Jag läser ganska mycket. Läser i genomsnitt fem böcker i månaden (blandning mellan skönlitteratur och facklitteratur), exklusive kurslitteratur, och jag har kommit på att jag väldigt ofta läser böcker högt för mig själv när jag läser hemma. Jag tycker att det på något sätt gör det lättare (men inte alltid lätt) att koncentrera sig på bokens innehåll och behålla fokus. Jag tror faktiskt att jag lär mig bäst genom att lyssna på saker, exempelvis föreläsningar. Jag tror även att jag lär mig bäst genom att se saker. När jag ser text i, till exempel, en kursbok/föreläsnings-handouts eller när jag ser en bild så kommer jag ofta ihåg texten/bilden (långt ifrån allt, men en hel del) om jag är tillräckligt fokuserad och jag kommer till exempel ofta ihåg hur sidan såg ut där svaret till en uppgift på tentan fanns. Det är inte alltid så att jag verkligen "ser" bilden i huvudet (jag är allvarligt talat ganska dålig på att visualisera saker) utan det är mest så att jag kommer ihåg hur sidan var uppbyggd, i vilken ordning saker stod, vilka ord som användes osv.

Nu under min utredning fick jag bland annat göra ett minnestest där psykologen visade mig en bild med en hel del olika detaljer precis i början på sessionen som jag skulle rita av direkt och sedan, efter en timma och efter två timmar, rita av från minnet. Jag kom ihåg varenda detalj samtliga gånger och kunde rita bilden från minnet utan problem (vilket, enligt psykologen, inte händer särskilt ofta). Kommer ofta ihåg sådana saker. Jag vet inte hur eller om det är särskilt märkvärdig egentligen. Jag ser inte någon bild framför mig utan det är som att jag bara vet hur det ser ut intuitivt. Svårt att förklara. Hursomhelst, jag lär mig genom att se och höra saker och när jag till exempel är på labbet så vill jag gärna se någon demonstrera ett experiment innan jag gör det själv. Lär mig väldigt snabbt då.

Jag använder mig alltså mycket av ljud och synintryck för att lära mig saker. Jag pratar även mycket med mig själv för att processa/bearbeta saker samt organisera mina tankar.

Nu är det så att ljud och visuell stimuli, intressant nog, är de saker jag är mest känslig för när det gäller överkänslighet och jag undrar lite om det är någon här som vet om det finns någon slags korrelation mellan inlärningssätt och sensorisk känslighet? Det kanske är en dum fråga med ett uppenbart svar men då får ni gärna informera mig om det.

Känns även som att jag bör nämna att även om jag är känslig för visuell stimuli och relativt lätt kan känna mig överväldigad så tycker jag mycket om att observera saker. Tycker om detaljer och att verkligen se saker.

Hur är det för er med inlärningssätt och perception?

Neutrino

Hur skulle man annars lära sig menar du, med smaken och känseln?

Myrkr skrev:Hur skulle man annars lära sig menar du, med smaken och känseln?

Det finns flera olika inlärningspreferenser. Utöver att lära sig genom att höra och se saker kan man till exempel lära sig saker genom känsel, ja. Genom att prova på saker själv/praktiska övningar. Vissa lär sig också bättre genom att röra på sig rent motoriskt/fysiskt.

Att läsa, att se demonstrationer, att lyssna på föreläsningar är har väl ändå varit de dominanta tillvägagångsätten sedan urminnes tider, och det som skolan bygger på.
Jag förstår inte riktigt vart du vill komma?
Att du lär dig bäst på det sättet som alla andra alltid har gjort? Okej, grattis. Det hade varit olyckligt om du hade varit tvungen att smaka dig till faktakunskaper.

Myrkr skrev:Att läsa, att se demonstrationer, att lyssna på föreläsningar är har väl ändå varit de dominanta tillvägagångsätten sedan urminnes tider, och det som skolan bygger på.
Jag förstår inte riktigt vart du vill komma?
Att du lär dig bäst på det sättet som alla andra alltid har gjort? Okej, grattis. Det hade varit olyckligt om du hade varit tvungen att smaka dig till faktakunskaper.

Spädbarn stoppar allt dom kan i munnen för att lära sig.

Ok, Myrkr, ursäkta att jag skrev. Försökte bara formulera något som fanns i mitt huvud. Att se och höra saker är, som sagt, inte de enda sätt man kan lära sig saker på även om de sätten "varit de dominanta tillvägagångssätten sedan urminnes tider". Jag vet inte om jag själv vet exakt var jag vill komma med det hela utan jag försökte mest uttrycka något jag tänkte och det kanske inte blev helt rätt (även om jag inte ser hur jag sagt något fel heller). Ser inget skäl till att du måste vara otrevlig för det.

Sorry. Det var inte min mening att vara otrevlig, jag förstod bara inte vart du ville komma.
Visst kan man lära sig på andra sätt men ska man lära sig något teoretiskt, som språk, vetenskap, matematik etc så finns det väl inte så många alternativ?
Däremot kan man nog inte läsa sig till hur man cyklar t ex.

Fast det finns variationer i att se och höra. Vissa kan ha svårt att ta till sig kunskap via text men suger åt sig som svampar om de får samma information i form av en dokumentärfilm t.ex.
Andra kan ha svårt att ta till sig kunskap via föreläsningar men lätt att ta till sig via text.

Sedan kommer vi till krångliga saker så som instruktioner. Där finns många varianter varav vissa passar några och andra inte alls.

Att höra och att se har många underkategorier.

Jag tycker det är intressant. Jag tror mycket väl det kan ligga något i det du säger.
Känsligheten kanske kommer av att det är svårt att koppla bort förmågan att ständigt registrera och lära in i vissa typer av situationer, Den som har lätt för sångtexter skulle med samma logik ha svårt att ständigt omge sig med musik.

Kan vara på det sättet att känsligheten gör att man lätt tar till sig material på det sättet man är känslig med t.ex berättande (ljud), visning (bild). Men att nackdelen är att det lätt blir överstimulering. Isåfall får man nog lära sig att undvika situationer där man riskerar överstimulering. Men också att ta till sig material på det sättet man är känslig för. Då man får en gratis förstärkning där.

Det skulle innebära att ens känsligheter är en indikation som man kan använda för att hitta riktigt bra inlärningstekniker. Kanske om man har svårt så kan man kanske helt försjunka i något genom att ha affischer hemma som visar något om det man förkovrar sig inom. Bakgrundsljud som berättar osv. Stimulera på alla sätt.

Neutrino skrev:Det är inte alltid så att jag verkligen "ser" bilden i huvudet (jag är allvarligt talat ganska dålig på att visualisera saker) utan det är mest så att jag kommer ihåg hur sidan var uppbyggd, i vilken ordning saker stod, vilka ord som användes osv.

Kanske din inlärningsförmåga primärt använder sig av relation och kontext mellan visuella objekt. Medan objekten i sig är borta?