mitzerl skrev:

Alien skrev:Så inget hindrar dig att ringa LSS-handläggare och fråga t ex om vilket arvode man får och om en aspergare kan vara kontaktperson för andra aspergare.

Det bästa är väl kanske att inte tala om att man själv är aspergare, för då försvårar man det nog för sig. Inte behöver man skriva på näsan för folk hela tiden att man har AS, inte gjorde jag det när jag blev ledsagare åt en tjej med Down syndrom och autistiska drag. Sen, om det funkar bra med uppdraget och personkemin stämmer med brukaren man har, så är det ju inget som hindrar att man berättar för honom/henne att man själv har AS.

Sen är det Stöd och Service, och inte LSS-handläggare, man skall ta kontakt med om man själv vill bli kontaktperson eller ledsagare och som har koll på frågor om löner och så. LSS-handläggaren skriver beslut, och Stöd och Service är det som anställer. Och Stöd och Service struntar blankt i vad du själv har för eventuella diagnoser, bara man kan sköta uppdraget.

Ja, jag tänkte att man kanske redan var inskriven hos LSS, och då skulle det inte gå att dölja. Sen tycker jag också att om man vill bli kontaktperson just till andra aspergare, så borde ens egen AS vara en merit, inte ett hinder.

Eller om man säger att man vill bli kontaktperson bara för aspergare, då skulle man förstås få frågan varför.

Debbido skrev:Men hon ser det inte som sin uppgift att själavårda mig, utan bara att ta mig ut på vädring, och då gör det väl inget om hon tar med sig några ungar? Så får vi vädras allihop.

Jag avbokade träffen idag. Var trött och det kändes för jobbigt att åka kommunalt och springa omkring med en unge på ett nöjesfält (festival).

Om jag säger upp den här kontaktpersonen så kan det ta ett halvt år innan jag får ett nytt förslag. Tricky!

Vädring som vädring. Dufå väl helt enkelt kolla efter när kontaktpersonen är till nytta och när hon är till besvär. Medföljer barn är det mer till besvär.

Med mindre barn så är de antingen glada och pratsamma (som mitt barn!) el bråkiga och griniga (som andras ungar). Inte lämpligt om man är trött och själv vill ha uppmärksamhet, barn tenderar att ta allt syre.

Det här har man ju också rätt till enligt LSS:

Boende med särskild service för vuxna eller annan särskild anpassad bostad
Boendet kan utformas på olika sätt, men de vanligaste formerna är gruppbostad och servicebostad. Den enskilde kan också ha rätt att få en särskild anpassad bostad anvisad av kommunen.

Frågan är hur det funkar i praktiken.

Alien skrev:Ja, jag tänkte att man kanske redan var inskriven hos LSS, och då skulle det inte gå att dölja. Sen tycker jag också att om man vill bli kontaktperson just till andra aspergare, så borde ens egen AS vara en merit, inte ett hinder.

Eller om man säger att man vill bli kontaktperson bara för aspergare, då skulle man förstås få frågan varför.

LSS och Stöd och Service är två skilda avdelningar. De på Stöd och Service springer inte och kollar upp potentiella anställda om de finns med i LSS:s register eller så. Såvida man själv inte redan har en kontaktperson/ledsagare och sedan också själv söker jobb som det, för då lär man ju förstås finnas i Stöd och Services papper.

Och tyvärr tror jag inte att diagnosen AS skulle ses som en merit. Vi ser det som det, men arbetsgivare ute i samhället är tyvärr inte lika vidsynta som vi är. Det förekommer så mycket fördomar. Om man tar upp sin egen diagnos så får man nog vara beredd på att få förklara, förklara och förklara i all oändlighet om sin egen lämplighet.

Det är inte det minsta konstigt med att man säger att man vill bli kontaktperson/ledsagare till någon med Asperger just. Om det är det man känner sig mest hemma med så är det inga konstigheter. Om de på Stöd och Service skulle fråga något så säger man typ att man känner folk som har den diagnosen och att man därför vill jobba med just det. När man söker jobb/uppdrag hos Stöd och Service så frågar de också själva vad för typ av funktionshinder man vill arbeta med. Så det är inte alls säkert att de ens skulle fråga varför man vill jobba med en viss diagnosgrupp.

Det är inte riktigt samma sak, jag vet, men för mig skulle en önskan om att som aspie vilja vara kontaktperson till just nån med AS fast inte kanska samma svårigheter som jag, eller värre svårigheter, vara som när jag bad att få en fransktalande när jag var lekmannaövervakare.

Jag visste det fanns folk som talade franska, men inte svenska, och tänkte de skulle ha glädje av att åtminstone ha språket gemensamt. Det mottogs mycket väl. Efter två som talade franska fick jag en som inte var det, men eftersom hon hade enorma problem, och de på myndigheten var så himla nöjda med mig bad de mig ta henne ändå, vilket jag gjorde.

Bland annat lyckades jag få henne till psykakuten.. DET var en pärs... både att få dit henne och sitta där. Maken till läskigt väntrum...

Debbido, du har rätt att säga nej till att kontaktpersonen tar sitt barn med på träffen. Träffarna är ju FÖR DIN SKULL, och då är det du som får bestämma hur du vill ha det. Jag tror inte att Stöd och Service skulle se med så blida ögon på det, att kontaktpersonen tar med sitt barn på träffarna med dig. Det är som att ta med sitt barn på sin arbetsplats. Det är inte okej!

Bror Duktig skrev:

alien skrev:Sen undrar jag hur länsrätten bestämmer. Går de enbart på pappren el får man själv närvara och tala för sin sak?

Den som överklagar skriver en del ihop med de papper den skickar in.

Sedan får den man överklagar mot, yttra sig, d.v.s. i praktiken "försvara sig".

Efter det så har jag i mina fall fått yttra mig över kommunens yttrande.
Enligt domarna så verkar det inte som att något mer yttrande har ägt rum efter det.

Så det verkar som att någon överklagar, sedan får båda parter yttra sig.

Det som jag har varit med om har allt varit skriftligt via pappersbrev.
Men jag har inte frågat om man får närvara fysiskt eller framföra sina yttranden muntligt. Så jag vet inte om man får det eller ej.

Man skulle ju kunna begära att få närvara. Inte säkert det påverkar beslutet, men då skulle de iaf få se att det är en människa av kött och blod som berörs. Man skulle kunna få se dem i ögonen och ifrågasätta. Gärna göra det riktigt besvärligt för dem. Det bästa skulle vara att ha med sig nån annan som stöd: vän, släkting, allra bäst nån som hade hum om juridik. Eller kanske en journalist.

mitzerl skrev:

Alien skrev:Ja, jag tänkte att man kanske redan var inskriven hos LSS, och då skulle det inte gå att dölja. Sen tycker jag också att om man vill bli kontaktperson just till andra aspergare, så borde ens egen AS vara en merit, inte ett hinder.

Eller om man säger att man vill bli kontaktperson bara för aspergare, då skulle man förstås få frågan varför.

LSS och Stöd och Service är två skilda avdelningar. De på Stöd och Service springer inte och kollar upp potentiella anställda om de finns med i LSS:s register eller så. Såvida man själv inte redan har en kontaktperson/ledsagare och sedan också själv söker jobb som det, för då lär man ju förstås finnas i Stöd och Services papper.

Och tyvärr tror jag inte att diagnosen AS skulle ses som en merit. Vi ser det som det, men arbetsgivare ute i samhället är tyvärr inte lika vidsynta som vi är. Det förekommer så mycket fördomar. Om man tar upp sin egen diagnos så får man nog vara beredd på att få förklara, förklara och förklara i all oändlighet om sin egen lämplighet.

Det är inte det minsta konstigt med att man säger att man vill bli kontaktperson/ledsagare till någon med Asperger just. Om det är det man känner sig mest hemma med så är det inga konstigheter. Om de på Stöd och Service skulle fråga något så säger man typ att man känner folk som har den diagnosen och att man därför vill jobba med just det. När man söker jobb/uppdrag hos Stöd och Service så frågar de också själva vad för typ av funktionshinder man vill arbeta med. Så det är inte alls säkert att de ens skulle fråga varför man vill jobba med en viss diagnosgrupp.

Ja, om man själv har kontaktperson kanske det inte är så lämpligt att också vara kontaktperson. Känns som det kunde bli en lång kedja då: A är kontaktperson för B, som är kontaktperson för C etc. Men att ha haft en kontaktperson borde också vara en merit: Man har egna erfarenheter av vad som var bra och mindre bra med en kontaktperson.

Det kan nog funka för andra att hålla tyst om AS-diagnosen. Men jag har så svårt att ljuga. Jag känner ju knappt några andra aspergare. Inte vill jag låtsas att mitt reella barn el påhittade syster har AS. "Jag vill vara kontaktperson för aspergare för att jag brukar hänga på Aspergerforum varje dag" låter inte heller riktigt bra. "Jag är fascinerad av aspergare, jag tycker de är så intressanta fall" låter ännu konstigare. Nej, bara tanken får mig att föreställa mig svåra frågor och risk för att trassla in mig i fler och fler lögner. De kanske undrar vad jag har för jobb och när jag säger att jag haft men är förtidspensionerad så undrar de varför. Typiskt aspigt att måla upp alla möjliga hinder kanske.

Nej, jag tror inte att AS generellt ses som en merit, men det borde göra det när det gäller att vara kontaktpersoner för andra med AS. Jag kanske borde ringa enheten och erbjuda mina tjänster som kontaktperson med AS och höra vad de säger. Och vara beredd på att avvisas och underkännas igen.

I praktiken kanske det funkar bättre utanför myndigheterna, t ex via OA. (Fast utan ersättning då förstås.)

Sådant här får vi se till att "lobba" för, så *samhället* hajar...

Nyktra alkoholister får ofta ta hand om sådana som jobbar på att bli det.

Men frågan är: Finns det nyktra aspergare? Vi blir ju vingliga av stress och en del ramlar under bordet efter en enda mobbingattack.

Debbido skrev:Nyktra alkoholister får ofta ta hand om sådana som jobbar på att bli det.

Men frågan är: Finns det nyktra aspergare? Vi blir ju vingliga av stress och en del ramlar under bordet efter en enda mobbingattack.

Den dagen då rehabilitering, habilitering och stöd fungerar bra och är anpassad efter våra behov så som forskinig visar är bäst för var och en så kan det nog börja finnas "nyktra aspergare" men då behövs det en revolution först!

En aspergare som lärt sig strategier kan ju vara en bra förebild för de som inte kommit lika långt.

Och är man bra på olika saker så har man utbyte av varandra.

En aspergare som hittat många bra strategier för att få ett bra liv torde vara en mycket bra "lärare" för habilitering och andra sm jobbar med aspergare.
De saknar ofta insikt i hur det egentligen är "inuti".
Att veta hur det är "i huvet på en aspergare" är något mycket viktigt att veta för att bli en framgångsrik habiliterare eller person som arbetar med aspergare.

Jag brukar för andra aspergare berätta helt tokiga saker som jag hört av de som jobbar med aspergare.
Förutom att det är sorgligt, så får man sig en hel del skratt åt dumheterna.

åt alla aspergare som utbildar och berättar om sig själva och asperger.
Och ju fler, desto djupare information. Jag har märkt att en del tror att alla aspergare är som Gunilla Gerland, för de har bara läst och hört henne.

Exakt. Själv aspergare (/atypiker mm) och med ett brinnande intresse för att hjälpa och stötta andra borde vara bästa tänkbara kombination.

Sorgligt nog verkar få aktörer som sitter på de ekonomiska resurserna för att anställa/anlita oss inse det sammanhanget.

Själv har jag kontaktat mitt (och t ex statsministerns) politiska parti på central nivå och erbjudit min uppenbart unika position som övertygad medlem och väljare där, och aspergare till att bli sakkunnig i sådana frågor i partiet...

...och jag har sedan länge försökt föra fram till min hemkommun chansen att skapa en unik handikappfråge-tjänst, där de t o m skulle kunna casha in extra på mig att jag började med föreläsningar som anställd av dem och att det blev de som kunde göra en hacka på entrépengar till föreläsningarna, medan det för min del redan ingår i min lön för min anställning där det bara är en del av arbetsuppgifterrna...

...men inte i något av de sammanhangen har det (hittills?) funnits förståelse, insikt om den egna bristen på kunskaper och därmed intresse för mina erbjudanden...

Jag har en kontaktperson som jag trivs bra med, men jag är social som person och skulle absolut kunna tänka mig att vara kontaktperson åt nån annan, men det kanske skulle bli dumt? LSS skulle nog protestera då...

Alien skrev:Det kan nog funka för andra att hålla tyst om AS-diagnosen. Men jag har så svårt att ljuga. Jag känner ju knappt några andra aspergare. Inte vill jag låtsas att mitt reella barn el påhittade syster har AS. "Jag vill vara kontaktperson för aspergare för att jag brukar hänga på Aspergerforum varje dag" låter inte heller riktigt bra. "Jag är fascinerad av aspergare, jag tycker de är så intressanta fall" låter ännu konstigare. Nej, bara tanken får mig att föreställa mig svåra frågor och risk för att trassla in mig i fler och fler lögner. De kanske undrar vad jag har för jobb och när jag säger att jag haft men är förtidspensionerad så undrar de varför. Typiskt aspigt att måla upp alla möjliga hinder kanske.

Ja, du målar upp alldeles för många hinder! . OM de nu öht frågar om varför man vill bli kontaktperson åt just aspergare (inte alls säkert att de gör det) så säger man helt enkelt att man läst om diagnosen och tycker det verkar intressant, och att man känner några som har den. Du känner ju oss här på forumet, så det är knappast att ljuga! Exakt hur nära du känner personerna kommer de nog knappast att förhöra dig om. Och om de nu skulle fråga det så säger du att det är bekanta bara, inte några som du känner jättenära. Svårare än så behöver det inte bli!

Alien skrev:Nej, jag tror inte att AS generellt ses som en merit, men det borde göra det när det gäller att vara kontaktpersoner för andra med AS.

Jag trodde inte att du trodde det heller. Jag menar alltså att AS nog inte ens ses som en merit vad gäller kontaktpersonuppdrag ens Jag tror tyvärr att det nog bara är på Left is Right och Specialisterne som det är en "merit".

Alien skrev:Jag kanske borde ringa enheten och erbjuda mina tjänster som kontaktperson med AS och höra vad de säger.

Ja, gör gärna det och berätta gärna sen vad de sade! Men som sagt, var beredd på att få förklara, förklara och åter förklara. Och det är nog väldigt viktigt med hur man lägger upp det hela för dem också. T ex tror jag det är viktigt att extra trycka på att man är väldigt högfungerande som aspergare och inte har så jättestora problem av det längre.

Nu börjar jag tänka att frågan om aspergare som kontaktperson mer är av principiellt intresse för mig. Problemet är om jag klarar av att ifrågasättas och ogiltigförklaras (igen). Frågan är om jag ens skulle klara av att vara kontakt, om jag blev godkänd. Det brukar talas om win-win-situation men här känns det (för mig) som loose-loose-situation.

En vilsen nydiagnosterad tonåring behöver nog en tonåring som haft diagnosen längre el någon som är bara några år äldre. En arg manlig aspergare med issues mot kvinnor i allmänhet och feminister i synnerhet skulle jag bara råka i bråk med. En aspergare som vill ha sällskap i idrott el på krogen skulle knappast vilja ha mig.

Nej, mina erfarenheter passar nog bäst att dela med sig av via nätet. Typiskt mig, först blir jag entusiastisk och sen får jag kalla fötter.

Fast idén är fortfarande god, och aspergare kan ju bli mentorer åt andra apergare via OA:s sida.

Jag kollade en gång på kommunens sida och såg en blankett för intresseanmälan som kontaktperson. Men när jag skulle titta igen hittade jag det inte. Det enda som stod om kontaktperson var hur man skulle ansöka om att få en sådan. Finns uppgifterna kvar fast jag inte längre hittar dem, el kanske det finns tillräckligt med kontaktpersoner i kommunen?

(Tycker det är jättesvårt att hitta på kommunens hemsida för övrigt.)

Däremot behöver de tydligen ledsagare:

Vi söker dig som vill arbeta som ledsagare åt funktionshindrade. Att vara ledsagare innebär att stödja en funktionshindrad utifrån bistånsbeslut till, från och under en aktivitet. Syfte är att ge den funktionshindrade möjlighet att leva som andra.

Ett ledsagningsuppdrag är omkring 20 timmar per månad ibland mer.

Vi söker dig som har vårdutbildning och eller vårderfarenhet.
Minimiålder 18 år
Timanställning

Det behöver jag inte ens fundera på, eftersom inte har någon "vårdutbildning el vårderfarenhet".

Debbido skrev:Nyktra alkoholister får ofta ta hand om sådana som jobbar på att bli det.

Men frågan är: Finns det nyktra aspergare? Vi blir ju vingliga av stress och en del ramlar under bordet efter en enda mobbingattack.

Jag känner mig ganska nykter och stryktålig nu för tiden. Hamnade dock fel tidigt i livet varför jag är klassad som arbetsoduglig av FK och står utanför arbetsmarknaden.

Debbido skrev:Nyktra alkoholister får ofta ta hand om sådana som jobbar på att bli det.

Men frågan är: Finns det nyktra aspergare? Vi blir ju vingliga av stress och en del ramlar under bordet efter en enda mobbingattack.

Jag känner mig bra mycket nyktrare än omgivningen, det har jag alltid gjort. Jag kan nämligen tänka strikt logiskt utan att blanda in emotioner och kan avstå från gruppdynamikens ruseffekter hur lätt som helst. Jag kan gå emot gruppen när som helst.

Bror Duktig skrev:En aspergare som lärt sig strategier kan ju vara en bra förebild för de som inte kommit lika långt.

Och är man bra på olika saker så har man utbyte av varandra.

En aspergare som hittat många bra strategier för att få ett bra liv torde vara en mycket bra "lärare" för habilitering och andra sm jobbar med aspergare.
De saknar ofta insikt i hur det egentligen är "inuti".
Att veta hur det är "i huvet på en aspergare" är något mycket viktigt att veta för att bli en framgångsrik habiliterare eller person som arbetar med aspergare.

Jag brukar för andra aspergare berätta helt tokiga saker som jag hört av de som jobbar med aspergare.
Förutom att det är sorgligt, så får man sig en hel del skratt åt dumheterna.

åt alla aspergare som utbildar och berättar om sig själva och asperger.
Och ju fler, desto djupare information. Jag har märkt att en del tror att alla aspergare är som Gunilla Gerland, för de har bara läst och hört henne.

Precis, de borde anlita aspergare som föreläsare. Finns ju hur många som helst här som skulle göra ett bra jobb.

KrigarSjäl skrev:

Bror Duktig skrev:En aspergare som lärt sig strategier kan ju vara en bra förebild för de som inte kommit lika långt.

Och är man bra på olika saker så har man utbyte av varandra.

En aspergare som hittat många bra strategier för att få ett bra liv torde vara en mycket bra "lärare" för habilitering och andra sm jobbar med aspergare.
De saknar ofta insikt i hur det egentligen är "inuti".
Att veta hur det är "i huvet på en aspergare" är något mycket viktigt att veta för att bli en framgångsrik habiliterare eller person som arbetar med aspergare.

Jag brukar för andra aspergare berätta helt tokiga saker som jag hört av de som jobbar med aspergare.
Förutom att det är sorgligt, så får man sig en hel del skratt åt dumheterna.

åt alla aspergare som utbildar och berättar om sig själva och asperger.
Och ju fler, desto djupare information. Jag har märkt att en del tror att alla aspergare är som Gunilla Gerland, för de har bara läst och hört henne.

Precis, de borde anlita aspergare som föreläsare. Finns ju hur många som helst här som skulle göra ett bra jobb.

Absolut. Känner man att man klarar av att prata inför folk och så, så är det idealiskt med personer med AS som föreläsare i just det ämnet. Jag har själv "anmält mitt intresse" för denna uppgift på ett ställe. Känner man att det är jobbigt att vara ensam föreläsare så kan man ju vara en liten grupp eller nåt. Det är ju ändå vi som vet bäst.

Nilale skrev:Absolut. Känner man att man klarar av att prata inför folk och så, så är det idealiskt med personer med AS som föreläsare i just det ämnet. Jag har själv "anmält mitt intresse" för denna uppgift på ett ställe. Känner man att det är jobbigt att vara ensam föreläsare så kan man ju vara en liten grupp eller nåt. Det är ju ändå vi som vet bäst.

Bra idé.
Oavsett om man trivs i grupp eller ej, så kan det vara bra om man liksom jag kan bli superstressad och få "blank out" [medveten stavning] i hjärnan.

Är man "i grupp" med likasinnade aspergare, så brukar det förresten inte alls vara så svårt eller jobbigt som i vanliga fall (grupp med NT).

O, vilken bra idé!

Nilale skrev:

KrigarSjäl skrev:

Bror Duktig skrev:En aspergare som lärt sig strategier kan ju vara en bra förebild för de som inte kommit lika långt.

Och är man bra på olika saker så har man utbyte av varandra.

En aspergare som hittat många bra strategier för att få ett bra liv torde vara en mycket bra "lärare" för habilitering och andra sm jobbar med aspergare.
De saknar ofta insikt i hur det egentligen är "inuti".
Att veta hur det är "i huvet på en aspergare" är något mycket viktigt att veta för att bli en framgångsrik habiliterare eller person som arbetar med aspergare.

Jag brukar för andra aspergare berätta helt tokiga saker som jag hört av de som jobbar med aspergare.
Förutom att det är sorgligt, så får man sig en hel del skratt åt dumheterna.

åt alla aspergare som utbildar och berättar om sig själva och asperger.
Och ju fler, desto djupare information. Jag har märkt att en del tror att alla aspergare är som Gunilla Gerland, för de har bara läst och hört henne.

Precis, de borde anlita aspergare som föreläsare. Finns ju hur många som helst här som skulle göra ett bra jobb.

Absolut. Känner man att man klarar av att prata inför folk och så, så är det idealiskt med personer med AS som föreläsare i just det ämnet. Jag har själv "anmält mitt intresse" för denna uppgift på ett ställe. Känner man att det är jobbigt att vara ensam föreläsare så kan man ju vara en liten grupp eller nåt. Det är ju ändå vi som vet bäst.

Jag vill göra det. Har ett firmanamn jag absolut vill få användning för nån gång. Alternativkablage, visst låter det bra?

Var är det du ska prata? Nyfiken!

alfapetsmamma skrev:Jag vill göra det. Har ett firmanamn jag absolut vill få användning för nån gång. Alternativkablage, visst låter det bra?

Var är det du ska prata? Nyfiken!

Fyndigt namn. Räkna in mig om du vill göra verklighet av idén.
Nej, alltså det är absolut ingenting bestämt eller planerat överhuvudtaget. Jag har bara sagt att jag kan ställa upp om det blir aktuellt.