Kan kontaktperson räknas som en vän?

Mitt svar är JA.

Ingenting är omöjligt.

Jag tycker det är stor skillnad på om man redan är vänner när en blir kontaktperson och om man träffas först när den ena utsetts till kontaktperson.

I förra fallet är man förstås vänner även när den ena är kontaktperson. Frågan är varför kontaktpersonsuppdraget blandas in?

Det kan vara att bägge har ont om pengar. Då får kontaktpersonen ett tillskott i form av arvodet. Dessutom får bägge bidrag till aktiviteter genom omkostnadsersättningen. De får råd att t ex gå och fika på kafé.

Nu har jag ingen kontaktperson. Men jag kan tänka mig att jag skulle velat ha det om jag lidit av stark social fobi. Utan kontaktperson kanske jag aldrig vågat mig till träning, biobesök, fika på kafé etc. Fast i detta fall kanske jag i stället behöver en ledsagare (kontaktperson-ledsagare-t14525.html)? Hemma har jag inget behov av någon "stödperson".

Jag skulle ha svårt att känna att kontaktpersonen är en vän. Vederbörande träffar mig för att det är ett uppdrag som hen får betalt för. Motiveringen lär knappast vara enbart pengarna utan även en vilja att hjälpa andra. Men det blir en asymmetrisk situation, iom att jag skulle vara den behövande och kontaktpersonen den "givande".

Fast kanske man också kan ta på sig uppdraget som kontaktperson för att man själv vill ha mer sällskap, dvs söker en vän?

Det sägs ju att folk idag ofta har många bekanta, men saknar riktiga kompisar och vänner. Och att desto äldre man är, desto svårare blir det att få nya kontakter.

Så kanske det kan finns en "dold symmetri" också, i en del fall?

Jovisst, men en kontaktperson ska ju anpassa sig efter "brukaren". Dvs är kontaktpersonen superintresserad av kristendomen/fanatiskt kristen, så ska den ju ändå inte prata religion om inte "brukaren" själv är intresserad.

Det är förstås en risk med kontaktperson. Kontaktpersonen kanske vill hjälpa på sitt sätt, dvs omvända "brukaren" till sin religion.

Närsomhelst kan också "vänskapen" upphöra. Brukaren kanske inte tycker att kontaktpersonen passar och säger upp den. Kontaktpersonen får ont om tid och slutar.

Alien skrev:Dessutom får bägge bidrag till aktiviteter genom omkostnadsersättningen. De får råd att t ex gå och fika på kafé.

Jag tror det är ovanligt att brukaren får bidrag till aktiviteter genom omkostnadsersättningen. Såvitt jag har förstått är det heller inte menat att en del utav dessa pengar skall gå till brukarens aktiviteter, utan enbart till kontaktpersonens utgifter i samband med dessa. Att få en kontaktperson handlar inte om att få ekonomisk hjälp, utan dessa pengar är ju för att få människor att ställa upp som kontaktpersoner. Utan ersättning hade nog inte särskilt många varit intresserade tror inte jag. Jag tror det är vanligt att man som kontaktperson bedrar sig själv med att det inte skulle handla om pengar, samtidigt som man utan ersättning inte skulle komma sig för det. Det gäller förstås inte alla.

(Här kommer jag osökt att tänka på alla dom som 2015 ville hjälpa flyktingar att få tak över huvudet, men som avstod när det visade sig att kommunerna inte skulle betala ut någon ersättning för detta. En del gnällde över att staten/kommunerna inte lät dom hjälpa flyktingar, men det var väl inget som hindrade dom från att göra detta och praktisera medmänsklighet bara för att dom inte fick någon ersättning för det (såvida dom inte hade en tuff ekonomisk situation möjligen)? Man kunde kanske säga att materialismen är våran huvudsakliga religion i det här landet, och praktiserar man en sådan religion så tycker man sig alltid ha för lite pengar oavsett inkomst, och är väl då inte särskilt benägen att dela med sig om man inte får något tillbaka.)

Det är kontaktpersonen som får pengar, dels en viss ersättning, dels den delen kontaktpersonen lägger ut på t ex fika och biobesök. Därför tycker jag det är märkligt att man ens får ha en fd kompis som klient. Tänk om min kompis skulle börja kräva att samhället betalade hennes bensin när hon kör mig någonstans, att samhället skulle betala hennes pizza när vi käkar osv. Hon skulle få rätt mycket pengar då.

Jag har ju ingen kontaktperson. Finns det alltså en möjlighet att hon skulle kunna få ersättning för alla sina utgifter när vi gör saker tillsammans? Hur går man tillväga? Vem ska man tala med?

Asså hon skulle nog inte tacka nej till grattis pizza...

kiddie om du har AS-diagnos kan du vända dig till kommunen och säga att du vill ansöka om en kontaktperson genom LSS. Då kommer dom att utreda huruvida du skall beviljas detta eller ej. Om du beviljas detta kommer du att kunna ha önskemål om vem som skall bli din kontaktperson. Om du kommer att kunna få din vän som kontaktperson det kan jag inte garantera dock, jag vet inte hur det funkar i alla olika kommuner.

Micke skrev:kiddie om du har AS-diagnos kan du vända dig till kommunen och säga att du vill ansöka om en kontaktperson genom LSS. Då kommer dom att utreda huruvida du skall beviljas detta eller ej. Om du beviljas detta kommer du att kunna ha önskemål om vem som skall bli din kontaktperson. Om du kommer att kunna få din vän som kontaktperson det kan jag inte garantera dock, jag vet inte hur det funkar i alla olika kommuner.

Skulle nog få, haft innan. Men tror inte att de skulle acceptera min kompis. Jag skulle nog bara få vemsomhelst som innan. De skulle nog se igenom bluffen. Men ärligt, om jag förlitade mig helt på en kompis som gjorde en massa för mig och den fick bli KP skulle jag nog säga nej. Om jag hade de behoven skulle jag nog hellre ha kvar min kompis som kompis (hon fick väl hjälpa om hon ville ändå, för det gör riktiga vänner) PLUS en KP. För då skulle jag helt plötsligt ha två människor i min tillvaro.

Tänker lite i TS fall med klienten. Hade hon varit vanlig vän och det kommit till en KP, så hade klienten haft två personer som stöttade. Jag kan lixom inte fatta att man valde bort det.

Skulle jag bara ha en enda kompis skulle jag vara mån om henne och lägga saker på en KP istället för att kompisen fick ta allt. Skulle inte VILJA lägga all börda på en kompis.

Micke skrev:kiddie om du har AS-diagnos kan du vända dig till kommunen och säga att du vill ansöka om en kontaktperson genom LSS. Då kommer dom att utreda huruvida du skall beviljas detta eller ej. Om du beviljas detta kommer du att kunna ha önskemål om vem som skall bli din kontaktperson. Om du kommer att kunna få din vän som kontaktperson det kan jag inte garantera dock, jag vet inte hur det funkar i alla olika kommuner.

Om man redan känner personer utanför familjen och boendet så faller ju argumentet att man har behovet av en kontaktperson, anledningen till att man får en är att man inte har några bekanta eller bedöms ha stora svårigheter få detta.
Det har varit strider inom LSS huruvida personer boende på gruppbostad skulle ha rätt till kontaktperson eftersom de har folk runt sig för jämnan och i en gruppbostad ska man ha rätt att få stimulans utanför hemmet.
Det har nu ansetts att personerna ska ha rätt till kontaktperson utanför hemmet, dels för att man inte ska sträva efter institunalisering (den lilla gruppens princip som det brukar kallas), och för att de ofta inte har möjlighet på samma sätt som andra att få varaktiga kontakter med omvärlden.
I vissa kommuner har man godkänt kontaktperson längre än andra just för personer som bor på gruppbostad.

Det handlar om ifall man anses ha en tillräckligt god levnadsnivå eller inte så det bygger ju på individuella bedömningar som alltid.

Jag tror de kommer ta hänsyn till hur pass nära relationen är och ekonomiska förklaringar är de nog restriktiva med som godtagbart skäl.
Då kanske de kan anse att det finns fler alternativ?

Micke skrev:

Alien skrev:Dessutom får bägge bidrag till aktiviteter genom omkostnadsersättningen. De får råd att t ex gå och fika på kafé.

Jag tror det är ovanligt att brukaren får bidrag till aktiviteter genom omkostnadsersättningen. Såvitt jag har förstått är det heller inte menat att en del utav dessa pengar skall gå till brukarens aktiviteter, utan enbart till kontaktpersonens utgifter i samband med dessa. Att få en kontaktperson handlar inte om att få ekonomisk hjälp, utan dessa pengar är ju för att få människor att ställa upp som kontaktpersoner. Utan ersättning hade nog inte särskilt många varit intresserade tror inte jag. Jag tror det är vanligt att man som kontaktperson bedrar sig själv med att det inte skulle handla om pengar, samtidigt som man utan ersättning inte skulle komma sig för det. Det gäller förstås inte alla.

(Här kommer jag osökt att tänka på alla dom som 2015 ville hjälpa flyktingar att få tak över huvudet, men som avstod när det visade sig att kommunerna inte skulle betala ut någon ersättning för detta. En del gnällde över att staten/kommunerna inte lät dom hjälpa flyktingar, men det var väl inget som hindrade dom från att göra detta och praktisera medmänsklighet bara för att dom inte fick någon ersättning för det (såvida dom inte hade en tuff ekonomisk situation möjligen)? Man kunde kanske säga att materialismen är våran huvudsakliga religion i det här landet, och praktiserar man en sådan religion så tycker man sig alltid ha för lite pengar oavsett inkomst, och är väl då inte särskilt benägen att dela med sig om man inte får något tillbaka.)

Jag tror inte heller att brukarens aktiviteter ersätts, man ska kunna leva på de pengar man har och anpassa aktiviteterna efter detta. Man utgår ifrån vad en arbetande person anses ha råd med under liknande förhållanden så det sätter nivån på vad som anses brukligt. Det beror också på vilket handikapp man har och i vilken grad.
Alltså personer som inte kan tala för sig hamnar ofta på aktiviteter som inte kostar något alls, finns många på olika boenden som extraknäcker som kontaktpersoner men tror arvodet är ganska lågt, om jag minns rätt handlar det om 900kr som det såg ut förut i alla fall.

Alltså när det gäller bland annat de ensamkommande flyktingarna (afganer om jag minns rätt) som behövde få bostad för att få förlängt uppehållstillstånd för gymnasiestudier så resonerade man väl att att det skulle finnas en reell chans för dessa att etablera sig och att det inte skulle innebära extra omkostnader för staten.
Därför skulle detta såklart motverkas om man sedan betalade ut ersättning för deras boende samtidigt som svenskar inte skulle kunna se det som en chans att utnyttja dessa människor.
Om man betalar ut ersättning så har man också ett ansvar att se till att de lever under drägliga förhållanden.

sussi83 skrev:Om man redan känner personer utanför familjen och boendet så faller ju argumentet att man har behovet av en kontaktperson, anledningen till att man får en är att man inte har några bekanta eller bedöms ha stora svårigheter få detta.

Är det verkligen så? Man kan ju ha hur många bekanta som helst utan att man för den sakens skull kommer iväg på några aktiviteter tänker jag. Nu var det längesedan jag sökte kontaktperson så jag minns inte mer än att AS-diagnosen spelade in för att jag skulle beviljas detta, men jo det var säkert annat också.

Jag hade ju kontaktperson trots vänner. Så det beror nog på kommunens ekonomi var de drar gränsen.

Ber TS så mycket om ursäkt, men kan inte låta bli en snabb fråga om pengar:

Kan det vara så att det är olika regler på olika håll, eller nåt?
För jag kunde nästan svära på att de på stadsdelen sa att jag skulle få aktiviteterna betalda, inga större summor dock utan kanske typ en biobiljett ena gången, enklare fika på stan en annan osv.
Hur det skulle gå till rent praktiskt sa de nog inget om, men jag fick av nån anledning uppfattningen att jag själv inte skulle få några pengar. Utan kanske t.ex. att kontaktpersonen skulle betala för båda, och sen få igen pengarna från stadsdelen. Jag vet inte.

Det var några månader sen jag pratade med dem, så regler kan förstås ev. ha ändrats sen dess.

Kanske är olika. Här får brukaren inget. Däremot KP får.

Micke skrev:

sussi83 skrev:Om man redan känner personer utanför familjen och boendet så faller ju argumentet att man har behovet av en kontaktperson, anledningen till att man får en är att man inte har några bekanta eller bedöms ha stora svårigheter få detta.

Är det verkligen så? Man kan ju ha hur många bekanta som helst utan att man för den sakens skull kommer iväg på några aktiviteter tänker jag. Nu var det längesedan jag sökte kontaktperson så jag minns inte mer än att AS-diagnosen spelade in för att jag skulle beviljas detta, men jo det var säkert annat också.

Alltså jag skrev att man gör en individuell bedömning, man beviljas ingen insats utan att ha ett behov av det.
Kontaktpersoner finns det ju ingen obegränsad mängd av heller.

Det är väl också förutom tillgången en relativt låg utgift för kommunen också om man jämför med de övriga åtta insatserna enligt LSS.

sussi83 skrev:Alltså jag skrev att man gör en individuell bedömning, man beviljas ingen insats utan att ha ett behov av det.

Fast du skrev väl även det jag citerade, eller hur?

Micke skrev:

Melissa skrev:Nej, jag har inte fått det om bakfoten. Pengarna ska gå till brukarens aktiviteter. Ingenting annat. Vad ni känner till kan jag inte yttra mig om.

Jag vill gärna tro dig, men samtidigt ser det ut som att seriösa sidor man kollar upp delar upp ersättningen i en omkostnadsdel och ett arvode, och inget tal om att allt inklusive arvodet skall gå till brukaren.

https://varnamo.se/omsorg-stod-och-hjal ... erson.html

https://skl.se/tjanster/merfranskl/cirk ... 25939.html

Det mesta utav de ca 1500:- i månaden som du får bör vara arvode, och som jag förstått det så är detta inte skattefritt.

Jag har inte för avsikt att vara dryg mot dig om detta, utan det här är ju en sak som kan vara av intresse för oss här som själva har kontaktpersoner.

Ja, arvodet beskattas som alla andra lönearbeten. Omkostnader i form av kontaktpersonens mat och dryck med brukaren är en lön i natura (löneförmån) och beskattas också.

Micke skrev:

sussi83 skrev:Om man redan känner personer utanför familjen och boendet så faller ju argumentet att man har behovet av en kontaktperson, anledningen till att man får en är att man inte har några bekanta eller bedöms ha stora svårigheter få detta.

Är det verkligen så? Man kan ju ha hur många bekanta som helst utan att man för den sakens skull kommer iväg på några aktiviteter tänker jag. Nu var det längesedan jag sökte kontaktperson så jag minns inte mer än att AS-diagnosen spelade in för att jag skulle beviljas detta, men jo det var säkert annat också.

I så fall rör det sig om en "ledsagare" och inte om en "kontaktperson". Väldigt vanligt bland synskadade som inte behöver kontaktperson, men däremot någon som fysiskt kan ledsaga dem dit de vill.

kiddie skrev:Kanske är olika. Här får brukaren inget. Däremot KP får.

OK. Får se till att komma ihåg att fråga min stadsdel, ifall det blir aktuellt för mig.
Soc gör ju lite olika i olika kommuner och stadsdelar, så man ska nog inte ta nåt för givet.

Micke skrev:

sussi83 skrev:Alltså jag skrev att man gör en individuell bedömning, man beviljas ingen insats utan att ha ett behov av det.

Fast du skrev väl även det jag citerade, eller hur?

Jag var inne på kontaktperson ett tag för länge sedan men fick intrycket av att jag då inte hade tillräckligt behov av det, jobbade och hade ett par vänner, jag tror som sagt inte att man delar ut kontaktpersoner till höger och vänster det beror på varje persons situation. Precis som för tandvårdskort, det får man inte bara för att man tillhör en personkrets, man ska också anses ha ett behov av det på andra sätt.

Kommunerna är självstyrande och har även rätt att bestämma över sin egen ekonomi, vissa tycker det är viktigt att dela ut höjd statlig HAB ersättning på daglig verksamhet, andra gör det inte och betalar tillbaka pengarna till staten.

Jag tänkte inte på att det finns ledsagare också, och har säkert blandat ihop dom här båda litegrann. Då kan jag tänka mig att beviljandet utav en kontaktperson kräver ett ytterst begränsat socialt nätverk, för annars vore det ju i stort sett samma sak.

Micke skrev:Jag tänkte inte på att det finns ledsagare också, och har säkert blandat ihop dom här båda litegrann. Då kan jag tänka mig att beviljandet utav en kontaktperson kräver ett ytterst begränsat socialt nätverk, för annars vore det ju i stort sett samma sak.

Jo en ledsagare har ju en helt annan uppgift men en kontaktperson finns det många målgrupper som kan ha också som inte nödvändigtvis behöver ingå i LSS, tex personer i missbruk, unga som riskerar att hamna i kriminalitet samt unga som riskerar att inte klara sin skolgång, finns säkert fler orsaker. Så för att veta förutsättningarna behöver man ju även veta av vilken orsak en person har en kontaktperson.
Barn som bor i mer komplicerade familjeförhållanden kan även få kontaktperson och även viss avlastning för föräldrarna då om det inte nödvändigt med en kontaktfamilj.

Vad jag vet så utgår heller ingen ersättning för aktiviteter för en ledsagare utan tanken är väl att det ska vara deltagandet i aktiviteter som ska stöttas. En kontaktperson ska väl mer bidra med en medmänsklig kontakt och umgänge och därför utgår en ersättning för fika, bio mm.

Alien skrev:Jovisst, men en kontaktperson ska ju anpassa sig efter "brukaren". Dvs är kontaktpersonen superintresserad av kristendomen/fanatiskt kristen, så ska den ju ändå inte prata religion om inte "brukaren" själv är intresserad.

Det är förstås en risk med kontaktperson. Kontaktpersonen kanske vill hjälpa på sitt sätt, dvs omvända "brukaren" till sin religion.

Närsomhelst kan också "vänskapen" upphöra. Brukaren kanske inte tycker att kontaktpersonen passar och säger upp den. Kontaktpersonen får ont om tid och slutar.

Ja det är en ostabil relation. En kompis i min värld tar ställning för mitt perspektiv om personen tycker samma, man kan höras när man vill, faller lusten på kan man se en film klockan 03:00 på natten och umgås i flera timmar, en vän ställer upp när man har det svårt på ett personligt plan, man kan vara mer spontan med en riktig vän också och relationen är jämlik. Om jag inte har råd med en fika en gång så bjuder man igen vis nästa tillfälle, ett ömsesidigt givande och tagande. Får man ens vara brakfull om man man vill med en kontaktperson, om båda någon gång vill festa till det lite.
En vän vågar också dela med sig på ett personligt plan.
Man umgås i varandras hem och framförallt en riktig vän kräver inte betalt för att umgås.