna på ett sätt som är till nytta för just dig.

Jag vet inte hur ofta mina hjälppersoner har försökt ringa efter en tid men det har varit under ett rätt bra tag. Jag får spader bara om jag inte får tag på nåt på ett försök. Mkt olika saker på gång också.

Ja, det är skitjobbigt när man inte bara kan ringa och beställa tid utan nu måste man beställa tid och vänta på att bli uppringd för att få beställa tid! Helt sjukt!

Har du någon som skulle kunna göra ett försök igen att få en tid åt dig och sen följa med och se till att de gör sitt jobb?

Problem? Hah, jag har redan bidrag och håller inte på och slösar pengar regelbundet bara för det så det borde inte vara nåt j-a problem liksom. Jag slösar inte så det blir en skuld bara för att jag har bidrag på nåt sätt, så jag tycker det är lite orättvist. För jag har inga skulder på mig så jag tycker det är förjäkligt på det sättet. Finner ingen anledning att inte betala när jag går till vården. Inte för att det måste kosta riktigt mycket för det, men men. Har känt att det är väl bara värt det om det blir bra och stämmer. Men kostnaden kan ju inte vara så stor?
Ok, de får ju gärna vara lite seriösa samtidigt också. Lät skumt om de inte skulle vara så seriösa.

Fast jag tänkte göra mig lite mindre beroende av pengar och sånt där men jao, jag kanske får fortsätta såhär då..
Ja, jag har väl vissa personer till hjälp för det nu men de verkar inte ha fått tag på nån under en månads tid eller vad det kan vara. har ingen aning om tiden...men inte är det två dagar. Jag räknar ju annars med att är det vardag så kommer man in och kan prata med dem. Nu vet jag inte hur ofta de försökt iofs men det är några ggr. iaf. tydligen.

Jag kan må lite dåligt av umgänget med dem också men som sagt jag tror de försöker igen får man hoppas. Är väl tänkt att de följer med sen också. Kan ibland bli en annan person än den som ringt om det och som man pratat mest med angående det som man har kommit överens med om det, så det kan bli lite konstigt. Man får med sig en person som vet mindre angående saken eller som uttrycker sig annorlunda än den andra. Lite irriterande nästan. Man måste som hela tiden hålla reda på att det blir bra och det gör jag egentligen inte.

Jaha, så är det nog. Jag har märkt det nån gång men jag har ringt sånt där så sällan så jag vet inte om det är skillnad mot förr. Men det är lite sjukt. Så får man vänta på uppringning. Speciellt när jag inte sovit hela natten för att kunna ringa på rätt tid och då är jag alldeles för trött och förvirrad för nånting. Skall jag vakna och ringa måste jag ofta vakna flera timmar innan för att vara någotsånär vaken för att slippa vara helt borta samtidigt som jag tänker och pratar, osv. . Och har jag inte sovit orkar jag inte vänta på nån senare uppringning utan går och lägger mig eller tvingar mig att vara vaken och är då ännu tröttare för att prata då jag varit uppe närmare ett dygn för att kunna göra det överhuvudtaget.
det kunde ju underlätta iofs att träna på detta i sömnen. Ringa i sömnen skulle kunna funka. Det är kanske det de vill få en till? Är iofs det man gjort när man varit vaken så jag vet inte. Skillnaden vore att man drömmer och har stängda ögon istället.

Sen har jag märkt nån gång, hoppas inte det är vanligt, att samtalet i telefonen blir väldigt, väldigt kortfattat, man hinner knappt få säga det man tänkt innan de vill avsluta samtalet. Det var faktiskt nästan lite irriterande. Man försöker tänka att det kommer flera efter en, men det är som nån står där med klocka och timar in det man säger, har man inte hunnit mer får man skylla sig själv. Det känns som att de personligen har något emot en: "nu har jag inte tid att prata mer, vi måste avsluta just nu".

Flyttar tråden till vårdavd.

Jag vill bara poängera att:

Inte alla E-nummer är farliga!!

En del E-nummer är tex rödbetssaft (E162: röd/rosa färg i godis och annat), en del är vanlig citronsyra (E330) eller C-vitamin (E300).

Däremot kan det vara nyttigt att avhålla sej från E-nummer i 900-serien, där finns det massa skumma grejer. Aspartam och sånt. Även om E948 är syre och E949 är väte.

Det finns ett E-nummer som tidigare var förbjudet i Sverige men som EU tvingade Sverige att återtillåta och det är E123 eller om det var E127. Bägge är röda färger.

Angående aspartamet, jag tycker det är isåf mysko om det är nåt riskabelt, att de har sådant i något som mediciner..

Det var ju intressant att få veta. Får väl skriva upp det iaf och se om jag kommer att göra nåt av det eller inte

Jag märker skillnad om jag inte äter nitrit, rött färgämne( vet ej e-nummret) och socker.

Jag äter även omega-3 och det kanske är det som hjälper vid koncentrationen..

Vad jag förstått så är läkare inte pigga på att göra prover eller skicka remiss till tex. scanlab.
Men jag vet folk som lyckats, så..kan ju vara värt.

Vanligt blodprov kan du ju göra, men det är inte riktigt tillförlitligt och inte heller så ingående som jag skulle vilja.

Det finns en kvinna från usa, som jag såg på you tube som prata om gutsyndrom och där de menar att man ska utesluta spannmål, viss ost mm. (finns lista på nätet). Det var inte gluten&kasein-dieten.
Det var i o f s om autism, men det kan ju vara värt att testa om man känner att det är just maten som ställer till det.

Ok, för mig är det nog inte bara maten men delvis skulle jag tro. Har läst om att om man tex. ej tål gluten kan det slita på tarmarna och sånt där och man undrar varför kan man inte få vara pigg på sådana prover? Jag har ätit ganska oregelbundet nu så man vet inte hur länge man orkar utan att veta nåt. Boendestödjarna har sagt att de tycker jag skall ta vissa allergitester åtminstone. Så man får väl se om de har fått tag i nån.
Har pratat om olika typer av tester med dem.

Vad jag förstod, så kan man vara intolerant mot vetestärkelse också. Alltså inte bara gluten. Vetestärkelse är ju det som man använder när man gör mat till glutenintoleranter.

Jag gjorde ett glutentest på sjukhus(blodprov) och det visade att jag ej var glutenintolerant, fast jag får ont i magen av vetebröd, så jag vet inte om det är just specifikt gluten för alla.

Du kanske kan göra ett test någonannanstans och försöka få läkaren att skriva remiss dit.

Jag tycker det är väldigt svårt att få reda på seriös information. Jag saknar att det tas på allvar detta med kost i förhållande till tex. asperger.

Är det någon här som fått igenom ett mer utförligt test av bla. intolerans, tungmetaller osv. från sin läkare??